Bea

Köttsoppa och majskakor med kalkonskinka. Inga vanliga mackor här inte. Tänkte försöka dra ner på mjölkonsumtionen ett tag. Kanske mår jag bättre av det. Det är värt ett försök.

Folk tror sig veta. Men vad vet dom om det dom inte ser? De vet bara vad man visar. Vad som står i bloggar och vad som uttalas. Ändå tror de att de vet allt om en. Vad som är bäst för en. Alla har olika problem och demoner de tampas med. Jag tror inte det går att veta hur en människa har det om man inte lever med den dygnet runt. Då, kanske. Så varför försöker man tala tala om för andra vad som är bäst för dom?

Det är inte så enkelt som det verkar alla gånger.

Nattjobb => Trött => Läsk => Huvudvärk=> Bamyl Koffein => Dålig mage => Näringsbrist => Migrän => Mer Bamyl Koffein => Ännu sämre mage => Ännu mer näringsbrist=> Ännu mer migrän=> Orkar inget=> Får höra att jag är värdelös=> Sänkt självkänsla=> Psykisk ohälsa.

Ibland i efterhand inser du att du hade en chans att göra det valet som inte lämnat dig någon ånger. Men istället valde du det som var helt fel och dessutom totalt oåterkalleligt. Som du får ångra i kanske resten av ditt liv. Jag har gjort de valen och allt det gett mig är en massa tårar och ett värkande hjärta. Jag har valt som jag gjort trots att det gjort ont. Varför? Jag fattar ärligt talat inte, för jag lever fortfarande med valen jag gjorde då och det gör fortfarande ont att tänka på att jag kunde valt annorlunda.

Jag antar att det jag vill komma fram till är att när man har något värt att älska, som är värt både ens tårar och glädje. Då är det värt att hålla fast vid. Alltid. Gräset är sällan så grönt på andra sidan som det verkar vid en första anblick.

Idag har jag skottat snö. Vet inte hur jag lyckades, men helt plötsligt hade jag drämt in spaden i mitt knä. Ja, samma knä som jag slog i en garderob för ett tag sedan. Stackars knä. Det gör lite ont som att det försöker tala om för mig att det är skadat. Men näää, så illa kan det inte vara.

Men om det inte blir bättre och jag inte blir mindre förkyld, då kanske jag får trösta mig genom att köpa en telefon jag hittade i Luleyo igår. Har alltid varit emot touchtelefoner men helt plötsligt fanns den där framför mig. Xperia Ray st8i, ett rosa underverk med fulländad design!



Men icke att den fick följa med hem igår i alla fall. Shoppade endast på Biltema, oljefilter och olja. Jag känner mig sååååå okvinnlig!

Imorgon blir det jobb 16-24. Innan det har jag tänkt införskaffa ett gymkort I think. En plåga att köpa ett när man är dålig och inte kan träna. Men de har ju ett erbjudande nu på gymmet så man får en gratis månad och en vattenflaska. Bland annat. Bara att passa på alltså. Jag tycker dock inte om att utgifterna växer sig större medan inkomsten förblir densamma. Alltså, det suger rentav. Men men, that's life I suppose.

Jag överlevde gårdagens jobb, men inte så mycket mer. Hade huvudvärk och var allmänt låg. Ville bara skrika "JAG ORKAR INTEEEE!" Men tja, det skulle väl inte direkt ha hjälpt. Så jag tog en treo och drack en massa läsk för att kicka igång huvudet. Helt i onödan skulle det visa sig, för det hjälpte noll och inget.

Men men, mot Luleyo!

Idag fick jag besked från intervjun jag var på i onsdags. Jag är härmed utsållad. Snacka om att falla på målsnöret. Men det hade jag ju ändå räknat med. Får helt enkelt leta vidare efter utmaningar att hoppa på. Börjar bli så innerligt less på att göra samma saker dag ut och dag in. Samma hjärndöda saker. Varje liten ny grej blir så tacksamt mottagen. Jag känner att där jag är idag har jag kommit så långt jag tar mig. Har jag inte tagit mig längre hittils kommer jag inte göra det heller för jag har verkligen gett allt jag kan. Nu går jag bara bakåt i utvecklingen eftersom att jag inte orkar engagera mig längre.

