En av många semesterbilder
Har ungefär en miljard bilder att gå igenom från resan känns det som. Utspridda på tre olika minneskort dessutom. Men här kommer en liten sneak peak i alla fall. Denna är tagen i Kamakura med en jättebuddha i bakgrunden.
Japan, sista dagarna
Inlägget från den sista tiden i Japan har dröjt då det kommit mycket annat i vägen. Men nu kommer det.
Den sista middagen i Tokyo ville vi såklart skulle bli speciell. Vi gick ut i Shinjuku där vi sprang på en restaurang som kändes lite finare, inte minst om man kollade på priserna. Vi bestämde oss i alla fall för att äta där och upptäckte att de hade sukiyaki, en rätt maken tjatat om rätt länge. Så vi bestämde oss för att beställa den. Jag tog även en förrätt bestående av sashimi och då kom servitrisen och sa ett ord jag inte uppfattade. Vi tyckte det lät som wok, skulle jag wooka den råa fisken? Efter att hon upprepat sig några gånger kom hon med en gaffel. Ahaa, fork! Jag får ju faktiskt upp maten med pinnarna även om min teknik säkert är skrattretande för japanerna. Men jag försökte faktiskt äta med pinnarna med rätt teknik, men då kändes det som att nån nerv i handleden kom i kläm så jag slopade det.
Huvudrätten då. Sukiyaki innebär alltså att man får in en gryta där man kokar olika saker i en gryta. Eller ja, servitrisen gjorde det och vi såg på. Det var kött, svamp, tofu, oku (?) påminde om tofu fast med mer smak, nudlar och annat smått och gott. Jag trodde dock nudlarna var nån form av grönsak och åt med god aptit tills maken sa nåt om nudlar och jag insåg mitt misstag. Undrade varför han inte varnat mig men han trodde jag förstått vad det var men åt ändå. Dock klarade jag mig oskadd från nudelincidenten. Till efterrätt fick jag en kula med glass och grönt te, en bra avslutning på en hyfsat god måltid. Sedan knallade vi tillbaka mot hotellet efter att ha betalt den kanske dyraste notan på hela resan.
Dagen för hemresa vaknade jag före väckarklockan, alltså kring halv sex kanske? Jag fungerar oftast så att om jag är orolig för att inte hinna vaknar jag tidigare än alarmet, lite störande. Men jag hann se soluppgången innan jag började göra mig i ordning för hemresan. Maken vaknade panikslaget och undrade om han missade att alarmet ringt, men det hade han ju inte. Vi packade det sista, checkade ut och haffade en taxi till Shinjuku station. Därifrån åkte vi med Narita express till flygplatsen. Åt sushi på flygplatsen, var ju tvungna att passa på att äta det en sista gång.
Därefter följde nästan ett dygns resande. Ett sömnlöst sådant. Vi kom hem kring nio på kvällen då jag äntligen fick möta min älskade katt och säng! Det var bara att trycka i sig lite mat och sedan sova, för redan halv åtta dagen därpå skulle jag upp och jobba.
Sista heldagen
Våran sista dag i Japan. Känns såklart lite vemodigt. Vi har tagit det rätt lugnt. Åkte till Bubba Gump och åt lunch och jag blev alldeles för mätt! Tog först en förrätt med nachos och någon röra med ost och grönsaker. Jättegott men jättemycket mat för en förrätt. Drack en jättegod körsbärslemonad till. Sedan kom varmrätten, friterade kokosräkor och pommes. Är man redan relativt mätt sedan innan blir en sån rätt fort alldeles för mastig. Tryckte i mig mat tills jag inte kunde få in en enda tugga till, hatar verkligen att lämna mat. Men det var omöjligt att få ner allt.
På LaQua området stod det även en massa folk och lyssnade på en artist som sjöng. Vi hade ingen aning om vem det var men tydligen är han väl rätt stor i Japan. Sjöng bra gjorde han i alla fall, så vi stannade och lyssnade. Därefter har vi bara tagit det lugnt och fixat med packningen. Snart ska vi bestämma oss för vilken som ska bli våran sista middag här. Sushi känns väl inte helt långsökt, hehe.
Imorgon åker vi tidigt på morgonen så då hinner vi inte göra så mycket.
Avancerad teknik
Denna bild är uppladdad från min systemkamera via ett minneskort med wifi. Hur avancerad teknik är inte det?! Jag tycker i alla fall det är häftigt att kameran och telefonen kan kommunicera med varandra. Det innebär ju även att jag kan blogga från utlandet med bilder i inläggen. Något att praktisera på nästa resa, när nu denna blir.
Fredag
Idag har varit en ganska avslappnad dag. Vi börjar känna att vi hunnit med det mesta av det vi velat. Blev inte något besök till Fuji, men det var en så lång resa dit och vi kände att vi kunde leva med att bara ha skymtat det i horisonten. Åkte till Shibuya idag och gick omkring där en stund för att kolla upp nån butik vi missat. Köpte även mitt livs första foundation. Jag har fortfarande inte fått så bra koll på vad yenen ligger i för kurs, så jag tog den glatt till kassan och betalade. NÄSTAN FEMHUNDRA SPÄNN! Fick jag översatt av maken sen. Jag ifrågasatte hur han kunde låta mig köpa så dyrt smink men han svarade bara lugnt att en bra foundation kostar så mycket. Hur han kan veta det? Ja, det är en fråga jag ofta ställer mig också.
