När man inte har ett val

På ett sätt är jag faktiskt glad att jag inte är frisk. För det har verkligen tvingat mig att se över min livsstil. Förut kunde jag äta tårta till middag, en massa kakor och nån chokladbit så fort hungern började kicka in. Men i och med att min mage säger ifrån så fort jag äter något ohälsosamt så går inte det längre. Alltså är jag mer eller mindre tvingad att äta någorlunda nyttigt.

Sen så slutade jag träna ett tag för att jag jobbade som mest. Det dröjde inte alltför längre så hade jag en massa värk i kroppen, musklerna försvann och kroppen klappade mer eller mindre ihop. Jag fick ett tydligt kvitto på att träning var bra för mig, så jag började om. Tränar visserligen bara två gånger i veckan nu, överkropp en gång och ben en gång. Men för att underhålla musklerna funkar det utmärkt och jag mår mycket bättre nu!

Detta är sådant alla vet egentligen. Att det är bra att träna och äta hälsosamt. Ändå gör man oftast inte det om man har ett val. Om en ohälsosam livsstil inte ger några direkt märkbara konsekvenser är det väldigt lätt att välja den ohälsosamma banan. Så jag måste ju ändå någonstans vara tacksam för att jag inte har det valet. För alla vet ju att en hälsosam livsstil alltid är bättre i längden.

Det här med bloggande ...

Har suttit i timmar och försökt formulera ett inlägg. Men det finns egentligen inte särskilt mycket att berätta. Många tankar snurrar runt i huvudet, men de flesta är ganska diffusa och går inte riktigt att greppa. Som tur är driver jag ju ingen stor blogg, så ingen förväntar sig väl hög uppdatering här. Drömde en mardröm för ett tag sen att en stor bloggare länkade till min blogg, jag fick panik. Haha.

Fast det hade varit kul att ha en stor blogg. Om jag haft något att skriva om som folk ville läsa om. Någon gång kanske, om mitt liv blir intressantare än vad det är i nuläget. Det hade ju varit häftigt att kunna ta ut blogglön och sådana saker. Men jag vet samtidigt inte om jag skulle våga ha en blogg som folk kände till. Tänk att gå på stan och bli igenkänd till exempel, och folk kom fram till en för att prata om bloggen. Läskigt ju!

Nja, det är ganska skönt ändå att ha en liten blogg med typ fem läsare om dagen. I slutänden är det nog det som passar mig bäst. Fast tanken att kunna leva på att skriva om sitt liv känns ju onekligen lockande ...

Om ...

Det är ingen idé att tänka OM. "Om jag var smartare hade jag kunnat vara läkare" "Om jag sjöng bättre hade jag kunnat vara musikalartist" "Om jag var längre och snyggare hade jag kunnat vara modell" "Om jag haft obegränsat med pengar hade jag kunnat rida världscuphoppningen" Det är ingen idé att tänka OM. Men jag tänker det ändå. För det som finns kvar som är rimligt känns inte alls lika spännande.
 

"Somewhere over the rainbow, bluebirds fly. And the dreams that you dare to. Oh why, oh why can't I?"

En säng ...

Igår beställde vi en ny säng. En väldigt mogen prioritering, eller hur? Men min kropp brukar sällan vara så glad när jag vaknar och min andra hälfts kropp ska vi inte ens prata om. Så man kan säga att det var en nödvändighet för att klara livet bättre. Dock kan jag känna idag när det är kallt ute och jag är frusen, att en utlandsresa varit roligare att lägga pengarna på. Men det hade varit ganska korttänkt att prioritera det, sängen har man ju glädje av mycket längre. Jag längtar faktiskt tills den kommer också, den är grymt bekväm!
 
Den här dagen började med jobb från morgonen och direkt jag klev upp konstaterade jag hur resten av dagen skulle spenderas. Först en dusch och sedan dö bort i soffan. Har inte ändrat mig, det låter fortfarande som en briljant plan!

Innehållsrikt

Det har varit fullt upp hela helgen. I lördags bakade vi med G's systers familj och blev där till sent på kvällen. Igår blev vi bjudna på gomiddag och trevlig sällskap av G's föräldrar. Knappt en lugn stund blev det på hela helgen, men jag klagar inte.

