Dåtid, nutid och framtid ...

Sista dagen på år 2013. Ett år som kretsat kring hus, musik och jobb för att sammanfatta väldigt kort. Inga resor, men förvånansvärt nog har jag överlevt ändå. Aldrig trodde jag det skulle komma ett år där jag inte skulle resa. Men jag trodde nog inte att vi skulle bli husägare heller. Förra året trodde vi verkligen inte att vi skulle vilja bo i hus förrän om väldigt många år. Men saker och ting förändras. Jag insåg att det är skönt att höra hemma någonstans. Att ha en plats att kalla sin alldeles egen. En plats som man kan göra precis som man vill ha den.
 
 
År 2012 åkte vi till Turkiet och förlovade oss. Jag köpte en ny bil. Vi åkte till New York. Förra året var ett vansinnigt händelserikt år och vart alla pengar kom ifrån det vete fan. Men det här året har också varit händelserikt, fast på ett helt annat sätt. Jag har lärt mig en del också. Som att inte vara så otålig hela tiden. Att vissa saker är värda att vänta på. Det har varit väldigt nyttigt.
 
År 2014 vandrar jag vidare mot nya mål och prickar av saker på listan över sådant som jag vill göra. Drömköket kommer på plats. Vad semestern har att bjuda på får vi se, kanske har jag några önskemål men allting handlar om prioritering också. Jag är lite sugen på att skaffa en till katt, en liten Bengal, men om det blir under 2014 eller längre in i framtiden är osett. Ibland behöver man inte planera allt så himla noga. Saker har en förmåga att hända ändå när det är dags.

Alltid händer något

Inte mycket har hänt sen jag skrev sist. Har jobbat hela helgen och pengar rullar in och väntar på att spenderas. Här hemma har vi fått nytt golv i walk in closet och sovrum. Vardagsrummet är work in progress. Det ska bli så kul att se det färdiga resultatet sen!
 
För övrigt drömmer jag mig bort till Japan och längtar tills vi kan åka dit. Jag längtar efter att köpa en massa roliga julklappar där till nära och kära. Jag längtar efter att skämma bort mig själv med en massa nya kläder. Jag längtar efter att äta riktig sushi. Jag längtar efter att se allt vad landet har att erbjuda. Och jag längtar till och med efter att sitta på flygplatsen och dricka en cider i väntan på planet.
 
Men en sak i taget. Först ska husets insida färdigställas. Sedan ska vi ner till Stockholm och se några bra band. Därefter väntar ett år av sparande och kanske någonting roligt också. Men sen ...! Det är ju bara drygt ett och ett halvt år kvar nu. Tiden går trots allt fort.
 
 

Julen är över

Julen har firats. Som den har firats. Redan på söndagen åkte vi till Kroksjön och firade hos min mor och bonusfar. Det bjöds på god mat och julklappar fick vi också, bland annat två stycken kastruller vilket vi verkligen behövde. Härligt! Redan dagen efter var det dags att fira jul igen, den här gången i Kalix med pappas sida av släkten. God mat bjöds det på även denna dag och fler julklappar fick vi. Vi måste verkligen ha varit snälla! Sedan blev det julafton på riktigt, alltså 24 december-julafton. Nu bar det av till Vistträsk för att fira med min käre fästmans familj. Tänka sig, även denna dag bjöds det på god mat även om jag i ärlighetens namn börjat bli lite less på julmat. Julklappar? Barnen fick de flesta, så de hade nog varit snällast av alla. Vi vuxna körde en julklappslek, alla hade köpt två jullappar var och så fick man helt enkelt slå tärning om vem som skulle få vilket paket. Det bjöd på några skratt och vi slog hem ett knivset och en spännande grej till bilen som gör att den låter som en V8 typ. Roligt inslag även om jag nog velat ge mer personliga julklappar också.
 
Igår var det dock dags att börja jobba igen. Ärligt talat var det ganska skönt att få komma igång och göra någonting med kroppen. Man blir så seg av att sitta still hela dagarna. Dubbelt betalt var det också, röda dagar gillar jag. Även idag har jag jobbat och även idag är en röd dag. Vaknade dock i morse med en hemsk migrän, men som tur var kunde jag somna om och när jag vaknade nästa gång mådde jag bättre. Har dock haft ont i huvudet och varit trött i några dagar nu.  Har börjat fundera på om jag kanske har järnbrist. Ska prova en blutsaftkur och se om det hjälper. Hoppas verkligen det, men annars får jag prova andra alternativ.
 
