Bea

Ligger och funderar över livet. Igår slogs jag av en tanke. Nu när jag förverkligat drömmen om att flytta till en större lägenhet, nu när jag bakar mitt eget bröd och fika ... Vad ska jag nu se fram emot och längta efter att få förverkliga? Jag är onekligen en väldigt rastlös själ som antagligen aldrig kommer bli helt tillfreds. Aldrig helt nöjd några längre stunder.

Men grejen är den att jag inte längre riktigt vet vad jag vill. Jag har drömmar jag inte ensam kan råda över och som därför kanske aldrig kommer att slå in. Så vad vill jag mer?

I två dagar har jag alltså varit hemma i nya lägenheten. Bakat, lagat lasagne och haft besök av min mor. Det har varit fint. Men, nu räcker det väl ändå med ledighet?! Frysen rymmer inte alltför mycket mer och jag känner mig isolerad. Vill träffa massor med folk och få någon slags utmaning. Lite jobb skulle faktiskt sitta himla fint! Men jag får vänta tills torsdag. Då ska jag verkligen försöka jobba på lite saker som jag vet att jag är dålig på. Jag har väl inte riktigt orkat ta tag i det tidigare men nu är det dags att skärpa till sig och visa att jag förtjänar 100 timmar i veckan och att alla andra kan slänga sig i väggen. Jag kan rätt så mycket om jag vill och orkar.

Har hunnit med stallet under morgonen. Hade en känsla av att jag kanske kunde bli inringd för jobb. Och jodå, 09.50 stressade jag iväg hemåt och då hade jag hunnit med att få en jobbförfrågan. Så 11.00 börjar jag, var lite orolig för att jag inte skulle hinna men jag har både duschat och ätit två mackor. Men vad gör man inte för lite välbehövda pengar, jag konstaterade ju igår att jag aldrig mer skulle tacka nej till jobb. Nu slipper jag alltså i alla fall den ångesten.

Nu måste jag åka!

Ungefär såhär har jag sett ut idag. Det är en förvånad min, upplysningsvis. En min man får när folk man inte trodde hade någon anledning i världen att ta kontakt med en, gör just det. Ibland är det tvärtom, de man tror kommer ha något att säga förblir tysta. Men idag var en sådan dag då jag förvånades. Insåg, att vissa förstått mer än man anat. Och att andra kanske inte är så olik en som man trott. Jag tycker om att få sådana positiva överraskningar. I really do.

Kunde ha fått jobba över sju timmar idag. Ja, det är ju ingen hemlighet att jag behövt pengarna med tanke på allt jag vill ha. Men samtidigt kände jag att jag behövde den här dagen för att hämta banankartonger, välja tapeter till nya lägenheten, packa inför flytten, börja städa ur lägenheten osv. Ikväll kommer det trots allt en som ska titta på den och då är det ju bra om det inte ser alltför förjävligt ut. Igår sålde jag i alla fall mitt köksbord så det blev en grej mindre att tänka på. Men jag grämer mig över att jag tackade nej till ett jobbpass för jag hatar verkligen att göra det! Dock borde vi få nyckeln till nya lägenheten till 1 december och om vi är utflyttade samma dag kanske jag slipper stå med dubbla hyror. Så ja ... Det fick bli en ledig dag idag trots att det tog emot, jag saknar mitt jobb (hur många kan säga det?).

 Nu ska jag fortsätta packa en del och börja städa. Wish me luck! 

Av någon outgrundlig hade jag 35 besökare igår. Givetvis är det inte mycket, men jag med mitt kanske inte så spännande liv brukar i vanliga fall ligga på typ 20 besökare. Så jag bara undrar vad som egentligen hände igår. Haha.

Idag ska vi i alla fall fara och välja tapeter till datarummet i den nya lägenheten. Ser verkligen fram emot att få stå där och välja precis vilken jag vill. Tänk att för första gången få ha ett rum som man valt helt själv hur det ska se ut! Okej, med vissa begränsningar kanske, det är trots allt en hyreslägenhet. Men ändå.

Men nu har jag inte tid att sitta här mer. Ska åka och hämta några banankartonger att packa i. Ciao!

Glömde ju förresten berätta att vi köpte en diskmaskin på Mediamarkt igår. Och en begagnad kombinerad tvättmaskin och torktumlare. Visst, vissa kan ju ifrågasätta om man verkligen behöver detta när man bor i lägenhet. Det finns ju en gemensam tvättstuga, i en annan byggnad. Nej visst, jag behöver ingen tvättmaskin i min lägenhet. Men jag VILL ha en. Så varför inte?


