Bea

Oj ... Läste just en blogg där en tjej skrivit värsta listan med saker hon vill göra. Började fundera på hur min lista sett ut om jag skrivit en och ba "öhh?" Gud, jag vet inte riktigt. Jag har inte jättemånga ambitioner och ingen lång lista med jättemånga saker jag skulle vilja göra. Men så kan jag ju inte ha det! Nu får jag allt sätta mig ner och börja fundera.

Idag ska jag först till stallet och sedan blir det jobb. Har sovit lite för lite inatt men så blir det när man jobbar sent kvällen innan. Men all denna trötthet får mig att känna mig duktig. Jag hade inte varit trött om jag inte gjort något.

Och sedan har jag kommit fram till att jag har det väldigt bra ändå. Jag bor i en fett nice lägenhet med min fett nice sambo och har ett jobb med fett nice arbetskamrater. Vad mer kan man önska sig? Ja, det skulle väl i så fall vara en spännande utveckling av något slag. Och gärna att slippa jobba natt. Men annars så ...

Sitter och försöker förstå grejen med kontanter. Femhundringar och tusenlappar framför allt. Okej, jag kan förstå att de används vid större Blocketköp osv. Men vad fan är vitsen med att slänga upp en jävla tusenlapp när man ska köpa typ ... En hamburgare? All växelkassa försvinner ju direkt. Det finns ju nu faktiskt kortläsare i dagens moderna samhälle. Ändå kommer person efter person och slänger upp en femhundring på disken. WHY? Alltså, småbarn som kommer med månadspengen eller studiebidraget, fine. Men vuxna människor som inte kan använda kort? Hundringar, fine. Men femhundringar eller till och med tusenlappar? Jag kommer aldrig förstå vitsen.

/Kontanthataren.

Alltså jag är verkligen SÄMST på att hålla kontakten med folk har jag insett. Man har flyttat eller av någon annan anledning bara upphört att prata. Och så många gånger har jag tänkt på alla dessa människor och undrat hur de haft det. Men konstaterat att det gått för lång tid för att höra av sig. Man har blivit totala främlingar för varandra. Inte så konstigt att jag typ inte har några vänner ... Folk försöker ju, de hör av sig. Men jag är nästan aldrig den som söker kontakten. Vet inte varför det blivit så. Men kanske får det bli ett löfte till mig själv. Att bli bättre på det.

Jaha. Livet går vidare. Börjar bli förkyld men var ändå och tränade idag. Antagligen var det inte mitt smartaste drag någonsin. Men ärligt talat orkar jag inte riktigt bry mig. Hellre det än att bara sitta hemma med mina tankar. Igår läste jag en gammal dagbok. Eller gammal och gammal, den började 1 januari 2011. Det slog mig hur mycket jag ändrats. Mina känslor, drömmar, värderingar. Från att ha varit drömmaren med en naiv tro på den perfekta kärlekssagan med det lyckliga slutet. Till att ha tagits ner till att inse att verkligheten inte ser ut så. Det gjorde faktiskt lite ont att läsa. Att se förvandlingen så tydligt.

Just när man börjar tro att man kommer bli lycklig inser man att man kanske egentligen trubbats av. Att lyckan beror på sänkta förväntningar. Att man gett upp det man drömde om från början och nöjer sig med att landa ... Någonstans på vägen. Kanske är det så det är för de flesta. Antagligen. Drömmar suddas ut. Löses upp. Man minns inte vad man önskade efter en gång i tiden. Jag vet inte. Kanske spelar det ingen roll. Verkligheten ser ju sällan ut så som man önskat sig. Kanske borde man bränna dagböckerna för att slippa bli påmind.

Igår hade jag en riktigt dålig dag. Vet inte varför, men jag var redo att explodera för minsta lilla. På mitt jobb får man inte ha dåliga dagar. Så ja, det var väl hyfsat jobbigt. Men idag tar jag nya tag och hoppas, hoppas att jag slipper gå runt med någon som tutar eller säger "HALLÅ?!" rätt in i mitt öra. Är gode less folk som inte kan uppföra sig.

Men men ...

