Bea

Ja, alltså ... Det finns så mycket att säga om resan att det är omöjligt att berätta allting. Två veckor i härliga Alanya. Vi bodde på Okan Tower, världens bästa hotell där det verkligen inte fanns någonting att klaga på. Personalen var gräjt, städningen perfekt och maten fantastico! Ett sådant arbetslag vill man givetvis vara en del av, så jag passade på att extraknäcka i baren. Sålde en cola, fick bra med dricks och belöningen blev ... En spermashot? Tack Mehmet ... Kanske var det hämnden för att vi kastat honom i poolen några dagar tidigare.

För övrigt hann vi med en blåsig båttur. Jag minns mest att jag frös, samt att en oanständig ryska som dansade runt på båten i stringbikinitrosor. Vi anade att hon gillade uppmärksamhet. Vet inte varför ...

Och vi gick en massa. Flera mil. Gick, gick och gick. Tills vi nästan stupade. Men det hör väl till.

Tack Alanya för den här gången!

Tillbaka till verkligheten alltså. Det började inte så bra direkt om jag ska vara ärlig. Vaknade upp igår med migrän, spydde och mådde dåligt. Sedan samma sak idag. Och till råga på allt drömde jag att jag gång på gång vaknade och varken kunde kliva upp eller knappt ens öppna ögonen osv. Sjukt otrevligt! Jag hann tänka att jag kanske tagit en överdos av huvudvärkstabletter (en alvedon forte som jag förmodligen spydde upp och sedan en bamyl koffein) och att jag därför hallucinerade eller något. Men som tur var så var det givetvis inte så. 

Tillbaka till verkligheten i alla fall. När man kommer hem och ser att man fortfarande har tillräckligt med pengar kvar på kontot för en resa till ... Tjaa, man blir lite sugen samtidigt som man är rätt mättad för ett tag framöver. Men när första jobbhelgen efter semestern är natthelg känner man ändå att nää, jag vill bort igen! Vet ju hur tunga dessa natthelger är och det blir inte bättre av att jag vaknat kring 07.00 hela semestern direkt.

Nåja. Det är bara att bita ihop. Dock måste jag nog hitta på något för att vardagen inte ska kännas alldeles för trist och grå. Jag har en förmåga att fort känna att inget händer. Men denna sommar ska fanimej allt hända!

I lördags kom vi alltså hem efter två veckor i Alanya. Vi gick, vi gick och vi gick. Det var fint. Vi bodde på världens bästa hotell med helt underbar personal. Det var ännu finare. Vi förlovade oss. Det var finast av allt.

Mer bilder kommer, var så säkra.

Idag åker vi. Jag vet att jag borde vara taggad. Men morgonen började inte direkt bra så ärligt talat är jag är mest nedstämd. Dock blir det väl bättre antar jag.

Aja, vafan. ALANYA HERE I COME!!!!!!!!!!! :-D

Denna morgon har jag funderat lite över mitt liv. Hittils har jag mest glidit runt utan något riktigt mål. Just nu känner jag dock att det börjar bli dags att jobba på att göra något åt situationen. För att inse fakta, jag kan inte stanna här jag är nu i resten av mitt liv. Jag är funtad så att jag vill komma framåt och prova nya saker. När jag stannar av och inte längre lär mig något. När jag landat tillräckligt mycket i något så att det inte längre är någon utmaning. Vad är det då för idé med att fortsätta i exakt samma hjulspår?

Något måste hända. På något plan. Jag vill lära mig något. Utvecklas som människa. Det är dags att börja göra upp en plan för vad jag ska göra med mitt liv.

Imorgon åker vi! Dock har jag blivit så förkyld att det är jobbigt bara att andas. Det är alltså lite svårare att se fram emot resan än det varit annars. Men ändå ... Imorgon ÅKER vi! Och inte var som helst utan till underbara Turkiet. Alanya. My second home typ. Underbart!

Har varit i stallet nu men gjorde verkligen bara det nödvändigaste. Jag känner mig tung i huvudet och besviken över det faktum att jag inte kommer må toppen under semestern. Har packat ner både Ipren och Bamyl koffein i resväskan. I värsta fall får jag väl knapra en massa tabletter. BLÄÄÄÄÄÄ!

Nu är jag hungrig. Kylskåpet var lite tomt men det är inte så stor idé att fylla på det nu när man snart ska åka bort. Hittade pommes i frysen i alla fall, så nu har jag pommes i ugnen som väntar på att bli klara. Egentligen borde jag väl proppa i mig apelsiner, vitlök och ingefära. Men gott då ...

Känner att jag mest klagar nu så det är väl lika bra att avsluta detta inlägg.


Där var jag iaf glad ...

Jag önskar att jag kunde säga att förkylningen på något mirakulöst sätt försvunnit när jag vaknade i morse. Men nej, så tur hade jag givetvis inte. Eventuellt är det tvärtom aningen värre. Men jag har letat igenom köksskåpet i jakt på preparat som skulle kunna hjälpa. Vitaminer och vitlökskapslar sköljdes ner och nu väntar jag på att deras magiska krafter ska kicka in och göra mig frisk.

