Jul i år

Snart är det julafton, tiden bara flyger iväg ju! I år kommer vi fira hemma här i huset tillsammans med våra föräldrar. Det känns lite konstigt att vara den som håller i julen det här året, men samtidigt är det ju verkligen ett tecken på att man blivit vuxen på riktigt, haha.

Jag kommer inte känna någon julstress dock. Det är lite mat som ska inhandlas och lagas bara, vad är det att ha panik över liksom? Och glömmer man något är det väl inte hela världen, bara man inte glömmer potatis ... För det vore på riktigt tragiskt. Ett år har jag ätit julbord utan potatis och det kändes helt enkelt inte rätt. Jag sökte förgäves efter potatisen ... Som inte fanns! Haha. Okej, det var inte det mest traumatiska jag varit med om, men det var inte rätt.

Dock så börjar jag fundera på vad man ska hitta på för rolig efterrätt? När det gäller ätbara ting kan jag ändå vara lite kreativ av mig, annars är det dåligt av den varan. Ska försöka komma på något roligt och sedan även hitta tid för att göra verklighet av idén. Jobbar lite väl mycket nu innan jul men jag får helt enkelt ta mig tid, för det kommer bli kul!

Sammanfattning 2014

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Ja, vi renoverade ju hela huset invändigt och det får jag väl säga att jag aldrig provat innan.

 

Genomdrev du någon stor förändring? Bytte jobb och det är väl en ganska stor förändring ändå?!

 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nääää?

 

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? Jag är sämst på att minnas datum om jag ska vara ärlig. Men jag minns såklart vissa dagar. Dagen då hela vårat nya kök var inmonterat och man kunde se hur det skulle se ut när det var klart, det är något att minnas. En annan dag var då jag provade ut min bröllopsklänning, det var jättekul att få känna sig så fin.

 

Dog någon som stod dig nära? Ja, min mormor :-(

 

Vilka länder besökte du? Kanske Finland, men det räknas ju typ inte ens.

 

Bästa köpet? Givetvis allt till huset men även mina Asics-skor.

 

Gjorde någonting dig riktigt glad? Blev väldigt glad när jag fick veta att jag fått ett nytt jobb.

 

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? En utlandsresa skulle vara trevligt, och mer tid tillsammans med min älskling.

 

Vad önskar du att du gjort mer? Önskar att jag lagat mer mat hemma och lagt mindre pengar på utemat.

 

Vad önskar du att du gjort mindre? Önskar att jag ätit mindre skräp som fick mig att må dåligt.

 

Favoritprogram på TV? Under the dome.

 

Bästa boken du läste i år? Vet inte ens om jag läst ut en hel bok i år? Pinsamt.

 

Största musikaliska upptäckten? Kan inte påminna mig om att jag gjort några större upptäckter det här året, fokus har nog legat på annat. Men jag kollade ju på Idol och blev imponerad av både Lisa och Mollie.

 

Vad var din största framgång på jobbet 2014? Att jag fick ett nytt jobb får jag väl säga, och att jag kom in i det ganska fort också.

 

Största framgång på det privata planet? Det skulle kunna vara att jag blivit lugnare som människa och inte är lika rastlös och känslosam längre.

 

Största misstaget? Att inte papper på ett visst antal timmar på mitt nya jobb innan jag sa upp mig.

 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag skulle säga att jag haft ett jämnare humör utan några jättestora toppar eller dalar. Positivt eller negativt vet jag inte.

 

Vad spenderade du mest pengar på? Huset utan tvekan och utemat kommer nog på en andraplats.

 

Något du önskade dig och fick? Ett nytt jobb som sagt.

 

Något du önskade dig och inte fick? En utlandsresa och en tvättstuga.

 

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Åt födelsedagsmiddag med min älskling på Lemon Tree, minns att jag tog extra stark mat och typ höll på att brinna upp, haha.

 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? En friskare kropp och mer trygghet i arbetslivet.

 

Vad fick dig att må bra? Att få färdigt med alla renoveringar var en stor tyngt som lyfte från mina axlar.

 

Vem saknade du? Har inte riktigt haft tid att sakna så vansinnigt mycket om jag ska vara ärlig.

 

De bästa nya människorna du träffade? De på min nya arbetsplats och de nyanställda på min andra arbetsplats.

 

Mest stolt över? Att jag kämpat på så bra trots vissa hinder. Att jag alltid gjort mitt bästa på jobbet och fått väldigt mycket gjort där. Att jag inte ätit godis på ett helt år!!!

 

Högsta önskan just nu? Att få spendera mer tid med min älskling och åka iväg någonstans tillsammans med honom.

 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Äta ännu bättre, träna mer och oroa mig mindre.