Idag har jag tränat, städat och nu håller jag på att laga middag (som för tillfället lagar sig själv i ugnen) Ikväll ska jag jobba några timmar också. Det känns bra att fylla sina dagar med innehåll. Då trivs jag som allra bäst!

Löning

Löningsfredag! Nä, det är inget att fira ... Fick ingen vidare lön den här gången men räkningarna var desto saftigare. Tur att jag redan är inställd på att laga mat hemma typ hela månaden. Får se det som en utmaning helt enkelt att leva så billigt som möjligt, för ärligt talat har jag inte så många andra utmaningar i livet. Man får skapa sig några om man inte har några. I alla fall om man som jag gillar utmaningar.

Tio udda fakta om mig

Ibland förvånar min reaktionsförmåga mig
En gång stod jag och koncentrerade mig på att titta in i dataskärmen och när jag såg något falla i ögonvrån sträckte jag ut handen och fångade det utan att slita blicken från skärmen. Whaaat liksom?!
 
Jag har ingen "sträng" under tungan
Vet inte vart den tog vägen. Jag hade en när jag var yngre, men nån gång gick den tydligen sönder utan att jag märkte det. Det innebär i alla fall att jag kan sträcka ut tungan ganska långt.
 
Är jättedålig på att komma ihåg namn
Förut kom jag ihåg för- och efternamnen på alla i min skolklass efter en titt på klasslistan typ. Nuförtiden däremot har jag pinsamt dålig minne och om nån presenterar sig för mig är det stor risk att jag glömt deras namn minuten efteråt.
 
Om jag fick ändra en sak med mig själv ...
Då skulle det förmodligen vara att göra mig lite längre. Har länge tänkt att jag skulle vilja ha större bröst, men det finns faktiskt en hel del fördelar med att inte vara så kort.
 
Har aldrig skadat mig "på riktigt"
Trots flera års ridning är den värsta skada (som jag känner till i alla fall) som jag ådragit mig en "omskakning av hjärnan", alltså inte ens en hjärnskakning. Har aldrig brutit något eller ens haft nån kroppsdel ur led ... Inte ens ett finger!
 
Är lite sugen på att skaffa en chihuahua
I flera år har jag alltså gått och sett på dessa djur som små håriga råttor som minsann inte är nån riktig hund. Men så träffade jag en jättemysig chihuahua och konstaterade att det inte gör så mycket att de inte är några riktiga hundar, de är ju rätt mysiga ändå. Dock tror jag inte jag kommer skaffa någon trots allt.
 
Tänker på mat nästan hela tiden
Jag har ett slags hatkärleksförhållande till mat, älskar att äta egentligen men det är inte så kul när man får ont i magen av det. Men jag tänker ofta på vad jag ska laga för mat, vilka ingredienser jag kan ersätta till exempel mjölk och glutenprodukter med osv. Bland det bästa jag vet är dock att äta ute och jag har länge sett det som något som ger mitt liv mening. På senare tid har jag dock börjat försöka hitta andra meningsfulla saker att fylla livet med istället, att äta ute blir dyrt i längden.
 
Önskar ibland att jag var överviktig
För folk som kämpar mot övervikt låter säkert detta jättemärklig. Men jag har alltid varit smal och delar av mitt liv underviktig. Har aldrig fått uppleva hur det är att kämpa för att gå ner i vikt och känner att det ändå hade varit en upplevelse att prova. Att känna på hur det är när folk ser på en och utbrister "shit vad smal du har blivit!" och faktiskt menar det som något positivt.
 
Tycker det är roligare att köpa saker till andra än till mig själv
Ärligt talat, så roligt är det inte att unna sig själv prylar. Det är ju mycket roligare att stå och välja bland saker som man tror att någon annan skulle ha glädje av! Att unna andra något riktigt fint, eller något gott för den delen.
 
Blir väldigt sällan riktigt arg
Men när jag väl blir det börjar jag typ skaka okontrollerat och känner typ att jag skulle våga vad som helst, som att säga till nån på skarpen fast jag egentligen är rätt blyg, speciellt mot folk jag inte känner. 

