Bea

Uppesittarkväll med bingolotto tillsammans med typ resten av Sveriges befolkning. Har druckit två koppar av "deathwish coffee", det skulle tydligen ha dubbelt så hög koffeinhalt som vanligt kaffe och hålla en vaken i flera dygn. Lite överdriven beskrivning misstänker jag, jag är fortfarande lika trött som innan. Men det var värt ett försök antar jag. Hittills har vi inte vunnit något på lotterna i alla fall, men vi har hopp om sista omgången. 

 

Katterna har blivit rätt bra vänner nu förresten. Igår låg de till och med i samma "korg" i klösträdet. Åh! Känner mig varm i hjärtat över att de kommer så bra överens. Det har verkligen gått över all förväntan med dom.

 

På jobbet har det varit fullt upp i veckan med all julhandel. Men nu är jag ledig i två dagar och kan pusta ut lite. Imorgon ska vi ha julafton här hemma, känner inte alls av den där berömda julstressen. Har fixat köttbullar idag, vilket tog en stund men det var nästan lite avstressande att stå där och fixa med dom.  Lite pyssel är kvar till imorgon men det känns inte så farligt. Känner att det blir som det blir. Jag är inte den som försöker imponera genom att göra tio sorters godis och sju sorters kakor. Ingen orkar ju ändå äta något efter maten ändå, hehe. Men något gott blir det allt, jag har en plan.

 

Men nu ska jag fortsätta se på bingolotto. God jul till mina få läsare!

Vaknade i morse med en kattunge i sängen. Fick veta av maken att Lilla Blå legat vid mig flera gånger under natten men att jag varit nära att lägga mig på honom. Haha, åh, så typiskt mig att inte ligga still! Nu under morgonen har han varit väldigt aktiv och busig. Han fräser lite åt Yoda, så de har väl inte riktigt blivit vänner än. Yoda pratar som vanligt en massa och låter mest ynklig. Men det känns som att det kommer lösa sig med tiden. Allt är ju bara så nytt just nu.

 

För övrigt är jag ledig hela helgen, så vi ska passa på att göra bort julhandlingen och förbereda lite inför julafton. Känns som att det kommer bli en riktigt mysig helg.

Året började med att jag fick veta att jag inte var garanterad att få några fler jobbpass. Jag blev med andra ord "arbetslös". Skrev in mig på arbetsförmedlingen för första gången i mitt liv. Det skulle dock visa sig att jag inte behövde dem särskilt mycket. Provjobbade hos ett städföretag, men det var inget för mig. Pendlade mellan mina två senaste jobb och fick även ett tredje extrajobb och fick stå själv och sköta en bokhandel under en veckas tid. Detta med rätt knapphändig upplärning då jag aldrig hade tid för något mer. Men jag gjorde det bra ändå. Tog ut två arbetslöshetsdagar från a-kassan på typ fem månader och hade nog mer jobb än någonsin.

 

Innan bröllopet i maj förberedde vi oss med en natt på havsbadet. Gick på spabehandlingar och skämde bort oss själva. Minns att jag hade huvudvärk under större delen av dagen dock, men den försvann efter en halvtimme i ett spabad.

 

Därefter var bröllopet nästa stora händelse. Ingen förklaring behövs. Vaknade upp till strålande sol och med ett leende på läpparna. Blev klippt och sminkad på Hårstudion och kände mig väldigt vacker. Bröllopsfoton togs utanför Sjöbodan och sedan var det dags för bröllopet. Det var ett riktigt drömbröllop med trubadur, tårar och två ja-sägare. Sedan blev det middag och efterfest på Sjöbodan med trubadur, fina tal, bröllopsdans och skönsång från min nyblivna make.

 

I och med sommarens intåg fick jag åter igen ett fast schema på matbutiken och det lugnade ner sig med andra jobb. Det kändes riktigt bra.

 

För att ändå känna att vi gjort något under sommaren åkte vi till Umeå över en weekend med ett stopp i Skellefteå för att träffa mor och bonusfar. Bodde på Stora Hotellet och jag minns att jag var otroligt trött och sov alldeles för stor del av vistelsen. Men den vakna tiden hade vi trevligt med god mat, uppträdanden på torget och lite bilprovningar och shopping.

 

Under sommaren hann vi även med en till tur till havsbadet där vi såg Boppers, för det ville maken göra. Vi åt buffé som för hans del innebar potatis och en tallrik med vegetariskt, det var allt de kunde erbjuda honom.

 

Sedan kom hösten och jag började inse att jag kunde vinka hejdå till arbetsförmedlingen. Fruktansvärt skön upptäckt. Det flöt på med jobbet och gör det än.