Blev därefter vrålhungrig och hamnade på nåt väl inrökt ställe där jag åt curryräkor med ris. Mättade i alla fall. För att sedan spä på ångesten över att ha köpt det dyraste sminket i världshistorien, var jag givetvis tvungen att gå in i en smyckesaffär. Vi har alltså varit in i ett otal sådana butiker tidigare, men just idag hittade jag givetvis ringen med stort R. Har letat den perfekta ringen hur länge som helst och där var den. I vitt guld med lagom mycket bling, lagom storlek och dessutom bekväm! Den satt helt perfekt på mitt finger. För att göra saken ännu bättre/värre var den givetvis på halva priset dessutom. Den var faktiskt billig efter rabatten, bara drygt en foundation gånger två. Men ändå, man får ju ångest av alla dyra inköp! Dock har jag sagt hela tiden att hittar jag den perfekta ringen för den summan så slår jag till. Antar att det var ödet då, trodde verkligen inte det fanns en sån ring i den prisklassen.
Därefter kände jag att det var säkrast att åka till hotellet för att inte råka shoppa något mer. Där spelade jag mobilspel tills telefonen dog och då började det bli middagstid. Så vi åkte in till Shinjuku och fixade först biljetter till Narita express så vi tar oss till flygplatsen på söndag. Sedan knallade vi till ett favoritsushiställe och käkade. Den här gången hade de dock inte snålat med wasabin så det skedde små explosioner i våra munnar emellanåt. Åt även en tomatsallad som var riktigt god och maken åt en seafood sallad. Har jättesvårt att komma på vad vissa ord heter på svenska just nu, förvirrande med alla språkväxlingar ju.
Avslutade kvällen med att promenera runt i stan och insupa miljön. Hittade ett jättelugnt tempelområde och även ett område nedanför ett lyxigare höghus som var hur mysigt som helst! Gick genom en gång av upplysta träd och in i nästan en minipark med en liten anlagd damm i olika våningar där vatten rann omkring. Maken sa att om vi inte redan varit gifta hade han nog friat där, så stämningsfullt var det. En riktig liten oas bland stadsvimlet. Ville aldrig att kvällen skulle ta slut. Men det gjorde den. Imorgon är sista dagen innan hemresa. Saknar en del där hemma såklart, men är samtidigt aningen kluven. Det är mysigt här också!
Kamakura
Idag hoppade vi på tåget till Kamakura, som ligger en dryg timme från Tokyo. Väl framme kryllade det av skolbarn med gula hattar, så vi valde nog fel dag att åka dit. Köade länge på Donken för lite mat. Sedan var det dags att utforska Kamakura lite närmare.
Detta ställe kändes mysigt och fridfullt på något vis. Vi promenerade genom ett grönskande bostadsområde, till skillnad från i stan fanns här inga höghus utan vanliga hus. Nästan så jag skulle kunnat flytta in där! Det skulle tydligen finnas en hel del tempel i området men vi hittade bara ett. Dock med en tillhörande jättestor Buddhastaty som vi tog en massa kort på.
Därefter promenerade vi runt en stund och stannade på ett ställe och åt italiensk kulglass, yummie! Det var en chansning för magen, hemma hade jag nog inte kunnat äta så stor mängd med mjölkprodukter, men här är det tydligen rätt lugnt. Vi tog därefter ett tåg tillbaka till mer centrala delar av staden där vi vandrade efter en shoppinggata och köpte varsitt par omsorgsfullt utvalda ätpinnar. Jag tyckte jag var hyfsat pigg och hade gärna fortsatt utforska Kamakuras alla tempel och vrår. Men maken var inte lika fräsch så vi bestämde oss för att åka hemåt. Kanske var det lika bra, blev dödstrött så fort jag klev på tåget. Nu, vila.
24 år idag
En typisk sån där "fram och tillbaka dag" då man inte riktigt vet exakt vad man gjort sådär på rak arm.
Men vi började i alla fall med att åka till Tokyo Dome för lite julklappshandling och shopping. Åt frukost på Donken och fick konstaterat att de inte har glutenfritt bröd på Donken i Japan, dåligt! Sedan gick vi till Bubba Gump Shrimp Co och shoppade loss. Älskar den restaurangen/affären. Sedan tyckte hon som skulle ta betalt för kläderna vi shoppat att hon var för långsam och ville bjuda oss på varsin drink som kompensation medan hon fixade klart det sista. Hur gulligt? Jag drack en lemonad och maken en cola.
Efter all shopping fick vi åka till hotellet och lämna av lite påsar. Sedan åkte vi till Asakusa då maken ville ha en till kökskniv, rätt ironiskt med tanke på att det mest är jag som står i köket, men han vill väl att jag ska ha det bästa ;-) Vi hittade vad vi sökte och promenerade sedan runt och såg om det fanns något mer intressant. Jag hittade Chupa Chups med chokladsmak och lyckan var gjord, min sedan länge saknade favorit! Efter det fyndet hade jag inget emot att åka tillbaka till hotellet igen för en stunds vila.
Kvällen började vi med att gå tillbaka till rullbandssushirestaurangen från igår. Beställde in ungefär arton bitar och en misosoppa idag och maken tog över tjugo bitar. För det och två cola betalade vi strax under trehundra spänn, vansinnigt prisvärt. Åkte efter det till Shibuya då jag ville ta bilder på Shibuya crossing med min nya kamera. Det är alltså flera jättelånga övergångsställen som går åt alla håll över en rätt trafikerad väg, det blir grönt ungefär varannan minut och i snitt passerar hundratusen personer i timmen över där. Shibuya är en populär stadsdel där det finns mycket att göra, men det är ändå svårt att ta in hur mycket människor som passerar över Shibuya crossing, hela tiden.