Denna blev det.

Har varit hos läkaren nu, fick den trevliga farbrorn som jag känner att jag har mest förtroende för. Det blev även vägning, en pinsam historia. Tydligen väger jag 45,5 kg ... Med kläder, vilket sjuksköterskan var noga att påpeka, så alltså väger jag mindre egentligen. Men hon skrev in 45,5 i journalen i alla fall. För att läkaren inte skulle få en chock, sa hon typ. Fan, man kan tro att jag har seriösa ätstörningar. Jag måste verkligen försöka göda mig. Det är ju typiskt att jag ska gilla frukt, thaisoppa och delifresh kycklingburgare dock, för det är kanske inte sådant som man blir tjockast på direkt. Dessutom är det kallt i min lägenhet trots att jag har på högsta värmen, ett jättebra sätt att förlora energi på. Det märks att mina förutsättningar att bli tjock är rätt kassa.

Jag hade verkligen behövt lite underhudsfett nu när det är vinter, så kanske jag skulle slippa frysa jämt. Dessutom ser man ju mer välmående ut om man i alla fall är uppe i ... Säg 50 kg. Jag tycker inte det är så charmigt att känna sina revben jättetydligt om jag ska vara ärlig. Fast samtidigt vet jag inte, jag tycker inte jag ser så megasmal ut. Känner mig rätt normal, det är mest andra som pekar på något annat. Jag kanske har normalorexia.

Är uppe omänskligt tidigt idag. Solen har typ inte ens hunnit gå upp. Eller så är det bara allmänt grått ute och solen kommer aldrig titta fram. Idag ska jag i vilket fall som helst till sjukhuset för att prata med en doktor om min sjuka stackars mage. Jag kan visserligen känna att jag vant mig vid att den håller på som den gör och tycker nästan inte det är något problem. Sist jag skulle få en medicin som skulle göra att den mådde bättre mådde jag ju dessutom illa konstant i två veckor, så då tycker jag faktiskt inte det var så värt att äta den. Men samtidigt är jag medveten om att jag kan bli sämre och rentav riktigt dålig, så det är nog bra att hålla lite koll på magens tillstånd ändå.

Fast samtidigt känns det rätt tröstlöst att gå till läkare när jag vet att jag aldrig kommer bli helt fri från mina problem ändå. Inflammationen försvinner aldrig helt. Antagligen kommer jag få fortsätta ha ont i magen lite då och då och ibland i resten av kroppen också när det är som värst. Men okej, jag kan leva med det. Jag får bara hoppas att det inte blir värre med tiden.

Nåja, nog pratat om hur jobbigt jag tycker det är med Crohns. Nu måste jag snart åka. Hoppas jag springer på min far som skulle opererat sin axel för någon timme sedan!

Det blev inget lägenhetskontrakt idag och man kan väl lugnt sagt säga att jag är besviken. Folk har sagt olika hela tiden och nu gäller tydligen att den som hyr lägenheten nu har fram till den sista november på sig att städa ur den. Det var inte vad vi fått höra tidigare, enligt vaktmästaren skulle lägenheten städats ur förra veckan av en städfirma. Men men, en vecka ska vi väl lyckas hålla ut även om det känns väldigt tråkigt.

Har i alla fall packat fem flyttlådor nu så att det mesta ska vara färdigt när det väl blir att flytta. Jag ska försöka påbörja urstädningen av min lägenhet också så den går att hyra ut så fort som möjligt. Har jag tur slipper jag uppsägningstiden och dubbel hyra i en månad. Det ska tydligen vara rätt bra åtgång på ettor. Men men, nu ska jag nog fortsätta packa.

En rolig jobbhelg har förflutit. Jag har grillat burgare och pendlat från att känna mig totalt värdelös till att faktiskt känna att okej, detta går ju ganska bra trots allt. Tempot har i vanlig ordning varit högt, precis som det ska vara.

Nu är jag enligt schemat ledig i fyra dagar. Jag börjar med en fullplanerad dag. Först ska jag till sjukhuset för att ta några prover. Sedan till HSB för att skriva lägenhetskontrakt. Och så in till Luleå för att kolla på en kombinerad tvättmaskin och torktumlare från Blocket. Faktum är att jag inte har tid att sitta här nu egentligen. Får skriva mer sen.