Mat och träning

Igår lyxade vi till det med middag på Golden Dragon. Jag åt stekt biff i stark sötsur sås med ris. Trots att jag fick världens största portion (snarare som två portioner) så tryckte jag i mig allt. Gott var det! Efter att ha kört igenom ett ordentligt träningspass innan var det välbehövlig energi för musklerna också.

Idag står jobb och träning på schemat. Det känns som ett bra upplägg. Är verkligen motiverad till att träna nu då jag insett att jag gått upp ungefär 4-5 kg sedan förra nyåret, vet inte exakt men något sådant. Och det måste nästan bero på träningen, vill jag inbilla mig i alla fall. Hur som helst ska jag jobba stenhårt på att bygga mer muskler och bli riktigt vältränad. Det ska gå!

Ett välkommet extrapass

Blev väckt idag för att få veta att jag fått ett extra jobbpass. Yaaay! Tänkte igår att det skulle ju vara fruktansvärt tråkigt att vara ledig en tisdag, men nu slipper jag det. Dock så jobbar jag nio dagar i rad nu men vad gör det, pengar är alltid välkomna! Speciellt nu får jag väl säga, efter jul kan det verkligen behövas.

Dessutom har jag väl en liten, liten förhoppning om att vi kanske ska kunna hitta på något roligt innan sommaren. Ja, för annars kommer några väldigt gråa månader nu där vi bara kan se fram emot bröllopet i maj. Det ser jag visserligen fram emot jättemycket, men det är långt till maj!

Men vi får väl se. Gör mig egentligen inga större förhoppningar då det är mycket som ska klaffa. Men en önskan kan jag ju i alla fall få ha. Hur det sen blir kan man ju aldrig så noga veta.

Fartfylld helg

Helgen har varit fylld med aktiviteter. På fredagen blev det personalfest med Motown-show och buffé på Havsbadet. Kvällen slutade kanske lite i tidigaste laget men det var trevligt så länge den varade.

På lördag firade vi en vän som fyllt år och bjöds på smörgåstårta och tårta (för mig alltså gravad lax och tomater, glutenfri kladdkaka och en glutenfri bulle) Konstaterade i alla fall en gång för alla att jag är inte mycket för fika och sötsaker, mat ska det vara!

Söndag blev det också födelsedagsfirande. Fika även här men portionerna var i alla fall lagom stora och fikat inte alltför mastigt, så det var ändå gott. Efteråt stannade vi på en grill och jag fick en efterlängtad grillbiff. Mat är gooooooott!

Idag är verkligheten tillbaka, alldeles för tidigt. Det enda som är skönt med det är att jag får återgå till mina matrutiner och slipper artighetsäta fika, haha. Nä, nog kan det vara lite gott ibland men jag mår inte så bra av det. Men jag känner att jag så gärna hade haft en längre ledighet nu och åkt iväg någonstans med min fästman. Vi fick ju ingen semester i somras och jag känner att det hade behövts ganska mycket. Men det är bara att stå ut med att det inte blir så. Antar jag.

Känns jättebra!

Ledig i hela tre dagar nu och har varenda dag planerad. Det känns jättekul! Först idag blir det personalfest, imorgon födelsedagsfirande av en vän och på söndag födelsedagsfirande av G's systers barn. Firande hela helgen med andra ord. Kan det bli bättre?
 
Jag tror faktiskt inte det!

Positiv anda

I morse kände jag mig riktigt glad faktiskt! Det var kul att jobba igår och trots den fysiska påfrestningen gav det mig väldigt mycket mentalt. Självförtroendet får onekligen en boost när man får göra något man känner att man är bra på och dessutom får positiv respons från kända och okända människor. Så när jag kom till jobbet idag (mitt andra jobb, jag vet, detta är förvirrande) var det med ett riktigt gott humör. Måste verkligen ta med samma positiva känsla dit oftare även fast jag inte känner att jag får samma uppskattning där. Men om jag lyckas sända ut positiv energi kommer det förmodligen samma tillbaka till mig!
 
Jag avslutar detta inlägg med ett citat jag tänkt ganska mycket på under den senaste tiden:
Så är det. Jag vill vara förändringen jag vill se, förhoppningsvis följer andra efter!

Ändrad inriktning

Jag vet att jag nog ventilerar väldigt mycket om hur jag mår i bloggen. Och jag känner inte att det är något jag vill fortsätta med. Har flera gånger funderat på att lösenordsskydda bloggen för att ingen ska veta hur jag mår. Men det blir inte så. Istället ska jag i fortsättningen hålla mig till att skriva om sånt som händer i mitt liv och sånt som är positivt, för jag är i grund och botten en positiv människa och vill uppfattas som en sån också.

 

Peace!


Allergisk mot hushållssysslor?

