Bea

Man vet att man är lite småknasig om man sitter och monterar bilder i InDesign i sin ensamhet och helt plötsligt utbrister: "Vad nu då?! Går han SÖNDER?!" när något blir skumt med bilden.

Det borde bli fyra månader idag. De fyra bästa och värsta jäkla dagarna i mitt liv. En sak är då i alla fall säker, jag har aldrig innan känt mig så ... Kännande, ehm ... Känslosam. Kort och gott, jag har aldrig älskat någon på det sättet innan! Visst, ibland är det rentutsagt förjävligt, men jag skulle verkligen inte vilja vara utan det. För det mesta är det nämligen helt magiskt och det känns som att jag hittat något (någon?) jag saknat hela livet. Tomrummet i hjärtat har liksom fyllts ut, trots att det är lite naggat i kanterna av alla breakade pieces.

Men jag älskar dig, och det kommer jag fortsätta med! ♥

Som alltid på morgonen dyker det ju upp så oerhört djupa funderingar i mitt huvud. Idag kretsar de mycket kring begreppet "tid". Något som slog mig är att tid inte är något man har, utan något man tar sig. Tid är något man väljer att investera på olika saker; till exempel relationer av alla dess slag, för att det i längden lönar sig att man tar sig den där extra lilla tiden för varandra.

Ärligt talat har jag inte alls spenderat den gångna sommarens alla timmar särskilt väl, när jag blickar tillbaka på det såhär i efterhand. Jag har visserligen aldrig haft så mycket att göra, men jag har heller aldrig känt mig så otillräcklig. Heller har jag aldrig så djupt önskat att jag kunnat vara på flera ställen samtidigt, som under sommaren som gått. Såhär i efterhand önskar jag nog att jag disponerat tiden lite bättre, men det tar vi en annan gång ...

Nu kommer nämligen min kära mamma, som jag ägnat alltför lite tid åt den senaste ... Tiden.

Nu ska jag snart äta frukost, gröt blir det. Förkyld är jag som aldrig förr, känner mig ganska ynklig faktiskt. Någon hejdå-puss fick jag inte heller på morgonen, det gjorde ju knappast saken bättre. Trött är jag också, blev sent igår innan jag kom mig i sängen. Anledningen ska vi inte ens prata om.

Nu tror jag att jag gnällt färdigt. Frukosttime!

Sitter och snorar i soffan, döförkyld. Det är så otroligt frustrerande och jag tror faktiskt jag skulle kunna bryta ihop i tårar vilken sekund som helst. Jag hatar helt enkelt att vara sjuk och orkeslös! Faktum är att jag inte vill något hellre än att dansa, eller i varje fall festa med resten av nollorna. Men, jag kan inte! Jag vill verkligen inte erkänna för mig själv att jag är för slut för att orka, men det är tyvärr den tragiska sanningen. Eller orkar och orkar, jag BÖR väl snarare inte om jag ska orka med morgondagen också.

Men samtidigt vet jag inte om jag orkar sitta här i min lägenhet och lyssna till Bonnie Tyler hela kvällen. Visst, hon är jättebra också och så ... Men som min älskling så fint påpekade, det verkar som att hon haft väldigt mycket otur med killar! Konstigt att jag gillar hennes låtar så mycket egentligen ... :-P Men de ger mig faktiskt styrka på något sätt, får verkligen en så härlig feel-good-känsla när jag klämmer i och sjunger med i dem ... Vilket innebär att jag nu nästan lyckats inbilla mig själv att jag är frisk som en nötkärna. Denial, denial, denial.

Det är morgon. Jag har ätit gröt och tänkt djupa tankar om livet. Inget jag ska plåga er med, men i det stora hela gick de ut på att det ju egentligen inte går att säga att en person är trevlig om man inte träffar den så ofta. Jag menar, det är jättelätt att vara trevlig ... I kortare stunder. Det är ju först när man börjar umgås mer med någon mer regelbundet som man kan se alla personens sidor, dens sanna jag. Eller? Det är ju samma sak med det här med lycka, kan man säga att en person alltid är glad och lättsam om man bara träffas vid speciella tillfällen? Är inte de flesta sådana vid speciella tillfällen? Tror knappast de är så jämt i vardagen också. 

