Bea

Man måste på något vis ha någon form av framtidsplaner. Även om man lever i nuet måste man ändå ha en bild av vart man vill komma. Just nu känns det som att jag mest driver runt och inte har någon aning om hur jag vill att min framtid ska se ut. Som om jag ska plugga vidare, vad jag ska "bli när jag blir stor" osv.

En sak vet jag. Jag vill ha en större lägenhet, en tvåa eller gärna trea som jag kan inreda som jag vill. Alltså får jag gärna ha ett välbetalt jobb för att kunna köpa en massa inredningsgrejer. Det vettigaste alternativet vore kanske alltså att sätta sig vid skolbänken igen. Men i så fall får det bli distansstudier ...

Jag trivs så jävla dåligt med mitt liv nu så det finns inte. Ville ha fler jobbpass, men att jobba 16-24 på min älsklings födelsedag dagen innan han åker iväg i fem dagar känns faktiskt fruktansvärt motigt. Så medan jag av hela mitt hjärta önskar att jag kunde ge passet till någon annan så behöver jag verkligen, verkligen, verkligen pengarna. Speciellt med tanke på att vi bara några dagar senare åker iväg till utlandet. Och jag sitter och kollar på tapeter men kan inte köpa några för jag har ingen jättefin trea att inreda och har inga pengar för att köpa någon.

Just nu hatar jag verkligen hela min livssituation. Hatar, hatar, hatar. Jag är förbannad på mig själv för att jag inte kommer någonvart eftersom att det ju enbart kan vara mitt eget fel. Men vad ska jag göra, VAD?

Var till Norrfjärden idag och lämnade över bilderna från fotosessionen. Sedan bestämde jag mig för att köra runt lite planlöst för att leta efter hästar. Jag hittade visserligen några, men det hade kanske sett lite skumt ut om jag stannat för att klappa dem.

Så istället fick jag, mitt på en enslig skogsväg, för mig att plocka lingon. Sagt och gjort. Jag tog en platspåse och stegade ut i skogen. Efter en liten stund upptäckte jag att påsen var trasig, lyckat. Men den gick att laga i alla fall. Jag tänkte att jag nog fick vara glad om jag lyckades hitta typ tio lingon, men efter en bra stunds letande lyckades jag faktiskt få ihop till några! Vet inte riktigt vad jag ska göra med dem, men jag kommer kanske på något.

Sedan jag kom hem har jag slängt iväg en jobbansökning till ett jobb i Luleå. Vill ju verkligen ha heltid, så jag måste försöka ordna det på något vis. Visst, jag söker inte jättemånga jobb eftersom att jag trivs med det jag har. Men faktum kvarstår, ska jag komma upp i fler arbetstimmar verkar det enda alternativet vara att försöka söka lyckan på annat håll. Jag tycker det är jättetråkigt och önskar att det inte behövde vara så. Men men, shit happens.

Nog pratat om jobb. Det och resor är väl ungefär det enda jag pratar om. Kul att läsa om eller? Kanske inte.

För november. Ingen kan ifrågasätta min vilja att jobba? :-P (De gröna prickarna är intresseanmälan för jobb)

Kära arbetsgivare.
Jag har en önskan.
Om ert företag uppfyller mina krav på ett arbete så snälla, kan ni inte ge mig ett?

För det första, och det är det absolut viktigaste, så vill jag bli fastanställd inom tre månader. Jag är nämligen så awesome att jag förtjänar det.

Sedan så vill jag jobba mycket. Minst fem dagar i veckan, annars kommer jag börja må dåligt både psykiskt och fysiskt i brist på rörlighet och social kontakt.

Jag vill helst börja på morgonen så jag kan tajma in mitt liv med min pojkväns. Dessutom är jag en morgonmänniska och presterar absolut bäst mellan 10-14, så det skulle alla tjäna på.

Det är inte så viktigt att jag får en jättelön eftersom att jag ändå kommer jobba så mycket att mitt liv går ihop ändå. Vad som är viktigare är att jag får träffa mycket folk och att jag får röra på mig. För mycket stillasittande och brist på mänsklig kontakt skulle göra mig galen.