För att få ännu bättre utsikt köpte jag en kaffefrappuccino på Starbucks som på andra våningen har perfekt utsikt över området. Där satt vi och tittade ut medan jag fick en smärre brainfreeze och började frysa, när ska jag lära mig att kalla drycker inte är för mig? Men gott var det ju. När vi kollat klart gick vi till ett område som kallas love hotel hill på grund av det stora antalet love hotels som finns där. Ett love hotel är alltså ett hotell där man kan ta in för en timme om man vill. Rummen kan ha olika teman, typ flygplanstoalett eller ehm, typ vad som helst antar jag. Vi avstod att hyra ett rum så vi vet inte så noga vad de har att erbjuda. Satte oss i kanten av en gata när vi kände att vi gått nog och tittade på folk som gick förbi. Tycker det är synd att så många känner att de måste gå i högklackat trots att det syns att de har ont eller att de är hjulbenta eller har svaga vrister eller av andra anledningar helt enkelt borde ha så stabila skor som möjligt. Men det är ju deras problem.
Nu är vi tillbaka på hotellet. Jag fyllde ju år idag förresten. Som det kanske märks har jag inte firat mer än någon annan dag på semestern, men det känns som att vi firar och unnar oss hela tiden ändå. Så jag är fullkomligt nöjd!
Rullbandssushi
En rolig sak med den här resan är att ibland checkar vi av saker från listan över vad vi skulle vilja prova, helt utan att vi planerat det. Ikväll var rullbands sushi en sådan grej. Vi gick utanför hotellet utan att ha en aning om vart vi skulle äta. Stod ute på trottoaren ett tag och kände oss helt tomma i huvudet. Sedan kom jag på att vi sett något spännande från hotellfönstret. Svårt att förklara utan att det låter skumt, men typ ett köpcentrum nedanför marknivå vilket man kan se genom ett relativt stort "hål" i marken från vårt hotellrum. Så vi bestämde oss för att gå dit och se vad det egentligen var.
Och där hittade vi alltså en restaurang med rullbandssushi! Så vi gick in. I mitten av rummet fanns några våningar av rullband med stolar och bord längsefter. Några enstaka sushibitar åkte runt på bandet, de fortsatte åka runt under hela vår vistelse. Vi fattade liksom aldrig om det bara var att haffa dom och äta eller om de mest var för syns skull. Men de åkte ju runt rätt länge så frågan är väl hur fräscha de var?
Beställde maten genom att trycka in på en surfplatta vilka bitar vi ville ha, det fanns bilder på allt och var enkelt att förstå hur man skulle göra. Max fyra beställningar åt gången, ca åtta bitar alltså, kunde man göra. När man valt klart dröjde det inte länge innan sushibitarna kom åkande på rullbandet, festligt! Det var jätteroligt tyckte jag och hade kunnat beställa nästan hur mycket som helst bara för att. Men tretton bitar slutade jag nog på och godast var förvånansvärt nog en vegetarisk variant, en rulle med sjögräs och något som liknade coleslaw men säkert var något annat.
Kul upplevelse som sagt och gärna något jag gör om! Nu ska vi sova så vi orkar med morgondagen. Och mamma, läser du inte? Du har ju inte kommenterat på flera inlägg! Kram.
Kär!
Jag blev kär idag! Vi åkte in till Shinjuku för att köpa tredagarsbiljetter till tunnelbanan på Bic camera. Dock så bestämde vi oss för att gå en sväng i affären också där jag började titta på kameror. Och då hittade jag den! En Canon kiss x7, lanserades 2013 och var i alla fall då den minsta systemkameran Canon hade. Då jag på senare tid känt att min gamla trotjänare är i största laget för en semesterfotograf har jag sneglat på mindre ett tag. Och när jag kunde få en väldigt bra kamera i mindre format var det svårt att låta bli. Så maken tyckte jag kunde få den i födelsedagspresent! Kände mig verkligen som ett barn på julafton när jag gick från affären med en ny kamera och två objektiv. Nu ska den testas flitigt under semestern. Risken är inte så stor att vi inte ska ha bilder från semestern, jag har två systemkameror nu och så har vi en kompaktkamera och en videokamera, något overkill! Haha.
Förutom det har vi idag även åkt till Harajuku och faktiskt fyndat en hel del julklappar! Jag tänker inte säga vad. Nån som önskar sig något särskilt förresten? Tala nu eller tig för evigt, hehe!
Solsken
Igår kväll gick vi ut i Shinjuku och åt sushi till middag, om nån undrade.
Idag började vi morgonen med Donkenfrukost. Sedan åkte vi till ett område som jag inte minns namnet på. Där hade vi läst att det skulle finnas en bra knivaffär som maken ville spana in. Förutom att besöka den sprang vi på en mexikansk bar där vi passade på att prova några olika tequilasorter. Inte jättegott i mitt tycke, men maken är ju tequilanörd. Trots att jag inte smakade så mycket blev jag dock påverkad, haha. Gick sedan runt och kollade i affärer.
Åkte vidare till Asakusa där vi gick runt och kikade i typ en stor marknad och andra affärer. Sedan hittade vi en yakunikurestaurang. Då jag hört mycket om denna maträtt ville jag prova. Yakuniku är typ olika köttsorter som man grillar själv runt bordet. Det var supergott verkligen!
Nu är vi tillbaka på hotellet för att vila. Hade lite lite kläder på mig idag, solen sken visserligen men i skuggan var det kyligt. Är därför lite frusen och trött.
