Bea

Sista jobbdagen innan helg. Dag tio av tio alltså. Det känns, tyvärr känns det. Är riktigt spänd i nacken vid det här laget. Men ändå känns det inte som att det är värre än att jag kan klara av det. Det är månadens sista dag nu och sen kan jag pusta ut i några dagar.

Ikväll har vi bokat bord för att äta på Piteås enda tapasrestaurang. Har sett fram emot att få prova den länge, så nu är det upp till bevis. Förmodligen är det väntande restaurangbesöket den största anledningen till att jag lyckats hålla humöret uppe den här veckan. Det är verkligen bra att ha någonting att se fram emot, även om det inte är något jättestort.

För övrigt kan jag berätta att det går bra med ätandet. Igår fick jag i mig i stort sett tillräckligt, det gick lite länge innan middagen men jag är ändå nöjd. Idag har jag börjat morgonen med en rostad macka med skinka och gurka samt ett äpple och en kopp kaffe. Pallade verkligen inte att äta yoghurten idag, den skulle nog fått mig att spy. Jag har aldrig varit någon yoghurtmänniska egentligen, har alltid tyckt att det är för sött och sliskigt. Älskar fil och saknar verkligen att inte kunna äta det nu. Det finns nämligen inga mjölkfria alternativ till fil tyvärr. Fil och ost är det jag saknar mest med att vara mjölkallergiker. Allt annat klarar jag mig bra utan faktiskt.

För övrigt kan jag nu stolt säga att jag klarat mig en månad utan godis och läsk. Men jag är jävligt envis när jag bestämt mig för något. Det skulle kännas som ett enormt svek mot mig själv att bryta mitt löfte. Jag har dock funderat på om det skulle kunna vara gynnsamt för mig att äta en godispåse ibland. Men min slutsats blev att när jag gått upp till min målvikt och kan börja träna, då ska jag unna mig en godispåse någon gång i veckan. För tillfället kan jag glömma det, någon måtta får det vara!

Jag ska börja träna igen när jag nått upp till 50 kg. Vissa anser nog att jag kan börja träna redan nu. Men innan jag sett att jag kan lägga på mig vill jag inte chansa och riskera att gå åt fel håll. Jag tror stenhårt på att man måste ha någonting att bygga muskler från för att lyckas bra. Mitt mål är att bli riktigt biffig så småningom och det blir man helt enkelt inte om man börjar som en pinne. Längtar dock verkligen tills jag kan sätta igång med en mer aktiv livsstil!

Nu ska jag vila en stund innan det är dags att bege sig mot jobbet. Jag är tröööött!

1. Har du ett par rosa string?  Det är väl klart! Rosa är ju alltid rosa.

2. Vem var den senaste du pussade?  Tror faktiskt det var min katt.

3. Gillar du någon nu?  Det har väl ingen undgått att märka.

4.Vad gjorde du inatt?  Jobbade fram till ett och duschade och sov.

5. Hade du berättat för din föräldrar om du blivit gravid?  Det är ju ganska svårt att hålla det hemligt hur länge som helst, haha.

6. Hade du blivit glad om din kille friat till dig?  Det har han ju typ gjort och ja, jag blev löjligt fnittrig och glad.

7. Klackskor eller sneakers?  Sneakers är det enda för mig.

8. Kjol/klänning eller jeans?  Klänning är ju skönt att ha men helst på sommaren.

9. Äkta hårfärg?  Någon form av brunt.

10. Nuvarande hårfärg?  Min äkta hårfärg.

11. Frisyr?  Inte direkt.

12. Skostorlek?  37-38 någonting.

13. Civilstatus?  Förlovad.

14. Har du någonsin vart kär?  Men jaa!

15. Tror du på kärleken?  Jag tror inte, jag vet.

16. Har du någonsin fått ditt hjärta krossat?  Inte krossat, men lite naggat i kanten.

17. Har du någonsin krossat någon annans hjärta?  Inte vad jag vet.

18. Har du någonsin blivit kär i din bästa vän?  Min bäste vän är han jag är kär i, ja.

19. Är du rädd för att starta ett förhållande med någon?  Uppenbarligen inte eftersom att jag är i ett?