Yrsel och snuva är tydligen priset man får betala för dammsugning och kylskåpsrensning (fann nåt grönt som jag tror var köttfärs). Men det känns ändå som att det var värt det, för man mår mycket bättre i själen när det är rent och fint runtomkring en. Förmodligen är jag väl dock allergisk mot hushållssysslor, för när jag gör saker på jobbet går det hur bra som helst!
 
Tror faktiskt aldrig jag kommer förstå mig på hur min kropp fungerar. Det är som att den väljer att funka när den vet att den måste göra det. Men när det finns ett val är det lite sisådär med funktionen. Vet inte om det sitter i huvudet? Kan ju ta som exempel att jag väldigt ofta får migrän eller spänningshuvudvärk de dagar jag vet att jag är ledig, men på jobbdagar vaknar jag i princip alltid upp och mår prima.
 
Men jag antar att man inte ska förstå allt. Får väl vara glad om jag förstår det viktigaste i alla fall, även om jag är en sån som verkligen vill förstå så mycket som möjligt. Har svårt att acceptera att saker och ting bara är som det är om det finns en chans att jag kan förbättra dem. Så jag kommer nog aldrig sluta söka kunskap. Men tills jag funnit det jag söker får jag acceptera att det är som det är.

Oroar mig för mycket

Har verkligen börjat få upp ögonen för vikten att äga en kalender. Med två jobb och ett liv som faktiskt börjar få lite innehåll skulle det vara kaos i min hjärna om jag inte hade kalendern. Men trots att jag har den kan jag ibland känna mig lite stressad och tro att jag säkert glömt något. Dock så hade det nog varit tusen gånger värre om jag inte kunnat skriva ner alla åtaganden!

Det enda jag dock fortfarande känner är lite jobbigt är den där okända faktorn som man inte kan planera in. Som att man plötsligt få veta att det är personalfest om mindre än två veckor, och inser att man har lite mycket månad kvar på lönen för en sån grej. Men nu kände jag att det får lösa sig ändå, vill verkligen vara med och lära känna alla bättre. Och få komma bort och göra något annat än det vanliga. Tänka på nåt annat än det vanliga.

Jag känner att jag vill lägga all fokus på positiva saker nu. Oroar mig ju väldigt mycket över hur det blir med jobb och ekonomi och en del annat, men jag kan inte styra över det annat än att göra mitt bästa och hoppas på det bästa. Så nu ska jag verkligen försöka tänka roliga tankar istället och fokusera på positiv energi. Jag vet att man utstrålar en bättre energi när man är lugn inombords och inte funderar så mycket över vad andra tänker om en. Och då uppfattas man ju mer positivt av andra också, det är jag övertygad om.

Problemen må inte vara lösta för att jag slutar oroa mig, men jag kommer säkerligen vara en gladare människa!

I cannot win

Jobb idag. Några timmar bara. Som alltid, några få timmar åt gången. Ska jag vara ärlig tror jag min kropp är tacksam över de ofrivilliga halvdagarna även om jag inte är det.

Igår hann jag nästan bli lite orolig då jag fick en kallelse för lungröntgen. Eller först blev jag orolig, sen lättad över att de kanske sett nåt som kan förklara varför jag är så trött och matt jämt. Och till sist så googlade jag det och insåg att jag förmodligen bara blivit kallad för att det är måste att kolla lungorna om man ska börja med en behandling som kanske är aktuell för min mage. Men jag vill inte ha den behandlingen, för då försvinner mitt immunförsvar.

För att citera ett utdrag ur Phantom of the opera "No point in fighting. For either way you choose you cannot win" Eller ett annat "Am I to risk my life, to win the chance to live?"

Det måste finnas ett annat alternativ. Men nu måste jag skynda mig iväg, för snart börjar jag jobba.

Att välja bort att föröka sig

Den senaste tiden har jag funderat en del på det här med barn. Och för att förtydliga den meningen så menar jag inte att jag funderat på att skaffa barn. Istället har jag funderat på om inte människans drift att föröka sig är den största miljöboven. Huruvida man sopsorterar rätt eller inte känns som ett ganska litet problem i jämförelse med konsekvenserna av att sätta ett eller flera nya liv till jorden.
 
Jag vet att det är ett väldigt känsligt ämne, för "barn är ju det bästa som finns" enligt många. Men visst finns det mer än tillräckligt med människor på jorden som det är? Vill man gärna ha ett barn är väl det bästa att adoptera ett som redan finns och som inte har några föräldrar eller någon trygghet. Det måste väl ändå vara bland det mest oegoistiska man kan göra.
 
Problemet med växthuseffekten och allt det där är ju egentligen inte att vi lever som vi gör, utan att alltför många människor lever på samma sätt. Så att sluta föda fram ännu fler liv som ska leva på det sättet vore väl rätt klokt om man ska se det krasst. Nu vet jag ju att det aldrig kommer att bli så eftersom att så många verkar tycka att ett liv utan graviditet och barn inte är något liv.
 
