En pinne är jag
Nu väger jag ganska exakt tio kilo mindre än jag gjorde i slutet av högstadiet. Kan tyvärr inte säga att det gått åt rätt håll. När jag kliver upp på morgonen nu och ser mig i spegeln tycker jag nästan det ser ut som att jag ska gå av på mitten. Under dagen fylls ju magen med mat och då ser det bättre ut. Men på morgonen vill jag bara grina när jag ser mig själv. Hur kan det finnas folk som VILL se ut som att de ska gå av på mitten? Det är ju äckligt.
Men jag orkar inte kämpa mer. Orkar inte hela tiden tänka på att äta. Jag vill ju kunna leva också. Och när det ändå bara ger kanske ett kilos viktökning för att sedan avstanna så känns det ganska värdelöst att ens försöka. Jag har lovat mig själv att när jag kommer över 50 kg igen ska jag börja träna. Men det känns ju som att det kommer aldrig inträffa. Som det är nu vill jag inte träna. Jag har inget att bygga muskler av ändå.
Min kropp är ful. Äcklig. Avskyvärd. Jag vill reklamera den. Tack.
Men jag orkar inte kämpa mer. Orkar inte hela tiden tänka på att äta. Jag vill ju kunna leva också. Och när det ändå bara ger kanske ett kilos viktökning för att sedan avstanna så känns det ganska värdelöst att ens försöka. Jag har lovat mig själv att när jag kommer över 50 kg igen ska jag börja träna. Men det känns ju som att det kommer aldrig inträffa. Som det är nu vill jag inte träna. Jag har inget att bygga muskler av ändå.
Min kropp är ful. Äcklig. Avskyvärd. Jag vill reklamera den. Tack.
Kommentarer
Trackback