Det blir ju inte direkt bättre av att jag är så himla förkyld heller. Har funderat fram och tillbaka på om jag borde jobba idag. Men det blir ju alltid så att man tänker "jamen några timmar till klarar jag, några fler" Igår var jag verkligen helt slut, kände mig helt andfådd och fick liksom en varm känsla i bröstet vid ett tillfälle?! Skumt. Men what doesn't kill you makes you stronger. Och om någon sagt rakt ut att "du får vara sjuk, men det kostar typ 1000 spänn. Då hade man ju sagt "NO WAY!" Det känns inte som att det är värt det. Jag tycker om pengar ...

Men än är det några timmar kvar. Jag får vila som en tok fram tills dess helt enkelt.

Någon form av köttfärssås, spaghetti och västerbottensost. Tycker nästan jag är värd en applåd. Någon?

Jag har förresten kommit till en viktig insikt. Mer eller mindre medvetet STÖTER JAG BORT FOLK som försöker komma mig inpå livet. Jag tror det beror på att jag flyttat runt en del och varit tvungen att skiljas från många jag tyckt om. Och att jag undermedvetet bestämt mig för att det är enklare att inte lära känna någon så väl. Jag svamlar mest på och det ska mycket till för att jag ska tycka någon är värd ett serious talk. Men alltså, det är ju skittråkigt att jaga bort folk som försöker bli vän med en. Jag vill inte ha det så i all evighet! Men det är svårt att ändra på ett invant beteende. Dock ska jag försöka nu. Det värsta som kan hända är att jag blir besviken, men det är faktiskt bättre än att aldrig ens ha försökt.

Förkyld as hell. Stallet idag och sen jobb. Om jag lever när klockan slår 00.00 åker jag hem och somnar som en sten. Jag är inte snäll mot min kropp direkt, inte på något sätt. Gör saker fast jag är dyngförkyld, äter skitsaker som min mage inte mår bra av, äter ingenting så jag får ont i huvudet. Jag skulle sannerligen inte vilja vara min kropp. Eller, ehm ... Öhh, vi lämnar det.

Jag ska försöka skärpa mig med maten i alla fall. Om jag äter bättre kanske allt känns bättre? Det är värt ett försök.

Klockan tickar. Tiden går. Jag blir äldre för varje dag, timma, minut. Är det inte dags att det händer något nu som tar mig framåt? Det är ju bara en tidsfråga nu innan jag är en senil gammal kärring! Jag är en rastlös själ, visst är jag det. Men jag har ju SÅÅÅÅÅÅ mycket energi att ge om någon bara ville ta emot den. SÅÅÅÅÅÅ stort engagemang. Som nu bara ... Slösas bort i tomma intet. Gud så onödigt! Suck.

Idag har jag varit på en intervju med distrikts- och regionschef. Att ta sig till mötesplatsen var dock en intressant historia. Först tog jag fel på plats och insåg dessutom att jag glömt att ställa p-skivan till bilen. Småsprang tillbaka till parkeringen och flyttade bilen till en annan parkering närmare mötesplatsen. Kom in ca tio minuter innan avtalad tid och satte mig ner och väntade. Insåg då att jag glömt att ställa p-skivan IGEN! Rusade iväg till bilen och fixade till problemet. Fem minuter innan intervjustarten var jag tillbaka. Puh! Intervjun var i alla fall en trevlig upplevelse. Fruktansvärt roligt att de sa att jag var den yngsta de intervjuat någonsin. Antar att jag ska känna mig hedrad.

Sedan tyckte jag att jag förtjänat att unna mig någonting. Först blev det en drickyoghurt. Sedan en tröja. Och sist ett par träningsskor! Dryga tusenlappen försvann, poff! Ångeeeest. Men vad fasen, det är jag värd! Hade köpt ett träningskort också om jag inte varit så förkyld. Är grymt pepp på att börja träna men om jag börjar nu blir jag bara sjukare och det skulle ju inte vara så bra. Så jag får helt enkelt vänta några dagar.

Energi har jag dock att göra av med. Vad ska jag hitta på?