Det var nog allt som hänt sedan sist. Snart ska jag laga lite mat tror jag.
 
Yoda i ett nötskal ...
 

Varning för långt inlägg

Igår vaknade jag upp med huvudvärk och var så trött att hälften vore nog. Jag tolkade det som att mitt huvud dragit i nödbromsen. Och det stör mig att jag inte klarar mer. Bara för att man jobbar elva timmar dagen innan och nio timmar dagen innan det så ska man väl inte behöva må skit?! Det ska man faktiskt klara tycker jag. De allra flesta klarar det.

Det som skrämde mig igår när jag jobbade var att jag hade verkligen inget minne och gjorde fel som jag aldrig skulle gjort i vanliga fall. Det var som att hjärnan stängde av och inte alls ville sammarbeta. Och jag undrar, om jag skulle fortsätta i samma tempo ett tag till ... Skulle jag bli senil då?

Jag blir arg på mitt huvud för att jag inte klarar av att göra som jag vill med min egen kropp. För att jag inte klarar sådant som man faktiskt SKA klara, för andra klarar det. Migrän, spänningshuvudvärk ... Alltid är det något med huvudet! Och all vilja i världen hjälper inte för att mota bort det. Det är galet störande.

Men idag mår jag bra. Idag och tre dagar framåt är jag ledig också. Jag vet att vila är bra för mig. Men jag vill inte vila. Det gör mig rastlös. Och känslan av att inte jobba och tjäna så mycket pengar man bara kan gör att jag känner mig maktlös. Men vi har mycket inplanerat under de här dagarna i alla fal och det gör att allting känns ganska bra ändå. Släktingar ska besökas, julmat ska ätas och julklappar ska bytas.

Jag tycker om att handla julklappar. Det är sällan jag unnar mig själv något, men att unna andra någonting är ju minst lika roligt. Någon gång när jag blir väldigt rik ska jag gå lös och köpa fantastiska julklappar som gör folk stumma av glädje. Lamborghinis, jorden runt resor och helikoptrar typ. Drömma kan man ju i alla fall. Tillsvidare får jag nöja mig med att dela ut bara liiiiiiite mindre spektakulära klappar.

Min andra hälft har åkt iväg på nån hockeyträning med sina arbetskamrater så jag har inte så mycket bättre för mig än att skriva. Om nu nån undrade varför det här inlägget blivit så långt. Tråkigt, här har man längtat efter att få vara ledig med honom i flera dagar och när det väl händer lämnar han mig det första han gör?! Besvikelsen var stor först. Men jag har kommit över det nu, lite tid för sig själv kan ju också vara trevligt antar jag. Och så har jag ju Yoda, inte för att jag vet vart han är men ...

Men nu ska det här långa inlägget avslutas så jag kan gå och borsta mina mossiga tänder som sett alltför mycket socker under de senaste dagarna. Bye bye!

Sååå trött!

Är inte helt säker på att jag har vaknat än. Hela natten har jag drömt att jag stigit upp för att släppa ut katter som bråkade i vårt hus och andra konstiga saker. Är osäker på hur mycket jag egentligen sovit, drömmarna flyter ihop med verkligheten. Men jag tog på mig att börja jobba nio idag så att stiga upp när väckarklockan ringde var ett nödvändigt ont.

Igår jobbade jag ungefär nio timmar och idag blir det ungefär elva timmar. Tjugo timmar på två dagar, mitt pengaälskande hjärta jublar högt. Och så länge jag mår bra finns det ingen anledning att inte köra på. Att vara trött är något man kan leva med. Den största utmaningen blir att lyckas äta nog mycket för att fortfarande ha möjligheten att gå upp i vikt. Någonting säger mig att det kommer bli svårt, jag har inte hunnit handla än så mellanmål finns det dåligt med. Nåja, jag får ta igen det senare.