Idag ska jag dock både till stallet och sedan jobba. Särskilt mycket vila kan jag därför inte räkna med. Men jobbet är bara tre och en halv timme och i stallet får jag låta bli att göra mer än det absolut nödvändiga helt enkelt. Det kan alltså kanske gå bra. Jo, det får lov att gå bra.

Som jag misstänkte igår har förkylningen nu brutit ut. Med ont i halsen beger jag mig inte mot gymmet, jag satte min gräns där tidigare och tänker hålla den. Inte utan lite ångest dock eftersom att jag är orolig för att få huvudvärk om jag tar det lugnt för mycket. Vila behöver jag ju eftersom jag vill vara frisk till lördag då vi åker. Men samtidigt vet jag att jag är ute och går på en tunn linje. Gör jag något fel kan jag lika gärna sitta på planet med ett sjukt migränanfall.

Ibland hatar jag faktiskt min kropp. På utsidan tycker jag väl den är helt okej men på insidan är det mycket som inte fungerar som det ska. Sånt som ingen ser. Jag mår helt okej nu men det behövs inte mycket för att jag ska vara tillbaka på ruta ett igen.

Men jag gör så gott jag kan. Man kan ju inte göra mycket mer. Så länge mitt mående inte hindrar mig från att göra sådant jag tycker om och sådant jag tagit på mig, går det ju att leva med. Om än man mår illa ibland så går det att leva med. Och så länge det gör det är det okej. Men jag hoppas jag får fortsätta må så bra som jag gör nu förstås!

Blommorna jag fick av min älskling är fina. Klänningen är fin. Jag konstaterade att det måste dokumenteras på bild!

Det känns som att jag håller på att bli mer förkyld än jag redan var. Bådar inte gott inför resan på lördag. Jag försöker ta det lugnt i alla fall och hoppas det blir bättre istället för sämre. Det skulle vara typiskt om jag, som senast, blir dyngförkyld lagom till semestern. Rödsprängda ögon på alla semesterfoton. Wieee!

Igår satt jag för övrigt och gjorde en lista över platser jag vill besöka.

Topp sex:
1. Japan- Tokyo.
2. Kina- Shanghai.
3. Australien- Sydney.
4. USA- New York.
5. Nya Zeeland.
6. Thailand.

Utan inbördes ordning.

Ligger i sängen och proppar i mig chokladbollar. Såååå himla nyttigt. Not. Men idag orkar jag inte bry mig. Det är enklare än att göra någon lunch och nu är det ändå bara några få timmar kvar till middag. Bäst vore det dock om jag slutade äta helt. Ja alltså, sjukt mycket pengar skulle man då spara i alla fall. Mat är dyrt. Jag är så grymt sugen på att flytta utomlands just nu. Bara åka runt och göra precis vad man känner för. Men ja, det krävs ju en del moneysar för det.

Dock känns det som att det skulle behövas. Något säger mig att jag är född på fel ställe. Jag menar, jag är sjukt frusen av mig och mår bara bra när solen skiner. Vad gör jag då här liksom?

Nio dagar kvar till resan. Kanske eftersom jag packade resväskan igår drömde jag inatt att jag tog fel på dagen och höll på att åka till flygplatsen en dag för tidigt. Haha. Jag längtar i alla fall tokmycket. Kanske mest längtar jag efter att gå på frukt- och grönsaksmarknader. Köpa en massa färska frukter och sånt. Körsbär, jordgubbar. Äta allt på balkongen på hotellet.

Igår kom vi förresten på oss själva med att kolla på resor till Thailand. Jaha, det är väl bara att börja spara ... Men alltså seriöst, vi har inte ens varit iväg än och börjar redan kolla på nya resor. Hopplöst! Dock så gäller det ju att ha lite framförhållning så man hinner lägga undan en del pengar. Men å andra sidan får jag ju ett femsiffrigt belopp tillbaka på skatten typ i december. Det sitter inte helt fel.

Nåja. Lite ska man väl leva i nuet också. Om en stund ska jag iväg till stallet. Sedan ikväll blir det tre timmars jobb. Sedan till helgen väntar nattjobb. Jag börjar bli förkyld och vill helst av allt bara vara hemma. Men vad fan, sjukanmäler jag mig får jag inga pengar och då kan jag fan inte resa. Så nej, jag ska kämpa.

Under valborg firade jag och min älskling två år tillsammans. It was totally awesome. Rosor, korvgrillning, mat på 1906 ... Vad kan jag säga? Dagen innehöll allt sånt jag tycker om.

Idag dock är jag åter ensam hemma efter två underbara dagar med världens bästa. Men det gör inte sååå mycket när jag vet att om tio dagar åker vi till Turkiet i två veckor! Hade en hemsk dröm om det där inatt. Jag hade givetvis inte packat resväskan och fick packa allt i sista minuten ... Glömde hälften ... Stressade som en galning ... För att sedan få reda på att vi skulle missa planet och var tvungen att åka en dag senare ...! Har haft flera sådana drömmar på sistone så det är nog bäst att jag börjar packa nu.