Lugn
Under tiden vi semestrat i Japan har jag reflekterat över hur bra jag mått. Ingen migrän, ingen spänningshuvudvärk, ingen värk i kroppen, inget strul med magen trots upprepat fusk med kosten. Okej, jag säger att allt varit perfekt men det är väl inte helt sant. Men i jämförelse med hur jag brukar må har det lilla jag känt varit försumbart lite. Två gånger har jag åkt på mindre smällar. Den första för nån dag sedan då jag blev upprörd över att vi fick betala fel pris och brusade upp över det. Den andra gången igår när jag insåg att vi hade jättelite tid att upptäcka Odaiba. Därför har jag dragit slutsatsen att mina problem till stor del är stressrelaterade. Har alltid sett mig själv som väldigt stresstålig, så det kommer väl lite som en överraskning. Men min kropp är uppenbarligen inte stresstålig. För även om jag slarvar med mat och dryck här får jag inte migrän. Även om jag går mycket blir jag inte spänd. Även om jag äter "fel" kraschar inte magen. För jag är inte stressad. Jag är lugn
Måste hitta ett sätt att ta med mig det här lugnet tillbaka till vardagen. Det kommer nog inte bli lätt, men det känns alldeles livsnödvändigt.
Odaiba
Dagen har varit alldeles lagom ansträngande. Åkte till att börja med till Harajuku och promenerade till Yojogiparken där vi gick omkring en stund. Fick undvika att titta mot skogen dock, där fanns hyfsat stora spindelnät och maken påstod att han såg en hyfsat stor spindel också. Huga!
Kom till ett område efter en stund där det fanns nån form av hus och där vi hade turen att få se nån form av bröllopsceremoni. Bruden hade lite annorlunda kläder mot för vad man är van att se hemma, så det var roligt att se. Brudparet och ett helt följe av människor gick runt i en rad och typ visade upp sig eller något, alla turister inklusive vi tog kort och filmade.
Därefter bestämde vi oss för att åka till Odaiba, som är en konstgjord ö i Tokyo. Solen sken ju så vi tänkte att det skulle vara fint att åka dit. Naiv som jag är med avstånd här tänkte jag att det skulle gå fort att ta sig dit, det finns ju ändå bra kommunikationer i Tokyo. En timme så är vi där, tänkte jag. Nope. Först tog vi tunnelbanan till Asakusa, ett antal stationer bort. Sedan köpte vi båtbiljetter och fick vänta i en kö ett bra tag. Till slut kom båten och vi fick kliva på och åka till ett annat ställe, där vi var tvungna att kliva av och vänta att bra tag. Jag hann äta lite nachochips med dip och maken åt frozen yoghurt. Sedan kom nästa båt och den tog oss till Odaiba. Det var vackert och så, med en sandstrand och så vidare. Men vid det laget hade klockan hunnit bli fem och solen var på väg ner. Nåja, jag var fortfarande vid gott mod. Tills vi fick reda på att sista båten hem skulle gå femtio minuter senare och det var enda sättet att komma hem igen!
Ska aldrig mer vara spontan och tänka att det löser sig. Det brukar inte vara min grej men den här gången trodde jag det skulle vara lugnt. Men icke. För att hinna se något i alla fall stressade vi iväg mot ett köpcentrum. Smällde av några bilder på vägen. Stressade vidare in i köpcentrumet. Snabbt in på en toalett. Gjorde det jag skulle. "Please flush the toilet" sa en lapp. Letade desperat efter spolknappen, jag lovar, det fanns ingen?! Stressade vidare utan att egentligen se så mycket av affärerna. Gav upp och gick tillbaka mot båten. På vägen gick solen ner över regnbågsbron, kanske Japans lägsta bro. En vacker syn som förevigades på bild. Sedan gick vi tillbaka till båten och var där i god tid före avgång.
Mysig båtresa hem i mörkret och vi pratade om allt och inget. Nu är vi tillbaka på hotellet och ska väl snart ge oss ut och äta middag. Har liksom inte hunnit med att äta så mycket idag, det glömdes typ bort.
En dag i Yokohama
Idag åkte vi till Yokohama. Minns jag inte fel är det Japans näst största stad som i princip har växt ihop med Tokyo, ligger kanske en halvtimme bort med tåg. Det är en riktig hamnstad och vi upplevde det som att det byggs väldigt mycket där.
Området vi kom till först innehöll kanske två köpcentrum som verkade hyfsat dyra. Vi var väldigt hungriga så vi åkte upp i det ena, som ändå verkade ha vettigare priser. Hittade en sushirestaurang och bestämde oss för att prova. När vi kom in fick vi sitta längsefter en typ bardisk tillsammans med ett antal japaner och innanför den stod tre kockar och fixade mat. Jag beställde en tallrik med olika fisksorter och ris på botten. Maken tog vanliga sushibitar. Ett japanskt par försökte visa oss hur man skulle äta med pinnar på riktigt, maken fattade men jag lyckades inte. Frustrerande. Men med tanke hur länge det tog för mig i barndomen att ens lära mig använda en penna rätt borde jag inte vara förvånad egentligen, haha. Jag fick däremot en sked till mitt ris av kocken efter en stund, undra hur hjälplös jag såg ut egentligen?!
Maten smakade i alla fall bra och stämningen var väldigt trevligt. Fick även smaka äkta japansk misosoppa för första gången och det var godare än den hemma, såklart. Efter avslutad måltid tog vi oss vidare till ett annat köpcentrum som låg vid vattnet. Där gick vi runt ett tag, kanske hittade vi något, kanske något jag inte kan skriva här. När vi var klara där hoppade vi på en båt och åkte ut på havet och vidare till ett annat område. Där fanns ett stort pariserhjul och även "red brick building", eller den röda brickbyggnaden som jag tyckte jag översatte lustigt. Det var egentligen två stora röda tegelhus med olika affärer inuti. Fanns mycket kul där. Yokohama oktoberfest höll också till där utanför, så en massa japaner satt och drack öl. Vi gillar inte öl. Vi hoppade över det.
