Bea

Idag har jag varit och tränat. Det känns lite konstigt att skriva det. Typ som att man skryter. SE, vad duktig jag är! Men jag tränar ju varannan dag vilket innebär att träningen är en stor del av mitt liv. Och ska jag nu blogga så borde det ju rimligtvis vara om mitt liv och sånt jag gör på dagarna. Så ja, jag har varit och tränat i alla fall. Med en lätt förkylning i kroppen gick det lite tungt men ändå helt okej får jag väl säga.

Senare idag ska jag iväg och jobba några timmar. Väldigt spännande att skriva om. Eller inte.

Än en gång frågar jag mig själv varför jag bloggar ...

Om 33 dagar åker vi till New York. Det känns helt sjukt att det är så snart! Bara drygt en månad. Och jag längtarlängtarlängtar. Just nu känns det som en av de få saker som håller mig flytande i en annars rätt så trist tillvaro. New York, New York!!!

Just nu sitter jag och tänker på hur det är att jobba i en bransch där alla är utbytbara. Och hur det hade varit att inte göra det. Hur det skulle varit att ha ett jobb där om man sa "jag funderar på att byta jobb", fick svaret "Gud, nej! Det går inte, jag tredubblar din lön!" Det där med att vara smått ovärderlig. Visst skulle det få en att känna sig mer värd som människa.

För hur bra jag än blir på snabbmat så kommer det alltid gå att byta ut mig. Det finns inga specialkunskaper i världen som jag kan förvärva som skulle göra mig komplett oersättlig. Finns inte. Och det känns ärligt talat en aning nedslående. Hur hårt man än kämpar kommer man nå en punkt där det tar stopp och det inte går att komma högre. Och när du nått den punkten kan du ändå råka dö och dagen efter är du ersatt av vilken newbie som helst. Kul.

Man vill ju gärna tro att man har ett värde. Att man är speciell. Men för att inse fakta så jobbar jag inte i en sån bransch. Nix. Vad skulle man då kunna hitta på för att känna sig som ... Någon?

Igår kände jag mig lite nere. Det är svårt att säga vad det berodde på för det var egentligen inte befogat. Får väl skylla på en för låg endorfinnivå, vilket kosttillskott tar man för det? Nej, men jag tror min nedstämdhet helt enkelt berodde på gamla förväntningar jag haft som inte infriats. På bilden jag hade av vissa saker och som jag nu upptäckte inte blev som jag föreställt mig. Och igår var det med en viss panikkänsla jag konstaterade att det aldrig går att gå tillbaka och göra det annorlunda.

Men idag tänker jag mer logiskt och inser att det inte är någon idé att älta om sådant man inte kan ändra. Jag kan väl vara lycklig ändå även om inte mycket blivit exakt så som jag drömde om. I guess I can.

Har ägnat morgonen åt att läsa bloggar i vanlig ordning. Måste väl erkänna att ibland blir man liiiite avis på vilka drömliv en del verkar leva. Ta typ Blondinbella till exempel. Hon har alltså en massa roliga projekt på gång, tjänar multum och har dessutom tid att ha hund. Och som att inte detta vore nog är hon tillsammans med en snubbe sedan typ tre månader tillbaka ... De har redan hunnit köpa lägenhet tillsammans och han har redan FRIAT. Allt detta på drygt tre månader?! Man liksom ba: "Whatthefuck?!" Och känner ett litet stygn av avund över att ens eget liv tycks gå i slow motion i jämförelse.

Ja, jag tycker ju inte direkt om att gå och vänta på att saker ska hända. Jag vill att de ska ske NUNUNU. Och visst, nu har jag faktiskt otroligt mycket av det jag drömt om. Men jag skulle ljuga om jag inte sa att det besparat mig många frustrerade tårar om det skett aningen snabbare. Jag tycker om hur vissa tänker. Att göra saker direkt istället för att skjuta upp det till framtiden. Man lever trots allt bara en gång och det kan ta slut exakt när som helst.

Jag känner att jag måste bli bättre på att ta tillvara på potentiella lyckoämnen. Göra sådant jag faktiskt drömmer om. Helst så fort som möjligt.

Idag blir en lugn dag. Har haft nåt skit sen igår så ibland när jag andas hugger det till i bröstet. Och över huvud taget känns det lite tungt att andas. Jag vet inte, lite vila kanske är på sin plats då. Hoppas det går över snart.

I övrigt vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva. Ska nog bara ägna dagen åt att fundera över livet ...

Helgen har varit ... Okej. Lördagen hade vi tänkt börja med träning, men för min del blev det inte så jättemycket av det då jag inte mådde så bra. Att sluta med de muskelavslappnande pillren redan var tydligen ingen bra idé. Men men. Vi åkte och hämtade upp Chevy för att vara hundvakt lördag-söndag. Jag promenerade hem med honom hela vägen från Tesse och det gick bra. Men när jag kom hem började jag må illa igen. GAH! Så mycket planer som vi bara fick släppa alla tankar på.

Men framåt kvällen, efter mycket sömn, började jag känna mig som en människa igen. Tog ut vovven på en promenad och sedan blev det att äta på Valentine. En skinksallad har sällan smakat bättre! Vi träffade lite trevligt folk där också som vi snackade med ett tag. Sedan kom vi på att vi skulle gå på bio, så det gjorde vi. The Expendables 2 blev det. Den var rolig på sina ställen. "May you rest in pieces" Haha!

Söndagen sedan bestod av jobb. Det gick jättebra, ingen nyhet direkt. Jag vet ju vad jag sysslar med liksom. Och jag tycker om mitt jobb, det gör jag verkligen. Men schemat kommer förmodligen knäcka mig så småningom. Börjar liksom jobba 08.00 en lördag och en annan SLUTAR jag 04.00. Jetlag deluxe pga. jobb?! Oh happy days ...

Idag då? Har tänkt gå på en promenad i solen och sedan slå mig ner med en tidning. Funkar väl?