Planer

Jaha ... Ännu en dag. Mitt liv består typ av träning och jobb. Inte så spännande att skriva om kanske. Men om man ser mer långsiktigt händer det ju mer. Vi har börjat prata lite smått om vad vi ska hitta på under nästa år. Kanske blir det en uppfräschning av lägenheten samt en kortare resa.

Då börjar ju tankarna genast gå: RESA VART DÅ? Heta kandidater på min personliga lista är Österrike eller England. Jag måste bara ta reda på exakt varför jag egentligen vill åka dit, så jag kan motivera det. Men tja ... Det är ju ett tag kvar än.

Det återstår att se vad som händer. Om vi överlever 2012 det vill säga. You never know I guess.


Det flyter

Vaknade jättetidigt i morse vilket jag gjort ett tag nu. Tror det beror på att jag helt enkelt mår bättre än jag gjorde innan. Förut brukade jag också vakna tidigt en period. Det känns i alla fall skönt att vakna i tid så man hinner komma igång innan det är dags för jobb. Idag ska jag åka och träna innan jobbet och efter jag jobbat klart åker jag till stallet. Fullt upp idag alltså. Men jag gillar det.

För övrigt är jag rätt nöjd. Igår när jag kom hem möttes jag av Linda Bengtzings ljuva stämma som skrålade ut genom cd-spelarens högtalare. Efter en snabb tur i lägenheten konstaterade jag att den minsann blivit städad medan jag var på jobbet! Eller alltså, jag började ju städa den i förrgår men nu var allting klart. Min sambo är bäst <3

Djur alltså

Varit ute på en uppfriskande morgonpromenad med vovven. Det blev bara 20 minuter för jag kollade fel på klockan och trodde den var en timme mer än vad den i själva verket var. Men men, det blir ändå en till promenad innan jag ska lämna tillbaka honom till Tesse. Fina Chevy, man vänjer sig fort vid att ha en hund i huset.

Men Yoda ligger på min mage nu och är go och det är verkligen inte fy skam heller. Bara synd att han är så knepig att gå på promenader med, haha. Men han är ju ändå världens bästa kisse. Min lilla älskling.

Senare idag blir det jobb, Om två timmar närmare bestämt. Ska passa på att njuta av tiden innan det!

Hundbesök

Passade på att låna en vovve när jag hade chansen. Chevy heter han och ska sova hos oss till imorgon. Jag vet dock inte vad Yoda tycker om besöket.


These feet were made for walking

Igår var jag på jobbet i elva timmar. Såklart var jag trött när jag kom hem men ändå mådde jag faktiskt riktigt bra! Det var en härlig känsla. Idag är jag ledig så vitt jag vet. Har ingen aning om vad jag ska hitta på men jag borde väl städa. Men annars vet jag inte. Vill inte bli sittande i soffan hela dagen, min kropp är definitivt gjord för att röra på sig.

Är lite sugen på att dra ut och jogga. Jätteskumt eftersom att jag hatar att springa. Och vädret verkar lite trist. Men vi får väl se ...

Typiskt

Kom nyss hem från gymmet och om en stund ska jag bege mig mot jobbet. Får börja lite tidigare än det var tänkt från början, men det är bra eftersom NÅN JÄVEL slagit upp sin dörr i min bil och sedan stuckit. Lacken är helt skadad. Blev rätt ledsen. Jag repar någons bil= jag får betala. Någon annan skadar min bil= jag får betala. Men men, det är inget att göra något åt. Jag får släppa det helt enkelt. Lösa det med mer och mer jobb eftersom att utgifterna bara tycks öka oavsett om det är orsakat av mig eller någon annan.

Men nog är det ändå synd att klaga. Så länge jag får vara frisk är resten faktiskt mindre viktigt även om man har en förmåga att glömma det när man faktiskt mår bra. Men allting löser sig, det gör det.





I can do it!

Jag mår så himla bra. Har tränat ordentligt i några dagar nu och energin har verkligen infunnit sig. Vaknar sjukt tidigt på mornarna och det enda negativa är att jag inte riktigt alltid har något kul att fylla dagarna med. Igår när jag tränat klart satt jag bara hemma och längtade efter att min älskade sambo skulle komma hem. Önskar att jag kunnat göra något roligare istället, typ åka till stallet och rida eller något. Jobba hade också funkat.

