Bea

Nu när jag har en fin frisyr känner jag mig mer redo än någonsin att åka till Japan. Jag menar, åkte jag dit nu skulle jag ju till och med se bra ut på semesterbilderna, haha. Men nu får jag snällt vänta över ett år och ska jag vara ärlig har jag redan börjat fundera över vad jag ska ha för frisyr och hårfärg då. Det är en helt ny värld som öppnat sig!

Men har jag riktigt tur kanske det blir några semesterbilder i år också. Om jag får någon semester och om det finns pengar och resor att boka såklart. Men som jag sagt tidigare, något SKA det bli. YOLO liksom (you only live once), det är ju tydligen ett populärt uttryck och hur uttjatat det än är så stämmer det ju. Man ska ta tillvara på livet.

Jag har verkligen börjat leva efter det nu. Det är bara att se på hur mycket pengar jag brände under gårdagen, hehe. Jag är inte säker på att detta kortsiktiga tänkande är så bra i längden dock. Men man kan inte alltid vara så förnuftig jämt. Det blir liksom inget kul att alltid tänka efter innan man gör något. Ska försöka hitta någon form av balans mellan kul och ekonomisk.

Snart ska jag åka mot jobbet. Det är i alla fall bra för ekonomin.

Det spelar tydligen ingen roll om jag jobbar natt. Vaknade likafullt sju idag! Kan inte påstå att jag är överlycklig. Men jag har i alla fall haft gott om tid att hitta den frisyr jag vill ha. Spontanbokade nämligen en klipptid igår faktiskt. Det var över ett år sedan jag klippte mig sist och när jag gick runt på stan och provade vår- och sommarjackor insåg jag att jag aldrig skulle känna mig fräsch om jag inte klippte mig. Har valt ut en ganska vågad frisyr, men jag tror jag kommer köra på den. Är så less på mitt tråkiga hår. Bort, bort, bort med det bara! Kanske lägger jag i en toning också, har inte färgat håret sedan vi flyttade hit.

 

Det känns som att jag haft livet på paus för länge nu och jag har börjat inse att jag aldrig kommer känna att jag har råd att vara fin egentligen. Men jag blir inte yngre och tiden att bry sig om sitt yttre är nu och inte sen. Så nu ser jag till att avsätta en slant för det. Det är ju faktiskt inte så kul att känna sig som en hög med sopor hela tiden. Så nu ska jag bli snyyygg! Hoppas jag. Haha.

 

Jag inser att det är så många gånger jag sett mig själv i spegeln och suckat för att det är en så trist syn. Detta när jag istället kunnat göra något åt det och mötas av något roligare. Man kan egentligen säga att jag valt att må dåligt. Omedvetet visserligen, men ändå. Nu vill jag ändra på det. Det finns ingen anledning att må dåligt över sådant man kan ändra på. Så nu, nu ska jag bli den som ingen behöver skämmas över att ses tillsammans med. Som inte jag själv behöver skämmas över att vara. Mitt bästa jag.

 

Livet är nu.

Så mycket som jag frös på jobbet igår och så trött som jag var förväntade jag mig verkligen att vakna dyngförkyld idag. Men icke. Snuvig är jag fortfarande men det har jag som sagt varit i evigheter. Värre har det inte blivit. Jag förstår ingenting! Brukar alltid vara den första att åka på förkylningar, men de senaste månaderna har jag bara varit just snuvig men inte mer. Kanske beror det på alla vitaminer jag stoppar i mig i form av juicer och smoothies. Det är ju jättebra i så fall.

 

Vaknade tidigt idag och kunde såklart inte somna om. Men sex timmars sömn klarar man sig på. Jag får proppa i mig massor med mat och fika för att få upp energin bara. Men det hade jag ändå tänkt göra.

 

Äntligen känns det förresten som att magen börjat återhämta sig efter min långa syndarperiod. Jag tror faktiskt det beror på att jag började äta en massa mat med kokosmjölk under några dagar, för det var efter det som det började kännas bra. Eftersom att kokosmjölk tydligen ska ha antiinflammatoriska egenskaper tror jag det kan stämma. Jag gillar att prova mig fram med maten och hitta alternativa lösningar till tabletter. De tabletterna jag skulle fått om jag gick till läkare har en rad otrevliga biverkningar, som att de pajar immunförsvaret till exempel. Varför skulle jag vilja ta sådana?!