Jag sitter kvar på samma stol som när jag skrev det förra inlägget. Har inte tagit mig en centimeter. Jag blev fast framför datorn och funderade över framtiden. Funderade över det här med att bli fast på samma ställe och inte ta sig någonvart, inte uppleva några nya saker eller platser. Ett år och fem månader borde jag ha bott i Piteå om jag inte tänker fel. Åtta månader har jag jobbat på samma ställe. Och jag börjar känna att jag stannat i utvecklingen och i livet. Jag är rätt hyfsad på det jag gör, saker flyter på som de ska. Jag trivs halvbra. Men det är liksom inget mer än så.

Om jag vinner en miljon flyttar jag utomlands på stört.

Samtlíga jobbpass jag har denna och nästa vecka är fram till stängning. Först undrar jag: Why me?! Sedan konstaterar jag att det inte är så dumt att söka andra jobb också. Igår var jag på jobbsökarafton på Piteå havsbad. Det var jag och typ tusen ungdomar som sökte sommarjobb. Kändes det som. Jag fick köa i evigheter innan jag fick prata med någon och i ärlighetens namn kändes det inte så hoppfullt. Stel i nacken och med en begynnande huvudvärk åkte jag hem.

Imorgon har jag ett möte på Stadshotellet med en distriktschef och en regionschef för ... Ja, spekulera på. Det är coolt att jag tagit mig så långt i detta och tar jag mig inte längre kan jag leva med det. För det är inte alla som tog sig ens så långt. Jag räknar nästan med att gallras bort nu men if I do, at least I almost went all way. Det är nog så awesome.

På jobbsökaraftonen igår stod jag förresten givetvis och lyssnade i smyg på när ungdomarna blev intervjuade av arbetsgivarna. Alla sa ungefär samma, deras framtidsplaner var att jobba ett tag och sedan plugga vidare. Och jag konstaterade hur olik jag är dem. Jag vill aldrig mer sätta mig vid skolbänken. Kanske ta enstaka kurser i så fall för att utvecklas inom mitt arbete, men icke att jag tänker ägna tre år av mitt liv åt studier. Det ska i så fall vara för att jag hittar något jag verkligen brinner för när jag känner att jag gjort allt annat jag vill göra. Som att jag till exempel skulle komma på att jag vill bli jurist eller läkare. Dit finns inga genvägar. Men i många andra yrken FINNS faktiskt genvägar, eller alternativa vägar. Man kan arbeta sig uppåt, att studera är inte den enda vägen. Turligt nog.

Nu skulle jag behöva handla. Kylskåpet gapar lite tomt.

Resa? Visst var det väldigt länge sen jag satt på ett flygplan nu. Känner bestämt att det börjar bli dags att kolla på en resa någonstans. Med begränsad budget ligger Turkiet nära till hands, men det är verkligen inte fy skam. Visst, USA hade varit jätteskoj men det är lite dyrare. Men bidrag mottages tacksamt, haha. Nä, men jag får väl sälja allt jag äger och har om inte annat. Hmm ... Men alltså, några ynka tusingar och så är man iväg. Någonstans ska man väl kunna skrapa ihop det. Eller är det kanske önsketänkande?

Nåja, nu närmast ska jag i alla fall iväg till stallet. Är förkyld och snörvlar så jag antar att jag borde ta det lugnt för att inte förvärra något. Men nja, sen när blev det min stil?

Har haft ett trevligt halvtimmessamtal med en kvinna från huvudstaden. Nu är jag alltså lite mer belyst än jag var innan. Alltid intressant att höra vad folk som varit med länge har att säga, hade kunnat fortsätta prata längre helt klart. Men nu är det slut för den här gången, jag hoppas dock inte för alltid. Blir bara mer och mer övertygad om att jag vill att denna resa ska fortsätta. Men det är inte bara upp till mig. Vi får se vad som händer och sker.

Okej, jag KÄNDE mig rik idag fram tills dess att jag betalat alla räkningar. Över 7500 spänn i räkningar liksom, WHAAT? A-kassan till exempel är en jävligt dyr utgift och ganska jobbig kan man väl säga. Man betalar alltså 360 spänn i månaden för att man kanske, eventuellt, någon gång i framtiden kan bli arbetslös. Eftersom att jag typ just gick med fick jag dessutom betala för tre månader nu. Yay. Visst, det är billigt om man skulle bli arbetslös men jag hoppas jag aldrig hamnar där. Jaja, det är tur att inte alla månader är lika dyra som den här. Betalar ju bara hyran varannan månad så det är därför det drar iväg vissa månader. Men över året jämnar det ut sig. Fast ändåååå, tänk om man inte hade några räkningar att betala, då hade man typ varit miljonär. Inte så realistiskt, men men ...

