Bea

Sitter och äter lite frukost bestående av en riskaka med soyamjukost och dubbla skinkskivor. Hyfsat gott faktiskt. Kanske inte något som ger mig de där extra kilona jag behöver. Men inte tusan tänker jag sitta och trycka i mig mycket frukost bara för att. På något sätt ska jag lyckas gå upp i vikt ändå. Mitt lilla mål är att en dag kunna bli blodgivare och då måste man väga minst 50 kg. Det vore kul om mitt blod fick komma till nytta för någon annan en dag! En resa på minst sju kilo plus väntar alltså.

Jag tror inte många fattar hur lycklig jag skulle bli om vågen visade en stadig viktuppgång. Men för mig skulle det vara ett friskhetstecken. Friska kroppar tar till sig den näring som man stoppar i den, så är det bara! Så alla som inte har svårt att gå upp i vikt borde nästan vara glada så länge de har möjligheten att reglera sin vikt via kost och träning. Min kropp vill inte gå upp i vikt och för mig är det ett tecken på att den är dysfunktionell. Men jag får vara glad för att jag ändå orkar med mina åtaganden.

Men någon dag. Någon dag hoppas jag nästan att jag får stå på vågen och förfasas över att siffrorna är alltför höga. Att jag får ta del av ett betydligt vanligare problem där lösningarna tycks oändliga. Tillsvidare famlar jag i mörker.