 

I september ställdes det till med födelsedagsfirande i Ersnäs, vi bakade ihop det och firade alla som fyllt år eller skulle fylla år inom en snar framtid. Jag bidrog med förrätten, det blev gott och all annan mat också. Det var vi, pappa med sambo och hennes mamma, brorsan och farmor och farfar. Mycket trevlig dag. 

 

I oktober blev det dags för den efterlängtade bröllopsresan till Japan. Eftersom att jag skrivit så mycket om den i bloggen fattar jag mig kort här. Men vi bodde hela vistelsen i ett minimalt rum i Tokyo och det var en underbar resa. Jag mådde bra.

 

Tillbaka till verkligheten sedan. En tid av tomhet följde. Efter att ha förverkligat två stora drömmar under ett år kom frågan, vad göra nu? Vi åkte till Skellefteå över en weekend och tog in på hotell. Fick ett rum som var säkert dubbelt så stort som det i Tokyo, minst. Hade Idolmys framför tv:n, shoppade, besökte mor och bonusfar och gick på bio och såg två filmer på samma kväll. Gick på julmarknad också, hittade inget där men blev frusna.

 

Och nu börjar året närma sig sitt slut. På lördag får vi tillskott i familjen bestående av en liten kattkille, vi kallar honom Lilla Blå. Fyra dagar efter det firar vi jul hemma hos oss med makens familj.

 

Det känns som att det blir svårt att toppa det här året. Men vi får väl se. Vi får väl se. 

Inte länge kvar till jul nu. Igår bakade jag min första mjukpepparkaka, det var en kund som pratade om att han skulle baka en, vilket inspirerade mig. Den blev god, men det lossnade lite bitar när jag skulle få ut den från formen. Synd! Kul dock att det gick att få den att smaka normalt fast den var glutenfri, en del jag smakat har kunnat ha en lite konstig konsistens. Jag bakar typ två gånger per år kanske, så det var verkligen en chansning från min sida. Men det blev lyckat tycker jag. 

 

För övrigt känns det som att tiden springer iväg och jag inte alls hinner/orkar göra allt jag skulle vilja inför julen. Visst, jag känner inte den där julstressen över att jag måste baka tio sorters kakor och julgodis på det, men det skulle ändå vara kul att få pyssla lite i köket i alla fall. Ska försöka hitta lite tid till det. 

 

Annars har jag som inget speciellt att berätta. Nya kissen kommer på lördag, wihoo!

Mitt första julminne: Svårt att säga vilket som var det första egentligen. Minns en gång när vi firade jul hemma och mina kusiner som var där fick ett skrin med en dansande ballerina i julklapp. Jag minns att jag också ville ha ett men minns inte om jag fick något? Haha! Men jag tror det för jag vet att jag haft ett.

 

En annorlunda jul: Alla mina jular har nog varit rätt normala egentligen. Skulle vilja prova fira utomlands någon gång.

 

Det bästa med julen: Att aldrig behöva gå hungrig och att få träffa nära och kära.

 

Vad önskar du dig i julklapp: Allt som kan hålla mig varm under vintern. Kanske lite träningskläder. Biobiljetter går alltid åt här också. Och ett guldarmband men det känns lite dyrt.

 

Bästa julminnet: Har haft många bra jular, så det är svårt att välja ett särskilt julminne. Men en julaftonsmorgon för ett antal år sedan anordnade ridskolan en julaftonsritt som jag och pappa deltog i. Det måste väl ändå ses som ett bra julminne, lite annorlunda.

 

Värsta julminnet: Inget specifikt. Men när mina föräldrar separerat minns jag att jag tyckte det var jobbigt att inte få fira med båda föräldrarna samtidigt.

 

En present du blev extra glad för: Supersvår fråga ju! Bortskämd som jag är har jag fått supermånga fina presenter genom åren. Men när jag var liten önskade jag mig en vit barbiehäst med glittrig man och svans, när jag fick den var nog lyckan total. Hehe.

 

Mina favoriter på julbordet: Julmust är ju ett måste. För övrigt gillar jag att ta lite av varje.

 

Kollar du på Kalle Anka: För det mesta, men det har väl hänt att man missat det nån gång.

 

En viktig jultradition: Är inte så traditionsbunden. Men firar man hos farmor och farfar SKA man dricka champis till ris a la maltan, det är supergott!

För några dagar sedan bestämde vi oss lite spontant för att åka till Skellefteå och bo på hotell i helgen. Kan säga att det varit välbehövligt! Vi har ägnat helgen åt att shoppa lite, besöka mor och bonusfar och bror där vi blev bjudna på en fenomenal älgmiddag, samt gått på bio med dem. Såg "en underbar jävla jul" och det var verkligen jätterolig. Sedan fortsatte vi på egen hand med att se andra hungergamesfilmen, den var också bra. När vi kom tillbaka till hotellet satt Christer Sjögren och några andra i receptionen, så vi konstaterade att vi måste ha valt rätt hotell, haha. 