Jag skulle inte ha något emot att ta emot ett stort arv från en okänd släkting jag aldrig träffat, haha.

Ett steg närmare? Kanske kan jag klara mer än jag tror. Har redan kommit längre än jag någonsin trodde jag skulle komma. Tänk om det skulle gå hela vägen. Vågar jag? Kan jag? Det finns bara ett sätt att ta reda på det. Jag måste försöka om jag får chansen. Har alltid varit övertygad om att jag klarar allt jag tar mig för. Att jag klarar så mycket mer än vad folk tror. Tänk om jag skulle få möjligheten att bevisa det. Tänk om jag skulle misslyckas. Tänk om jag skulle lyckas.

You never know ... Until you know.

MEN GUD SÅ FÖRBASKAT LESS JAG ÄR! Livet ger mig inga utmaningar what so ever och det enda jag har att fundera över är skitsaker, som varför folk man trodde man var i alla fall lite vän med tar bort en som vän på facebook. Jag vill inte sitta här och grubbla över bagateller. Jag vill ha större utmaningar för hjärnan att bita i. Blir så grymt frustrerad av denna totala brist på intellektuell stimulans! Tror jag måste bege mig till biblioteket och se om jag kan hitta något där att sätta tänderna i. Jo, så får det nog bli.

Gör ett försök att äta lite bättre frukost än vad jag gjort ett tag nu. Visst, müslin innehåller en massa skit också som socker och e-ämnen, att förneka det vore att ljuga för sig själv. Men jag misstänker ändå att det är aningen mer energirikt än att äta en chokladmuffins till frukost. Och förpackningen var ju så himla fin! To be honest ser innehållet lite tråkigare ut men man kan väl inte få allt antar jag.

Nu börjar ägget koka på spisen. Dags att slå på timern.

Det snurrar supermycket tankar i mitt huvud just nu. Jag har satt några stenar i rullning och väntar med spänd förväntan på att se hur långt de tar sig. Kanske blir det ingenting alls men jag lever på hoppet. Nu har jag stått stilla  for far to long. Jag vill ta mig framåt och utvecklas. Lära mig nya saker. Utnyttja min fulla hjärnkapacitet, för den är så betydligt mycket större än vad jag får ge utlopp för nu. Jag blir ju understimulerad, svältfödd på intellektuell stimulans. Längtar nästan tillbaka till gymnasiet bara för att det var så himla mycket man skulle lära in då och sedan fick man visa vad man gick för. Universitetet var ett skämt. Och just nu svamlar jag verkligen bara runt utan att få någon riktig utmaning.

Kanske borde kolla på några distanskurser ändå. Bara NÅGONTING.

Sitter och återhämtar mig med minimorötter och taco-dip. Jag har nämligen varit på stan i flera timmar och sedan storhandlat TRE påsar mat. Min handlingsvagn såg ut att tillhöra en hel familj och jag lovar, den var i alla fall den fullaste JAG såg. Nu kanske jag inte behöver handla igen på ett tag i alla fall. Köpte mycket frukost- och mellanmålsprodukter och en del annat. Riktigt nice nu när jag väl fått hem allt, måste jag säga!

Men alltså ... Hur sjutton kan man bli proppmätt på minimorötter och te?!

Helgen som gått bestod av dubbla jobbpass lördag och en ledig, jätteslö och jättehärlig söndag. Nu har även lönen för december kommit in på kontot, jag blev glatt överraskad för det visade sig vara lönerekord för min del. Timrekord också för den delen, 150 timmar hade jag lyckats skrapa ihop. Det känns verkligen roligt, nu ska jag bara försöka se till att alla månader blir lika bra som december.

Är ledig idag och jobbar faktiskt inte igen förrän på fredag. Det känns väl sådär, men jag ska passa på att fylla upp frysen med mat och bakverk under tiden. Baka lite pizzor och sånt. Helt okej tidsfördriv och gynnsamt för ekonomin. Helgen har bestått av väldigt mycket snabbmat och det drar ju fort iväg. Idag blir det alltså en runda på Coop ... Och Cubus. De har några tröjor to die for och något får jag väl unna mig för julklappspengarna.