Jaja, eftersom att jag precis börjat en ny skola och ska lära känna nya klasskamrater är det väl inte så konstigt att jag funderar på det antar jag. Själv känner jag i alla fall att jag mer och mer börjar sjunka in i mitt tysta, trista jag. Första dagen var det lättare att le och vara glad, men hallå ... I alla fall JAG orkar inte vara så jämt! Nåja, förhoppningsvis tycker ingen jag är skum och dum för det, förhoppningsvis :-P En sak är i alla fall säker, jag kommer alltid att hålla hårt i de som faktiskt står ut med mig mer än någon gång då och då! ♥

Oj, tiden flyger iväg! Nu ska jag göra mig färdig och cykla iväg till skolan! Tjao!

Jag har återupptäckt cd:skivorna! Ni vet, de som man använde ganska flitigt för några år sedan? De är i alla fall perfekta att sätta på när man ska diska, städa osv. och behöver lite uppmuntrande musik. Har hittat några riktiga godingar bland min lilla samling av skivor också, Bonnie Tyler är ju till exempel inte helt fel!

Idag kring sjutiden ringde i alla fall en av "phösarna" och ropade något om kårhuset klockan halv åtta. Förstod ingenting och hade just klivit upp, men det var bara att snabbt göra sig iordning, hoppa upp på cykeln och trampa iväg för ... Ett morgongympapass! Gud så gärna jag sluppit det, säger jag bara. Sedan efter frukosten skulle jag och min grupp dessutom prova på "dans" (inom situationstecken, jag vill inte kalla det riktig dans ... För det var ju inte varken bugg eller fox, mohahah). Var rätt slut efter det så jag slängde mig på cykeln och trampade hem igen efter att ha inhandlat fingervantar. Har börjat bli förkyld dessutom, så energin är det väl lite si och så med, varför jag skippade sista prova på momentet som skulle varit att spela in en kortfilm ... Jag tror nog jag kan stå ut med att ha missat det faktiskt :-P

Jo just det ... Påminn mig att om jag någonsin ska vara med och nolla någon och vara en sån där riktigt mystisk "phösare", ser till att mitt namn inte finns på Eniro/Hitta.se tillsammans med telefonnumret jag gett till alla nollor (i alla fall inte om dessa nollor är journalistiknollor). Där sprack den mystiken ... Hmm! Jag skulle inte kollat, jag visste det! Men lite roligt var det att jag faktiskt i förväg tänkt om en av dem att hon, hon ser ut att heta typ ..... Och så stämde det! Jag får in sånnadär kusliga fullträffar ibland, igår till exempel när vi var och åt palt med skolan kom det in en kvinna jag aldrig sett förut och det bara slog mig att hon, hon jobbar på turistbyrå! Några sekunder senare fick jag veta att ja, det gjorde hon! Och eftersom att Piteå nu inte är min hometown var det ju inte direkt något jag borde vetat? Hmm ...

Piteå, en udda stad?

1. Piteåtidningen skriver gärna om saker som INTE inträffade (det är ju tur att vi får veta vad vi missade).

2. En okänd kille hälsade spontant på mig idag när jag cyklade hem från skolan (OBS: Okända människor hälsar ALDRIG på mig i vanliga fall!).

3. Bussen som skulle åkt direkt till pappersmassafabriken (?) tog en omväg förbi skolan enbart för att släppa av mig! (Vilket jag för övrigt inte klagade på).