Men men, man kan väl inte alltid göra något antar jag. Ibland får man bara vara helt enkelt. Fast med bara typ 53 dagar kvar till New York längtar jag som en tooooook! Gud vad jag ska ta tillvara på de dagarna. Planerar att börja mornarna med att träna (tror det fanns ett gym på hotellet) så man sedan kan bege sig ut på äventyr in the big apple. Kommer bli grymt nice.

Det enda lilla molnet på himlen är väl att jag inte kommer ha lika mycket cash att röra mig med där som jag trodde när vi bokade resan. Men whatever, det löser sig. I can do it, I can do it ...

Innehållsrik gårdag

Igår blev en innehållsrik dag. Min mor kom och hämtade upp mig för en tur med bilen. Vårt första stopp blev på någon form av restaurang i Persön där jag åt en räksallad. Sedan fortsatte vi mot Kalix där vi hälsade på mormor. Senare kom även moster Alice och Kalle förbi. Så vi fikade och fikade lite till. Efter det bar det av till Råneå för ett snabbbesök hos moster Anna och lite gos med pudeln Ellie. Sedan mat i Luleå. Och slutligen ett besök hos kusin Josefin och hennes lilla bebis :-D Sedan åkte vi faktiskt hemåt.

Det är inte ofta man hinner med så mycket på en och samma dag. Idag blir det bara stall och jobb. Jag hade en jättekonstig dröm innan jag vaknade i morse, var tydligen jättearg på min sambo så jag var i full färd med att skrika något åt honom när jag vaknade. Då väckarklockan ringde kände jag att "vad fan, jag hade ju inte sagt allt jag ville säga!" Haha. Fast sedan blev jag glad att det bara var en dröm förstås. Min älskling <3

Nu ska jag äta upp frukosten innan flingorna i soygurttallriken blivit helt slemmiga ...




Okej, jag ska sluta tjata ...

Andra dagen jag vaknar upp och kan säga att jag mår rätt bra. Jag tror jag börjar vara på rätt väg nu. Åkte och tränade igår så idag har jag jättemycket träningsvärk och är väldigt glad för det. Att musklerna fått jobba är en positiv sak.

Det enda negativa är att jag har lite ont i magen. Men jag får verkligen skylla mig själv då jag åt en massa ost igår när jag vet att jag inte bör äta det. Inte lätt att vara ostoman dock ... Och inte helt enkelt att undvika allt jag inte borde äta jämt. Men nu måste jag ändå skärpa mig så hela min kropp kan må bra!

Men jag tycker ändå jag är jävligt duktig. Jag har inte de bästa förutsättningarna men jag försöker verkligen göra det bästa av dem. Att jag inte har fler sjukdagar än jag har tycker jag är en bedrift i sig. Nu säger väl andra "Men vadåå, så farligt kan det väl inte vara" Well, you don't know what it's like. And what it could be like.

Men men. Så jävla roligt är det inte att skriva om hur man mår. Det har bara liksom upptagit hela min hjärna de närmaste dagarna. Och kommer antagligen fortsätta göra det för att jag inte ska tappa fokus och börja slarva. Men jag ska försöka att inte blogga så mycket om det.

Idag ska jag i alla fall spendera dagen med min mor. Det ska bli underbart! Och nu ska jag äta upp min frukost så jag förhoppningsvis snart kan bära mina arbetsbyxor igen utan att de nästan trillar av mig. Haha.

Bättre och bättre dag för dag?

Igår mådde jag riktigt dåligt och fick inte behålla något av det jag åt under hela dagen. Men jag bokade i alla fall en läkartid och fick komma in redan samma dag. Dock fick jag bara konstaterat vad jag redan anade, nämligen att det berodde på spänningshuvudvärk. Spänd som en fiolsträng var jag. Att boka tid hos sjukgymnast är alltså bästa alternativet, men jag fick i alla fall en burk muskelavslappnande piller ... Möjligtvis att de kan hjälpa men jag fick inga garantier.

Men kanske gjorde de det. Det känns som att jag mår bättre idag och eftersom att jag vaknade så tidigt ska jag försöka bege mig mot gymmet. Jag vet ju att det är det jag behöver i grund och botten, men det har varit svårt att komma igång när man mått dåligt.