Men klockan tickar. Time to go.

Dagens samtal gick faktiskt över förväntan och nu börjar det kännas som att det inte skulle vara en omöjlighet att det kan bli verklighet. Jag blir mer och mer sugen. Det är lite saker som måste lösas innan bara, en del rätt knepiga enligt min mening. Vi får väl se hur det går ... Men jag skulle faktskt bli himla besviken om det inte går alls för jag börjar bli väldigt pepp!

Sitter och äter en chokladmuffins, dricker en kopp kaffe och har ont i huvudet. Har tänkt åka till affären idag och inhandla lite bättre frukostvaror. Osten i kylskåpet har möglat så det är ont om mackpålägg. Då har jag en bra ursäkt till att äta muffins till frukost, right?

Idag om ungefär en timme ska en person ringa mig. Jag är typ nervös. Börjar tycka att den här grejen skulle vara mer och mer awesome om den gick igenom. Och om man verkligen vill något hoppas man ju att det ska gå bra. Men men, mina förväntningar är inte alltför höga. Det får gå som det går, helt enkelt.

Har varit till stallet nu. När jag skulle dit och precis kört ut från parkeringen måste jag ha blivit snöblind för helt plötsligt var jag påväg ner i en snödriva. Gasade och styrde bort för att inte fastna, men gasade nog lite väl mycket för helt plötsligt var jag påväg i snödrivan på andra sidan vägen. Lyckades dock reda ut det och glad var jag för det, jag är less på att fastna i snödrivor.

Kom sedan till stallet och konstaterade att hästen inte verkade vara riden på över en vecka och det är soooo not okey! Jag gav mig ut på en tur och lillpollen verkade så glad och nöjd, härligt var det. Sen när jag kom tillbaka till stallet och skulle släppa ut henne i hagen så hade en annan häst rymt och sprang runt och orsakade kaos bland de andra hästarna. De stegrade sig mot varandra, sprang omkring och var helt galna. När man sett sin pappa bli översprungen av hästar när man var typ 11 bast, är man ju inte direkt så kaxig i en sådan situation att man går rätt fram till den lösa hästen när man är helt oskyddad och inte kan fly någonstans. Så jag gick runt ett tag och funderade på vad jag skulle göra. Tillslut gick jag och hämtade en tuss hö. Det ser ut som så att hagarna bildar en gång och i slutet av gången sitter en lina för att spärra av ifall en häst skulle rymma från sin hage. Den förrymda hästen gick efter ett tag fram till linan som jag alltså stod bakom och började äta av hötussen. Vi stod på var sin sida och när hästen verkade helt lugn tog jag fast den och den lät sig snällt ledas till stallet.

Ja, herregud. Tur det slutade bra. Kan i alla fall säga att jag är otroligt trött nu. Ska äta något och sedan duscha och vänta på att my lovely love kommer hem!

Har en ledig dag idag och ska till stallet om en stund. Väntar bara på att tvättmaskinen ska bli klar så jag kan sätta på torkningsläget. Under tiden roar jag mig med att räkna ut mitt BMI. Igår när jag låg i sängen såg jag mina revben så jag blev lite nyfiken. Det visade sig att jag har ett BMI på 17,4. Detta innebär att jag klassas som underviktig och för att nå en normalvikt borde jag tydligen gå upp 2,8 kg. Om jag låtsas att jag har ätstörningar kanske folk tycker jag verkar intressant och många börjar läsa min blogg. Då kanske folk som tycker synd om mig sponsrar mig med mat och godis. HAHAHAHAHA. Knappast troligt, men ändå. Lite kul vore det faktiskt.

Nej, nu ska jag sluta svammla. Dags att göra något vettigt kanske.

Gårdagen var helt okej faktiskt. Lite störande bara att somliga LATAR sig så mycket medan man själv får slita. Men annars hade jag en bra dag. När jag kom hem fick jag god mat och kände mig grymt tillfredsställd en stor del av kvällen. När jag skulle gå och lägga mig började jag dock fundera. Jättemycket. Jag somnade sent och vaknade dötrött.