 

Jag är verkligen av den uppfattningen att jag själv känner min kropp bäst. Och ska jag vara ärlig har jag lite tappat tron på läkare. De är trots allt inga superhjältar som vet allt, de är bara vanliga människor de också. Vanliga människor som gillar att skriva ut recept, för att det är vad de fått lära sig. Kanske hjälper det ibland. Kanske skadar det mer än det gynnar ibland. Men jag är en sådan som ifrågasätter vad andra människor verkar se som en självklarhet. Jag försöker hitta egna lösningar på problem.

 

Jag försöker alltid hitta lösningar på problem. Det ser jag nog som min starkaste egenskap.

Förmiddagen har jag ägnat åt att spackla en stund. Gav mig efter ett par timmar då jag helt enkelt kände att jag behövde vila. Tror jag håller på att bli förkyld (men det har jag trott länge) Nåja, det har gått lite framåt i alla fall. Efter det har jag suttit ute i solen och fikat och läst. Våren är nog min favoritårstid ändå. Jag har även hunnit med att fundera över livet.

 

Kom fram till några saker jag skulle vilja prova på:

* Hobbyrenovering av möbler.

* Bo utomlands, kanske för att studera.

* Kattuppfödning.

* Starta eget inom något jag verkligen tror på (vet ej vad)

* Skriva en bok.

 

Det känns som att listan blev väldigt kort. Säkert skulle den kunnat vara längre. För tillfället kommer jag dock inte på något. Och faktum är att om jag kunde prova på en av de där punkterna så skulle det kännas alldeles tillräckligt för ett tag framöver. Men någonting säger mig att det kommer dröja, om det någonsin ens blir verklighet. Det är inte så bara ändå.

Igår spacklade jag en del, jobbade fyra timmar och spacklade lite till. Sedan fick jag ett utbrott på spackelremsorna som helt enkelt inte ville sitta fast på väggen. Jag hatar spackelremsor. Var rätt grinig och hungrig efter att ha kämpat med dem i drygt en och en halv timme. Så när min sambo kom hem frågade jag "vill du laga mat eller ska vi äta ute?" Han ville laga mat lika lite som mig, så vi käkade kebab på Adana. Kastade i mig hela tallriken, fort gick det. Sedan kände jag ändå att jag kunnat äta mer. Yay.

Idag känner jag mig lite smått sliten och har inte bestämt mig än om jag ska gå ut och köra på med spacklandet eller vila. Jobbar ett stängningspass idag så jag börjar inte förrän fyra. Men frågan är väl om det är så bra för mitt humör och för all del, för min hälsa. Ska ta mig en allvarlig funderare på det. Men det lutar nog mot att jag gör ett litet ryck i alla fall. Vill ju bli klar och göra så mycket jag kan, det kommer ändå bli G som får göra det mesta är jag rädd ...

Har i alla fall bunkrat upp med fika, så jag kommer inte gå hungrig idag. Bullar, kakor och dammsugare (punchrullar) Gott gott! Inte ofta vi har fika hemma, men jag kände att det behövdes.

Nä, nu säger min rastlösa hjärna att jag ska pallra mig upp ur soffan. Jag antar att jag kommer lyssna på den.

Helgen har ändå varit hyfsat lugn. När jag slutat jobba på fredagen firade jag det faktum att jag fått lön med att köpa 22 bitar sushi som jag tryckte i mig med god aptit. Tror jag ska göra det till en vana.

På lördag åkte vi till Luleå och gick på resemässa för att inspireras och för att det var ungefär vad vi orkade med. När vi gått klart på mässan åt vi lunch på Kebabhuset. Det var väldigt många år sedan sist, men maten vad (nästan) lika god som jag mindes den. En hel kebabtallrik slank ner i min mage. Sedan åkte vi till Storheden och kollade där en stund innan hemfärden. Kvällen bestod av filmtittande och köttbullemackor.

Igår blev en sån där nyttodag. Städning, tvättning och veckohandling. Sedan passade vi på att se några filmer också såklart. Och äta tacos till middag.