Hur som helst ser man verkligen saker från en annan sida när man har ont och inte mår bra. Allt man bryr sig om är att bli frisk och allt annat man drömde om känns plötsligt så oviktigt. Nyttigt kanske.

Men åh!

Vill bara dö eller något. Kroppen mår fortfarande jättedåligt och jag började morgonen med att spy. Jag får ju ingen chans att komma igång ens en gång när jag vaknar och mår såhär! Suck.

Mitt första möte med naprapaten

Är nyligen hemkommen från mitt första besök hos naprapaten. Tala om att det var en intressant upplevelse. Till att börja med fick jag några intressanta grejer fästa på vissa punkter av ryggen. Dessa grejer skickade små elektroniska typ stötar in i mina muskler för att få dem avslappnade. Efter det var klart konstaterade naprapaten att jag hade en del låsningar i nacke och bröstrygg, så han knäckte till mig. Och som det knäckte! Det var en minst sagt obehaglig känsla.

Jag känner ingen mirakulös förbättring såhär på direkten, möjligtvis att ryggen är lite mindre spänd. Men det sker väl inte från en sekund till en annan antar jag. Bara det blir bättre så småningom så är jag nöjd. Skulle i alla fall ringa tillbaka till naprapaten på måndag och berätta hur det gått för mig. Hoppas jag har något positivt att berätta.


Skumt

Positivt: Huvudvärken har försvunnit och nackspärren verkar ha blivit bättre. Negativt: Det känns fortfarande som att jag ska spy vilken sekund som helst. Jag hoppas det är något som naprapaten kan råda bot på imorgon men man börjar ju undra vad som egentligen händer i kroppen just nu.

Nåja. Vad det än är så går det väl över så småningom. Annars då? Nä, det händer inte mycket. Vet inte vad jag ska skriva. Så jag skriver ingenting mer ...

Ahaa!

Jag gjorde ett tappert försök att vara till gymmet. Men tja ... Jag mådde rätt illa om jag ska vara ärlig. Så när jag kom hem kände jag mig rätt ynklig och sms:ade sambon för att få stöd. Och han typ ba: "Sök hjälp" Och så sa han åt mig att kontakta en naprapat, som att det var den mest själklara sak i världen. Jag typ ba: "What the fuck är en naprapat?" och googlade på det.

Efter att ha läst in mig på naprapater kändes det som den mest självklara sak i världen att söka sig till en. Så jag letade upp en på nätet och ringde med darrande händer. Ja, jag har alltså en släng av telefonfobi. Och naprapaten svarade och jag försökte förklara mitt ärende så gott jag kunde, nervös som jag var. Fick fram att jag hade sjuk spänningshuvudvärk iaf och fick en tid på fredag 07.30.

Jahapp. Fram tills dess då?

Bättre och bättre dag för dag

Vaknade tidigt i morse, kände efter och konstaterade att huvudvärken verkade ha försvunnit. Men istället hade jag tydligen lyckats dra på mig något nackspärrsliknande under natten. Yay. Gick upp och åt lite soygurt och tog en tablett. En liten stund senare började det vända sig i magen och jag var tvungen att spy. Börjar misstänka att antingen så är jag gravid eller så har min kropp börjat säga ifrån att nu får det vara slut med tabletter. Jag tror mer på det sistnämnda.

Men trots denna incident känns det faktiskt som att jag mår bättre idag och jag ska försöka ta mig till gymmet innan jobbet. Antar att jag inte kan förvänta mig att jag ska vara i toppskick om jag inte anstränger mig för att vara det. Efter dessa dagar är jag mer motiverad att träna ordentligt och hålla kroppen frisk. Att knarka smärtlindrande är uppenbarligen ingen idé om kroppen inte ens vill ta emot dem. Det är inte heller ett långsiktigt alternativ.

Nej, träning och vila samt ordentliga, regelbundna måltider är receptet. Jag satsar på att börja nu.


Kroppen vs. Bea, 1-0.