Idag blir det jobb 10.30-20. Precis ett sådant pass jag vill ha. Dessvärre är mitt schema fullt med väldigt många stängningar här framöver. I'm probably gonna die. Men det är då. På fredag kommer jag få ett väldigt intressant samtal. Om det går bra skulle det möjligtvis kunna förändra min framtid. Nu ska jag inte ha alltför stora förhoppningar då det är en rätt big thing, men ändå. Försöka går ju. På ett sätt skulle det vara awesome om det gick vägen.

Men nu ska jag inte sitta här och babbla mer. Måste göra mig i ordning för snart ska jag iväg.

Är i full gång med att storstäda hela lägenheten. Fick dock ta en paus nu eftersom att ryggen håller på att krascha av all dammsugning. Kan dock inte säga annat än att det är skönt när det är rent och fint hemma. Måste bli bättre på att plocka undan så det inte blir stökigt så fort. Fast storstädning är onekligen ett bra tidsfördriv ...

Tillbringade gårdagen hos familjen i Kroksjön. Har inte varit där på ett tag och det var en hel del som ändrats i huset sedan sist. Dock bara positiva förändringar, det var superfint! Vi åt god mat och tårta, pratade och jag mådde allmänt väl. Det är synd att de inte bor närmare.

Jag blev i alla fall inspirerad till att ta tag i att fixa till allting här hemma. Denna dag kommer alltså bestå av att plocka undan en del grejer, städa och fixa. Om jag sedan hinner har jag tänkt skriva några CV:n, det känns kanske väl optimistiskt att tro jag ska kunna dela ut dem idag också dock. Men nästa gång jag har en ledig dag så SKA det göras. Jag kan bara konstatera att min kropp inte mår bra av nattjobb, oregelbunden sömn osv. Vågen visade 44,6 igår. För att inte tala om min jäkla huvudvärk. Ska det ändras måste jag fan ta tag i mitt liv. Fixa en trygg livssituation där jag SLIPPER oroa mig för om jag ska klara nästa månad. Man får ju huvudvärk bara av att oroa sig så mycket.

Men nu ska jag inte sitta här och babbla. Dags att röja upp.

Det är söndag och jag är ledig för första gången på det här året. Yay! Drar iväg till Skellefteå för att umgås med familjen. Jag kraxar och har mig så det är nog bra att få vila en dag. "En *harkel* liten *snörvel* hamburgare? Någonting *host* annat?" Ungefär så skulle det kanske låtit om jag jobbat idag. Hehehe.

Imorgon är jag också (ytterst ofrivilligt dock och jag hoppas det ändras) ledig. Planen då är att städa och kanske försöka få en tvättid, för här är ganska ostädat kan man väl säga. Men det är då. Nu: Skellhell!

Gjorde du något 2011 som du aldrig gjort förut?

Hoppade av skolan. Fick ett jobb. Reste till Italien.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Inte det.
Dog någon som stod dig nära?

Nej, som tur var.

Vilka länder besökte du?

Italien under några dagar. Florens, Venedig, Bologna ...

Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?

Riktig utlandsvärme och en garanterat stor inkomst.

Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?

20 oktober. Vi hade precis kommit hem från Italien och åkte iväg på en Finlandskryssning. Det var himla fint faktiskt.

Vad var din största framgång 2011?

Att jag lyckades skaffa mig ett jobb.

Största misstaget?

Gick på en liten blåsning av ett oseriöst företag ... Dyrt blev det. Och tidernas mest misslyckade parkering var också ett rätt stort misstag.

Bästa köpet?

Diskmaskinen skulle jag tro.

Vad spenderade du mest pengar på?

Italienresan och förutom det mat och bensin antar jag.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Blev riktigt glad när jag fick komma på arbetsintervju till mitt nuvarande jobb och sedan fick veta att jag fått det! My lovely love har givetvis också gjort mig riktigt glad ♥

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?

"What are words"- Chris Medina. Volbeats låtar i allmänhet.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Det har gått väldigt mycket upp och ner, jag har pendlat från att vara kanske gladare än någonsin till att vara väldigt ledsen.

Vad önskar du att du gjort mer?

Önskar att jag kunnat resa mer.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Önskar att jag inte oroat mig så mycket.

Blev du kär i år?

Over and over again.

