Bea

Har ju glömt berätta att jag fick jobbet! Skrev på papper i fredags och ska på utbildning på tisdag. Snart kommer jag alltså kunna börja jobba. Pengar kommer rulla in på kontot och jag kommer kunna köpa sådant jag vill ha och alltså ta mig någonvart.

Det var ju just detta jag ville, men ändå är det något som ligger som en oro i maggropen. Jobb på kvällar och helger, högtider och andra speciella tillfällen. Och jag undrar när jag ska ha tid att leva och ta tillvara på mitt förhållande. När jag ska kunna utöva mitt intresse och allt det där.

Förmodligen kommer det sluta med att jag står där med ett jobb och en del pengar. Men inget annat. Ångest. Jäkla ångest.

Igår klockan halv nio på kvällen ringde telefonen och jag fick förfrågan om jag ville komma på arbetsintervju en timme senare. Två dagar tidigare har jag alltså skickat in en jobbansökan, men inte hade jag förväntat mig att få svar så snabbt. Självklart åkte jag till arbetsintervjun i alla fall och förde en mycket trevlig och hyfsat lång konversation med min intervjuare. Fick bara höra positiva saker om det personliga brevet jag skickat in, bland annat att det varit tjänstefel att inte ta in mig på intervju. Wow?

Idag ska jag bli uppringd för att få veta om jag fått jobbet eller inte. Spänningen är givetvis olidlig och jag kan knapt tänka på något annat. Åh, hoppas det gick lika bra som det kändes!

Imorgon är sista skoldagen innan sommarlovet. Det känns helt fantastiskt även om jag inte har några direkta planer inför sommaren. Sol, bad och dans tror jag i alla fall det blir men sedan skulle en utlandsresa vara helt fantastiskt. Dock tror jag inte jag kan vänta mig det, men drömma går ju alltid.

Jag väntar mig inte att denna sommar ska toppa förra sommaren då jag tillbringade två veckor i Turkiet och drygt två veckor i Stockholm. Dock så ska jag ändå försöka se till att den blir någorlunda minnesvärd. Med tanke på hur mycket ledig tid jag kommer ha borde det inte bli några problem. Kan man tycka i alla fall.

Tanken är att bloggen ska få sig ett lyft. Betydligt fler bilder, regelbunden uppdatering och ordentliga texter. Funderade ett tag över att byta blogg men kom till sist fram till att jag trots allt trivs väldigt bra med denna. Därför känns det bra att lagom till sommaren fräscha upp allting.

Igår var jag på buggträning och gav som vanligt allt. Idag hostar jag så det river i halsen. Borde nog inte vara så förvånad med tanke på att jag var rätt förkyld redan innan. Men det fanns liksom inte en tanke om att jag inte skulle fara. Det GÅR ju bara inte att missa en buggträning och är man väl där tar man det ju inte direkt lugnt ...

Nåja, nu ska jag vila hela dagen. Bara jobba på lite lugnt på praktiken. Imorgon måste jag vara frisk för då är det dans igen. Vet inte om det lät så troligt men jag ska banne mig fara?!

För övrigt slog det mig bara hur galet mycket jag älskar min älskling! Jag slås av sånt ibland, bara sådär utan vidare. Men det är svårt att uttrycka exakt hur mycket i ord, jag måste nog uppfinna nya för de som redan finns duger inte.

Måndag morgon. Lyckades kliva upp i god tid idag så det är ett tag kvar än tills jag måste börja bege mig. Förkylningen jag haft i några dagar nu verkar inte vilja ge sig, men det ska inte få hindra mig från att göra saker!
Jaja, det var väl allt jag hade för denna gången ...

”Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta eller att alltid kunna. Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest. Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är att acceptera dess kraft och ta del av det att falla till botten, slå sig hårt och komma igen. Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast. Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit!”

Inte mycket har hänt sen sist jag bloggade. Men man måste ju skriva någon gång bara för att typ. Så ja ... I'm still alive. Men det är typ knappt.

Mitt i hopplösheten och paniken inför framtiden har jag lyckats att både deklarera och lämna in kompletteringsuppgifter för någon gång då jag varit borta från skolan. Det känns som en liten lättnad och innebär att jag nu bara har en (stor) skoluppgift kvar att göra. När man är i det läge jag är nu känns dock det jag gjort hittils som en enorm prestation.

Jo förresten ... Vill någon ge mig ett jobb?