Jaha. Idag vaknade jag med spänningshuvudvärken från helvetet för andra dagen i rad. Började med att gå och spy. Lovely. Det är ganska uppenbart att min kropp inte uppskattar hur jag levt den senaste tiden. Ärligt talat klandrar jag den inte. Jag har jobbat för fullt och det var några veckor sedan jag hade mer än en dag ledig åt gågen. Och det hade säkert gått bra ... OM jag i alla fall skött träningen! Men det gjorde jag alltså inte och nu kommer straffet.

Man känner sig som en riktig svikare när man ringer till jobbet och sjukanmäler sig. Men jag har provat jobba i det här tillståndet förut och det brukar bara sluta med att jag måste åka hem. Jag har lärt mig vid det här laget att lyssna på min kropp när den säger ifrån såhär skarpt. Annars säger den bara ifrån igen, ännu skarpare då. Nä, kan man knappt ställa sig upp eller äta utan att det vänder sig i magen har man ingenting på jobbet att göra.

Så jag har sovit, vilat, vilat, duschat, sovit ... Försökt äta och vilat lite till. Proppat i mig tabletter modell starkare, försökt stretcha ut musklerna lite och vilat ännu mer. Börjar dock känna mig galet less och frustrerad och vill helst av allt bara grina. Det är grymt tärande att må såhär dåligt. Och bättre blir det ju inte när man förlorar den inkomst man behöver väldigt väl just nu. Men tyvärr har kroppen sista ordet oavsett hur starkt psyket är och hur mycket man än vill.

Nää alltså. Vad ska man göra?



Jäkla illamående

Ligger i soffan med migrän. Fattar inte varför det nästan alltid drabbar mig när jag väl är ledig?! Det känns så himla orättvist, när man väl har tiden att göra något finns det ingen chans att man orkar. Gjorde ett ryck nyss och röjde bort allt skräp och bar ut några soppåsar. När jag tänkte börja städa vände det sig i magen och illamåendet som försvunnit för en liten stund kom tillbaka. Snälla söta huvud, ge mig en chans att få må bra så jag i alla fall kan städa lägenheten?!

Jobb jobb jobb

Jaha, vad ska jag skriva? Ännu en dag som kommer bestå av jobb. Kan lova att jag har hyfsat många schemalagda timmar den här månaden. Bara synd att typ 22 av dom timmarna är rena nattpass, har ju sluppit det i två månader men nu kommer ångesten tillbaka. Men jag får försöka vara stark och bita ihop även om jag mest av allt bara skulle vilja lägga mig ner och dö. Jag orkar inte egentligen, men vad har man för val?

Jaja, än är det några veckor kvar tills jag behöver oroa mig för det egentligen. Jag har bestämt mig för att inte oroa mig för saker flera veckor i förväg och ska försöka hålla mig till det kloka beslutet.

Annars då? Jag vet faktiskt inte. Mitt liv känns rätt innehållslöst rätt nu. Har inte så mycket att berätta om så jag vet inte om det är så stor idé att jag fortsätter skriva just nu.


New York närmar sig

Börjar jobba först om en timme så tills dess ligger jag i soffan och tar det lugnt. Jag gillar att vakna i tid eftersom det innebär att jag har lång tid på mig att vakna till ordentligt. Dessa morgonstunder innebär även tid för eftertanke. Tid att tänka på vad som komma skall och vad man vill göra i framtiden.

New York resan närmar sig med stormsteg. Igår ägnade jag kvällen åt att titta närmare på vad man kan göra där. Ja, efter att jag jobbat klart, gymmat och handlat dvs. Men hur som helst, jag tror det är typ 68 dagar kvar tills vi reser nu om jag räknat rätt. HELT SJUKT! Längtar som en tok och tiden kan knappast gå tillräckligt fort.

Fast efter resan dröjer det nog ett tag innan vi kan åka iväg någon längre sträcka igen. Dels så har jag slut semesterdagar och dels lär jag väl vara urfattig. Men sånt är livet. Man kan inte ha roligt riktigt jämt. Man kan bara försöka.

Good things, bad body ...

Ligger i soffan och snorar. Musklerna är stela och spända som jag vet inte vad. Kroppen har mått bättre. Men det har varit sämre också så jag ska inte klaga.