Favoritprogram på TV?

House är nog det enda jag känt att jag måste se på TV.

Bästa boken du läste i år?

Liza Marklunds nyaste, "Du gamla du fria".

Största musikaliska upptäckten?

VOLBEAT FFS!

Något du önskade dig och fick?

Ett jobb, en resa och en större lägenhet.

Något du önskade dig och inte fick?

En resa till Turkiet. Lite andra saker också jag inte vill ta upp.

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?

Var ombord på en Finlandsfärja större delen av dagen. Jag åt typ hummersoppa som smakade brunsås, shoppade i taxfreeshoppar och hängde med min älskling. Sedan kom vi tillbaka till Stockholm och käkade på Donken, jag blev tvungen att ta ett Happy Meal för de hade inga minimål? Och ingen smältost?! Dagen avslutades med att jag somnade på en uppblåsbar madrass i Västra Skogen.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Det är klart det finns. Vill dock inte prata om det.

Vad fick dig att må bra?

När lönen trillade in på kontot. Money money money. Människor. Kärlek.

Vilken kändis var du mest sugen på?

Typ ingen speciell.

Vem saknade du?

Mina föräldrar och släktingar.

De bästa nya människorna du träffade?

Typ alla workmates, har knappt hunnit träffa några andra nya människor. Eller ja, alla som kommer till jobbet då. Haha.

Mest stolt över?

Att jag lyckades få ett jobb och har kunnat köpa en del av det jag velat ha och göra en del av det jag velat göra.

Högsta önskan just nu?

Att 2012 ska bestå av mycket kärlek och för all del, mycket pengar. Att lyckas skapa större förståelse mellan mig och människorna i min närhet. Att slippa negativa vibbar.

GAH! Har sovit drygt fem timmar efter att ha jobbat fram till 04.00. Jag känner mig som en zombie, trött och halvdöd. Men det är lika bra att gasa på så jag går in på min sjunde arbetsdag inatt och kör ett pass på fyra timmar. En massa jobb, sömnbrist och verkligen ingen matlust. Ingen vidare kombination antar jag. Men imorgon är jag hos mor och bonusfar i Skellefteå och har en helledig dag med god mat i alla fall.

Efter det hoppas jag att passen fortsätter trilla in. Har börjat fundera lite smått på att ta en ordentlig ledighet nästa vinter och alltså bunkra upp med så mycket moneysar som möjligt fram tills dess. Denna vecka har resulterat i drygt 41 timmars jobb ... En heltid, SCORE! Skulle behöva få drygt 13 timmar till för att få lika mycket nästa vecka. Det är givetvis målet och jag ber till alla gudar att det blir så *blinkblink*

Men nog pratat om det. Kanske måste äta någonting ...

Har jobbat några timmar och for sedan en sväng till stallet för att fixa det nödvändigaste åt pollen. Kring 21.00 var jag färdig. Nu har jag precis kommit hem och är lite smått uttråkad eftersom att jag är ensam hemma. Ska hoppa in i duschen i alla fall, om jag duschar riktigt länge kanske älsklingen hinner komma hem innan jag är klar. Haha, inte så troligt. Borde nog äta något, jag tog en liten cheeseburgare efter jobbet och den var gudomligt god men inte så stor direkt. Det är bara det att jag knappt har någon matlust alls även fast jag är hungrig! Så himla skumt ...

Wellwell, den där duschen är verkligen välbehövd så jag orkar inte skriva så mycket mer för tillfället Kan väl bara nämna som snabbast att jag inte varit inne på Facebook på fem dagar nu. It's a little promise I made to myself. Så vill man ha tag på mig får man väl maila eller något. Anledningen till att jag inte är inne på Facebook är att jag inte vill ha någon koll på vad folk gör helt enkelt. Jag var mycket lyckligare innan Facebooktiden, har jag insett.
 
Men NUUUU dusch!

Snacka om att jag är tankspridd just nu. Insåg just smått panikslaget att det är torsdag. Jag måste ju till stallet! Tur att jag bara jobbar till åtta och älsklingen ändå inte är hemma, då känns det helt okej att ta det efter jobbet. Jobbar kortpass 15.30-20.00 idag så det blir inga större problem. Dock grämer jag mig ändå, HUR kunde jag glömma?!

