Covid kom
Nu var det länge sedan jag skrev igen. Sist jag skrev såg världen fortfarande ut som vanligt. Covid-19 existerade inte och världen hade inte ännu drabbats av en pandemi. Nu ser det ju lite annorlunda ut. Livet har satts lite på paus, man kan inte längre åka vart man vill eller träffa vem man vill. Antar att det är bra då egentligen att jag har börjat om att jobba för att ha något annat att fokusera på. Lika bra att köra på och tjäna så mycket pengar som möjligt, så är man i alla fall förberedd för att göra en massa roliga saker när den här skiten är över.
Jag hade såklart hoppats att jag skulle ha ett nytt jobb vid det här laget. Men trots att jag varit på några arbetsintervjuer så har det inte blivit något av det. De flesta var i och för sig sommarjobb som jag sökte innan covid-19 drog igång. Då tänkte jag att det inte gjorde något om det bara var sommarjobb. Det skulle lösa sig sen, för jobb har man ju alltid om man inte är kräsen? Men nu när man ser hur många som förlorar sina jobb, så har min inställning ändrats. Hoppade av rekryteringsprocessen på två sommarjobb av den anledningen. Dumt att chansa just nu. Hur mycket jag än vill vidare, utvecklas och prova något nytt, så är tanken på arbetslöshet väldigt avskräckande. Så jag sätter det väl lite på paus tills det dyker upp något som känns helt rätt.
Har inget jättespännande att berätta om månaderna som gått alltså. Just innan Covid-19 drog igång på allvar, den tolfte mars, var jag, maken och mamma och såg på en föreställning med Maria Lundqvist. Den var verkligen jättebra och hon bjöd verkligen på sig själv. Vi såg den i Skellefteå, medan den i Luleå någon dag senare blev inställd på grund av den nya begränsningen på max 500 personer i en lokal. Jag kände där och då, att det nog skulle bli det sista roliga vi gjorde på ett tag. Och så blev det ju verkligen...