Gårdagen blev i alla fall trevlig. Min mor var och hälsade på och vi gick på Nolia. Jag handlade te med lakritssmak, en polkagrisstång, brända mandlar och en gravad ... Fisk. Kommer inte ihåg vilken just nu men god var den! Bara ätbara saker för min del. Jag gillar att äta ...

Idag blir det jobb typ hela dagen. Det blir nog bra bara jag lyckas hålla mig från att nysa hela tiden, haha. Jäkla förkylning. Men först ska jag i alla fall mysa med Yoda en stund till. Myskatten!

Ett litet bakslag

Igår var jag duktig och åkte och tränade efter jobbet. Jag har inte tränat på tre veckor. Vad är min kropps belöning till mig? Träningsvärk? Nej, inte ens det. En jäkla förkylning är vad jag vaknar upp med dagen efter. Känns så himla orättvist när jag väl bestämt mig för att ta tag i träningen igen. Jag behöver träna för huvudets skull har jag konstaterat, min kropp är väldigt spänd annars och jag får spänningshuvudvärk. Men när jag tränar är det som att kroppen inte orkar hålla på och spänna sig. Eller det är en teori i alla fall. Men i vilket fall som helst hoppas jag förkylningen går över fort. Inte har jag tid att vara krasslig!

Idag är jag i alla fall ledig, typ för en gångs skull. Min kära mor kommer på besök så vi kanske går på Nolia då idag är den enda möjligheten jag får att gå dit. Ja, jag har alltså jobbat från fredag då det började och kommer jobba till söndag då det slutar! Men idag kan jag gå i alla fall.

Och jag tycker det är toppen att jag jobbar så mycket, men jag måste verkligen försöka få tid över till annat också. Som träning till exempel. Och små glädjeämnen. Annars blir det som de senaste dagarna då jag haft huvudvärk nästan varje dag, varit sjukt less på allt och rätt grinig i ärlighetens namn. Men nu måste jag skärpa mig för annars lär jag inte få så mycket jobb som jag har nu. Och det är inte kul att gå runt att vara som jag varit de senaste dagarna heller. Det är inte sån jag är egentligen och jag känner knappt igen mig själv.

Men men. Nog ska det lösa sig också. Nu ska jag göra mig färdig så jag är klar när min mor knackar på dörren.


Halvtungt men det knallar

Huvudet strejkar. Igår var det som värst, jag spydde på morgonen, mådde dåligt på jobbet, åkte hem efter tre timmar och spydde igen när jag kom hem. Idag känns det bättre, men ändå är det något som ligger där och gnager. Tror det beror på en spänning i nacken som beror på att jag inte tränat på några veckor nu. Antar att jag får skylla mig själv! Men imorgon blir det att börja om med träningen. Det är bara det att jag jobbar i princip varje dag så att få tid och ork att träna mellan det är väl inte det lättaste. Fast när man väl kommer tillbaka in i rutinerna går det nog fint.

Annars då? I lördags var vi på Luleåkalaset och såg världens bästa Bonnie Tyler. Stod med ett stort flin på läpparna när hon började sjunga. Så sjukt bra! Och rolig var hon också vill jag lova. "And I was like, where the fuck is LA?!"


Bonnie Tyler alltså. Inte som min arbetskollega sa igår, "var det Charlotte Perrelli du var och såg eller?" Haha, GOD.

Annars då? Jag börjar känna mig lite allmänt less på jobbet. Eller egentligen inte jobbet i sig. Bara det att jag står i driven 99,9% av alla gånger jag är där, känns det som. Pipandet i örat, ljudet av brummande bilar och folk som skriker "HALLÅ?!" i ens öra. Det börjar kännas som tortyr. Idag började jag fundera på det där med distansstudier. Kanske skulle det vara roligt. Fast kanske inte än. Först vill jag nog resa lite mer tror jag ... Jobbigt det där när två saker man vill göra inte går ihop med varandra. Faktiskt.

Men men. Det var väl allt jag hade att säga för denna gången.
 

Kisse

Har en uppmärksamhetssökande kattunge som gör allt för att jag ska bry mig om honom just nu. Haha, söt men liite störande ibland, typ när man ska blogga. Men han är ju ändå mitt lilla barn <3

Och jag vet egentligen ändå inte vad jag ska skriva så jag tror jag ska gosa med honom en stund innan jobbet istället.


RSS 2.0