20. One night stand eller förhållande? Har aldrig haft och kommer aldrig att ha ett one night stand.

21. Vild fest eller romantisk hemmakväll?  Eller kanske en romantisk fest?

22. Telefonkontakt eller face to face?  Face to face helt klart.

23. Har du någonsin velat ta livet av dig?  Det har väl hänt ...

24. Har du någonsin gått på bio ensam?  En gång, min familj ville inte se samma film som jag så what to do liksom.

25. Saknar du någon just nu? Det har jag ärligt talat inte haft en tanke på.

26. Är du glad?  Känner mig ganska likgiltig än så länge, brukar vara så på mornarna.

27. Gillar du någon just nu?  Det vore väl jobbigt att gå runt och ogilla alla?!

28. Har du någonsin blivit jagad av polisen?  Haha, i förrgår blev jag stoppad för en nykterhetskontroll om det räknas.

29. Har du hund?  Nä, ärligt talat är jag nog för egoistisk med min tid.

30. Tror du på spöken?  Det tror jag ändå, även om jag aldrig stött på något själv.

31. Skulle du vilja väga mer?  Känns kanske som att den frågan har jag besvarat tusen gånger om, men ja.

32. Skulle du vilja dricka dig full nu?  Komma full på jobbet, det hade varit något ...

33. Kan du låta bli att prata i fyra timmar?  Alltså jag tvivlar, är jag själv för länge börjar jag typ prata med mig själv, haha.

34. Kan du vara på en fest utan att dricka?  Det är väl inga problem.

Åkte och handlade nyss. Frukt, smoothies, yoghurt ... Stod en stund och kollade i kakhyllan men konstaterade att nä, det är inte så gott. Säkert hade det varit bra för mig men jag tänker inte äta kakor bara för att. Ägg och bacon fick följa med hem i alla fall, det är ju rätt proteinrikt. Och så påläggsskinka med hög kötthalt samt några burkar bullens korv och en påse potatisburgare. Det är väl alltid något. Varken supernyttigt eller superonyttigt.

Startvikt: 42 kg.

Målvikt: 50 kg.

 

1 kg viktuppgång/ månad. Bör alltså vara uppnått till september i år.

 

Igår var en intressant dag. När jag åkte hem från jobbet mitt i natten lossnade knoppen till växelspaken då jag nästan var hemma. Jag tvärstannade bilen och vet inte om det såg väldigt suspekt ut, men plötsligt hade jag en bil bakom mig och när jag kollade i backspegeln blinkade sirener för fullt. Vid det här laget kunde jag se mitt hus framför mig men valde ändå att stanna där jag var. Klev ut och blev stoppad för en nykterhetskontroll av världens trevligaste kvinna! Min första kontakt med polisen blev alltså en väldigt positiv sådan även om jag får erkänna att pulsen höjdes en aning. Jag klarade för övrigt kontrollen, det var väl för tur.

Igår blev jag även påmind om att saker inte alltid är som de ser ut och att man ska vara försiktig med att ha förutfattade meningar. Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva påminnas om det, för det är verkligen så lätt att döma alltför snabbt.

Och nu har jag, efter peppande ord från min älskade sambo, bestämt mig för att ta tag i viktuppgången igen. Ett av problemen jag haft är väl att jag försöker vara ekonomisk också, vilket har inneburit att jag låtit bli att äta ibland när jag varit hungrig för att spara pengar. Men nu är målet att jag aldrig ska hinna bli hungrig ens och det får faktiskt nästan kosta vad det vill. Hälsan är viktigast. Igår åt och drack jag massor: Två kiwis, ett äpple, en kopp kaffe, tre bitar pannkaka, en portion risotto, två glas juice, vatten, en liten hamburgare, lite pommes och en grillkorv. Det är betydligt mer än jag brukar äta.