Till sist så vill jag hemskt gärna ha helt awesome arbetskamrater. Inga jättepretto och superdryga personer som tycker man måste vara superseriös jämt. Utan sådana som går att skämta med, så man kan ha kul på jobbet också. Alltså, helt seriöst så presterar man ju bättre om man är glad.

Så ... Vad säger ni?

Det känns som att jag tagit det säkra före det osäkra alldeles för länge. Det är dags att börja våga leva i nuet och tänka mindre på morgondagen. Därför kommer jag fira min födelsedag utomlands. För att det är sådana saker jag vill göra. Jag hoppade av skolan för att jag ville jobba. Och jag jobbar. Visst, varje månad är oviss och jag vet aldrig från månad till månad om lönen kommer täcka alla inkomster eller om jag måste ta från mina besparingar. Men det jag vet är att jag trivs med jobbet och med mina arbetskamrater. Det gör att det är värt att leva i otrygghet istället för att sitta och plågas vid skolbänken i två år till. Än har jag i alla fall inte ångrat mig.

Jag ska göra mer av de saker jag vill göra. Hoppas på att skaffa en tatuering när jag kommit hem från utlandet. Eller nej, jag SKA skaffa en. För att det är något jag verkligen vill göra. Visst är det bra att ha en stor buffert för oförutsedda utgifter. Men vad har jag för glädje av det om det innebär att jag aldrig kan göra något jag vill göra och aldrig kan unna mig något. Ingen. Och det skriver jag av egen erfarenhet. För att jag sparat, sparat och sparat. Gått med målmedvetna steg förbi godisavdelningen på Ica, godis är en onödig utgift. Inte velat åka och besöka någon, bensin är dyrt. Över huvud taget inte velat göra något, det kostar ju.

Och vad har jag gjort som jag minns under den tiden? Knappt ett enda dugg. Mitt liv har känts fruktansvärt meningslöst och grått. Så nu ryker jättebufferten. Hello ovisshet!

Denna morgon har jag varit väldigt arg och frustrerad. Försökte för det första skriva ut bilder som bara blev gula och sedan fungerade inte Internet heller! Nu har jag äntligen lyckats få till båda delarna, men nätet är fruktansvärt segt. Jag misstänker därför att jag inte kommer orka sitta så länge här. Har satt på en tvättmaskin och håller på att tvätta lite kläder i alla fall. Och så har jag burit upp min resväska från förrådet. Lite tidigt kanske, men jag orkade inte vänta längre.

Tror inte jag ger mig på att försöka ladda upp en bild nu med tanke på hur segt det går. Så ni får klara er utan, haha.

Vaknade i morse av att det regnade och blåste extremt mycket. Satte mig i godan ro och läste en tidning när det plötsligt blev helt mörkt omkring mig. Strömavbrott. Jag ställde mig i alla fall i duschen och när jag var klar insåg jag en sak, strömavbrott= inget kaffe! Smått panikslagen bestämde jag mig för att ta en bamyl koffein och hoppas att det skulle lindra koffeinbegäret. Sagt och gjort. Sedan åt jag en tallrik med fil och drack lite juice samtidigt som jag konstaterade att Internet inte heller fungerade.

Kaffesugen och Internetlös satt jag alltså i soffan i mörkret och kände mig handikappad och avskuren från omvärlden. Men så plötsligt skedde ett mirakel. Strömmen återvände! Så nu har jag druckit mitt kaffe och kan äntligen blogga igen.

Så beroende man är av ström.

Hemma från jobbet, det har varit en lugn dag idag. Har även hunnit med att vara och handla och skulle nu behöva laga middag. Problemet är bara att jag är så fruktansvärt trött och helst inte vill lämna soffan alls. Steg ju upp tidigt i morse och förutom det är jag ju lite förkyld, så det är säkert därför. Men äta måste man ju göra i alla fall. Har både kycklingfiléer och älgfärs att välja mellan. Lyx?!

Nej, det är väl lika bra att jag tar itu med det nu ...

Så sprack dagsschemat. Fick ett jobbpass 11-16 idag. Money money money ... Men jag hade ju i alla fall tänkt fixa tvätten och allt det där. Och det är väl tanken som räknas?