Efter tre nätter i ensamhet är han äntligen tillbaka ... Min fina sambo. Ordningen är återställd. Men tja, så mycket tid att träffas blir det inte för det. Jobb heela helgen. Heela nästa vecka förutom måndag. Men sedan, på Valborgs, när vi firar två år tillsammans! Ja, då är båda lediga. WIIIIIIIIIIE! Och sedan är det förstås inte länge kvar till semestern. Två hela veckor. WIIIIIIIIIIIIIE!

Ibland kan jag nästan bli lite ledsen när jag tänker på vilken sjukligt materiell och ytlig värld vi lever i. Om inte telefonen fungerar perfekt är den dålig och måste bytas till en nyare, bättre modell. Vi slänger, köper nytt. Folk blir helt galna av vrede om en skyltdocka är anorektiskt smal och tjatar om det sunda idealet. Folk som är "för smala" mår dåligt över att de inte väger mer och folk som är "för tjocka" mår dåligt över att de inte är smalare. Varför? Jo, för att oavsett hur folk tycker man borde se ut tjatar de ständigt om utseendet. Detta istället för att förmedla att det inte spelar någon roll hur man ser ut så länge man har en fin personlighet.

Varför kan man inte bara nöja sig? Nöja sig med att telefonen har sina små irriterande egenheter, men trots allt fungerar. Nöja sig med tv:n man har trots att det inte är den nyaste modellen med den högsta upplösningen. Nöja sig med att se ut som man gör och inte investera dyra pengar i skönhetsoperationer, bantningsprodukter och smink. Vi blir intalade att vi har ett behov av saker vi egentligen skulle klara oss utmärkt utan. Slänger bort våra pengar på dyr teknik, prylar och utseende. Men ärligt talat, vad betyder det när man är gammal och ser tillbaka på sitt liv?

Jag lägger hellre mina pengar på att leva mitt liv. Se världen. Uppleva saker. Jag tror inte jag behöver äcklig brun-utan-sol kräm eller en high-tech telefon med GPS för det.

Vaknade tidigt idag, helt av mig själv. Blev lite förvånad, men med tanke på att jag vaknade halv sex igår borde jag kanske inte bli det. Förut hade det aldrig någonsin inträffat. Men jag antar att jag blivit "äldre" och fått en annan dygnsrytm. Huvudet dunkade lite när jag vaknade, men till min stora glädje tror jag det börjat avta. Det var faktiskt ganska länge sedan jag hade riktig migrän nu. Förut var det flera gånger i veckan ibland men mer regelbundna arbetstider och en striktare kosthållning gör nog sitt. Har gått upp ungefär ett kilo sedan jag tog bort mjölk och gluten ur kosten. När jag vägde mig i morse låg jag på 45,2 istället för 44 och det har jag gjort i några dagar nu. Överlycklig tjej!

Igår köpte vi förresten en byrå via Blocket. Det var en intressant upplevelse då vi började prata med säljarna. Kvinnan i huset frågade mig vilken klass jag gick i! Och som att det inte var nog med det ser hon på mig och sedan på min sambo och ba "bor du med din pappa där på Klubbgärdet?" Jag ser ut som ett frågetecken och hon nickar mot min sambo. "Din pappa?" HAHAHA, whaaat?! Sedan enades vi dock om att det måste varit mössans fel att jag såg så ung ut. Allt är givetvis mössans fel. Jag får slänga den så jag inte blir tagen för en fjortis igen. Men jag älskar ju den mössan! 

 

Nåja, när jag blir äldre kommer jag vara tacksam om folk tror jag är flera år yngre än jag är ...

Ledig hela helgen! Jag klagar inte. Har fått schemat för maj också. Skulle ha tagit semester en vecka tidigare så hade jag sluppit natthelgjobb har jag konstaterat. Fan, jag ork it :-(

Men nu ska jag inte tänka på det. LEEEDIG!

Solen skiner. Lönen (om än den var kass) har infunnit sig på kontot. Sista jobbdagen innan jag tar helg. Vad kan bli bättre? Okej, jag kunde ju varit miljonär, det hade faktiskt varit välbehövt. Allt kostar jävligt mycket. Men jag får väl hetsjobba för att få lite över till sparande i alla fall, så kanske jag fått ihop till någon miljon en dag om typ hundra år.