 

Den här morgonen har vi bara hunnit med att äta frukost än så länge. På frukosten såg vi Sven Wollter. Vad gör alla i Skellefteå egentligen? Mannen funderade på att fråga om han fick ta kort med honom för att skicka till sin mor, men jag övertalade honom att låta bli. Vem sjutton vill bli fotad under frukosten liksom, inte jag i alla fall!

 

Frukosten var god i alla fall och med ett bra och lite julinspirerat utbud. Hotellrummet var också rymligt och med en stor balkong, synd att det är vinter. Vissa inslag är kanske lite slitna, men jag känner att jag överlever det. Värst var det att parkera i parkeringshuset, det var så trångt att jag knappt vågade titta när maken skulle parkera. Nåja, en trevlig helg har det varit i alla fall. Idag ska vi gå på marknad innan hemfärd.

Jag jobbar mycket nu med att hitta en balans i livet. Har haft en förmåga att snöa in väldigt mycket på enskilda delar, men när man har flera komponenter som ska fungera tillsammans fungerar inte detta så bra. Men visst kan jag vara bäst på jobbet, om jag dumpar min man och slutar träna. Eller ja, jag kan väl vara bäst i några år innan i alla fall innan jag går in i väggen. Och visst kan jag bli biffigast på gymmet om jag säger upp mig från jobbet och fokuserar fullt ut på det. Det är väl inte så svårt att bli bäst på något om man ger sig fan på det. Men det är omöjligt, för mig, att vara bäst på allt. Eller att ens vara bäst på något om jag vill kunna göra fler än en sak i livet. Det tog mig bara 24 år att acceptera. Men nu är jag där och jag är övertygad om att det gör mig till en mer harmonisk människa. 

 

En stor förändring jag gjort är att jag blivit medveten om hur negativt stress påverkar mig och därför gör allt jag kan för att stressa mindre. En annan del är att jag tillåter mig själv att äta lite mer vad jag vill. Visst, med min mage kan man inte göra alltför stora utsvävningar, men vill jag äta en chokladbit så gör jag det. Alternativet skulle vara att fortsätta vara fanatisk med kosten, vilket inte är kompatibelt med mitt nya, mer avslappnade liv. Att begränsa sig är ju faktiskt ett måste i sig. Ett måste att följa de regler man satt upp för sig själv. Vilket leder till stress. Och vad var stress? Just det, dåligt för mig. 

 

Hittills tycker jag att jag lyckas ganska bra. I och med att jag stressar mindre har jag faktiskt kunnat träna mer. Förmodligen för att jag orkar mer när jag tillåter mig att slappna av emellanåt. Jag har även kunnat nalla några bitar ur chokladasken utan att det resulterat i en katastrof. Tidigare har alla avsteg från min begränsade kost resulterat i en ledsen och värkande kropp. Jag har faktiskt också blivit bättre på att plocka undan här hemma och det har inte ens känts så jobbigt som det brukar. Allt detta berättar ju för mig hur stor bov stressen varit i hur jag mått de senaste åren. Vilken underbar insikt.

Nu när vi går in i december passar det väl bra att uppdatera lite här. Har väl säkert inte hänt jättemycket sedan sist, men förra helgen var vi på personalfest på havsbadet med mitt jobb. Såg en show med Robert Wells och åt buffé. Synd bara att jag jobbade från morgonen dagen efter, var väl minst sagt trött när väckarklockan ringde. Men det fick det vara värt!

 

För övrigt känner jag att jag nått något slags antiklimax. I år har jag gift mig och varit på bröllopsresa till Japan som jag velat åka till i flera år. Och nu står jag här och känner mig smått tom och tänker "jaha, och hur ska jag toppa det här?" Kan väl erkänna att det varit lite tufft att tackla den känslan, men det är bara att försöka ta nya tag och fundera över vilka andra drömmar och mål man har.

 

Har fått en allt större längtan efter att göra något tillsammans med mina föräldrar. Men tja, ni vet ju hur det är när man flyttar hemifrån, föräldrarna växer upp och skaffar egna liv. Båda har gått och blivit egenföretagare på varsitt håll och jag är stolt över dom! Det är så kul att de vågar göra sådana saker, själv känner jag att det är ganska bekvämt att vara anställd ändå. Gott om tid har man då ... Till träning och hushållssysslor typ. Sen då? Jag borde verkligen skaffa några hobbys.

 

Men det var en liten lägesrapport i alla fall. Skriver igen när andan faller på.