Här hemma har det hänt en del. Min duktige sambo har bland annat plockat ur "walk-in-closeten" och rivit upp vårt fina sovrumsgolv. Ja, lite hemskt är det men det är ju för att kunna göra om och i slutänden kommer det bli jättemycket bättre. Det enda som grämer mig lite är att jag kommer jobba rätt mycket medan han kör på här hemma. Fast egentligen vet jag ju att jag mest är i vägen och att det är bättre att jag fokuserar helhjärtat på finansieringen av projektet. Golvläggning och sånt är inte min starka sida tyvärr och tid att lära sig finns väl inte riktigt heller, även om jag gärna skulle vilja lära mig.

Nu är det dags att göra sig klar. Snart ska jag iväg. Måste nog blanda till nån form av proteinshake först bara ...

Lite är ändå något

 
Nu har jag tränat lite. Ärligt talat var upplägget dåligt och jag kunde ha kört hårdare. Men motivationen var kass och jag var hungrig. Ibland får man vara nöjd bara man lyckas göra något. För övrigt sitter jag mest och spånar tatueringsidéer. Är grymt sugen på en ny!
 
 

En vecka och två dagar av hemmamat ...

Efter att ha jobbat natt i helgen och sovit ungefär fem timmar per natt under de dagarna känns det som att jag har lite att ta igen. Jag försöker stiga upp i tid ändå men det går betydligt tyngre än det brukar. Det där med att träna känns onekligen motigt. Igår var nacken knäpp så då var det inte tal om det, men när jag piggnat till idag ska jag ta itu med det i alla fall. Det måste jag.

 

För övrigt har vi inte ätit ute på EN HEL VECKA och två dagar typ. Okej, det låter ganska lite. Men att vi lyckats hitta orken till att laga mat alla de där dagarna är faktiskt ett framsteg, om än ett litet. Men jag har inte känt något sug efter restaurangmat heller. Det finns inte direkt några restauranger här i stan som tilltalar mig. Antingen så är maten inte prisvärd, servicen dålig eller så är de bara totalt inkompetenta när det kommer till kunskap om allergier.

 

Det är jättesynd att det inte finns några restauranger här som håller genomgående hög kvalité. Men i New York, där! Saknar verkligen Bubba Gump Shrimp Co. Helt underbar mat och service, alla borde göra ett studiebesök där. Tycker de är sanna förebilder. Skulle kunna åka tillbaka till New York bara för att få äta där. Och DET är väl ändå ett bra betyg?!


Failbild

 
Nu har kroppen fått sig en genomkörare. Hade tänkt börja ha med lite bilder i bloggen för att kanske göra den lite roligare. Men att döma av bilden ovan kanske jag måste öva lite till innan bilderna blir ens det minsta sevärda. Nåja, det är väl tanken som räknas?
 

Framåt med små steg

Lönen har trillat in på kontot. Några räkningar är betalda. Det känns inte så illa ändå faktiskt. Dessutom blev det kvar säkert 200 spänn från förra månaden som åkte in på sparkontot. Ändå bra då jag trodde det skulle bli plusminusnoll efter att jag tankat bilen.

Jobbar natt i helgen så jag har tänkt passa på att träna idag, för något säger mig att det inte kommer bli av på lördag eller söndag. Jag har gått upp ungefär 200 gram sedan jag började äta mer och träna. Det kan verka lite, men denna förändring har alltså skett sedan i tisdags och det är ju inte lång tid. Jag är faktiskt nöjd om jag kan gå framåt med små, små steg.

Dock måste jag komma ihåg att dricka vatten. När man ökar proteintaget måste man tydligen dricka mer. Hade ont i huvudet hela dagen igår och jag misstänker att jag vet varför.

Men nu ska jag göra mig färdig och se till att det där träningspasset blir av. Det ska bli kul!

Nu ska jag bli vältränad!

 
Min kropp är i nuläget ... Hyfsat otränad, för att uttrycka mig milt. Men mitt mål för året som kommer (jag tjuvstartar redan nu) är att min spinkiga, löjliga kropp ska bli lite mer vältränad. Detta genom att träna hemma och helt enkelt äta mer för att ha något att bygga med. Så om någon undrar vad jag önskar mig i julklapp så är svaret: Soyaproteinpulver! Jag behöver alla extra byggstenar jag kan få och detta är det enda proteinpulver jag kan äta.
 