Idag har jag börjat starkt med att äta en bit pannkaka med en kiwi till. Fick dock inte riktigt i mig hela då jag är spänd i nacken och har ont i huvudet som följd. Det börjar kännas att jag jobbat en del. Dock tror jag det kommer gå över efter några timmars vila. Ska bara komma ihåg att äta fast jag inte mår superbra. Det får lov att gå. Det måste gå.

Nu väger jag ganska exakt tio kilo mindre än jag gjorde i slutet av högstadiet. Kan tyvärr inte säga att det gått åt rätt håll. När jag kliver upp på morgonen nu och ser mig i spegeln tycker jag nästan det ser ut som att jag ska gå av på mitten. Under dagen fylls ju magen med mat och då ser det bättre ut. Men på morgonen vill jag bara grina när jag ser mig själv. Hur kan det finnas folk som VILL se ut som att de ska gå av på mitten? Det är ju äckligt.

Men jag orkar inte kämpa mer. Orkar inte hela tiden tänka på att äta. Jag vill ju kunna leva också. Och när det ändå bara ger kanske ett kilos viktökning för att sedan avstanna så känns det ganska värdelöst att ens försöka. Jag har lovat mig själv att när jag kommer över 50 kg igen ska jag börja träna. Men det känns ju som att det kommer aldrig inträffa. Som det är nu vill jag inte träna. Jag har inget att bygga muskler av ändå.

Min kropp är ful. Äcklig. Avskyvärd. Jag vill reklamera den. Tack.

Okej. Har varit vaken en timme nu drygt. Läst de bloggar jag vill läsa. Det innebär att jag får tid att börja tänka på alla platser jag vill besöka. Allt jag vill göra. Och att veta att det inte kommer hända inom en snar framtid gör mig rastlös, så rastlös.

Kan jag inte få börja jobba nu?

Jobbar till stängning idag vilket innebär att jag inte börjar förrän i eftermiddag. Alltså känns det nästan som att ha en ledig dag. En halv i alla fall. Man får ta tillvara på det lilla. Jag hade tänkt sova länge idag men vaknade tyvärr ganska tidigt. Har varit så trött den senaste tiden så jag önskade verkligen att jag skulle få sova länge. Men icke!

Har verkligen inga planer för den här dagen annat än att ta det lugnt och laga middag. Jag har betalat månadens sista räkningar nu på morgonen, skönt att ha det avklarat. Och jag känner mig inte ens särskilt fattig! Det är inte ofta direkt. Mer till sparkontot då, fast det känns som att summan där aldrig ökar. Suck.

Det här med känslor. Andras känslor. Igår slog det mig hur lätt jag smittas av andra personers sinnesstämning. När någon är glad blir jag oftast glad och det är ju väldigt positivt. Men när jag ser någon ledsen blir jag också väldigt ledsen. Och det är kanske inte lika bra. Jag tycker verkligen inte om att se folk i min omgivning ledsna! Lite tankar bara ...

 

Idag jobbar jag bara tre timmar, det är nog tur för jag har ont i huvudet och antar att det är någon lindrig variant av migrän. Vaknade jättetidigt på morgonen när jag vaknade första gången och hade ont i huvudet redan då, det tog ett tag att somna om för jag låg och funderade på vad som skulle hända om solen slocknade. Ehh? Har varit allmänt känslosam, deppig och konstig de senaste dagarna så detta som pricken över i:et var kanske inte helt oväntat. Vet inte ens varför känslorna stormat så mycket de senaste dagarna, för det har verkligen inte hänt något särskilt (förutom igår då, men jag var såhär innan också). Visste jag inte bättre skulle jag tro att jag var gravid eller något, haha.