Matkontot ...

Oktober månad blev en dyr månad matmässigt, kunde vi konstatera efter att ha räknat ihop alla inköp. Jag tänker faktiskt inte säga hur dyr för då skulle folk nog fundera på om vi riskerar att hamna i lyxfällan (Nej det är ingen risk ... Men man kunde sparat pengarna till något roligare istället) Hur som helst så konstaterade jag att det känns vettigt att börja laga mer mat hemma och inte "unna sig" så mycket.

Jag är faktiskt väldigt motiverad till att laga mer mat också. Det svåraste är att hålla sig borta från "småköp", typ en förpackning chokladbollar här och en dricka där. Det är ju lätt hänt när man jobbar i en matbutik och har allt det där runtomkring sig. Men hittills har jag klarat rätt bra att hålla mig från denna typen av inköp. Bara det som verkligen är nödvändigt ska köpas hem och det ska bli kul att se vad det gör för ekonomin på en månad.

Idag ska jag laga egenpanerad fisk med potatis och remouladsås. Det har jag aldrig provat förut faktiskt, så det ska bli intressant. Gillar att prova nya saker fast det händer inte så ofta. Kanske blir det ändring nu? Är ju lite tråkigt att alltid äta samma och då är det inte så konstigt om motivationen sviktar och man går ut och äter istället. Så variation får det bli, det ska jag allt se till!

Ett annat liv nu

En ny vecka har dragit igång och när jag ser tillbaka på den som gått kan jag konstatera att det varit en bra vecka och en bra helg. Trots att jag jobbade både lördag och söndag hann vi även med att åka på inflyttningsfest i Skellefteå på lördagkvällen, vilket var mycket trevligt. Jag har blivit bättre på att ta tillvara på tiden. Förutom om jag jobbade en dag var det nästan otänkbart att planera in något annat den dagen, speciellt om jag jobbade dagen efter också. Men nu tänkte jag istället att även om vi bara kunde vara på festen i tre timmar var det bättre än att inte komma alls. Och det stämde ju, de timmarna som vi var där var ju så värda.
 
Den här veckan jobbar jag fyra dagar, nitton timmar totalt. Förut hade jag varit grymt stressad över att inte ha fler timmar. Visst hade jag säkert kunna stressa ihop några fler. Men jag har börjat känna efter mycket mer nu, vad orkar jag egentligen utan att bli helt knäckt efteråt? Och eftersom att det inte finns något just nu som är akut att spara till känner jag att jag kan unna mig att inte vara helt knäckt av jobb. En säng vill vi ju visserligen investera i men jag känner inte att det är värt att åsidosätta allt annat för att kunna köpa den exakt nu. Förhoppningsvis har vi den ändå inom några månader.
 
Dock vet jag inte hur mycket denna extra ledighet egentligen ger. Jag är nästan tröttare nu än innan, eller så har jag bara mer tid att känna efter. Jag kan somna mitt på dagen och sova i flera timmar, det hände aldrig förut, jag hade väl helt enkelt inte ro till det. Nu känns det knappt som att det finns någon gräns för hur mycket jag kan sova. Och om jag funderar på en utlandsresa eller något i den stilen bara för att känna efter hur jag känner inför det, kommer jag fram till att det nog ändå skulle kunna vara skönare att stanna hemma och vila istället. Har jag funnit ett inre lugn och börjat slappna av mer, eller är tröttheten ett tecken på att något är fel?
 
Jag vet inte. Jag orkar inte fundera så mycket över det. Nu ska jag i alla fall snart åka och jobba.

En vecka sedan

En vecka sen sist jag skrev. Spelkväll har hunnits med, övernattning i Kroksjön, föreläsning i mindfulness tillsammans med min mor och jobbat har jag också gjort. Vad mer ska jag berätta? När vi var på Shell på allhelgonanatten för att köpa korv fick vi veta att någon blivit dödad inne i stan. Så hemskt!

Utöver det har jag ingenting att berätta vad jag kan komma på. Men jag tycker ändå det hänt en hel del under veckan som gått.