Trots en hemsk träningsvärk så är jag riktigt peppad på att träna ordentligt. Muskler är sååååå snyggt!

Man kan bara göra sitt bästa

Ännu en lönespecifikation har nått mig. Jag stirrar på siffrorna med en stigande frustration. Siffrorna är ingen extravagant syn. Visst, det är tillräckligt för att jag ska klara mig. Men inte tillräckligt för att jag ska kunna lägga undan så mycket som jag skulle vilja. Jag har egentligen aldrig varit missnöjd tidigare. Alltid tyckt att det är helt okej. Men plötsligt känns det som att de där siffrorna hånar mig. "Ha ha ... Tror du verkligen att vi kommer räcka någonvart?" frågar de. Och mitt svar är ett uppgivet nej, det tror jag inte. Även om jag inte skulle handla en enda pinal. Inte betala en enda räkning. Även då så skulle lönen inte ens räcka ens till en bänkskiva till vårt nya kök.

 

Kanske kan jag försöka spara in ännu mer på maten. Äta så billigt som möjligt. Kanske finns det någonting annat man kan hitta på. Sälja bort något? Det går alltid att låna. Men jag är ju så förbannat envis, vill verkligen låna så lite som möjligt för med lån kommer ränta. 

 

Men jag vet ju att det löser sig. På ett eller annat sätt löser det sig. Kanske inte exakt på det sätt som jag skulle vilja bara. Men någon gång antar jag att man får kasta in handduken och känna sig besegrad. När man gjort allt man kunnat finns det bara en lösning kvar. Att svälja envisheten och ta till de alternativen man egentligen helst skulle undvika. För även om jag kan åstadkomma mycket, så kan jag faktiskt inte trolla. Så länge jag vet att jag gjort mitt bästa får jag vara nöjd.

 

Det är en lång resa vi påbörjat. Husresan. Men någon gång kommer vi fram!

 


Mitt bästa jag

Sitter inne i våran walk in closet bara för att det blev så fint här när vi fick igång lampan. Lutad mot en dubbelvikt madrass med en kudde på toppen känner jag mig ganska nöjd. Dock så har jag träningsvärken från helvetet då jag körde ett träningspass här hemma igår. Så fort jag sätter mig ner skriker jag av smärta. Haha.

Ute är det halt. Gick till älsklingens jobb och lämnade lite saker som han glömt, men att jag inte halkade och slog ihjäl mig var nog bara tur. Eller okej, det underlättar faktiskt att se vart man går och inte ha bråttom också.

Är spänd i nacken och känner mig allmänt dåsig. Antar att spänningen kanske beror på gårdagens träning och det stör mig. Visst ska man kunna träna utan att må dåligt? Det är inte det värsta jag varit med om, men tillräckligt för att det ska hindra mig från att må riktigt bra. Jag är egentligen en aktiv person som lätt blir rastlös, men alla problem med min kropp har gjort att jag inte alls orkar så mycket som jag önskat. Jag vill ju vara duktig och jobba mycket, träna mycket och allt där mellan.

Om inte kroppen hindrat mig hade jag nog haft alla förutsättningar att bli en riktig superkvinna. Jag menar, hjärnan är rätt jäkla envis ändå. Men visst, de finns säkert de som trotsar sina kroppar också och kör på trots att de spyr av illamående. Och då kanske jag helt enkelt är svag, för jag gör inte det. Men om den dagen kommer då allt jag gör inte längre får konsekvenser. Då ska jag bli mitt bästa jag. Den jag skulle kunnat vara.

Live your dreams

 
Fick just veta att min semesteransökan kommer bli godkänd. Wihooo, Stockholm here we come! Om några månader då. Men ändå, wihoooo! Nu när det är klart känns det verkligen inte som att någonting kan hindra 2014 från att bli ett fantastiskt år.
 
Andra lösa planer finns också. Det gäller bara att kunna finansiera allting. Nu är vi väl i och för sig bra på att spara, men det känns ändå som att man lär få leva på enbart vatten för att få igenom allt. Nåja, kan man göra något får man faktiskt vara glad.
 