08.00-09.00: Tid för att vakna till liv.

09.00-10.00: Diska undan disken samt planera veckans matlista.

10.00-11.00: Ut och handla bläckpatroner och mat för veckan.

11.00-12.00: Fixa klart med att skriva ut bilderna från fotosessionen och skicka dem.

12.00-12.30: Lunch.

13.00- 16.00: Tvätta om det finns tid.

16.00: Laga middag.

Var det någon som sa ledig dag?

Blev inringd i morse och fick jobba idag också. Detta innebar, till min stora glädje, att det blev en sex dagars jobbvecka tillslut denna veckan. Nästa vecka ser frustrerande mörk ut. Jag har nämligen bara två schemalagda pass till veckan och det är under helgen. Det känns sjukt tråkigt och jag kan inte låta bli att undra över hur kass jag egentligen är som inte förtjänar fler pass än så.

GE MIG FAST ANSTÄLLNING NÅGON?!

Men nu ska jag försöka att inte tänka mer på det ikväll utan istället varva ner och ta det lugnt. Är trots allt en aning sliten med en underliggande förkylning i kroppen. Suck.

Jobb hela dagen. Huvudvärk hela kvällen. Ganska bra ursäkt till att inte blogga?

Har precis börjat bli människa igen efter ett jobbigt migränanfall. Sitter nu och äter tärnad potatis och falukorv, en vardaglig rätt men ack så god när min älskling kryddat den. Ännu godare blir det ju när man är jättehungrig och inte har fått behålla något man ätit tidigare på dagen.

Ska försöka ta mig iväg och köpa bläckpatroner till skrivaren lite senare. Det känns visserligen inte så kul att gå ut i det dåliga vädret som är, men jag har inte så stort val. Man måste sköta sina åtaganden.

Nu ska jag fortsätta äta ...

To be continued. Jag skulle nog behöva två veckor för att hinna använda alla kläder jag tänkt packa ner i resväskan ...

Idag var tanken att jag skulle hinna fixa klart det sista från fotosessionen innan jobbet. Det hade säkert gått bra om inte det svarta bläcket i skrivaren tagit slut så den andra bilden jag skrev ut blev alldeles röd. Får därför skjuta upp utskrifterna till morgondagen då jag är ledig och har tid att inhandla nya bläckpatroner. Typiskt.

För övrigt sitter jag mest och tänker på den kommande utlandsresan. Nu när jag vet att drömmen kommer bli verklighet vågar jag halvt om halvt tillåta mig att börja planera lite. Jag planerar vad jag ska ta med mig och vad jag ska köpa där. Och såklart funderar jag lite över vart vi ska åka. Turkiet ligger nära till hands, men jag utesluter inte andra alternativ. Det skulle trots allt bli tredje gången där i så fall, tre år i rad. Fast jag trivs ju jättebra i Turkiet och Alanya förstås, så varför inte egentligen?

Nej, nu ska jag fortsätta kolla lite på resor. Jag är inne på resesajter precis varenda dag. Smått besatt? Haha.


Glad tjej.

Igår firade vi det positiva beskedet med att äta på min favorithamburgerrestaurang. Kanske var det tur att vi åt just där, för det ledde till att jag fick en jobbförfrågan?! Så det blir förmodligen jobb idag också om jag fattat det rätt. Annars får jag väl åka hem igen och ta itu med att skicka bilderna från fotosessionen samt en bok som jag sålt. Skulle egentligen gjort det idag nämligen.

Wellwell, jag skriver mer när jag har lite mer tid över.


Det får bli en arkivbild av mig och min bror idag. Vi ser iaf lika glada ut på bilden som jag känner mig nu.

Hemma från jobbet. Det blev bara ett kort pass idag, fyra och en halv timme. Dock så var jag matt i kroppen och väldigt trött, så det kändes som att det räckte gott och väl.

Nu sitter jag hemma och känner mig lite smått glad och förväntansfull. Detta eftersom att vi fått ett positivt besked som förmodligen innebär att vi kan åka iväg till utlandet i mitten av oktober. Helt underbart! Men jag vill inte ha för stora förväntningar innan resan är bokad och allt är ordnat. Blir bara besviken då om det inte blir av.