 

Nåja. Det är bara att rida ut stormen och vänta på att det ska bli bättre. För det vet jag att det blir. Igår blev jag överraskad med sushi i kylskåpet när jag kom hem och det gjorde mig lite gladare. Snart är jag nog som vanligt igen. Ska bara bli av med huvudvärken först.

 

 

Är det någonting jag verkligen saknar med att "bo hemma" med mina föräldrar så är det maten. Jag tycker om att laga mat, det är inte det. Men lyxen med att ha någon som serverar varierad mat varje dag är trots allt värdefull. Nu skulle jag vara glad att ha den lyxen någon gång i veckan. Att bli presenterad en rätt som jag aldrig smakat förut. Eller ha någon som ställer fram en tallrik och säger "här, jag har lagat din favoriträtt!" Äta utan att ha behövt bidra till att maten blev lagad.

 

Nu får jag snällt gå till en restaurang och betala för den lyxen. Dyrt är det. Betydligt svårare att uppskatta. Så mitt egentligen enda alternativ om jag vill äta gott är att själv skapa magi i köket. Men ibland känner jag inte för det. Så då får jag helt enkelt koka mina makaroner och äta min uttjatade falukorv och muttra lite bittert för att det inte alls är någon smaksensation. Inte ens fryst färdigmat kan jag äta för den tål jag inte, så där försvann det alternativet för variation.

 

I mitt nästa liv ska jag bli rik och anställa en kock. Alternativt bo nära mina föräldrar så de kan bjuda på mat någon gång då och då. Garanterat så skulle jag i alla fall inte välja att stå i köket dag ut och dag in så mitt matlagningsintresse istället förvandlades till ett nödvändigt ont. Frustration är vad jag känner.

Ledig idag så vitt jag vet. Det är med blandade känslor. Har redan varit ledig två dagar och känner väl att det är alldeles tillräckligt. Samtidigt kommer jag jobba tio dagar i sträck från och med onsdag. Men ändå, fyra dagars ledighet kommer ju driva mig till vansinne! Så kallt som det är ute kommer jag ju dessutom vara strandad hemma, för inte vill man gå ut i onödan direkt.

Hade ju kunnat baka någonting, men då måste jag handla ingredienser. Det känns onödigt att plåga igång bilen för en sån sak. Så jag får väl helt enkelt sitta ihopkrupen under en filt i soffan och glo på tv eller läsa bloggar. Gah! Är redan less det.

Ledig helg. Kall sådan. Igår gick vi på stan en sväng och jag shoppade faktiskt lite småsaker för en gångs skull. Ett par mjukisbyxor, en halsduk, en mössa och en t-shirt blev det. Bara mysiga plagg! Sedan åt vi lunch/ middag på Arbaillo och för min del blev det en nachotallrik med lammkött och kebabkött. Gott var det! Väl hemma bakade jag chokladbollar och sedan spelade vi kort typ hela kvällen och hade trevligt.

Idag är det ännu kallare än igår. Har inte varit utanför dörren och känner inget sug efter det. Min älskling har åkt iväg för att få sin bil fixad. Jag blev sugen på att baka, men hade inget vanligt mjöl hemma. Så nu står några syltgrottor (de görs på potatismjöl), minus sylt plus blåbär, och gräddas i ugnen. Man tager vad man haver heter det väl. Stod dock att det skulle bli ca trettio stycken men jag fick ihop åtta?! Hmm ... Ser dessutom nu att de smält ihop en del så jag misstänker att de inte blir så lyckade.

Nåja, man kan ju inte lyckas jämt. Har egentligen redan konstaterat att kakor nog inte är min grej, men i brist på annat kunde jag ju göra ett försök i alla fall. Nu vet jag att jag inte behöver prova igen. Lyckades i alla fall med dagens lunch för att se något positivt. Fläskytterfilé med stekt potatis, kokta morötter och en sås på havregrädde och rivna morötter blev det. Det blev omtyckt. Ska nog snarare satsa på matlagning än bakning antar jag ... Synd bara att jag alltid skär mig när jag ska hantera knivar, så även idag!