Som det står på den gamla bilden jag hittade i arkivet, "live your dreams" Precis det tycker jag man ska göra. Och jag lever verkligen efter de orden. Vill man nog mycket hittar man alltid vägar.
 
 

Två stora band ...

Nu har vi biljetter till både Metallica och Aerosmith. Det som återstår är att få ledigt, men det är ju drygt fem månader kvar så jag är väl ute i hyfsat god tid ändå ...? Ganska häftigt, att se två så stora band på en och samma helg. Jag behöver väl knappast säga att jag längtar.

År 2014 kommer bli tveklöst bra bara allt går som jag vill. Gör det inte det kommer det bli ett år fyllt med besvikelser. Men jag håller såklart tummarna för att det inte blir så. Allting pekar mot att det inte blir så. Sedan vet man ju aldrig så noga.

Det enda jag vet är att jag ska göra allt som står i min makt för att vara lycklig. Jag ska tänka positivt och ta hand om min kropp. Göra sånt jag vill men samtidigt inte deppa ihop om det inte blir som jag tänkt mig. Jag ska försöka.

Stiftelsen

I lördags var vi och såg Stiftelsen här i Piteå. Jag får väl erkänna att jag inte hade några som helst förväntningar. Hade bara hört några få låtar innan och visste knappt vilka de var. Men jag måste säga att de faktiskt var bra och jag har inte mycket att klaga på.
 
En del som var där var väl en aning ... Överförfriskade. En man spydde på en stol och däckade helt ensam typ. Vakterna fick hjälpa honom ut. Så jäkla tragiskt, han måste ha ett hemskt liv. Dock ändå rätt respektlöst att supa sig så full att man spyr ner inredningen.
 
Nåja. Kvällen var bra ändå!
 
 

Snodde en frågelista ...