Alltså snälla människor, jag TROR jag vet bättre än någon annan hur JAG ska leva MITT liv. Så om ni bara kunde sluta lägga er i alla beslut jag tar och fördöma dem i 190 kanske jag kan få en chans att FÖR EN GÅNGS SKULL göra mina egna misstag. Jag vill inte plugga, jag vill flytta till en trea och jag vill inreda den med möbler JAG trivs med och alla är kanske inte så billiga. Men seriöst, det jag vill göra är ändå sådant som merparten i min ålder ändå skulle gjort om 20-30 år. Som att satsa på kvalitétsmöbler man inte vill byta ut om några få år för att de gått sönder eller man tröttnat på dem. Och flytta till en trerummare skulle ändå varit nödvändigt om några år. Så istället för att göra det om några år gör vi det nu och behöver alltså inte flytta igen för att vi växt ur lägenheten. Här tänker jag långsiktigt. Deal with it.

Jag vill inte ägna flera år av mitt liv framför en skolbänk för att sedan kunna flascha med en fin examen som ändå inte säger ett dugg om mina faktiska livserfarenheter. Jag vill börja på botten och jobba mig uppåt som folk gjort i alla tider. Varför skulle jag inte kunna göra det? Det är fan så mycket mer respekt i det än vad det är i att safea och plugga.

Andra får göra precis hur de vill, det lägger jag mig inte i. Men alla får lägga sig i mina val? Vill jag ha någon annans synpunkter ber jag om dem. Jag vill inte behöva isolera mig totalt utan internet och telefon för att vara säker på att slippa höra fördömande ord från sådana som tror sig veta bättre än mig.

Jag vet inte vad som håller på att hända med mig. Igår sjönk mitt humör som en sten så fort någon sa något till mig som var ens lite negativt. Visst, klart man ska se det som att de där orden av konstruktiv kritik ger mig en chans att utvecklas. Jag brukar inte ha några större problem med det. Men på senare tid har jag haft det. Stora problem med det. Antar att det möjligtvis beror på att jag verkligen kämpar nu. Att jag verkligen gör mitt yttersta och så räcker det ändå inte till. JAG ORKAR INTE. Helt enkelt.

När ska det räcka? När blir jag bra nog att slippa höra att jag gör fel, fel, fel? Var hittar jag den platsen där min ständiga strävan efter att bli bäst på det jag gör verkligen ger resultat?

Har just druckit upp mitt morgonkaffe och ska iväg till jobbet om någon halvtimme. Men än kan jag sitta kvar under filten ett tag och njuta av värmen innan jag ska ut i kylan. Jag tycker verkligen inte om att frysa och jag tycker inte om kalla årstider över huvud taget. Man blir så osmidig av att ha ett ton kläder på sig. Helst skulle jag vilja ha sommar året om, jag blir bara tröttare och mer orkeslös ju mörkare och kallare det blir ute.

I år ska jag dock försöka härda ut med hjälp av ljus, goda frukter och en massa te. Allt detta i den nya lägenheten (iiiiih!) Om det inte skulle hjälpa får jag nog börja fundera på att flytta till varmare breddgrader nästa vinter. Hoppas jag vunnit på lotto tills dess ...


Sommar och varmt, that's how I like it.

Igår räknade vi ut vad det skulle kosta att köpa alla möbler och det vi vill ha till den nya lägenheten. I ett worst case scenario skulle det kunna ta över tre år för oss att köpa allt. Därför skulle det nu kännas bra om jag fick två eller möjligtvis tre heltidsjobb. För förutom allt till lägenheten vill vi ju även kunna resa i alla fall en gång per år och det finns det verkligen inte plats för i budgeten som det ser ut nu! Men på något sätt känner jag att jag måste lösa det. För jag är ju en sådan som vill ha allt på samma gång och hatar att vänta. Jag SKA helt enkelt ha ett fint hem, se världen och uppleva saker NUNUNU. På något sätt.

Nu blir det jobb.

Idag kom beskedet. Mot alla odds fick vi lägenheten vi var och tittade på i fredags, trots att sju andra också tittat på den. Så den 1 december bosätter vi oss på Floragatan och jag är överlycklig. Äntligen får vi lite plats att inreda vårt hem och skapa våran framtid. Jag hoppas vi kommer bo där i många år och att det blir riktigt fint så småningom. Visst kommer det ta tid att spara ihop till de möbler vi sett ut så det kanske tar ett tag innan det blir exakt som vi vill ha det. Men i och för sig är jag ju inte helt obekant med att jobba för att få det jag vill ha. Med mycket beslutsamhet och hårt slit kanske det går fortare än man tror.

Åh, jag vill börja packa!!!


Glad tjej!