Sitter nu och lyssnar till Svenska Favoriter, vilket av någon anledning fick mig väldigt inspirerad till att skriva ihop något riktigt mäktigt. Jag menar ... Meningar som "Som om vi alltid älskat, sen min dagboks första blad" eller "Du är en saga för god för att vara sann, det är en saga i sig att vi funnit varann" gör väl verkligen att man blir sugen på kasta ut en riktigt pampig kärleksförklaring i bloggen? Eller är det kanske bara jag?

Inte för att jag kommer göra det, men jag kanske skulle vilja. Fast ärligt talat skulle det nog kännas rätt löjligt ändå, för vissa tankar ska nog helt enkelt inte formuleras i ord (tro mig, jag har provat)! Istället ska jag fortsätta lyssna på musik och tänka de där fåniga tankarna i min ensamhet, med ett fånigt leende på läpparna! Så himla nice.

Ibland kan jag verkligen sakna att ha en bil. Har ju börjat leta efter en medryttarhäst nu och har faktiskt fått napp på flera håll ... Problemet är bara att alla står så jäkla långt bort! Men men, någon gång hittar jag den perfekta!

Idag har jag varit duktig och cyklat till skolan i alla fall. Vi har en "prova på dag" idag och morgonen har bestått av radioteater, var i samma grupp som en jag gick med i gymnasiet, vad är oddsen liksom? Men kul och spårat blev det i alla fall, med direktsändning och allt. Därefter cyklade jag i alla fall hem efter en kortis på stan och nu sitter jag och har just ätit lunch. Kring tvåtiden ska jag befinna mig på skolan igen för att prova sjunga i kör, ska bli jättekul och jag är peppad och värmer upp med en gammal Gyllene Tider skiva jag hittade.

Snart ska jag cykla tillbaka till skolan. Om någon timme typ. Det däremot, ska faktiskt INTE bli så kul! Det är kallt och regnigt, men jag ska kanske vara glad att det ens är cykelavstånd förstås ... ;-)

Okej, jag VET att jag är dålig på att uppdatera bloggen. Idag har det dock blivit en riktig datanördardag och då kan jag lika gärna passa på att uppdatera här också på samma gång.

Igår kom min kära mamma och bonusfar på besök, de fixade middag bestående av älgkött med klyftpotatis och kantarellsås, vilket är grymt svårslaget! Mycket trevligt. Sedan efter att de åkt kom slasktratten och fick käka upp resterna av kladdkakan jag bakat tidigare, varefter det bar av på lite cruising i Piteå stad.

Menmen, orkar inte skriva mer nu ...

Jag ork it nå. Har sovit för lite de senaste dagarna, bland annat. Vill helst bara gömma mig under täcket och inte komma fram på några år typ. Det är så lätt att störa sig på småsaker när man är såhär trött nämligen, lätt att bry sig lite för mycket och lätt ... Stött.

Nä förresten, jag vill inte alls ligga under ett täcke. Jag vill pussa på mjuka hästmular, spränga fram i skogen i full galopp ... Jag saknar hästarna! Det är bara att inse att allt det där jag skrev om i första stycket skulle ha noll betydelse vid blotta åsynen av en ynka hästhov. Klart man bryter ihop utan sin "terapi", egentligen.


Old pic ...

Andra skoldagen idag. Igår var alltså den första, då jag konstaterade att alla i min klass verkar både vettiga och trevliga. Det är mer än man kan säga om fösarna, överfösarna och alla andra som står över oss "nollor" ... Fast de är inte heller så dumma, egentligen!

Medan gårdagen mest gick ut på att skrika sig hesa, har denna skoldag gått ut på att sitta i parken och lära känna varandra, fika och äta lunch. Mycket trevligt må jag säga! Det blev även ett snabbt studiebesök på Piteåtidningen.

Ska inte skriva mer nu (och det jag skrivit hittils är både hackigt och oengagerat, jag vet!), utan istället vara social med min fina (finaste!) älskling! Kan inte beskriva hur glad jag är att han finns (hör du det, G???) och jag skulle inte ens byta honom mot tusen glassar! Så det så! :-D

Jag överlevde den första natten ensam i lägenheten, med bravur till och med! Värre var det att komma hem igår ... Hittade visserligen rätt buss, men jag missade vart jag skulle kliva av och var tvungen att åka enda till havsbadet innan jag fick komma hem. Men då fick jag ju mig en liten sightseen i alla fall, allt till det fantastiska priset av 10 spänn, för att se det positiva i det lilla missödet.