1. Om du fick en dotter nu, vad skulle hon heta? – Kanske Julie eller Mayli.
2. Sex utan kärlek eller kärlek utan sex? – Kärlek utan sex såklart!
3. Vilken var den senaste filmen du såg? – Vet inte, men jag såg Johan Falk lite till och från igår ...
4. Har du bra självförtroende? – Både och ... När det gäller vissa saker och beroende på humör.
5. Vad skulle du egentligen vilja göra just nu? – Antingen tatuera mig eller så åka till ett varmt land.
6. Nämn tre saker på din att-göra-lista? – Göra om köket, resa till Japan och gifta mig.
7. Beskriv ditt drömutseende! – Skulle vilja vara lite mer vältränad, ha något större bröst och inte vara så blek.
8. Skriv namnet på någon du ser upp till – Vill inte nämna någon särskild, bara folk i allmänhet som har drivet att göra verklighet av sina drömmar och visioner.
9. Någon du har kysst -
 Min käre fästman.
10. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? – Ja, flera lådor ute i garaget.
11. Den du senast sov över hos – Hyatt Hotel i New York ... Hehe, om det nu räknas. Sover typ aldrig över hos folk.
12. Vem skrev du senast med på Facebook? – Kommenterar typ bara statusar ...
13. Är du nöjd med din profilbild på Facebook? – Sådär, för att vara jag är den väl bra.
14. Vad väljer du, godis eller chips? – Godis om jag inte får ha dipp till chipsen, men det tål jag egentligen inte så det får bli godis.
15. Pinsammaste minnet från skoltiden? – En gång på en gympalektion skulle vi bada. Problemet var bara att jag glömt att raka mig under armarna ... En kille kommenterade det bakom min rygg och jag ville bara dö!
16. Hur uppvaktar man dig? – Sushi är vägen till mitt hjärta.
17. Har du rykten efter dig? – Inte vad jag vet.
18. Din absolut sämsta egenskap? – Jag har svårt att lita på folk.
19. Din bästa egenskap? – När jag bestämt mig för att jag vill något så blir det så.
20. En låt du är beroende av? – Just nu är "Burn" med Ellie Gouldning en låt jag bara inte kan få ur hjärnan.
21. Vad stod det i ditt senaste sms? – ”Nej"
22. Vem skulle du ta med dig till en öde ö? – The one and only, min älskling såklart.
23. Kan man vara vän med sitt ex? – Nej, nej, nej ... Eller vissa kan bevisligen, men jag har svårt att se det funka.
24. Har du kysst en kompis? – Nope, men jag brukar pussa på min katt ibland.
25. Hur ofta dricker du alkohol? - När jag känner för det helt enkelt.
26. Vad är din åsikt om droger/folk som tar droger? – Idiotiskt helt enkelt.
27. Vad hatar du? – Folk som känner ett behov av att trycka ner andra, som inte är säkra i sig själva och folk som helt saknar självdisciplin. Överpretentiösa människor har jag också svårt för.
28. Hade du kunnat ha distansförhållande? – Hade nog tyckt det var sjukt jobbigt, men älskar man någon så gör man.
29. Vad handlade din senaste dröm om? – Drömde att min älskling köpt någonting jag absolut inte tyckte vi behövde. Men jag kommer inte ihåg vad.
30. Vad väger du? Är du nöjd med det? – Typ 42,6 och det är givetvis alldeles för lite.
31. Hur lång är du? – 160 cm.
32. Vilken är den bästa svenska filmen? – Män som hatar kvinnor är i alla fall en stark kandidat.
33. De bästa svenska skådespelarna? – Noomi Rapace, Mikael Persbrandt, Helena Bergström ...
34. Vilken väljer du, Harry Potter eller Twilight? – Harry Potter alla dagar.
35. Ditt humör för tillfället? – Nollställd.
36. En vacker person? – Den man älskar är alltid vacker.
37.Har du instagram? – Jupp, men aktiv där är jag inte.
38. Vem kramade du senast? – Min älskling
39. Vem träffade du senast? – Samma svar som ovan.
40. När slog du dig senast? – Det händer ju titt som tätt när man är så klantig som mig. När vi var och såg Stiftelsen i lördags fick jag en armbåge mellan skulderbladen ... Men det var ju inte mitt fel!
41. Någon du vill träffa? – Flera stycken.
42. När grät du senast? Varför? – Igår då en film slutade lyckligt.
43. Sminkar du dig varje dag? – Sminkar mig typ aldrig för jag tycker bara det är jobbigt att inte kunna gnugga sig i ögonen när det kliar eller när de rinner. Haha. Är det normalt att ha de problemen förresten?
44. Vem är du mest lik, mamma eller pappa? – Har ingen aning faktiskt ...
45. Är du helsvensk? – Antar det.
47. En artist du inte gillar? – Sean Banan ... Om han ens kan räknas som artist?!
48. En artist du gillar? – Kevin Walker, han känns så opretentiös och det är rätt befriande.
49. Vad är det bästa som hänt dig? – Jättesvårt att bara välja ett ögonblick. Men tillfället då jag och min älskling blev tillsammans är väl en stark kandidat där.
50. Vad vill du bli när du blir äldre? – Skulle jättegärna vilja bli ännu bättre på att ta hand om min kropp och helt enkelt få må bra och vara lycklig.

Året som gått

Jag kan inte förstå att det redan gått över ett och ett halvt år sedan den där bilden togs. Sedan jag fick min efterlängtade ring på fingret. Men tiden går fortare än man tror. När jag går tillbaka i arkivet och ser bilderna från Turkiet så ser det så underbart och varmt ut. Dock så är sanningen att det regnade en hel del också. Fast trevligt var det såklart ändå.
 
Det här året har inte bjudit på några resor. Men jag vill ändå sammanfatta vad året faktiskt HAR bjudit på. För att börja i januari så skrev vi ju kontrakt och blev husägare på riktigt. Samma månad flyttade vi in. Jag åkte även och red en väldigt liten ponny vid namn Felicia några gånger.
 
I februari bokade vi biljetter till en deltävling av melodifestivalen och åkte dit för att se den. Då det var i Skellefteå åkte vi givetvis och åt middag hos min mor och bonusfar innan och bjöds på den godaste maten jag vet. Vilka låtar som deltog i melodifestivalen minns jag inte så noga, bara att "en jävla schlager" var min favorit och att vi satt ganska nära där artisterna gick förbi när de skulle ut på scenen från greenroom.
 
