Bea

Hemma sjuk. Hade glömt bort hur det känns, jag minns inte ens sist jag var sjuk på riktigt. Det började igår med ett dunkande huvud och konstiga smärtade blixtar som skickades ut i olika delar av kroppen, samt värk i ryggen. I natt vaknade jag flera gånger och kände mig alldeles yr och hade en jättekonstig dröm. En dröm i stil med vad jag brukar referera till som en typisk feberdröm. Ironiskt nog nämnde jag här om dagen att det är lite lustigt att jag pratar om feberdrömmar fast jag aldrig har feber. Har ingen termometer, men jag misstänker ändå starkt att jag hade det i natt åtminstone. Men jag tog en treo och somnade om.

 

Ovan som jag är att vara sjuk tänkte jag ändå, naivt nog, att jag nog skulle kunna jobba idag. Men efter en incident vid tandborstningen erkände jag mig besegrad och ringde in en sjukanmälan. Nu har hela min kropp börjat klia konstigt. Jag vete sjutton vad det egentligen är för fel då jag inte känner mig förkyld i halsen och näsan. Får bara vänta och se hur detta utvecklas helt enkelt. 

Ibland kan det vara intressant att se tillbaka på hur man förändrats genom åren. Därför tänkte jag att jag kan göra en lista om hur jag var förr jämfört med nu, bara det jag kommer på nu spontant. Här kommer den.

 

Då: Hade grov telefonfobi och var jag mot förmodan tvungen att ringa var jag tvungen att skriva ner vad jag skulle säga. Sedan satt jag och glodde på telefonen i evigheter, slog in numret några gånger för att sedan trycka bort det igen och till slut kanske jag lyckades ringa och stamma fram något. Men jag var jätterädd att folk tyckte jag lät fånig. Helst mejlade jag såklart.

 

Nu: Hatar att skicka mail för att det tar så lång tid att få svar. Ringer utan att tveka, undantag om det gäller till exempel försäkringstyper för jag anser mig inte vara kunnig nog att prata med dom. Men rent allmänt tänker jag att det inte gör något om jag mot all förmodan skulle göra bort mig, vad gör det om hundra år? 

 

Då: Kände att alla nog tyckte jag var jättetråkig att umgås med och drog mig gärna undan. Var jätterädd för pinsamma tystnader och att jag inte skulle lyckas hålla igång en konversation. Blev typ överlycklig om jag till exempel satt hos en frisör och lyckades våga säga något. Jag ville ju såklart säga något men var orolig för att säga fel saker och bli utskrattad eller något.

 

Nu: Tycker inte om att vara ensam längre perioder och uppskattar att träffa folk betydligt mer än innan. Har insett att man alltid är två om pinsamma tystnader. Har även insett att det inte direkt finns något som är "fel" att säga, ingen sitter inne med något facit och de flesta hakar på oavsett vad man pratar om. Samt att de flesta är nöjda bara de får prata själva och man lyssnar (lite konstigt, men kan vara skönt också). Kan numer prata om det mesta eller omfamna tystnader som uppstår. 

 

Det blev en kort lista, lite med hänsyn till den sena timmen. Men jag inser verkligen hur dåligt självförtroende jag hade förut. Jag är glad att det ändrats!

 

Helgen blev jättebra! Hyrde filmer på fredagen, köpte godis och hade filmkväll. Lördag åkte vi till Luleå och gick i affärer och åt på sushibar, på kvällen såg vi melodifestivalen på tv och myste. Söndag blev det mest att ta det lugnt men framåt eftermiddagen åkte vi och åt middag på Lavian, blev en fläskfilétallrik för min del. Det var verkligen en lagomt ansträngande helg och efteråt kände jag mig rätt utvilad även om jag gärna varit ledig nån extra dag. 

 

Idag har jag faktiskt varit och provat en häst, den var 28 år gammal?! Förvånansvärt fräsch för sin ålder dock. Men den testade mig jättemycket i ridningen, hann bara komma bortom synhåll från stallet så började den backa och backa och backa ... Den var tjurigare än mig så till slut fick jag hoppa av och leda tillbaka den till stallet. Väl tillbaka utrustades jag med ett spö och begav mig ut för att prova på nytt. Men när vi nått den magiska gränsen stannade hästrackaren igen och vägrade gå längre. Jahapp, nu då tänkte jag. Då kom hästens "slav" till undsättning och hjälpe mig. Sedan tog vi oss faktiskt ut på en tur. Fick dock känslan av att vi inte var helt samspelta. Det jag försöker ta ställning till nu är om det är något som kan ändras efter någon fler tur? Nåja, några fler skulle också testa hästen, ödet får bestämma om det blir något fler försök helt enkelt. 

 

Nu ligger jag däckad på soffan. Typiskt att jag har min spända nacke som spökar när jag är ledig. Men med lite musik och telefonen i handen överlever jag. Och vila skadar inte antar jag. 

Tror inte jag haft två dagars sammanhängande ledighet sedan helgen 16-17:de januari. Blir sjätte arbetsdagen på raken nu i alla fall och det känns. Men sedan går jag på en välbehövlig helgledighet. På söndag är det ju alla hjärtans dag också, men vi har inget speciellt planerat. Det gör egentligen inte så mycket, det viktigaste är ju att vi får vara tillsammans. Sen hittar vi säkert på något i alla fall. Typ middag eller så. 

 

Förra veckan var rätt trevlig förresten. Mellan fem dagars jobb hann jag även med att träffa min mor, vi lunchade bland annat på Golden dragon och jag klippte mig. Sedan på fredagen var det after work på Remidjen med arbetskompisarna, vilket också var trevligt. Sen under helgen åt jag på Sjöbodan med min älskade make så det blev mycket god mat under förra veckan, hehe. Men så mycket som jag jobbat tycker jag minsann man får unna sig :-) 

 

Det var nog allt för denna gången. Kanske har jag mer att skriva om efter helgen.