Satt på en bänk vid vattnet istället och tittade på utsikten. Mådde verkligen bra där, det är mycket lugnare och fridfullare än Tokyo. Jag är nog ingen äkta storstadsmänniska egentligen. Perfekt att kunna fly till havet och hämta energi. Dock blåste det en del så det var en aning kyligt och maken var trött, så vi bestämde oss för att åka tillbaka till Shinjuku. På tunnelbanan blev det lite strul i kommunikationen vid informationsdisken, han vi pratade med pratade jättedålig engelska och missförstod oss när vi frågade vilka biljetter vi skulle köpa när vi hade ett tredagarskort inom Tokyo redan. Han trodde vi just kommit från Tokyo så vi fick betala mellanskillnaden för det, vilket vi redan gjort när vi faktiskt anlände till Yokohama. Och då trodde vi som inte fattat att han missförstått oss att allt var klart och vi kunde åka, men det gick ju inte. Så då fick vi betala igen för att få biljetter och han fattade inte alls när vi försökte förklara att vi redan betalat! Det gjorde mig både upprörd och väldigt trött och resulterade även i en smärre huvudvärk i och med stresspåslaget.
Men till Shinjuku kom vi om än det blev dyrare än det borde ha varit. Vi åt middag på samma restaurang som för nån dag sen, i närheten av hotellet. Royal Host hette den förresten. Jag var trött och hade hemlängtan och ville bara ha falukorv med makaroner. Kul att komma in där: "I want some swedish falukorv". Nej, det fick bli pommes med nån form av varmkorv istället. Typ nästan liknande i alla fall. Jag sa typ.
Nu har vi kommit till hotellet och jag ligger och äter lite mörk choklad vi köpte på en "family mart" i närheten av hotellet. Har även köpt en hel hög med Chupa chup klubbor. Till min stora glädje har jag hittat mina favoritsmaker som verkar ha slutat säljas i Sverige. Lucky me!
Arabian Rocks
När vi vilat klart för dagen och batterierna var laddade, var vi redo för kvällen i Shinjuku. Har länge varit nyfiken på att besöka en temarestaurang och en jag läst mycket bra om var Arabian Rocks, en restaurang med typ arabiskt/Aladdintema. När vi kom in dit irrade vi oss upp för några trappor och hittade till sist rätt. Blev mottagna av en tjej i magdanskläder som inte kunde någon engelska. Hon visade oss en lapp där det stod att vi skulle få betala typ 40 spänn var när vi kom för att få ett "guldägg". Vi kollade skeptiskt på varandra, men jag bestämde mig för att det fick väl vara värt det då när vi ändå var där.
Så vi fick gnugga på en "magisk" lampa som sprutade ut rök. Sedan skulle vi upp för en trappa och mitt i den blev vi nedsprutade med mer rök och kunde inte se vart vi gick. Men vi överlevde utan att slå ihjäl oss och blev visade till ett bord. Fick in våra svindyra "guldägg" som visade sig vara ett rätt vanligt ägg med guldfärgat skal. Vi skalade och åt upp det vanliga ägget. Det smakade som ... Ett ägg. Fick menyn där jag valde några olika grillspett med tillhörande såser samt en lila drink med stjärnor i. Maken valde nåt kött med rödbetssås och pommes samt en annan drink. Vi fick in drinkarna först. Makens var givetvis mycket godare än min som mest smakade kemiskt av färgämnen och dylikt. Sedan kom maten in och vi kan nog båda vara överens om att det var riktigt gott!
Är glad att vi provade gå dit, annars hade jag ju fortsatt vara nyfiken. Dock tyckte jag väl inte det var jättemärkvärdigt och halva upplevelsen kanske gick om intet för att de inte pratade engelska. Men maten var ju ändå riktigt bra, så det räddade upplevelsen. Men nästan 40 spänn för ett vanligt jäkla ägg?!
När vi var klara där gick vi på stan en stund. Älskar att gå på stan på kvällen, det är en speciell stämning på nåt vis. Hittade en hemlig grej (som ska ges bort) och jag köpte mig en kjol mot all förmodan! Men typ alla har ju kjol här, så jag antar att jag blev lite inspirerad.
Det var allt jag hade att berätta just nu. På återseende!
Inget carpe diem idag
Middag igår intogs på en restaurang vi hittade nära hotellet. Det fanns lite utav varje där men jag valde till att börja med nån rätt med typ fläskkött tror jag och linser och lite andra grönsaker, plus något som påminde om potatismos. Maken åt pommes med en köttfärsbiff. Jag blev inte mätt på första rätten dock så beställde även in typ en charkbricka, den var spännande. Fanns nån form av tomatsoppa med bläckfisk, lite Serranoskinka, en jättesmakrik laxrulle med rom och nån vit röra i mitten, en bit ost, en smakrik räka, en omelettriangel och en bit salamikorv samt lite grönsaker. Gott! Man fick även ta så mycket dricka man ville själv och även varma drycker, så det var ett plus i kanten.
Idag kände vi oss aningen avslagna. Åkte till Shibuya och gick runt en stund i en typ foodcourt med en massa olika mat samt bakverk, allt såg jättegott ut. Dock regnade det ute så att köpa med sig något för en picknick i parken var inte att tänka på. Istället traskade vi till Mcdonalds där jag åt en double quarter pounder och maken en mega mac, så tråkiga var vi.
Sedan försökte vi hitta något att shoppa och hittade till slut ett minneskort till videokameran samt ett extra batteri, kul shopping? Så mycket grejer finns det att det nästan blir för mycket, man slutar se efter ett tag. Vi tänkte då att vi kunde ju utforska något nytt område och åkte till "Tokyo". När vi kom ut där såg vi dock bara lyxiga höghus och nån enstaka dyr affär, så vi stod och såg oss om ett tag, gäspade förstrött och kom överens om att åka till hotellet och vila.