Men ändå, lite pirrar det allt i magen!


Ungefär såhär ser jag ut nu ;-)

Eftersom att jag inte bloggat på några dagar känns det som att jag har en del att ta igen. För en gångs skull har jag nämligen lyckats göra mina dagar riktigt innehållsrika.

För att börja med lördagen så blev det alltså, som jag skrev i föregående inlägg, födelsedagsfirande för min bror. Sedan blev vi tvungna att åka hem eftersom att jag skulle jobba 17.30-04.00 (som blev 05.15 i slutänden). Det var helvetiskt mycket folk som ville käka just denna helg så kvällen gick relativt fort men var minst sagt hektisk.

Under söndagsmorgonen sedan vaknade jag irriterande nog några gånger av att älsklingens mobil ringde. Kring 14.00 steg jag slutligen upp men kände mig inte ett dugg utvilad. Till jobbet skulle jag dock i vilket fall som helst och prick 16.00 stämplade jag in med någon form av yrhetskänsla liggande i huvudet. Jag klarade mig dock till 24.00 då jag äntligen kunde gå hem och sova. Sova ut?

Det trodde jag i alla fall, men 08.30 på måndag morgon ringde mamma och meddelade att hon skulle dyka upp om ungefär en halvtimme. Alltså var det bara för mig att kliva upp och göra mig i ordning. Vi fick en trevlig dag i alla fall, med lunchbuffé på Valdinos, spring i diverse affärer och sedan fika hemma.


Gårdagens fynd: En pajform och virkade handdukar (de i förgrunden och den som hänger bakom pajformen+ en till).

Sedan på kvällen ringde de från jobbet och frågade om jag kunde komma in några timmar. Självklart ställde jag upp. Jobb är alltid jobb. Och detta jobbpass skulle visa sig bli lugnt men givande. Jag fick göra väldigt mycket på egen hand eftersom att vi bara var två personer som jobbade. Grilla och stå i drive in. Riktigt roligt!

Och så tänkte jag avsluta detta inlägg med att säga att jag även sökte ledigt igår. Från 14 oktober- 23 oktober. Min förhoppning är att kunna boka in en utlandsresa där. Går planerna i stöpet blir jag mycket ledsen.

Idag skulle jag egentligen fixat ett nytt pass innan jobbet. Men så fick jag några extra jobbtimmar tilldelade mig och det är verkligen bara att tacka och ta emot. Pass hinner jag nog med att fixa ändå. Så nu börjar jag jobba redan från förmiddagen och slutar inte förrän 20.00, så jag misstänker att det kommer bli ungefär lika mycket uppdatring här som igår.

Nu måste jag äta min frukost och sen åka mot jobbet.

Hemma från en lång dags arbete, precis som jag önskar att alla mina vardagar skulle se ut. Har hunnit med att äta middag bestående av pasta, bacon och pulver-kantarellsås. Hemmagjord kantarellsås är tusen gånger godare konstaterade jag.

Men nu ska jag inte blogga mer utan umgås med min älskling ♥

Fick ett jobbpass idag 10.30-19.00 och är glaaaad! Kommer dock inte bli så mycket uppdatering i bloggen idag av den anledningen. Inte så konstigt kanske, haha.

Middag är intagen och mina chokladcravings stillade. Det blev en Digestive-bar med chokladöverdrag som fick följa med hem från Coop och tillslut fick mina tankar att vandra från choklad till annat. Har även hunnit med att vara förbi pojkvännens föräldrar en sväng där jag blivit försedd med lite gorgeous kläder. Egentligen har jag redan för mycket kläder i min garderob men dessa kläder gick verkligen inte att motstå. De satt så himla bra att bilder förmodligen måste visas här imorgon. Då får jag en anledning att ta fram kameran igen, yes!

Hemma från stan. Det är nu jag önskar att jag i sann modebloggaranda kunde visa upp 22 nyköpta plagg här i bloggen, men så är sorgligt nog inte fallet. Jag kom hem tomhänt, vilket i och för sig inte var så oväntat med tanke på att jag gett mig själv köpstopp. Med andra ord kunde jag inte köpt något även om jag hittat kläder jag verkligen ville ha. Men tyvärr verkade allt sitta dåligt på mig idag. Bortsett från kanske något enstaka undantag ...