Fick några extra jobbtimmar igår, så när jag slutade för dagen var det med gott samvete jag såg fram emot min lediga helg. Vaknade idag med en tryckande huvudvärk, men den är inte i närheten av huvudvärken jag har ibland. Med andra ord är det inget som ska få hindra mig från att ha en bra dag.

Har än så länge ätit frukost och tvättat en maskin. Nu väntar jag bara på att min andra hälft ska bli klar så vi kan gå på stan en sväng i kylan. Skulle vilja inhandla en mysdress att ha hemma och kanske ett par mjukisbyxor. Mjukisbyxor är typ det enda jag kan ha när det är kallt eftersom man kan ha långkalsonger under dem. Jag är hellre varm än snygg, tyvärr. Man bränner så många kalorier av att frysa liksom ...

Men nu orkar jag inte sitta framför datorn mer, det är ingen hit för huvudet faktiskt.

Har verkligen svårt att släppa stressen över hur lite jobbtimmar jag har den här veckan. Månaden totalt är en av de bättre, men ändå vill jag ha mer. Aldrig nöjd. Tänker alltid på hur mycket jag kommer få när det är dags för löning.

Det blir nog så när målen man har är så stora. När man kommer ligga på minus hur mycket man än jobbar, frågan är bara hur mycket minus. Jag vet att jag aldrig kan hamna på plus. Att låna är oundvikligt. Men lika fullt gör jag så mycket jag orkar för att undvika det. Trots att det är oundvikligt.

Jag skulle aldrig sluta kämpa. Det är viktigt för mig att känna att jag gjort så mycket jag kunnat. Att jag verkligen försökt. Då borde jag kunna vara nöjd med min insats.

Det går inte alltid som planerat. När jag slutat jobba idag gick jag till min bil i tron om att jag skulle hoppa in i den och köra till Coop för att köpa något gott att äta till middag. Tji fick jag. Det visade sig att bakdörren till bilen, som inte ens går att öppna (?!) tydligen varit jättelite öppen hela dagen. Bilbatteriet var dött. Jag tog upp telefonen som plötsligt visade en procents ström. Lite uppgiven kände jag mig, var helt säker på att jag skulle få gå hem! Men en procents batteri visade sig räcka längre än jag trodde. Jag sms:ade min älskling som ringde sina föräldrar som kom till undsättning. Ibland har man tur i oturen verkligen!

Så nu sitter jag hemma, nyduschad och har ätit lite spenatsoppa som jag improviserade ihop lite snabbt. Det var väldigt värmande och blev faktiskt ganska gott. Så jag får väl ändå säga att även om dagen inte varit den bästa så tycker jag att jag gjort så gott jag kunnat för att få den bättre. Dessutom blev ju middagen väldigt billig, för att se något positivt i det hela, haha.

Vilka konstiga drömmar jag haft i natt ... I den första drömmen skulle jag och G åka till Turkiet, men av någon anledning blev vi jättemycket försenade till planet och jag fick lite panik. I den andra drömmen hade vi just kommit hem från New York och jag var väldigt rastlös, det slutade med att vi tog "årets sista dopp" i nåt hav ... I januari?! I den sista drömmen älskade jag tydligen att springa och jag var bra på det också. Hmm, den sista drömmen hade väl kunnat få vara sann? Har haft jättemycket drömmar på senaste tiden, det är lite kul att minnas alla.

Idag står jobb på schemat hela dagen. Kvällen vet jag inte vad jag ska göra av, kommer vara ensam hemma större delen av den. Kanske äter jag något gott som tröst. Mycket mer lär jag nog inte orka med.