Och idag börjar ett nytt experiment för min del. Jag har nämligen tänkt försluta sluta med kaffe. Dricker bara en kopp per dag och det är på morgonen, så egentligen borde man inte kunna säga att jag är beroende av det. Men samtidigt känns den där koppen väldigt viktig och får mig att vakna till. Har trott att jag skulle kunna behålla den, men min mage har aldrig riktigt återhämtat sig helt efter att jag hade min stora syndarperiod då jag åt vad som helst. Så nu ryker kaffet helt enkelt. Men jag får erkänna att det känns tufft, har startat morgonen med te idag och inbillar mig att jag är mosigare i huvudet än vanligt ... Kanske har jag till och med huvudvärk på gång. Men nej, huvudet får inte vinna den här gången. Magen är viktig. Och kan jag slippa att ta mediciner så är det lätt värt ett försök.

Idag är jag ledig såvitt jag vet. Ska nog försöka aktivera mig på något sätt. Kanske gå ut och gå. Känner verkligen att kroppen behöver få röra på sig. Den behöver få användas. Och egentligen vet jag ju att jag mår bra av det. Det ska bara kännas roligt också.

Vaknade tidigt idag och kände mig lite tom inombords. Hade nämligen en dröm om att jag skaffat en häst och den betydde så himla mycket för mig. Så när jag vaknade och insåg att den inte fanns blev jag nästan lite ledsen. Det föddes även lite tankar på att någon gång, när livet ser annorlunda ut, kanske prova på att ha en igen. Men jag vet inte, det är kanske ingen bra idé.

Det blåser ute. Mycket. Jag snörvlar och nyser, men det verkar aldrig bli mer än så. Vet inte om jag är förkyld eller är allergisk mot något. Fast jag har en sambo här hemma som är jätteförkyld så det ligger väl nära tillhands att misstänka att jag åkt på samma som honom. Förstår bara inte varför det aldrig bryter ut ordentligt.

Idag är sista jobbdagen innan jag tar en välbehövlig helg. Har även fått lön idag, jippie. Här ska firas! Eller? Nja, det vet jag väl inte. Kanske man unnar sig att äta något gott i helgen. För övrigt hamnar vi kanske i soffan för filmtittande. Eller fixar klart tvättstugan. Det beror helt på måendet. Oavsett vilket så blir det nog bra.

Men känslan hänger kvar. Jag saknar min häst som inte finns!

Igår började jag fundera på att börja om med träningen. Tanken var ju att gå upp till 50 kg och sedan börja träna. Men faktum är att även om jag inte trodde det gav något att träna tidigare, så gjorde det uppenbarligen det. Som det är nu har jag nog inte en enda muskel kvar längre. Jag hade inte jättemånga förut, men när jag inte underhöll dem försvann de få jag hade också. Det stör mig, jag hade rätt bra med muskler ändå när jag red som mest. I alla fall om man jämför med nu.

Men som ekonomin ser ut nu är det ändå inte läge. Efter sommaren kan jag börja tänka på det mer på allvar. Då ska vi visserligen börja spara inför Japanresan, men jag tror ändå det måste få finnas utrymme för träningen. Hoppas jag gått upp lite i vikt tills dess i alla fall så jag har lite att bygga av.

Det är hemskt att inte ha några muskler, till och med ryggen har börjat värka och även om det nog delvis beror på inflammationen i magen tror jag att jag tar det värre för att jag är otränad. Såhär illa har det nämligen aldrig varit förut. Det är så mycket i kroppen som värker mer än det gjort förut. Min kropp mår inte bra. Uppenbarligen kräver den mer än mat för att må bra. Men jag får ta itu med det på allvar senare. Bita ihop tillsvidare, för överlever gör jag ju.

För övrigt satt jag och tittade på tatueringsmotiv igår. Hittade ett som jag blev riktigt, riktigt sugen på. Det är kattrelaterat. Skulle vara ganska kul att ha en liten hyllning av Yoda på överarmen. Det enda som är trist är att så fort jag ser på tatueringen jag redan har tänker jag att ingenting någonsin kommer kunna hålla samma klass som den. Jag älskar verkligen tatueringen jag har. Var jag tvungen att sätta ribban så högt? Men motivet jag hittat nu tror jag ändå på. Så kanske ... Tanken ska få ligga och gro till bättre tider.

Nu måste jag göra mig färdig, snart ska jag åka till jobbet.

Efter en helg av nattjobb känner jag mig ganska avslagen. Natten mellan fredag och lördag sov jag ungefär fyra och en halv timme och mellan lördag och söndag ungefär sju timmar. Det är något mindre än jag är van vid och dessutom blev ju dygnet helt upp och nervänt.