Kunde ha funkat, men jag var inte helt övertygad.


Den där tröjan blev jag faktiskt väldigt förtjust i. Typ 150 spänn på Gina Tricot. "I see what you se and I love it" står det på den om jag inte minns fel. Kanske kan jag önska mig den i födelsedagspresent?

Nej, men om man kanske skulle ut i regnet för att gå på stan någon timme eller så. Bara för att komma ut och röra lite på sig och få lite frisk luft liksom. Visserligen hatar jag regn, men här orkar jag inte sitta längre faktiskt.

Så bye bye. See you around.

När jag sitter och redigerar bilderna från igår känns det lite mer än tidigare som att jag verkligen lever min dröm. Det är så fantastiskt roligt att titta på en härlig bild på en lycklig familj och nöjt kontatera att det är man själv som skapat bilden. Det är verkligen någonting jag kan tänka mig att vänja mig vid.

Fast just nu får jag erkänna att jag mest drömmer om choklad. Har varit sugen på en sliskig chokladkaka sedan igår. Synd bara att jag har ont i huvudet och inte känner för att gå utanför dörren. Det innebär att jag får vara utan choklad. Sad but true. Får se om jag orkar mig ut lite senare.

Tillsvidare kan jag ju ägna några minuter åt att fundera över vad mer jag drömmer om. När jag ändå inte har något bättre för mig.

Denna morgon började inget vidare. Vaknade upp med migrän och har fortfarande ont i huvudet. Blir därför att ta det lugnt och hoppas att det går över. Tråkigt, men det är sånt som händer antar jag. Wellwell ...

Dagens fotosession blev en intressant upplevelse. Det var första gången jag fotograferade barn på uppdrag av någon och det var verkligen ingen lek. Barn sitter verkligen aldrig still, men de är ju härliga ändå.

Fotograferade även barnens vackra mamma vilket var betydligt lättare då hon hade vett att sitta still ;-) Många fina bilder blev det och jag hoppas att de får godkänt av de som ska ha dem också. Efter dagens fotografering känner jag bara att jag vill ha fler uppdrag! Träffa fler trevliga människor och föreviga dem på bild. Så vill ni ha kort på er själva eller någon ni tycker om kan ni ju höra av er :-)

Kvällen har jag ägnat åt att sitta och redigera de bästa bilderna från dagens session. Nu ska jag dock krypa ner i sängen med min älskling, så redigeringen fortsätter imorgon. Jag längtar!

• Fotojobb.
• Jobb på resebyrå.
• Resa.
• Umgås med familjen.
• Laga ordentlig mat från grunden.
• Äta nyttigt och ha mycket energi.
• Hålla fint hemma.
• Flytta till en större lägenhet.
• Få en bok utgiven.
• Ta upp ridningen igen.
• Bli vig och få muskler.
• Dansa som om det inte fanns någon morgondag.
• Ha fina frisyrer och hårfärger.
• Tatuera mig.
• Lära mig sy egna kläder.
• Gärna bli ekonomiskt oberoende.

Ett utdrag alltså.

Efter en natt med något oregelbunden sömn, för ovanlighetens skull, har jag nu stigit upp. Har ett litet fotouppdrag om några timmar vilket ska bli otroligt spännande. Har därför testat mitt andra kameraobjektiv nu på morgonen, har inte haft så stor användning för det innan men nu kanske det kan komma till pass. Det ser i alla fall mer respektingivande ut eftersom att det är mycket större än standardobjektivet, men det känns samtidigt som ett osäkert kort då jag inte arbetat så mycket med det. Kanske tar med båda och ser vad som blir bäst helt enkelt.


Testbild med Tamron-objektivet. Jag får liksom ingen ordentlig skärpa?!