Men allt löser sig. Jag är Bea the superwoman. På något vis hittar jag en väg till att kunna göra allt jag vill.  

Igår fick jag tillfälle att bli glad. På jobbet fick jag nämligen ... Grilla! Jag får typ aldrig göra det. Hade mer motivation än på länge. Variation är det bästa!

Idag under förmiddagen ska jag bege mig mot stallet. Tveksamt dock om det blir någon ridning, det regnar och jag har inga regnkläder. Hästen har dessutom tappat två skor så det hade ändå bara varit tal om en lugn tur. Och jag är verkligen inget fan av regn eller dåligt väder. Allt känns tusen gånger roligare när solen lyser.

Har för övrigt drömt om djur tre dagar i rad. Hästar, hundar ... Jag undrar vad det innebär.

Trots att jag inte har några direkta motgångar just nu känns det mesta tungt. Igår på gymmet kändes det som att jag hade lösa bitar i hela kroppen, det var obehagligt och gjorde lite ont. På jobbet känner jag min sjukt lat, men huvudet är tomt och kroppen vill liksom inte röra sig. Varenda liten grej gör min ledsen eller irriterad. Jag fattar inte vad det är för fel på mig?!

Jag vill bara ha en varm kram. Kärlek. Men jag är så jävla frånstötande att jag inte kan få annat än motsatsen. Det är som en ond cirkel. Finns det någon lösning?

Varje dag de senaste dagarna har jag längtansfullt utbrustit "nu är det bara typ en månad kvar!" Jag kan knappt tänka på annat än semestern. Men helt seriöst, ska man klara tanken på att man faktiskt jobbar nästan varje dag under denna månad behöver man något som håller en uppe. Det är visserligen ett medvetet val jag gjort för att få ihop till mer fickpengar när det väl blir dags att åka. Men jag erkänner, det är skönt med lediga dagar också ibland.

Men idag hinner jag i alla fall med att träna innan jobbet. Det var nästan en vecka sedan sist och jag tycker mig nästan kunna höra hur alla muskler bryts ner. Nej, detta går inte. Iväg till gymmet bär det så fort jag bara druckit upp morgonkaffet.

Igår var det långfredag. Och ja, det stämde. Det var den kanske längsta, segaste jobbnatten någonsin. Men jag överlevde! Efter totalt knappt sex timmars sömn är jag nu uppe igen, det går ju inte att sova bort hela dagen. Och jag hade omöjligt kunnat somna om andra gången jag vaknade (första var vid 07.00 och då hade jag sovit typ två timmar drygt?)

Ikväll blir det jobb igen. Lördagar brukar det hända mer, på gott och ont. Men först blir det nog en sväng på stan i alla fall. Carpe diem, liksom.

Nu har jag helt säkert fått ledigt för semestern, det känns underbart! Situationen var ju minst sagt knepig då jag fått muntligt klartecken från gamla chefen att boka och sen försvinner han. Men nu löste det sig ju i alla fall.

Igår kom älsklingen hem från en kurs han varit på i några dagar. Det känns också helt underbart. Ordningen är återställd. Mitt liv är precis som det ska vara.

I helgen jobbar jag natt. Det är det enda molnet på min himmel. Kommer inte ens ihåg sist jag fick ta en huvudvärkstablett. Men natthelg ... Ja, då förvänar jag mig inte annat. Dock är fredagen en röd dag. DUBBEL LÖN I think. Då kan man faktiskt bita ihop bättre. Money, money, money. Jag gasar järnet nu innan semestern. Jobbar nio dagar i rad, ledig två, jobbar sju dagar, ledig en, jobbar sex dagar ... Sedan skulle jag förmodligen inte orka mycket mer så då är det lägligt att stupa ner i en solstol i fantastiska Turkiet och invänta att lönen trillar in på kontot som belöning för allt slit.

En ledighet är grymt behövt. Sist jag hade en ordentlig ledighet var nog innan jag började plugga här i Piteå och sen dess har jag ju hunnit med en del. Nu var jag ju visserligen en sväng till Italien i oktober men att med en kraftig förkylning och rödsprängda ögon besöka fem städer på tre dagar är inte riktigt min uppfattning om att vila upp sig. Så ja ... Nu behövs det verkligen.

TURKIIIIET HERE I COOOME!!!