Bea

När jag läser mina senaste blogginlägg får jag intrycket av att jag har ett väldigt bra liv. Och jag inser att det har jag faktiskt också. Trots att magen ibland vänder sig i sådana kramper att jag nästan blir illamående. Trots att jag låg och mådde illa halva lördagen efter nattjobb och nacken var spänd. Trots det har jag ett jättebra liv. Jag har bara inte en särskilt bra kropp!

Men jag har ett jobb och en inkomst. Jag har en fästman som inte bara sitter hemma och pillar sig i naveln hela dagarna. Jag har ett hus som håller på att förvandlas till ett drömhem. En katt som jag älskar väldigt mycket trots att han är komplett galen. Jag har möjligheten att äta god mat. Ibland unnar vi oss saker som restaurangbesök eller att se en konsert. Och vi planerar för framtiden. Resor. Byggnationer. Med vetskapen om att planerna kommer bli verklighet en dag.

Och jag förstår inte. Jag förstår faktiskt inte hur jag kan vara så lyckligt lottad. Det känns som att bubblan kan spricka när som helst. Att allt kan försvinna. Det skulle verkligen göra mig olycklig. Så jag hoppas att det här håller i sig för alltid!