Tja, kanske för att jag har huvudet fullt med tankar på hur jag ska göra för att få fler jobbpass. Jag kollar efter fler jobb. Är väl ungefär i det läget att jag är beredd att ta vad som helst bara jag kommer framåt. Hatar att stå och stampa på samma ställe och det är precis vad jag gör nu. Snittar väl ungefär 120 jobbtimmar i månaden och det har jag gjort sedan starten. En del månader är något bättre. Men det är ändå marginella skillnader. It doesn't really matter, tio timmar hit eller dit. 40 timmar mer skulle göra skillnad. Då skulle det börja kännas helt okej. Men som det är nu, det känns bara hopplöst och jag har ingen motivation what so ever. Varför ska jag anstränga mig när det ger noll, nada, niente? Snart åtta månader och jag är kvar där jag började, inte utvecklingsmässigt givetvis men om man ser till antalet timmar. Sååååå himla värdelöst!

Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på för att ändra på det. Tips mottages så himla tacksamt.

Tänkte bara tipsa om ett jättebra tidsfördriv á la mig. Nämligen boken Frågor du aldrig trodde du skulle svara på om dig själv. Ungefär som "mina vänner"- böckerna man skrev i när man var liten. Fast för en själv, och med betydligt fler frågor. Jag fyllde i mitt exemplar på ett flygplan mot Turkiet. Vart skulle du fylla i frågorna?

Boken blir din för endast 126 spänn (frakt tillkommer) och finns att köpa HÄR.

Sitter och äter en onyttig frunch bestående av kaffe och en chokladmuffins. Idag blir det jobb 16-24 för tredje dagen i rad. Egentligen är jag helt slutkörd sanningen att säga. Att jobba när man har en förkylning i kroppen tär rätt mycket. Det jag egentligen skulle behöva är nog några veckors semester på en strand i ett varmt land. Men istället har jag tänkt köra gärnet och ta så många pass jag bara kan. Då kanske jag kan kollapsa på en sandstrand lagom till sommaren i alla fall. Förutsatt att jag får några pass. Jag VET att det finns de som förtjänar timmar betydligt mer än mig just nu. Jag har bara inte orken att ge det där lilla extra. Men förhoppningsvis vänder det snart!


Fast det underlättar inte direkt att det ser ut såhär utanför fönstret ... När ska växthuseffekten börja tina upp all snö?

Jobbade kväll igår men kände mig bara trött och hade ingen motivation till något. Men så, ca 1 timme innan stängning, kom det värsta ruschen med folk. På 2 personer fattar man ju att man inte kan gå och dra benen efter sig. Så då äntligen taggade jag till och jäklar vad roligt det var! Att bara mata, mata mata. Det är ju det jag ändå är hyfsat bra på, enligt mig själv. Högt tempo ska det vara.

Hoppas jag kommer få riktigt många jobbpass den här månaden. Ett mål för 2012 är ju att öka min inkomst. Vem nöjer sig med att få ut typ 11 000 i bästa fall liksom? Inte jag i alla fall, det räcker just ingenstans med mina drömmar och mål. Det är just såpass att jag klarar min över gränsen för att vara låginkomsttagare. En bra månad. Det är nästan lite pinsamt. 

Nej, något måste helt klart göras. Såhär kan jag ju rakt inte ha det! 

Fruktcoctail och glass. Inbillar mig inte direkt att det är särskilt nyttigt. Men heey, viktminskning är för tjockisar!

Jag funderade länge och väl på vad jag skulle ha för nyårslöfte i år. Först tänkte jag ha att börja äta nyttigare osv. Men näe, jag ska äta vad jag känner för utan att ha dåligt samvete för det. Istället blev det något som egentligen är ganska självklart när jag tänker på det. Att bli trygg i mig själv och bygga upp ett psyke av stål. Göra vad jag känner för, säga vad jag känner för och skita i vad andra har för åsikter om det. Jag är en sån person som tar åt mig så otroligt mycket av kritik från alla håll, oavsett om den är befogad eller inte. Det innebär att jag mår jättedåligt övet det. Men no more, no more, no more, no more ... Jag kommer aldrig få något självförtroende så länge jag låter andra säga till mig vad jag får och inte får göra, säga osv.

Nu ska jag hitta mig själv.