Tröttheten är värst

Trötthet. Jag fungerar normalt men ändå inte. Trots att jag har en inflammerad tarm är det inte i kroppen mina största problem sitter, utan i tröttheten. Det är som att inflammationen suger ur all energi och gör mig till en zombie som rör på sig som vanligt, jobbar på som vanligt men inte har några drömmar och inte orkar bry sig om särskilt mycket över huvud taget. Det känns som att om jorden skulle gå under skulle jag stå där och stirra och tänka "jaha ...?" 
 
Jag har länge intalat mig själv att det är normalt att vara trött jämt. Att det är likadant för alla. Men jag tror fan inte det längre. Trötthet är väl ändå inte ett normaltillstånd, om man sover så mycket som jag gör (ofta minst nio timmar per natt) borde man väl vara pigg? Om man jobbar fyra timmar och tränar ett halvdant pass efter det borde man väl inte känna sig halvt döende?
 
Jag tror att om tröttheten skulle försvinna skulle jag kunna börja drömma igen. Hjärnan skulle börja arbeta normalt och tänka alla tankar som nu är blockerade för att jag helt enkelt inte orkar tänka. Jag skulle kunna lägga energin på annat än att bara försöka hålla mig vaken. Men hur botar man trötthet när inte sömn hjälper, när proverna visar att mina värden faktiskt är bra och när ingen energidryck i världen har någon verkan?
 
Det är dags att börja tänka lösningsorienterat trots att det inte är min starka sida att tänka just nu. Något måste jag ju kunna göra för att tröttheten ska försvinna, eller hur? Någon lösning måste det finnas. Det bara måste.

DEN

Idag har min älskade mor varit på besök. Vi har druckit kaffe, ätit buffé på Lemon Tree, kollat på butiker och framför allt ... Provat bröllopsklänningar! Jag hittade dessutom DEN klänningen, den med stort K. Så nu är den köpt, det känns jättebra och den är alldeles, alldeles underbar! Trodde ingen klänning skulle kännas rätt men jag kände mig fin i nästan alla jag provade. Dock var den jag valde lite extra perfekt.

Nu känns det inte alls som att bröllopet är långt borta och insikten gör ju faktiskt att man blir lite stressad. Det är trots allt mycket som ska ordnas innan allt är klart. Men det blir säkert jättebra till sist. Kan det bli annat när man har en alldeles alldeles underbar klänning? Nä, jag trodde väl inte det.

Väldans trevligt!

Helgen har varit riktigt bra och fylld med innehåll. Lördagen började med jobb från morgonen fram till tolv. Därefter åkte jag hem och började förbereda lite mat, för två timmar senare kom lite folk på besök för att fira att vi fyllt år (eller för att äta kanske, vilket är väl oväsentligt) Trevligt var det i alla fall och det fick bli plockmat så att det fanns något som passade alla. Inte så dumt måste jag säga, det känns som ett vinnande koncept. När de farit däckade vi dock båda i soffan och sov typ från 18.30- 06.30 ... Alltså tretton timmar då klockan ställde om till vintertid. Helt sjukt!
 
Igår jobbade jag samma tid som på lördagen. Sedan åkte jag och älsklingen in till stan en sväng för att sedan fortsätta vidare till Antnäs för att provligga några sängar. Därefter fortsatte vi till Boden för middagsstopp, jag tog en glutenfri pizza bara för att det fanns liksom. Men det var ganska sliskigt, jag behöver nog inte äta pizza igen på ett tag. Sedan åkte vi och hälsade på några vi känner och när klockan började bli mycket åkte vi hemåt.
 
Tillbaka till vardagen idag. Vaknade jättetidigt av att ett alarm ringde, låg kvar ett tag och försökte somna om men bestämde mig till slut för att kliva upp. Ska snart åka och träna och sen får jag se vad jag hittar på. Jobbar inte förrän framåt kvällen om inget oväntat dyker upp (hoppas). Oavsett så ska jag fylla dagen med något. Fylla livet med mening. Det blir bra så.

