Bea

Jaha. Idag vaknade jag med spänningshuvudvärken från helvetet för andra dagen i rad. Började med att gå och spy. Lovely. Det är ganska uppenbart att min kropp inte uppskattar hur jag levt den senaste tiden. Ärligt talat klandrar jag den inte. Jag har jobbat för fullt och det var några veckor sedan jag hade mer än en dag ledig åt gågen. Och det hade säkert gått bra ... OM jag i alla fall skött träningen! Men det gjorde jag alltså inte och nu kommer straffet.

Man känner sig som en riktig svikare när man ringer till jobbet och sjukanmäler sig. Men jag har provat jobba i det här tillståndet förut och det brukar bara sluta med att jag måste åka hem. Jag har lärt mig vid det här laget att lyssna på min kropp när den säger ifrån såhär skarpt. Annars säger den bara ifrån igen, ännu skarpare då. Nä, kan man knappt ställa sig upp eller äta utan att det vänder sig i magen har man ingenting på jobbet att göra.

Så jag har sovit, vilat, vilat, duschat, sovit ... Försökt äta och vilat lite till. Proppat i mig tabletter modell starkare, försökt stretcha ut musklerna lite och vilat ännu mer. Börjar dock känna mig galet less och frustrerad och vill helst av allt bara grina. Det är grymt tärande att må såhär dåligt. Och bättre blir det ju inte när man förlorar den inkomst man behöver väldigt väl just nu. Men tyvärr har kroppen sista ordet oavsett hur starkt psyket är och hur mycket man än vill.

Nää alltså. Vad ska man göra?