Den här veckan innehåller egentligen alldeles för lite jobb för min smak. Bara dryga 23 timmar, det är ju ingenting. Det ger mig alldeles för mycket tid att tänka och jag hinner ha panik över att pengar inte rullar in som jag vill. Men på det stora hela är den här månaden egentligen ganska bra, så jag antar att jag borde luta mig tillbaka och ta det lugnt när jag kan. Det känns bara så onödigt.

För vad är det egentligen för idé att vara ledig när man ändå inte har råd att göra någonting på sin lediga tid? Det enda jag unnar mig är diverse matexperiment och det är ju för visso kul, men det kan man ju inte sysselsätta sig med hela dagarna heller. Nej, det är då lika bra att jobba!

Ställde väckarklockan idag för att komma upp hyfsat tidigt. Tänkte att då kanske jag lyckas vända tillbaka dygnet efter natthelgen. Så nu sitter jag i soffan och har hunnit med att läsa några bloggar, äta frukost och söka ett intressant jobb. Jag måste medge att jag nästan inte söker några jobb nuförtiden. Är rätt nöjd med det jag har och jag vill inte längre ta vilket jobb som helst bara det har passande arbetstider. Kraven har höjts något och nu vill jag även att det ska vara ett jobb jag verkligen vill ha också. Tänker att det kanske kan vara bra.

Har inte jättemycket spännande att berätta, svettas jättemycket av någon anledning. Det måste vara väldigt varmt här inne idag, för det är inte ofta det händer kan jag lova. Halleluja liksom!

När jag läser mina senaste blogginlägg får jag intrycket av att jag har ett väldigt bra liv. Och jag inser att det har jag faktiskt också. Trots att magen ibland vänder sig i sådana kramper att jag nästan blir illamående. Trots att jag låg och mådde illa halva lördagen efter nattjobb och nacken var spänd. Trots det har jag ett jättebra liv. Jag har bara inte en särskilt bra kropp!

 

Men jag har ett jobb och en inkomst. Jag har en fästman som inte bara sitter hemma och pillar sig i naveln hela dagarna. Jag har ett hus som håller på att förvandlas till ett drömhem. En katt som jag älskar väldigt mycket trots att han är komplett galen. Jag har möjligheten att äta god mat. Ibland unnar vi oss saker som restaurangbesök eller att se en konsert. Och vi planerar för framtiden. Resor. Byggnationer. Med vetskapen om att planerna kommer bli verklighet en dag.

 

Och jag förstår inte. Jag förstår faktiskt inte hur jag kan vara så lyckligt lottad. Det känns som att bubblan kan spricka när som helst. Att allt kan försvinna. Det skulle verkligen göra mig olycklig. Så jag hoppas att det här håller i sig för alltid!

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?

Flyttade ju in i mitt alldeles första hus, det är väl rätt stort.

 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Vänner och vänner, men jag känner folk som blev föräldrar ja.

 

Dog någon som stod dig nära?

Nej, som tur är inte.

 

Vilka länder besökte du?

Bara Finland i år tyvärr.

 

Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?

Resor vore ju trevligt men jag vet inte om det kommer bli så.

 

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?

Oj, antagligen datumet då mitt jobb brann upp (men minns inte vilket datum det var, haha)

 

Vad var din största framgång 2013?

Att jag kanske blivit lite händigare än innan och lärt mig nya saker.

 

Största misstaget?

Att deppa över småsaker kanske.

 

Bästa köpet?

Något till huset.

 

Vad spenderade du mest pengar på?

Huset helt klart, i snitt 8000 i månaden på byggnationer.

 

Gjorde någonting dig riktigt glad?

När jag fick återse min gamla häst Kvicksilver och sitta på hans rygg igen, den lyckan.

 

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014?

"Burn" med Ellie Goulding och "Just give me a reason" med Pink. Riktigt bra låtar.

 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Som alltid har jag haft mina toppar och dalar men att toppa föregående år har varit svårt.

 

Vad önskar du att du gjort mer?

Rest såklart men samtidigt vet jag att det inte varit möjligt.

