Bea

Sitter och kollar på gamla bilder och hittade denna. Så högt över! Det är för mig en stor sorg att underbara, fina Hero inte finns längre. Han fick alldeles för kort tid på jorden men kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta ♥

Den dagen jag hittar en lika fantastisk ponny eller häst så börjar jag om med ridningen, men jag tvivlar på att det kommer ske. Jag har så många fina minnen med Hero. Minns speciellt en gång då jag hoppade med honom och råkade trilla av. Först fortsatte han vidare som att ingenting hänt, men sedan var det som att han insåg att jag inte längre var kvar och stannade. Jag, som fått ganska ont, satt kvar på marken och tänkte att jag borde gå och ta fast honom innan han stack iväg. Men han bara stod kvar en bit bort och tittade oroligt på mig. Och när jag tillslut väl tog mig upp väntade han snällt, så snällt.

Det är sådana stunder man inte upplever så ofta. Känslan av äkta vänskap mellan häst och människa. Inte något påtvingat, utan något som båda valt.