Vi börjar vara lite lagom knäckta av allt promenerande och alla intryck. Det är omöjligt att fånga varje ögonblick i varje dag utan att till slut börja känna sig som en zombie. Så då får man snällt ligga i sängen och ta det lugnt några timmar.
Massage
Den här dagen har varit lugn. Började med att åka till Harajuku där BÅDE jag och maken åt hamburgare. Sedan gick vi runt i affärer ett bra tag utan att hitta något på flera timmar, drack en caramel frappuccino på Starbucks bara. Däremot kände jag mig trött och smågrinig, benen värkte och det var helt enkelt dags att vila. Så vi åkte helt enkelt tillbaka till hotellet där vi stannade ett bra tag.
Efter det bokade vi in oss på massage på Bali An resort. Var lite oroliga över att vi inte skulle få komma in på grund av våra tatueringar, typ alla jag har pratat med har sagt att vi förmodligen kommer bli nekade. Men inte ett ord sa de om tatueringarna, vilken lättnad! Massagen var en timme lång och vansinnigt skön. Innan blev vi bjudna på äppelte och efteråt vatten och torkad frukt. Massörskorna var verkligen jättegulliga och allt. Det kan mycket väl hända att vi går tillbaka dit nån dag.
Nu vilar vi igen innan det är dags för middag. De tidigare dagarnas flängande har börjat kännas i kroppen!
Tokyo tower
Puh! Trött! Men måste blogga för annars kommer jag omöjligt komma ihåg allt vi gjort. Klockan är dock bara 19.20 så jag får inte ens somna än, för då vaknar jag jättetidigt.
Idag åkte vi till Roppongi till att börja med. Där hade vi ett tydligt mål, att se Tokyo tower. Gick förvirrat omkring till en början, men när vi nästan gett upp och börjat leta ett spa istället, uppenbarade sig tornet framför oss. Såg ut typ som eiffeltornet, eller kanske ett tv-torn? Bilder kommer när vi kommit hem. Gick in och började med att äta på Mos burgers. Jag åt en sallad med paprika och skinka typ. Turistiga som vi var köpte vi sedan biljetter för att åka upp i tornet. Först stannade vi på 150 meter och sen på 250 meter. Vilken utsikt! Mest spännande var det nog ändå att åka i hissen då man kunde titta ut medan den åkte. Eller att titta ner i titthålen, då såg man rakt ner. Man kunde även gå över dem, läskigt!
När vi kommit ner på marken igen kände vi oss klara med Roppongi och fortsatte till Ueno. Där fanns en stor park med några tempel och annat som vi promenerade runt i. Stannade en stund och tittade på några ungdomar som tränade baseball, duktiga var de! Sedan gick vi till en sjö/damm (?) där man kunde hyra en svanbåt i en halvtimme. Då jag är fast besluten om att för en gångs skull gå all in med turistandet, hyrde vi såklart en. Trampade runt i svanbåten med en svanhals som främsta utsikt framåt och konstaterade att vi kanske borde ha hyrt en roddbåt istället. Nåja, åt sidorna var ju utsikten klar i alla fall och vi skrattade åt folk som krockade med varandra i sina svanbåtar.
Efter avslutad färd upptäckte vi affärsgatorna inne i Ueno ett tag. Mysigt men lite röriga affärer med förmodligen fejkade märkeskläder och mycket plåtter. Men jag gillade ändå stället även om jag inte köpte något. Gott om juvelerare fanns det i alla fall, synd att alla smycken är så vansinnigt dyra då jag hittade en massa fint.
När jag började bli hungrig tog vi tunnelbanan till Tokyo dome/LaQua och åt på Bubba Gump Shrimp Co. Åt ju där i New York och var då mycket imponerande, så att gå dit var en självklarhet. Jag åt Shrimp new Orleans. Samma rätt som jag fastnade för i USA. Det var fortfarande gott. Drack även en mangodrink och en blåbärsdrink. Personalen tittade konstigt på maken när han beställde två varmrätter, både en hink med pommes och skaldjur och en hamburgare med pommes. Männen vi sett äta på Donken verkar klara sig på ett happy meal, så de trodde väl aldrig han skulle orka all mat. Men det gjorde han såklart och jag fick smaka några krabben.
Sedan var det dags att åka hem och då blev jag tvärtrött, så nu ska jag bara vila.
Lugn kväll
Det blev att ta det lugnt när vi shoppat klart igår. Gick endast ut för att äta och valet föll på ett steakhouse någonstans i Shinjuku. Åt en rätt med en hamburgerbiff, fläskkött och potatisklyftor med nån form av sås. Rätten var rätt smaklös och köttet var inget att hurra för. Lite av en besvikelse, men mätta blev vi i alla fall.
Nu på morgonen har jag gått ut på egen hand och handlat lite frukost. Valde något som påminde om en sushibit, en rund "riskaka" med ett lager av lax på toppen. Åt den som en macka och drack en kall burkkaffe till. Trots att det stod espresso tror jag det var mjölk i den? Inte så bra för min mage, men jag hoppas det ska vara lugnt.
Idag planerar vi en tur till Roppongi där det ska finnas ett eiffeltorn, har ju aldrig varit i Paris så då passar det bra att se ett här istället. Efter det får vi improvisera lite.
Shopping
Idag knallade vi iväg till Harajuku, som visade sig innehålla mycket bra shopping. Flera påsar fick jag med mig därifrån. Köpte bland annat skor från Asics, en t-shirt från American Eagle, nån tröja och nån kofta. Med tanke på att jag knappt hittat något alls på ställena vi varit tidigare så är jag mycket nöjd. Detta område var även mycket lugnare än till exempel Shibuya, vilket passade mig bättre.