Denna dagen har jag tillbringat framför datorn med att redigera bilder och lite sådant, då jag efter över ett år äntligen fått tillbaka mitt älskade photoshop. Måste dock säga att jag saknar sällskap och att det känns väldigt tomt och ensamt här i lägenheten, så har ni vägarna förbi får ni titta in en sväng! Chokladbollarna tog visserligen slut just, men det är inte omöjligt att jag bakar nya :-P

Ugnsstekt falukorv med hemgjord potatismos ... Måste säga att jag inte är heelt värdelös i köket! :-D

Sitter nu i min alldeles egna lägenhet, min första egna! Flyttade in igår och till min hjälp hade jag ett helt gäng fantastiska personer, så fort gick det också. De stormade upp och ner för trapporna med en energi som tycktes outtömlig, hur de orkade vet jag inte för själv blev jag rätt slut, men jag kan bara tacka och bocka för all ovärdelig hjälp i alla fall!

Nu ska jag vara lite social med min älskling som försökt fixa Internet till min andra dator, hans smått irriterade utbrott att döma gick det inte så bra så jag får försöka trösta honom :-P

Har vaknat upp på sisådär åtta olika platser under den här sommaren, alltid lika spännande att slå upp ögonen på morgonen! Nu börjar dock sommaren lida mot sitt slut (snart) och det är dags att göra en resumé av vad jag hunnit med ...

Jag har:
- Tagit studenten.
- Startat eget företag.
- Dansat i Käcktjärn.
- Varit till Turkiet.



- Firat svensk midsommar i Turkiet, träffat Anna Book.



- Dansat på en bardisk, ytterst ofrivilligt (Turkiet).



- Gjort ett försök att extraknäcka som inkastare på en restaurang i Turkiet.



- Sett kalkstensklippora i Pamukkale (Turkiet).



- Sett den antika teatern Aspendos (Turkiet).
- Spenderat en timme i Side, Turkiet.



-Försökt dansa med en turk eller två ... Eller fem! Mission impossible, typ! De kan verkligen inte?! Tur de bytte av varandra väldigt fort!



- Åkt båt på Manavgatfloden (Turkiet).



- Bott i Stockholm, Ösmo, under drygt två veckors tid.
- Jobbat i kassan på Kronans Droghandel.
- Dansat på Skansen.
- Åkt tåg en hel natt.
- Varit på fest i Grytnäs Herrgård och träffat en massa släktingar.



- Dansat i Sangis.
- Dansat i Bredsele, och vågade bjuda upp alla!
- Gått på Nolia, Piteå.
- Gjort jobb åt pappas jobb.
- Blivit antagen till Journalistik i nya medier, Piteå.  
- Hejdå-fikat hos Madde, och träffade där även andra vänner.
- Tillbringat tid med min älskling.
- Mött en massa underbara människor som jag är oerhört glad att jag fått chansen att lära känna!

Jag har säkert glömt hälften ändå, men jag orkar inte komma på mer :-P Ni får stå ut med de "läckra" bilderna också :-P

Har jag nämnt att jag verkligen älskar mitt nuvarande jobb? Nu på morgonen har jag haft möte med mina uppdragsgivare och de verkade tycka att det jag gjort hittils var helt godkänt. Sedan har jag gått runt och fotat en massa underliga maskiner, har ingen aning om vad jag egentligen fotat och vad de kan tänkas vilja visa upp, men jag får helt enkelt visa dem bilderna och fråga om jag lyckats fånga något viktigt på bild. Det var i alla fall lite smått spännande att gå runt i en öde verkstad och ta bilder på underliga ting!