 

Men trots det har jag faktiskt gjort lite, om än väldigt lite, nytta idag. Har både handlat och skrivit matlista. När jag nu för en gångs skull skrivit en veckomatsedel kan jag ju vara rolig och dela med mig av den. Såhär ser den ut ...

 

Måndag: Auberginegratäng.

Tisdag: Kött med pommes chateau och champinjonsås.

Onsdag: Baconinlindad kyckling med ris och currysås.

Torsdag: Hamburgare och pommes frites.

Fredag: Pasta med baconsås.

 

Nu återstår det bara att se om vi lyckas hålla oss till listan. Den känns ganska bra och välplanerad, så jag hoppas faktiskt det!

Låt som när du är ledsen sörjer till? Det skulle väl vara Bonnie Tylers "Piece of my heart" i så fall.

 

Beroende av: Vill alltid ha vatten nära till hands. Älskar vatten!

 

Vem behöver du mest just nu? Min älskling, alltid.

 

Vad tror folk om dig? Första intrycket är nog att jag är ganska tystlåten skulle jag tro.

 

Stämmer det? Beror helt på sällskapet och hur väl jag känner dem jag är med.

 

Vad får du oftast komplimanger för? Får typ aldrig komplimanger ...

 

Brukar du skratta för dig själv? Det har väl hänt ibland, typ om man kommer att tänka på något kul.

 

Vad står det i ditt senast inkomna SMS? <3

 

Nästa mål i ditt liv: Att göra någonting roligt under semestern.

 

Hur svarar du i mobilen? Om någon jag känner ringer så svarar jag bara "hallå" men annars "hej det är Bea"

 

Vem ringde dig senast? Har ett missat samtal från pappa från igår då jag var på jobbet.

 

Antal timmar sömn inatt: Ungefär nio, det behövdes nog efter helgens nattjobb och sömnbrist.

 

Tycker du om din pappa? Ja, vi har många fina minnen ihop.

 

Brukar du komma i tid? Kommer för det mesta i väldigt god tid till och med.

 

När mår du bra? På resande fot, i armarna på min älskling, med en cider i uterummet, med en spinnande katt liggande på bröstet, under en riktigt god måltid ... Vid rätt många små tillfällen egentligen.

 

Hur känner du dig nu? Lite småtrött och lite ofräsch eftersom att jag inte borstat tänderna än.

 

Vanligaste färg på dina kläder: Det blir nog mer och mer svart i min garderob. Svart är enkelt och snyggt.

 

Var du aktiv i skolan? Det skulle jag nog säga att jag var. I alla fall under gymnasiet, då var jag som mest engagerad.

 

Favoritdryck på morgonen: En kopp kaffe är ett måste, men först dricker jag såklart ett glas vatten.

 

När brukar du oftast gå och lägga dig? Om jag får välja blir det runt 22-22.30 någon gång.

 

Är du blyg? Både och egentligen. Inte när jag jobbar, men privat uppfattas jag nog så av folk jag inte känner.

 

Sysslar du med någon idrott: Tyvärr inte, men det skulle varit kul. Red förut och det saknar jag.

 

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Kärlek vet jag inte. Men man kan helt klart bli intresserad av någon vid första ögonkastet.

 

Är du bortskämd? Jag tycker nog att jag har förtjänat allt jag har. Men jag har kanske fått lite finare presenter och julklappar än jag varit värd ibland. Så jag har en snäll familj, men bortskämd ser jag mig inte som.

Den här dagen har verkligen inte börjat bra. Det känns som att någon slagit mig hårt med en hammare i bakhuvudet. Kan inte påstå att jag känner mig så fräsch med andra ord. För en gångs skull är jag glad att jag jobbar natt, då hinner jag kanske bli bättre innan jag börjar i alla fall.

Gårdagen avslutades i alla fall bra. När jag kom hem fanns det sushi i kylen! Självklart blev jag jätteglad, om än inte jättemätt. Som tur vad hade jag misosoppa hemma att komplettera med. Bättre måltid går nog inte att hitta.

Men ärligt talat är huvudet rätt blankt, jag vet inte alls vad jag ska skriva. Så jag skriver helt enkelt inget mer.