 

Vad önskar du att du gjort mindre?

Frusit! Som jag frusit ...

 

Blev du kär i år?

Man kan väl inte bli något man redan är.

 

Favoritprogram på TV?

Under The Dome.

 

Bästa boken du läste i år?

Liza Marklunds nyaste.

 

Största musikaliska upptäckten?

Peter Jöback tror jag faktiskt.

 

Något du önskade dig och fick?

Jag vet ärligt talat inte.

 

Något du önskade dig och inte fick?

Ett jobb på dagtid.

 

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?

Var typ bara hemma. Minns inte, precis som jag ser att jag bloggat om det datumet. Jag trodde inte jag skulle minnas heller.

 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Om jag skulle ha lyckats gå upp i vikt och kanske fått se lite mer av världen.

 

Vad fick dig att må bra?

En god cider en fin sommarkväll i uterummet.

 

Vilken kändis var du mest sugen på?

Kommer jag någonsin kunna svara någon på den här frågan?

 

Vem saknade du?

Ärligt talat är jag inte jättemycket för att sakna. Har haft fullt upp med att tänka på annat.

 

De bästa nya människorna du träffade?

Har jag träffat nya människor i år?

 

Mest stolt över?

Allt vi lyckats åstadkomma med huset.

 

Högsta önskan just nu?

Samma svar som förra året. Att få vara frisk.

Sitter och äter lite frukost bestående av en riskaka med soyamjukost och dubbla skinkskivor. Hyfsat gott faktiskt. Kanske inte något som ger mig de där extra kilona jag behöver. Men inte tusan tänker jag sitta och trycka i mig mycket frukost bara för att. På något sätt ska jag lyckas gå upp i vikt ändå. Mitt lilla mål är att en dag kunna bli blodgivare och då måste man väga minst 50 kg. Det vore kul om mitt blod fick komma till nytta för någon annan en dag! En resa på minst sju kilo plus väntar alltså.

Jag tror inte många fattar hur lycklig jag skulle bli om vågen visade en stadig viktuppgång. Men för mig skulle det vara ett friskhetstecken. Friska kroppar tar till sig den näring som man stoppar i den, så är det bara! Så alla som inte har svårt att gå upp i vikt borde nästan vara glada så länge de har möjligheten att reglera sin vikt via kost och träning. Min kropp vill inte gå upp i vikt och för mig är det ett tecken på att den är dysfunktionell. Men jag får vara glad för att jag ändå orkar med mina åtaganden.

Men någon dag. Någon dag hoppas jag nästan att jag får stå på vågen och förfasas över att siffrorna är alltför höga. Att jag får ta del av ett betydligt vanligare problem där lösningarna tycks oändliga. Tillsvidare famlar jag i mörker.

Nytt år, nya möjligheter. Jag ska vara stenhård på vad jag äter det här året. Inga mjölkprodukter whatsoever, inget gluten, ingen jäkla läsk och inget godis. För att det hela inte ska bli så vansinnigt hårt kontrollerat får jag dock äta godis om jag reser någonstans. På planet får man alltid äta godis ... Och kanske dricka lite läsk. Och en bit mörk choklad går bra att äta någon gång då och då.

 

Det låter kanske som att detta kommer bli jättesvårt att hålla, men ärligt talat är jag inte jätteförtjust i varken godis eller läsk ändå. Frukt och juice är mycket fräschare ... Mmm! Dessutom är belöningen värd allt. Jag kommer må tusen gånger bättre än vad min plågade kropp gjorde i slutet av förra året.

 

Vad gjorde jag på nyårsafton förresten? Det blev en lugn kväll med middag och spel hos älsklingens föräldrar. Vid tolvslaget åkte vi och tittade på fyrverkerier såklart. Och sådana fanns det gott om. Fast drömmen om att fira nyårsafton utomlands kvarstår. Kina ska tydligen vara bra på det där med fyrverkerier ...