Det är i alla fall rätt trevligt här, kaffeautomaten har toppengod varm choklad och personalen är trevlig trots att de är pappas arbetskamrater och egentligen borde vara lika töntiga som honom :-P Dock kan jag inte göra något mer här nu utan måste vänta tills jag kommer hem till mitt älskade InDesignprogram. Gör ju i och för sig inte så mycket, det fina med att vara egen är att man kan jobba precis när man vill och ta hur långa raster man vill ... Me likie!

Ibland förvånas jag faktiskt över hur jag tänker. Har inte ens flyttat in i lägenheten än (och vet för all del inte ens om jag ska det) och har redan börjat komma på mig själv med att kika på ... Hästannonser?! Studentekonomi, studier och ... Häst?! Har ingen aning om hur min hjärna lyckats få kombinationen av dessa tre ord att låta som ljuv musik i mina öron, men otroligt nog har den gjort det i alla fall. Bäst jag skruvar ner volymen innan jag gör något jag kommer få ångra, haha.

Men nu när man ska bo själv, något slags djur måste man ju ändå ha som sällskap ... Har blivit så vansinnigt sugen på en liten lurvboll att gosa med! Ja, en ynklig liten kissemiss skulle man väl ändå kunna ha i alla fall?! Frågan är bara hur bra den skulle trivas i en lägga på 32,8 kvadrat ... Hmm, får nog fundera lite mer på det där.

Den här morgonen har jag varit duktig och faktiskt LÄST morgontidningen. Visserligen tror jag nu inte att jag lär bli allmänbildad för att jag läser Norran en gång, men någonstans måste man ju börja i alla fall. Sedan har jag även beställt kurslitteraturen jag behöver till skolan, vilket innebär att jag känner mig väldigt fattig nu ...

Och på tal om fattig, det här med att ha företag ääär ju så roligt ... Hur fan tänkte skatteverket när de bestämde att jag skulle ha en preliminärskatt som är nästan hälften så stor som det obefintliga belopp jag angett att jag kommer att tjäna under året?! Lovely, jag älskar dem verkligen.

Något säger mig att mina blogginlägg under den senaste tiden ofta burit en lite negativ anda, vilket egentligen är väldigt underligt ... Jag har nämligen aldrig varit lyckligare! Bara det faktum att jag äntligen har en plan för vad jag ska jobba med i framtiden, är helt otroligt skönt. Journalistik i nya medier blir det alltså, men med tanke på hur rostiga mina skrivkunskaper börjar kännas borde jag kanske göra ett försök att damma av dem innan skolstarten. Jag har verkligen inte skrivit mycket i sommar, tragiskt men sant. Allmänbildningen sen ska vi inte ens tala om. Var den ett krav för yrket ...?

Dags att sluta upp med att bara ha typ en sak i huvudet och skärpa till sig helt enkelt! En utmärkt journalist ska jag ju bli, men då vill det allt till att jag anstänger mig lite också. Ja herregud egentligen ... Jag som sa att skrivandet aldrig skulle bli lidande för något så fånigt som KÄRLEK! Men det gick ju som det gick, och förresten är det inte alls så fånigt när jag tänker efter. Fast sina drömmar ska man givetvis inte ge upp heller, utan hålla fast vid för att inte glömma vem man är. Och det är ju nu så enkelt att jag älskar att skriva, så då ska jag banne mig göra det också! I alla fall de gånger då jag inte har någon att pussa på, alltså.

Idag öppnade jag två brev från skatteverket, adresserade till mig. Sedan skjutsade jag min bror till tandläkaren och gick runt på affärer och kollade på lakan, glas och diverse andra livsnödvändiga ting. Nyss ringde jag till en lägenhetsuthyrare. På torsdag ska jag och kolla på en lägenhet. Snart ska jag skicka in en ansökan om studielån till CSN. Den 18 börjar jag plugga på universitet ...