Nu har vi åkt tillbaka till hotellet för att vila lite, sen får vi se vad kvällen har att erbjuda.
Seaside
När vi vilat klart igår gick vi ut i Shinjuku för att hitta ett middagsställe. Efter en del letande bland typ tusen restauranger som mest verkade ha nudlar och friterat, lessnade jag och tog den första restaurangen jag hittade som hade en bild på sushi. Den var väldigt liten så det var med tveksamma steg jag gick in. Men vilken positiv överraskning det blev! Vi åt svärdfisk, sallad och sushi. Ja, till och med maken åt sushi och gillade det! Dock trodde han det var kött i sushin, men det var ju tonfisk, så han blev glatt överraskad där. Sake drack vi också vilket faktiskt var riktigt gott till maten.
Idag blev den en dagstur mot Yokohama, närmare bestämt Hakkeijima sea paradise. Det rådde till en början lite tveksamheter om huruvida vi klivit på rätt tåg, men det visade sig senare att vi var riktiga tågresarkungar. När vi klev av tåget efter nån timmes resa slogs jag direkt av hur vackert området var! Glittrande hav, sandstrand och båtar som flöt omkring. Blev helt lyrisk och fotade som en galning.
Vi gick en bit och kom in på seaside park området. Ett nöjesfält med några matstånd var det första som mötte oss, så jag åt en korv på en pinne då det verkade vara en av få saker jag kunde äta. Dumma glutenkänslighet. Nåja, vi gick vidare och köpte varsin heldagsbiljett för hela området. Började med att gå in och titta på alla olika, fascinerande sjövarelser som simmade runt i sina akvarium. Lite blandade känslor där, bland annat fanns där en isbjörn och den såg inte alls ut att må bra och vissa djur såg ut att behöva mer plats. Men samtidigt var det såklart fascinerande att se alla fiskar och andra sjödjur man tidigare bara sett på tv.
Efter att jag köpt en kaffe i en automat gick vi och tittade på en show med delfiner och andra djur jag inte på rak arm kan namnet på. Jag vet att vissa inte tycker man ska stödja sånt och att djuren lider. Men lika fullt var det en häftig upplevelse!
Därefter åt vi lunch i en foodcourt. Valde någon slags rätt med ris och kyckling i nån slags brun currysås. Ingen kulinarisk smakupplevelse, men det mättade.Vi fortsatte därefter vidare till en annan byggnad där det simmade runt fler delfiner. Promenerade därefter runt på "bryggor" i vattnet där det fanns fiskodlingar.
Avslutade besöket med att titta på djur på mer nära håll. Vi stod i evigheter och väntade på att en gigantisk delfin skulle dyka upp så vi kunde känna på den. Precis när vi tänkte ge upp och gå kom den simmande rakt mot oss! Sträckte snabbt fram handen och drog den över delfinen, vilken mäktig upplevelse!
Efter det svårslagna ögonblicket begav vi oss tillbaka mot Shinjuku. Middagen fick bli en favorit i repris från gårdagen på det lilla, genuina sushistället. Där åt jag bland annat futumakirullar som var de största jag sett. När personalen fick veta att vi var där på smekmånad bjöd de på en extra sake, så himla gulliga! Dit går jag gärna tillbaka.
Men nu känns sömn högprioritet.
Många intryck!
I morse var jag riktigt vågad och köpte till frukost någon slags ristriangel inlindad i sjögräs och med nåt fisk/räkliknande i mitten. Glad jag chansade och provade, det var riktigt gott!
Första destinationen för dagen var det så kallade teknikmeckat Akihabara. Vi upplevde det som väldigt rörigt och högljutt. Alla butiker hade ungefär samma saker och det var helt enkelt inte riktigt vad vi förväntat oss.
Ett snabbt spontanstopp i lyxdistriktet Ginza väntade därefter. Hittade en sushirestaurang som verkade hyfsat fin, där jag åt en temakistrut med tonfisk och en california roll. Gott, men inte så stor skillnad mot svensk sushi som jag väntat mig utifrån vad alla sagt. Gick även in i ett köpcenter men efter en titt på några prislappar bestämde vi oss för att åka vidare.
Valet föll på Shibuya. Jag var nyfiken på Shibuya 109 köpcentret, så dit gick vi. Det var väl ungefär åtta våningar högt men allt jag kom därifrån med var en mössa och en bh. Man kan väl lugnt säga att mycket är annorlunda mot för hemma. De som jobbar i butikerna står och ropar som mistlurar, man får inte bära några plagg själv till provhytten och inte heller ta av plaggen själv från galgen. I en affär fick jag inte prova en vit tröja fast jag inte ens har smink på mig. En svart kunde jag däremot prova. Och just det! Man måste alltid ta av sig skorna i provhytten! Mycket nya regler att ta in, blir helt yr i huvudet.
Nu är vi tillbaka på hotellet för en välbehövlig vila. Ikväll blir det nog middag i närområdet.
Godmorgon!
Klockan är drygt sex på morgonen i Japan. Förstår inte riktigt varför jag vaknar så tidigt, somnade kring halv elva igår och är inte alls pigg nu! Träningsvärk i vaderna har jag också, det är oändligt med trappor i tunnelbanorna, oftast finns ett rullband när man ska uppåt men inte när man ska ner. Förstår varför de flesta japaner är så smala, nog håller man sig i form alltid!