Äter lunch. Rester från gårdagen, det är inte helt fel. I blocket som ligger i bakgrunden i bilden, har jag skrivit ner alternativ på resemål. Mhm ;-)

Har vaknat för en stund sedan och sitter och äter frukost. Känner redan hur det kryper i kroppen över det faktum att jag inte är på jobbet och tjänar pengar. Dock är det inget jag kan påverka, det är ju arbetsgivaren som väljer hur många timmar jag ska få. Och jag har försökt bevisa att jag är värd fler pass, ställt upp och jobbat när någon annan inte kunnat osv. Men tydligen har det inte hjälpt och jag kan bara beklaga.

Men då får jag väl istället se till att tvätta några maskiner. Tog trots allt de sista trosorna ur garderoben idag vilket innebär att det är ganska akut. Tvättning är väl inte min favoritsyssla direkt, men nu måste det göras. Först ska jag dock äta frukost.

Hemma efter en lång dags arbete och känner mig ganska nöjd. Halvdöd visserligen, men nöjd över att ha uträttat någonting. Det har varit fullt upp hela dagen och det dröjde några timmar för mycket innan jag slutligen snabbt fick trycka i mig min "lunch" innan det var dags att återgå till arbetet. Men jag tänker inte klaga, jag vill ju jobba.

Har även hunnit med att handla efter jobbet och vi har nu fyllt upp skafferiet med pulversåser. Väldigt ambitiöst. Eller? Men jag har passerat det stadiet då jag orkade bry mig om huruvida det är nyttigt eller inte. Helt seriöst, jag orkar inte bry mig så mycket om vad man stoppar i sig när man jobbar. Fast jag skulle vilja. Vara en sådan som lagar all mat från grunden och ...

Nä, nu ska vi äta parisare.

Nu under förmiddagen har jag följt upp en liten dröm sedan länge och sökt ett caféjobb. Man vet ju aldrig om det ger något, men det skadar ju inte att slänga ut lite trådar. Sedan försökte jag ägna några minuter åt att gå på stan men jag konstaterade ganska snabbt att det helt enkelt inte roar mig. I alla fall inte när jag vet att jag måste spara pengar. Det hade säkert varit betydligt roligare om jag varit ekonomiskt oberoende och kunnat köpa vad jag ville. Om jag inte behövt se på alla fina plagg och veta att de var för dyra för min ekonomi.

Sedan har jag även sms:at lite med en om fotojobb som förmodligen blir av under nästa vecka. När jag ändå försöker leva mina drömmar kan jag ju lika gärna ta alla på samma gång. Att någon gång kunna ta fler fotouppdrag och kanske till och med kunna leva på det skulle vara ett drömscenario. Allra roligast skulle det förstås vara att fota i utlandet, men man måste ju börja någonstans. Nu i början är jag glad om de små jobb jag får kan finansiera köp av nytt bläck till skrivaren.

Jag ser alla små steg som framsteg. Så länge det går framåt är jag nöjd. Och jag vill ha mycket på gång, samtidigt. Aldrig behöva ha tråkigt eller känna att det inte händer något. Kanske måste jag hitta på några fler projekt. Hmm ... Designa kläder? Skriva en till bok? Något annat?

Får medge att jag kände mig ganska nöjd när jag gick in i köket för en stund sedan för att fixa frukost, och detta var synen som mötte mig. Det lönar sig verkligen att diska, för det ser verkligen väldigt fint ut efteråt. Okej, bortsett från den tomma kaffeburken då, men jag har tänkt göra något kul med den så småningom.

Nu ska jag äta min frukost innan kaffet kallnar. Chiao!

Lägenheten är dammsugen och skurad, disken är diskad. Pluspoäng till mig!

Försöker börja ett nyttigare liv som jag kickar igång nu med en bulgursallad ...

Och fortsätter med fläskfilé och potatisgratäng. Inte förväntas man väl bli MÄTT på grönsaker?

Gammal bild.



Ny bild.

Jag har bara ett liv och självklart vill jag göra någonting av det. Som det känns i nuläget är någon form av jobb mest aktuellt men jag vet knappt vad jag vill jobba med. Det idealiska skulle vara att ha ett jobb som börjar tidigt och slutar relativt tidigt, så jag ändå har möjlighet att utöva aktiviteter och ha ett liv på sidan om jobbet under kvällstid. Men vem vill inte det?