Lägenhetsvisning idag och sen tror jag att jag hört ryktas om att vi får middag. Nice!

Igår passerade ännu en läskfri dag. Jag var och provred en ponny och var nära att åka i backen eftersom att den fick nåt totalfnatt. Jag brukar inte direkt ha några problem att hålla mig kvar och det tog ändå över ett år innan jag åkte av den förra unghästen jag var medryttare på för första gången. Får erkänna att jag blev lite skakis och kan konstatera att jag drabbats av den oangenäma egenskapen självbevarelsedrift. Lite av en besvikelse eftersom att jag hade så stora förhoppningar gällande den ponnyn, den var grymt fin annars!

Sedan var mamma förbi en sväng innan jobbet, trevligt att träffa henne då det var länge sedan sist! Att jobba gick rätt bra det med, fast jag var en aning trött. Hade nästan kunnat somna under middagsrasten, mycket mat fick jag då inte i mig direkt.

Nu ska jag iväg och rida Lillan, håller tummarna för att hon är snäll med mig!



Men jag saknar min fina Hero! Det finns ingen ponny som någonsin kan mäta sig med honom. Vänskap ♥



Och så en bild på en häst som fick fnatt. Jag var lite smått road, men något köp blev det inte.



Och så världens finaste Kvicken! Min tokprins ♥ Det var ju några år sedan ...

Klarade gårdagen utan en enda läskdroppe även om timmarna kändes långa och jag var trött. En kaffekopp slank ner istället i alla fall, kanske var det därför jag klarade det trots allt. Idag ska jag och provrida fina Sky, om allt går som jag hoppas får jag ha henne som medryttarhäst sedan. Om jag är nog bra det vill säga. Nervositeten har kickat in.

Nej, nu måste jag göra mig färdig att åka för jag ska snart vara där!

Okej, jag brukar inte försöka ge löften till mig själv som jag inte kan hålla. Som att "starta ett nytt liv" utan godis och sådant i den stilen. Men efter att ha grinat illa åt min spegelbild ett tag nu tycker jag faktiskt det är på tiden att göra något. Gud vet hur mycket läsk jag hinkat i mig de senaste veckorna, jag vill nog inte veta. Så nu går jag all in och ger mig själv totalt läskförbud, godisförbud, chipsförbud.

Godis äter jag ändå inte särskilt mycket av och inte chips heller, så den delen kommer bli enkel. Läsk kan jag klara mig utan men det innebär för mig en sockerkick som är välbehövd på jobbet. Men nu är det slut med det. Jag är förmodligen hösttrött och behöver all energi jag kan få för att klara mig genom hösten och vintern. Därför ska jag i alla fall göra ett tappert försök att stoppa i mig mer vitaminer och mindre socker.

Och när jag ändå håller på och styr upp mitt liv kan väl lite motion också vara på sin plats. Ska sätta mig ner och försöka göra ett motionsschema och kanske matlista på torsdag eller så. Blir väl bra?!

Det är tisdag och fram tills jag börjar jobba ikväll försöker jag roa mig så gott jag går. Bilderna jag tog som illustreras här i inlägget är ett sådant exempel.

Igår blev en förvånansvärt bra dag trots att jag var så trött när jag for till jobbet. Lyckades på något sätt piggna till och kände mig faktiskt nästan glad av någon konstig anledning. Det blev inte alls tungt att ta sig igenom jobbpasset, vilket var en positiv överraskning. Hoppas det går lika lätt idag. Jag är trött nu men det kan ju ge med sig idag igen. Hoppas hoppas!

För övrigt funderar jag i vanlig ordning. Alltid finns det något som upptar min hjärna. Ja, när där inte spelas "pausmusik" förstås. Jag funderar över framtiden och hoppas att lägenheten vi ska titta på under fredagen är bra och att vi får den. Hoppas!

Livet flyter vidare och jag med det antar jag. Från att ha vaknat nio varje morgon känns det nu plötsligt som att jag kan sova precis hur länge som helst. Och ändå är jag extremt trött när jag vaknar. Idag sov jag till elva! Antar att det kanske är höstrusket som bidrar till tröttheten.

Idag blir det jobb 16-24 och detsamma gäller på tisdag och ondsag. Med tanke på att vi planerar att flytta till en större lägenhet är pengarna välbehövda, finns så mycket nya möbler vi skulle vilja köpa ...