Men en sak jag kan göra är att göra ett eget val. Och för min del innebär det att om jag någonsin känner en längtan efter barn så vill jag adoptera ett.
 

Inget annat än trötthet

Gräsänka på nytt då sambon är på en annan kurs denna vecka. Jag har varit ledig idag men sysselsatt mig med att handla några sista julklappar och lite mat. När jag kom hem fick jag någon form av yrsel som har hållit i sig sedan dess. Vet inte om alla intryck blev för mycket eller vad det var?

Och jag är trött, så trött. Men det är bra att jag är trött. Jag orkar inte känna, inte sakna sådär vansinnigt mycket som jag brukar. Dock så undrar jag när tröttheten ska gå över. Den, tillsammans med en envis lätt förkylningskänsla, har suttit i åtminstone sedan höstens intåg. Grymt irriterande faktiskt.

För nån natt sedan hade jag en dröm. Jag drömde att jag var på ett sjukhus och hade en läkare som var rätt sträng mot mig men samtidigt så märktes det att hon brydde sig väldigt mycket om att jag skulle må bra. När jag vaknade så saknade jag henne, hur kan man sakna någon som aldrig ens funnits annat än i ens hjärna? Antar att drömmen bottnade i att jag önskar att någon faktiskt ska försöka få mig att må bra och ställa de rätta frågorna för att få mig att prata om allt jag funderar över.

Jag är egentligen inte orolig. Tror inte jag är allvarligt sjuk eller så. Men det vore ändå skönt att ha ett svar på varför jag inte hjärnan hänger med på samma sätt som den gjorde förut, och varför kroppen inte klarar av att sitta still någon längre tid längre. Jag är en sämre version av vad jag har varit helt enkelt och om än det fortfarande är en helvetes grym version så är det inte det bästa JAG kan vara. Jag hoppas att jag snart kan få tillbaka skärpan och min fighting spirit. Då kommer jag vara ostoppbar.

Julklappar

I helgen har det shoppats julklappar för fullt. Dock så känns det som att det mest blivit smågrejer. Visserligen smågrejer som verkligen känts rätt till personerna som ska få dom, men ändå smågrejer som inte riktigt känns tillräckliga för att visa sin uppskattning. Det är alltid svårt det där med julklappar. Man vill ju inte köpa något som bara kommer att ligga och skräpa i nån låda.

Sen är det ju det där med svårigheten att sätta ett värde på folk. För min del vill jag ge de finaste sakerna till de jag verkligen uppskattar mest och som verkligen förtjänat dem. Men vuxna ska ju som inte ge så mycket till varandra utan det är barnen som ska få alla dyra julklappar, det känns som en outtalad regel. Men dels så tänker ju alla så, så barnen får oftast mer än de kan uppskatta ändå. Och dessutom så är det ju de vuxna som hjälpt en mest och som verkligen förtjänat allt och lite till!

Jag är tjugotre år nu och har under hela mitt liv fått så mycket hjälp och stöd av folk i min omgivning. Jag har alltid fått fina presenter och julklappar och har väl aldrig behövt sakna något. Och nu när jag är vuxen känner jag att jag inte vet hur jag någonsin ska kunna återgälda allt! Jag har väldigt klart för mig vilka jag skulle vilja ta mina sista slantar för att glädja. Människor som gjort så mycket för mig utan att någonsin förvänta sig något tillbaka.

Min önskan är att jag ska lyckas komma på något som kan visa för dessa personer hur mycket deras existens är värd! Men vad finns det rimligtvis som är tillräckligt? Om ens något?

Perfektion och osäkerhet

Jag jobbar hårt på att vara perfekt. Framför allt att vara perfekt inom mitt jobb. Springer fram och tillbaka och gör saker hela tiden så att ingen ska kunna tvivla på att jag gör ett bra jobb. På mitt förra jobb (nuvarande extrajobb) hade jag jobbat så pass länge att jag börjat känna att folk visste att jag var bra, vilket ledde till att jag kunde slappna av mer och komma ut ur mitt musselskal. Nu är jag så fokuserad på att göra ett bra jobb och på att undra vad folk tänker om mig att personen Bea har försvunnit en aning. Och det innebär nog lite att självförtroendet och den där gnistan man får av att veta att man är bra på något, har fått sig en törn.
 
Jag vet att allting tar sin tid. Så småningom kommer min personlighet blomma ut igen, när tryggheten i att veta att man är grymt bra på det man gör infinner sig. När osäkerheten har flytt sin kos. Men en sak är då säker och det är att jag inte gärna byter jobb en gång till! Processen är alldeles för lång. Allt det där med att bevisa att man duger och att komma in i gänget. Det tar sin tid.

RSS 2.0