Jag vet inte vad ni tycker, men låter det inte misstänkt mycket som att jag börjar bli ... Vuxen? För så lite som ett halvår sedan hade tanken på allt ansvar det medföljer, antagligen skrämt mig. Nu däremot känns det bara skönt, för jag har verkligen förändrats extremt mycket på det här halvåret! Till och med telefonfobin är botad, puts väck! Jag insåg det idag när jag helt enkelt tog upp telefonen, slog numret och tryckte på grön lur utan att först sitta med bultande hjärta några minuter och samla mod.

Det ÄR helt otroligt faktiskt! Att gå från att ha haft en hel del spärrar till att helt enkelt inte ha det längre ... Det blir som att en hel ny värld av möjligheter öppnar sig. Lätt att få känslan av att allting är möjligt då, måste jag medge. Men å andra sidan, varför skulle det INTE vara möjligt?

Men varför detta plötsliga mod, egentligen? Det finns faktiskt en väldigt bra förklaring ... Jag är kär! Och faktum är att det omöjligt kan finnas något som är läskigare än att älska någon, så i jämförelse verkar allt annat så enkelt helt plötsligt. Att jag inte provat tidare! Men bättre sent än aldrig antar jag :-P

Denna låt bland annat kommer att spelas i min Mp3 medan jag väntar på att min bror ska bli klar hos tandläkaren. Har "återupptäckt" låtar jag glömt bort att jag hade i Mp3:n!

It goes up and it goes down. Och då pratar jag inte om bloggstatistiken, även om den också är lite hackig och ojämn.

Har i alla fall haft en helt underbar vecka som spenderats med enbart härligt folk! Jag har hunnit med att vara på dans, gå på Nolia och lite annat trevligt. Det har varit ... Obeskrivligt.

Sedan kom jag alltså hem. Aha, facebook! Snoka, snoka ... AOCH! BIG mistake, som vanligt! Man kan tro att jag letar anledningar att få humöret att sjunka. Och hur mycket jag än intalar mig att det inte spelar någon roll, så kan jag bara konstatera att det breakade another little piece of my heart. Snart är jag hjärtlös tack vare facebook, men det är väl antagligen lika bra. Mohahahaha! Nä, men ärligt talat blir känslorna inte direkt mindre avtrubbade med tiden om man säger så :-P

Snart ska jag i alla fall skjutsa min bror till tandläkaren, snart ...

Har varit väldigt dålig på att blogga på sistone, så jag tänkte göra ett försök att ta igen det nu. Brukar visserligen tycka det känns lite osocialt att blogga när man för en gångs skull inte sitter ensam på sitt rum och ugglar, men å andra sidan är mitt sällskap inte mycket bättre själv :-P

Så ... Vad har jag att berätta idag? Öhh, ingenting faktiskt. Det har inte hänt sådär vansinnigt mycket de senaste dagarna, så jag bloggar mest bara för att göra det nu. Värt ...

En sak är säker, och det är att jag gladerligen skulle rest tillbaka till tiden före Internet och mobiltelefoner. Sitta någonstans framför en eld i en liten stuga och leva ett liv fritt från bekymmer och funderingar.

Hur fint skulle det inte vara att inte behöva bekymra sig över att plötsligt komma på sig själv med att snoka runt bland andras facebookuppdateringar, för att i nästa stund ångra att man gjorde det. Och hur gärna vill man ibland inte veta vad den som sitter bredvid en sms:ar om, fast man vet att det vore fel att kolla vilket kan driva en till vansinne.

Det är helt enkelt så att tekniken är ett pain in the ass i mitt liv. Så enkelt det varit, om mobiler och datorer inte fanns! Ja, det gäller nästan all teknik förresten ... Motorgräsklippare som vägrar starta, tv-apparater som jag inte kan slå igång, mopeder som lägger av helt plötsligt ... Är det konstigt att jag längtar tillbaka till stenåldern? Kunde ju sitta där i den där stugan med min skrivmaskin och plita ner bokstäver, det skulle jag faktiskt gilla!