Trött och nyvaken. Igår var vi på lägenhetsvisning och kollade på en trevlig lägenhet inne i stan. Det enda man kunde klaga på var väl totalkostnaden för hyra och allt. Har hittat en annan lägenhet dock som också verkar bra, en trerummare lite utanför stan som är något billigare och dessutom ett rum mer. Skulle vara grymt nice att få den!

Nu ska jag göra mig färdig, för idag blir det jobb.

Vaknade för ca. en halvtimme sedan (tolv!) och har alltså sovit tio timmar inatt. Man borde ju kunna förvänta sig att jag ska vara utvilad. Nejdå, tvärtom är jag tröttare än någonsin och har dragit på mig en spänning i nacken som inte vill släppa. Det finns en anledning till att jag aldrig sover så länge, kroppen slappnar helt enkelt av för mycket tror jag och då kommer huvudvärken osv. Samtidigt tror jag det är viktigt för muskler och sådant att få en chans att återhämta sig och återuppbygas efter en stressig och nedbrytande dag. Har känt mig väldigt svag ett tag och därför valde jag idag att sova lite längre idag men jag kan inte påstå att det känns bra.

Jobbade för övrigt till halv två inatt, helgstängning på en vardag. En kanonstängning dock enligt mig, vi var sjukt snabba! Eller, jag vet inte om jag ska ta åt mig så stor del av äran men i alla fall. Fort gick det.

Nu ska jag äta min frukost och vänta på att älsklingen kommer hem så vi kan umgås några timmar innan det blir jobb igen ...

Idag är en sådan dag då jag sitter med en klump i halsen och hatar det faktum att jag jobbar natt. Idag och imorgon känns som två extremt tuffa dagar. Jag vill ju vara hemma med min älskling! Hur mycket jag än tycker om att jobba så kan jag inte låta bli att tycka det vore bättre om vi jobbade samma tider. Jag ser bara inte hur det ska funka i längden att han börjar tidigt på morgonen och jag jobbar till långt in på natten. Det mår ju ingen av oss bra av. Jag försöker tänka på alla pengarna jag tjänar, men det är förbaskat svårt. Just nu känns det inte som att jag längtar efter så mycket annat än dagjobb. Så vad ska jag då med pengar till? 

Somnade sent igår eftersom att det snurrade många tankar i mitt huvudet och jag kom till nya insikter om saker jag aldrig tidigare reflekterat över. Steg sedan upp tidigt i morse, kanske onödigt tidigt. Men jag ska till stallet och vill ha det bortgjort under förmiddagen eftersom jag jobbar 16-24 idag. Helst vill jag hinna laga middag innan jag åker till jobbet. Förmodligen kommer jag hinna allt med god marginal, är en grym tidspessimist.

Men nu ska jag inte sitta här och uggla mer. Ska bara dricka upp mitt kaffe och sedan bege mig.

Me right now. Fräsch är nog det ord som passar sämst in. Hur ser man egentligen ut?! Skulle verkligen behöva göra något åt håret ... Hur gör alla för att se så fräscha och snygga ut jämt? Tja, förutom att de kanske anstränger sig då.

Idag sov jag länge, vaknade 11 av väckarklockan. Men det visade sig ganska snart att det skulle straffa sig att sova ut. Huvudvärken fanns där och direkt efter att jag ätit frukost kom hela maginnehållet upp igen. Jag tycker inte det är okej av mitt huvud att jävlas bara för att jag någon gång vill sova ut. Men det verkar inte som att huvudet bryr sig om vad jag tycker.

Är i alla fall ledig idag och hoppas att huvudvärken går över snart så jag kan njuta av ledigheten. Men tills dess ska jag nog lägga mig ner och dö.

Igår var en dag värd att notera. Det var dagen då jag varit tillsammans med min älskling i ett och ett halvt år. Helt sjukt vad tiden gått fort. Igår var det även fem månader sedan jag fick mitt nuvarande jobb. Också rätt häftigt, att jag varit där så länge nu.

Idag blir det i alla fall jobb igen och jag är glad för alla timmar jag får. Trivs galet bra faktiskt och det betyder mycket för mig att man kan ha så kul på ett jobb! Visst, någon gång ska jag säkert "växa upp" och skaffa mig ett gravallvarligt, välbetalt jobb. Men jag skulle inte tro att det blir inom den närmaste framtiden i alla fall, än är jag inte helt utsliten. Förr eller senare blir jag väl antagligen det, man märker ju att kroppen inte är helt med på noterna alla gånger, men jag hoppas det dröjer.

Imorgon är jag dock ledig och jag får erkänna att det är välbehövt. Då kommer antagligen bilder och reseberättelse från Venedig!