Bea

Året började med att jag fick veta att jag inte var garanterad att få några fler jobbpass. Jag blev med andra ord "arbetslös". Skrev in mig på arbetsförmedlingen för första gången i mitt liv. Det skulle dock visa sig att jag inte behövde dem särskilt mycket. Provjobbade hos ett städföretag, men det var inget för mig. Pendlade mellan mina två senaste jobb och fick även ett tredje extrajobb och fick stå själv och sköta en bokhandel under en veckas tid. Detta med rätt knapphändig upplärning då jag aldrig hade tid för något mer. Men jag gjorde det bra ändå. Tog ut två arbetslöshetsdagar från a-kassan på typ fem månader och hade nog mer jobb än någonsin.

 

Innan bröllopet i maj förberedde vi oss med en natt på havsbadet. Gick på spabehandlingar och skämde bort oss själva. Minns att jag hade huvudvärk under större delen av dagen dock, men den försvann efter en halvtimme i ett spabad.

 

Därefter var bröllopet nästa stora händelse. Ingen förklaring behövs. Vaknade upp till strålande sol och med ett leende på läpparna. Blev klippt och sminkad på Hårstudion och kände mig väldigt vacker. Bröllopsfoton togs utanför Sjöbodan och sedan var det dags för bröllopet. Det var ett riktigt drömbröllop med trubadur, tårar och två ja-sägare. Sedan blev det middag och efterfest på Sjöbodan med trubadur, fina tal, bröllopsdans och skönsång från min nyblivna make.

 

I och med sommarens intåg fick jag åter igen ett fast schema på matbutiken och det lugnade ner sig med andra jobb. Det kändes riktigt bra.

 

För att ändå känna att vi gjort något under sommaren åkte vi till Umeå över en weekend med ett stopp i Skellefteå för att träffa mor och bonusfar. Bodde på Stora Hotellet och jag minns att jag var otroligt trött och sov alldeles för stor del av vistelsen. Men den vakna tiden hade vi trevligt med god mat, uppträdanden på torget och lite bilprovningar och shopping.

 

Under sommaren hann vi även med en till tur till havsbadet där vi såg Boppers, för det ville maken göra. Vi åt buffé som för hans del innebar potatis och en tallrik med vegetariskt, det var allt de kunde erbjuda honom.

 

Sedan kom hösten och jag började inse att jag kunde vinka hejdå till arbetsförmedlingen. Fruktansvärt skön upptäckt. Det flöt på med jobbet och gör det än.

 

I september ställdes det till med födelsedagsfirande i Ersnäs, vi bakade ihop det och firade alla som fyllt år eller skulle fylla år inom en snar framtid. Jag bidrog med förrätten, det blev gott och all annan mat också. Det var vi, pappa med sambo och hennes mamma, brorsan och farmor och farfar. Mycket trevlig dag. 

 

I oktober blev det dags för den efterlängtade bröllopsresan till Japan. Eftersom att jag skrivit så mycket om den i bloggen fattar jag mig kort här. Men vi bodde hela vistelsen i ett minimalt rum i Tokyo och det var en underbar resa. Jag mådde bra.

 

Tillbaka till verkligheten sedan. En tid av tomhet följde. Efter att ha förverkligat två stora drömmar under ett år kom frågan, vad göra nu? Vi åkte till Skellefteå över en weekend och tog in på hotell. Fick ett rum som var säkert dubbelt så stort som det i Tokyo, minst. Hade Idolmys framför tv:n, shoppade, besökte mor och bonusfar och gick på bio och såg två filmer på samma kväll. Gick på julmarknad också, hittade inget där men blev frusna.

 

Och nu börjar året närma sig sitt slut. På lördag får vi tillskott i familjen bestående av en liten kattkille, vi kallar honom Lilla Blå. Fyra dagar efter det firar vi jul hemma hos oss med makens familj.

 

Det känns som att det blir svårt att toppa det här året. Men vi får väl se. Vi får väl se.