Not a tree, but not a bird either

"If you don't like where you are, move, you are not a tree"
 
Jag tänker på det där uttrycket ibland. Ibland känns det som att den här stan inte har så mycket att erbjuda. Det står rätt still på jobbfronten. Restaurangerna är inte jättemycket att hurra för. Det är en liten stad helt enkelt. Men det som FINNS här är mitt hem, ett hus som jag verkligen älskar att bo i och inte vill flytta ifrån. Om det gick att bara flytta huset skulle allt vara enklare. Inte enkelt, det vore att ljuga. Det är inte så bara att bygga upp ett liv i en ny stad. Och det är ingenting som säger att det skulle gå enklare någon annanstans, att jag skulle lyckas bättre. Jag antar att det känns som en enkel utväg att fly iväg och hoppas att det ska gå bättre på ett nytt ställe. Men det finns ju aldrig några garantier för det. Det bästa vore om allt bara löste sig på plats. Att jag får ett fast jobb och att nya, häftiga restauranger (ja, jag gillar att äta ute väldigt mycket) öppnar i stan. Ett plus vore om mina föräldrar också flyttar hit. Då skulle livet vara komplett.
 
Men ett komplett liv är en utopi. Dock så tror jag det kan bli bättre. I den perfekta världen är jag full av energi, jobbar heltid, orkar med att sköta hushållet på ett exemplariskt sätt, har mina föräldrar max en kvarts bilväg bort och är den perfekta flickvännen och den perfekta dottern. Men jag kan nöja mig med hälften. Frågan är bara var, när och hur?

Trötthet

Idag vaknade jag upp till en ledig dag och mådde faktiskt helt okej. Så sen jag vaknade jag har knappt vågat sitta still ens en kort stund för jag vet att om jag gör det så sköljer tröttheten över mig och då blir jag passiv. Har skottat, handlat två gånger (missade lite första gången), lagat två olika maträtter till matlådor och plockat undan lite smått. Nu la jag mig i soffan för att hämta andan lite. Ja, det var ju dumt. Nu känner jag hur trött jag är. Är i princip alltid trött och jag förstår det inte! Borde inte vara såhär trött jämt. Så länge jag håller igång går det bra men vilar jag vill jag bara sova och sen blir inget mer gjort den dagen. Men idag har jag bestämt att det inte ska bli en sån dag. När jag bloggat klart ska jag tvinga mig själv att stiga upp och fortsätta.
 
Jag måste verkligen komma över den där tröskeln (eller snarare stenmuren) som jag fastnar bakom när jag blir trött. Det går inte att komma hem och krascha i soffan efter jobbet. Eller att ligga i soffan nästan en hel dag om man är ledig. Hushållssysslorna måste skötas likafullt när man bor i hus. Och jag vet ju att när jag väl kommer igång är det inga problem, då kan jag få hur mycket som helst gjort. Problemet är bara att börja. Ibland känns det som att det krävs att någon trycker upp en pistol mot tinningen på mig för att jag ska orka ta tag i till exempel städningen. Det är som att soffan blir en magnet som drar mig nedåt, vilket är dumt för jag vet att jag mår bäst av att göra saker och röra på mig och inte tänka så mycket.
 
Om nån dag kommer jag för övrigt få hem ett brev från mitt försäkringsbolag där de säger att jag inte har tillräckligt stora problem för att få någon ersättning från dom. De har alltså i princip friskförklarat mig. Det är ju helt underbart ... Bortsett från den lilla detaljen att de har fel. Att påstå att en kronisk inflammation i tarmen inte innebär stora problem är ju väldigt fel. Att påstå att det inte innebär stora problem att inte kunna äta varken gluten- eller mjölkprodukter är ju verkligen att vara helt ute och cykla. Att påstå att man inte skulle lida av att ha magkramper, värk i leder och inte kunna gå upp i vikt ... Ja, det är ju vad, ett hån? Men de kollar väl mest på mina journaler och där finns inte så mycket eftersom jag hållit mig undan från sjukhus. Men överklagas ska det göras, this means war!
 
Nä, nu skriver jag kanske mest som en ursäkt för att slippa gå upp och fortsätta med hushållsarbetet. Jag får väl lov att rycka upp mig och krossa den där muren nu. På återseende!

RSS 2.0