Kommer ingenvart

Har verkligen svårt att släppa stressen över hur lite jobbtimmar jag har den här veckan. Månaden totalt är en av de bättre, men ändå vill jag ha mer. Aldrig nöjd. Tänker alltid på hur mycket jag kommer få när det är dags för löning.

Det blir nog så när målen man har är så stora. När man kommer ligga på minus hur mycket man än jobbar, frågan är bara hur mycket minus. Jag vet att jag aldrig kan hamna på plus. Att låna är oundvikligt. Men lika fullt gör jag så mycket jag orkar för att undvika det. Trots att det är oundvikligt.

Jag skulle aldrig sluta kämpa. Det är viktigt för mig att känna att jag gjort så mycket jag kunnat. Att jag verkligen försökt. Då borde jag kunna vara nöjd med min insats.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0