På kvällen igår åkte vi till Shibuya för att hitta någonstans att äta. Jag valde ett steakhouse (klart man även här fick gå i en trappa för att komma upp, haha!) Mannen med sin allergi kunde tyvärr inte äta något där så han fick nöja sig med drinkar. Jag åt ribbs, kyckling och pommes. Maten var perfekt marinerad och servicen var hur bra som helst! Skönt att äntligen hitta någon som pratade bra engelska. Bra musik spelades också, både Abba och Avicii. Två drinkar drack jag också, de var helt okej och ungefär halva priset mot i Sverige. Synd att klaga!
För övrigt kan jag nämna att vi bor rätt nära ett sjukhus. Det måste vara ett rätt stort sådant, tycker man hör sirener stup i kvarten. Vi bor på tolfte våningen men det hörs väldigt bra ändå.
Det var allt jag hade att berätta för tillfället. Återkommer snart.
Dag två
Lyckades somna i natt till slut och vaknade kring niotiden, tröttare än när jag somnade. Vi valde att åka direkt till Tokyo dome city, dock hade typ ingenting öppnat när vi kom fram så frukosten intogs på MacDonalds. De hade lite svårt att förstå engelska, så att beställa glutenfritt var bara att glömma. Fick snällt peta bort brödet istället.
Sedan gick vi runt och kollade i affärer. Tokyo dome har förutom shopping även en nöjespark mitt i alltihop, bland annat en enorm berg-och-dalbana. Den åkte vi inte. Däremot ägnade vi en kvart åt att sitta och titta på utsikten i ett rätt stort pariserhjul. Lite turistiga måste man ju vara.
När vi kollat klart där utan att köpa något särskilt åkte vi vidare till Asakusa som ska vara en lite mer traditionell del av staden. Där hittade vi en julklapp samt en japansk, lite dyr men sjukt bra kockkniv. Sedan var jag trött i fötterna så vi hamnade på Starbucks där jag drack en mangofrappuccino, brainfreeze! Såg även två geishas där, Asakusa är tydligen den enda stadsdelen där man kan få se en geisha.
Nu har vi landat på hotellrummet för lite välbehövlig vila. Senare ska vi äta middag.
Mitt i natten
Klockan är halv tre på natten i Tokyo. Stupade i säng kring niotiden igår och vaknade för en halvtimme sedan. Ska aldrig mer ta sömnen för given känner jag.
Kvällen igår var i alla fall trevlig. Vi strosade runt i Shinjuku där jag åt på en restaurang där ingen kunde engelska och alla besökare var japaner. En tiobitars sushi fick det bli, rätt gott men inget wow moment, ingefäran här är dock godare än i Sverige. Fick även två små förrätter, gissar att den ena var shitakesvamp och den andra ål. Svampen gick att få ner men konsistensen av den misstänkta ålen var så slemmig att jag var tvungen att lämna. Mannen drack sake i äkta japansk anda och jag fick såklart smaka. Drickbart var det ändå i små mängder!
Något jag skrattat lite åt här i Japan för övrigt är att på toaletterna finns en knapp med en bild av en not. Trycker man där ger toaletten ifrån sig ett spolljud fast utan att spola, haha! Smart om man vill låtsas gå på toaletten eller? På ett ställe fanns även uppvärmd sits, hur lyxigt?
Nej, nu måste jag göra ett försök att sova! Godnatt!
Framme i Tokyo
Som rubriken avslöjar har vi kommit fram till Japan efter en lång och sömnlös resa. Fick väl ihop kanske en timmes sömn totalt på ett alldeles för varmt plan. Väl framme på Narita airport lyckades vi köpa tågbiljetter och kliva på ett tåg mot Tokyo. De hade en jättesmart väskhylla i planet där man kunde låsa fast väskorna med ett kodlås. En jättebra idé om man läst instruktionerna innan. Min söta man däremot gör som män brukar, stegade självsäkert fram och låste fast väskan medan han konstaterade att instruktionerna bara verkade finnas på japanska. Sen satt den fast där, väskan, och det spelade ingen roll hur många kombinationer vi provade för att få loss den. Som tur var kom en snäll tågarbetare och låste upp den efter ett tag, annars hade vi fått åka till slutstationen och fixa det där.
Väl framme i Shinjuku hade vi över en timme att fördriva innan incheckningen fick göras på hotellet. Trötta som vi var gick vi på närmaste MacDonalds där jag åt nån slags pommestallrik med tillhörande sås och tjurade över att jag inte fått borsta tänderna.
Nu har vi checkat in på hotellet och ligger bara och vilar. Eller ja, jag har vilat klart, jag som brukar vara knäckt om jag inte får sova i ordning. Mannen sussar fortfarande sött efter att ha gett mig lösenordet till wifin, han är smart han! Fyller år gör han också, grattis älskling och förlåt att vi inte firar din dag på ett roligare sätt. Men vi är ju här i alla fall och snart börjar äventyret!
Två dagar kvar
Sitter i skrivande stund med en blondering i håret. Planen är efter det att lägga i en lila färg inför Japanresan. Nu är det bara två dagar kvar till avresa ju! Tror fortfarande inte riktigt jag har förstått att vi faktiskt ska åka och därför har jag ingen resfeber. Gissar att det kommer på flygplatsen, det är där det brukar bli verkligt för mig.
Däremot är det mycket övervägande fram och tillbaka hur jag ska lägga upp tiden fram till avresan för att må så bra som möjligt under resan. Jobbade igår och jobbar imorgon. Träna eller inte träna i veckan? Hatar att jag som 24-åring ens ska behöva göra sådana överväganden. Jäkla kropp! Men det lutar ändå mot att försöka ta det så lugnt som möjligt nu för att hinna gå ner i varv innan vi åker. Vågar inte chansa på annat.
Men nu ska jag ta en titt på hur blont mitt hår blivit. Kanske skriver under resan om det går?