Om något år eller så skulle jag nog börja vilja studera igen. Det som känns mest lockande nu är någon form av turismutbildning. Frågan är bara vart man ska gå och vad man ska jobba med efteråt. Men det är helt klart ett område som tilltalar mig i alla fall.

Jag vill även resa, vilket jag tjatat väldigt mycket om, men ändå. Se USA, Japan, Thailand och gud vet allt. Helst så snart som möjligt, men samtidigt vet jag att jag inte kan få allt på samma gång. Och så vill jag flytta till en större lägenhet och bygga upp ett ordentligt och välorganiserat liv med den jag älskar. Ha en fullstor kyl och frys och laga storkok, städa ofta och ha ett fint hem att trivas i.

Kort och gott, jag antar att jag vill vara 50+ eller något.

Har just testat webbkameran. Jag får väl erkänna att jag är föga imponerad av bildkvalitén, men jag ska kanske inte jämföra med digital systemkamera ...

Har hur som helst duschat och ätit frukost och sitter nu och dricker kaffe från den fabulous muggen på bilden. Jag fick den av min mor i julklapp, she knows what I like. 

Jag tycker även om budskapet på min t-shirt, som syns lite dåligt på bilden. "Style can't be taught" står det i alla fall.

Jobbsökande är onekligen en frustrerande aktivitet. Idag blev jag nekad ett jobb jag sökt med motivationen att personalen gärna såg att de tog in en kille. Ja, rent krasst fick jag alltså inte jobbet för att jag inte har någon penis. Man kan bara spekulera om anledningarna till varför någon vill anställa någon med penis framför mig, men nog tjatat om det.

Jag är även frustrerad över det faktum att jag faktiskt redan HAR ett jobb men får typ tre (oftast korta) pass i veckan. Detta ger mig inte något annat val än att söka andra jobb eftersom att jag vill ha åtminstone fyra rejält långa dagar i veckan. Och det i sin tur leder till frustration eftersom att jobbsökande måste vara det värsta som finns. Hallå, jag VILL jobba mycket. Jag VILL och jag sjukanmäler mig i princip ALDRIG och ställer nästan ALLTID upp. Vilken arbetsgivare kan rata det när det finns så (förlåt) sjukt mycket lata människor där ute som sjukanmäler sig så fort de har lite ont i stortån och som jublar över ledighet.

 Men nog om det. Det löser sig nog.

Det var över tre månader sedan jag sist satte min fot på dansgolvet. Hur kan det ha blivit så länge? Jag som såg dansen som min stora passion, dansen var livet. Och så en dag ... Så kände jag mig bara så less. På att vänta på att bli uppbjuden. På att jaga efter folk att dansa med. För vissa verkade det så enkelt, som att de fick dansa ändå, utan att behöva tänka på att bjuda upp. Och det kändes som att jag aldrig skulle komma dit. Aldrig bli tillräckligt bra och aldrig vara tillräckligt trevlig för att bli jagad på dansgolvet.

Så en danslös månad gick. Sedan en till. Och en till. Men så idag började jag undra, hur det skulle kännas att göra ett nytt försök. Jag var kanske aldrig bäst, men jag tyckte ju faktiskt det var himla roligt emellanåt. Kanske roligast hade jag nog de första gångerna, då jag var TOTALT jättedålig. Så kanske är det där med att vara superbra inte så himla viktigt, egentligen. Jag måste bara lyckas dra till minnes vad som var det.

Gud, jag är en sorglig figur. Snart 20 år och vet fortfarande inte vad jag ska göra av mitt liv. På ett sätt önskar jag att det redan var klart. Att 30 år till av mitt liv susat förbi och att jag skaffat ett bra jobb, rest och allt det där. Ibland, som när jag säger "när jag var ung" fast jag fortfarande är ung, känns det som att jag redan haft den bästa tden av mitt liv.

Jag har haft turen att lära känna fantastiska hästar som jag haft mycket kul med. Kanske är det ett avslutat kapitel i mitt liv. Det som en gång var hela mitt liv. Men jag är inte alls lika bra som jag en gång var, har inte samma ork. Det måste ju innebära att jag blivit gammal ...?