Under mars månad hände inte så mycket spännande. Det var personalmöte med bowling och middag, men jag längtade mest hem. Åkte även skridskor för första gången på många år och ramlade inte en enda gång, lite stolt var jag allt.
 
I april firade jag och min älskling tre år tillsammans. En annan dag var vi och såg en konfirmation och jag kom fram till att kyrkor inte är min grej. Jag och min mor hade en heldag tillsammans och åkte till IKEA och hade allmänt trevligt. Var även och red en jättepigg ponny vid namn Confidence några gånger. Han var jättefin men jag konstaterade en gång för alla att jag egentligen inte har tiden att rida.
 
Maj bjöd på fint väder om jag inte missminner mig. Låg ute och solade en hel massa. Jag överlevde en natt helt själv i huset och kom på mig själv med att se på hockey och tycka det var underhållande. Annars jobbade jag nog mest.
 
Under juni upptäckte jag att min förra häst var till salu på blocket. Jag ville såklart köpa honom men insåg att det inte var läge. Vi handlade golv till delar av huset. Vi firade midsommar hos min älsklings föräldrar och jag som inte tänkt dricka råkade bli full och försökte välta en husvagn. Haha. Vi åkte även till Kalix tattoo fest och hälsade på min farmor och farfar.
 
Juli månad var vi hundvakt åt Honey för första gången. Jag fick min högsta lön hittills och hade två veckors semester. Under den tiden hann vi med att hälsa på min förra häst Kvicksilver och lyckan var total när jag fick sitta på hans rygg igen. Hundagility, hundutställning och loppis var vi också på.
 
Augusti minns jag som en lite tyngre månad. Jag var nedstämd över att jag aldrig gick upp i vikt. Vi köpte en ny säng och var till Nolia i Umeå, men jag hann inte köpa just någonting.
 
I september var vi och såg "I love musicals" med Peter Jöback i Luleå. Vi åt god middag på en restaurang och sedan åt vi lite till på Donken. Jag bakade kakor och blåbärskaka och vi satte upp en panelvägg i vardagsrummet, det blev snyggt. Vi åkte även till Råneå och firade min lillebror som fyllde år och på kvällen grillade vi korv och drack shottar. Mitt jobb brann upp också och vi fick börja jobba i en barack. Jag var på arbetsintervju för ett annat jobb som jag inte fick. Var till IKEA med min mor igen och åt en massa mat den dagen. Jag och min älskling tog en spontantripp till Luleå och vi satte upp en panelvägg i matrummet.
 
Oktober då. Jag fyllde år, min älskling fyllde år och vi hade försenat födelsedagsfirande för våra familjer. Bakade en del, vissa saker blev mer lyckade än andra. Sambons arbetskamrater kom på middag en dag och en annan åkte vi till IKEA och kollade på kök. Fick min första p-bot och försökte hjälpa min mor att göra en hemsida.
 
November bestod av en massa julklappsinköp. Vi var och såg Jerry Williams i Luleå och åt god restaurangmiddag innan. Var även hundvakt en del åt Honey.
 
December är väl lite oskrivet ännu men hittills har jag mest jobbat. På lördag ska vi och se Stiftelsen som spelar här i Piteå. Sedan antar jag att det blir julafton också.
 
Nästa år tror jag kommer bli ett spännande år och det lär nog hända en hel del. Det ser jag fram emot!

Jobbjobbjobb

Det blir visst jobb tio dagar i rad. Jag erkänner, jag är svag för pengar. Idag börjar jag inte förrän fyra i alla fall och det är nog bra, då hinner jag ändå vila innan.

Har tagit det väldigt lugnt nu på förmiddagen, ätit frukost och sökt ett jobb. Hur mycket jag än trivs med det jag redan har vore det så underbart att bara jobba dag. Och lite bättre ob-tillägg skulle ju inte skada förstås. Söka kan man alltid.

Nu ska jag sluta slöa och göra någonting. Typ borsta tänderna och gå ut med hunden då vi är hundvakt igen. Sedan blir det nog att laga lite mat att ha i matlådan. Det låter som en plan ...

RSS 2.0