Idag är en sådan dag då jag bara skulle vilja klä mig fint, gå ut och äta med min älskling och avsluta kvällen med en cider i våran icke existerande bubbelpool. Men tyvärr går ju inte det. Jobb hela dagen står på schemat och hur oglamouröst det än är så betalar det i alla fall räkningarna.

Men jag känner verkligen hur mycket jag skulle vilja njuta av vardagen nu. Har väl lite smått börjat vakna upp ur min bubbla som bara involverat framtiden. Insett att det går att leva här också, trots att Piteå inte är världens roligaste plats. Men så länge man har varandra faller resten på plats ... <3

 

Så, nu har jag röjt lite till och tagit bort lite av kläderna från den stora högen och dammsugit. Dagens duktighetskvot är uppfylld. Jag sätter upp små mål för vad jag ska göra här hemma. Om jag bestämde mig för att göra för mycket skulle det nog sluta med att ingenting blev gjort. Men dammsugning tycker jag är viktigt, det ska inte ligga en massa skräp och katthår på golvet som klibbar fast i fötterna om man går barfota.

Klockan är inte ens tolv än för övrigt. Det innebär att det är fyra timmar kvar tills min älskling kommer hem. Om jag haft något roligt planerat hade det väl varit okej. Men nu har jag inte det. Man kan inte ha roligt jämt och spendera mer pengar ska jag då rakt inte göra. Det blev utemat FYRA gånger i helgen. Först sushi från Sushi och Te, sedan en blandtallrik med kebab och kyckling från Valentine, sedan korv på Ica Maxi och till sist hamburgare från Korvgubben. Det känns hyfsat onödigt att ha lagt så mycket pengar på skräpmat ... Fast sushin kändes inte onödig, sushi är bra mat!

Nåja. Frågan återstår ... Vad ska jag göra i fyra timmar?

Nackdelen med att vakna tidigt är att dagen blir väldigt lång. Än så länge har jag inte gjort så mycket, bara röjt undan lite disk. Har tänkt få mer gjort också men motivationen är väl inte riktigt på topp. Det är så tråkigt att städa, visst är det skönt att det blir fint men man måste ju ändå göra om samma procedur en vecka senare. Hur drygt är inte det då? Nåja, jag tror jag börjar med att hänga in lite ren tvätt i garderoben ... Berget är enormt då sambon fick ett tvättryck för någon vecka sedan.

Nu ska jag tvinga mig själv till att ta itu med allt. Även om jag kanske hellre suttit och drömt om resor. Hehe.

Ibland läser jag i mina gamla bloggar. I ett inlägg från 2008 hittade jag mina dåvarande tankar om giftemål som jag skrev just efter att en kompis gift sig. Lite kul tyckte jag, så här kommer inlägget:

 

"Allt det här med bröllop. Det får en verkligen att börja längta så fruktansvärt efter att ha ... Nån, att älska. Och som älskar en tillbaka.

 

Samtidigt tror jag inte jag kommer att ha något stort, påkostat bröllop om jag väl skulle hitta någon. Om jag mot all förmodan skulle gifta mig skulle jag i bästa fall bjuda de absolut närmast sörjande (ehm ...?) och fixa allting sjäv. Förmodligen skulle det inte bli någon möhippa heller eftersom att jag inte skulle vilja att någon skulle känna sig utelämnad. I bästa fall skulle jag skriva några rader i bloggen, "ni som känner mig, kom till bla bla då om ni vill", men ingen skulle komma. På "den stora dagen" skulle det vara glest mellan raderna i kyrkbänkarna och jag skulle titta ut över de få som var där och tänka med gråten i halsen: "Varför är de inte fler?", och känna mig allmänt misslyckad. Sedan skulle jag tyst svara JA med en fånig röst och åka hem och gråta en skvätt medan min nyblivne man (om han inte sa NEJ, vilket också är ett troligt scenario) stannade och festade med sina (många) släktingar och vänner.

 

Som ni kanske förstår är giftemål inget jag drömmer om. Annat än möjligtvis mardrömmar"

 

Idag finns kanske vissa av tankarna kvar, jag tror till exempel fortfarande inte att särskilt många kommer komma. Å andra sidan vill jag knappt bjuda någon heller, så det spelar ingen roll. Men jag har hittat någon att älska som älskar mig tillbaka. Det är stort. Och jag tror faktiskt inte han kommer svara nej!