Hero ... ♥

Nu har jag, officiellt, hoppat av skolan. Alltså, avhoppet är registrerat och det finns inte längre någon återvändo. Så nu, alla ni som säkert velat få mig att inte hoppa av skolan, kan jag meddela att er det är för sent.

Det känns faktiskt inte så skrämmande som jag trodde att hoppa av skolan och komma ut i det osäkra arbetslivet. Av två anledningar. För det första har jag ju lite jobb även om det är mindre än jag skulle önska. Och för det andra är jag så grym att den arbetsgivare som inte vill ha mig är ganska tappad bakom en vagn. Hehe ...

Men även om journalistyrket förmodligen inte var något för mig kommer jag inte sluta skriva. Finns det en sak jag är väldigt säker på så är det just det. Jag kommer aldrig någonsin sluta skriva. För skrivandet är en del av mig. Kanske den bästa delen av mig. Det vore synd att kasta bort det.

Så ni får helt enkelt spana efter mitt namn i bokhandlar och på bibliotek i framtiden. I'll be there. Punkt.

Nu var det några dagar sedan jag skrev. Men allvarligt talat, WHO CARES? Jag har ju knappt några läsare ändå ...

Hur som helst, inte särskilt mycket har hänt sedan sist jag skrev. Var ledig igår och jobbar fyra timmar idag. Jag kan inte påstå att jag är särskilt nöjd med hur få arbetstimmar jag har här framöver. Jag vill ju jobba jättemycket och få cash! Har suttit och kollat på resor hela morgonen. Kanske kan det bli en i oktober. Som en födelsedagspresent till sig själv. Kanske. Men jag vet inte hur troligt det känns.

INGET HÄNDER. Vilket händelselöst liv man har. Suck.


"Vad hände sen då?". Inget typ.

Feels like such a long time ago. Oh well, I guess it was.

Jag vet inte om det finns någonting kvar av tjejen på bilderna. Den jag var 2009. Jag vet inte om jag visste vem jag var då heller. Eller om jag vet vem jag är nu. Det har hänt så mycket sedan dess och jag har tagit beslut jag aldrig trodde jag skulle ta. Slutat rida och hoppat av skolan. Och träffat han jag vill leva resten av mitt liv med. Det har hänt så mycket sedan bilderna togs. Jag vet att jag förändrats. Jag vet bara inte riktigt hur.

Riktigt gammal bild ...

Sitter hemma i min ensamhet och väntar på att tvätten ska torka i torkskåpet. Idag tog jag nämligen. till min stora förskräckelse, det sista paret trosor ur garderoben. Alltså hade jag inget annat val än att gå och slänga i en maskin. Även om det ser rätt förjävligt ut i lägenheten så kan man ju i alla fall vara lite fräsch själv. Någon måtta får det faktiskt vara.

Nu ägnar jag mig åt att sitta och gå igenom gamla bloggar. Jag hade resedrömmar redan 2009, tydligen ville jag helst åka till Island eller Norge då. WHY DID I WANTED THAT?!

DAGENS VILL HA: En städerska som kan göra fint i lägenheten, haha.
DAGENS KLÄDSEL: Världens snyggaste mjukisbyxor från H&M och en Destination Skellefteå t-shirt.
DAGENS SMINK: Nada.
DAGENS FRISYR: Har ingen, är rätt nyduschad.

DAGENS HÄNDELSE: Öhh, jag har tvättat en maskin.
DAGENS LÅT: Introt till MacGyver är det enda låtliknande jag hört idag ...
DAGENS PLANER: Ta ur tvätten från torkskåpet typ.
DAGENS SAKNAD: Snuskigt mycket pengar.

DAGENS DUMMASTE: Att jag är jättförkyld!
DAGENS DROG: Kaffe som vanligt och halstabletter.
DAGENS ROLIGASTE: Vakna upp med min älskling!
DAGENS FAVORIT: Same as allways.
DAGENS KÖP: Har inte köpt något men är lite sugen på caféfika.

DAGENS GODIS: Halstabletter om det räknas.
DAGENS HUMÖR: Varken eller, lite butter för att jag är förkyld kanske.
DAGENS ORD: "Jag älskar dig"