Bea

Uppesittarkväll med bingolotto tillsammans med typ resten av Sveriges befolkning. Har druckit två koppar av "deathwish coffee", det skulle tydligen ha dubbelt så hög koffeinhalt som vanligt kaffe och hålla en vaken i flera dygn. Lite överdriven beskrivning misstänker jag, jag är fortfarande lika trött som innan. Men det var värt ett försök antar jag. Hittills har vi inte vunnit något på lotterna i alla fall, men vi har hopp om sista omgången. 

 

Katterna har blivit rätt bra vänner nu förresten. Igår låg de till och med i samma "korg" i klösträdet. Åh! Känner mig varm i hjärtat över att de kommer så bra överens. Det har verkligen gått över all förväntan med dom.

 

På jobbet har det varit fullt upp i veckan med all julhandel. Men nu är jag ledig i två dagar och kan pusta ut lite. Imorgon ska vi ha julafton här hemma, känner inte alls av den där berömda julstressen. Har fixat köttbullar idag, vilket tog en stund men det var nästan lite avstressande att stå där och fixa med dom.  Lite pyssel är kvar till imorgon men det känns inte så farligt. Känner att det blir som det blir. Jag är inte den som försöker imponera genom att göra tio sorters godis och sju sorters kakor. Ingen orkar ju ändå äta något efter maten ändå, hehe. Men något gott blir det allt, jag har en plan.

 

Men nu ska jag fortsätta se på bingolotto. God jul till mina få läsare!

Vaknade i morse med en kattunge i sängen. Fick veta av maken att Lilla Blå legat vid mig flera gånger under natten men att jag varit nära att lägga mig på honom. Haha, åh, så typiskt mig att inte ligga still! Nu under morgonen har han varit väldigt aktiv och busig. Han fräser lite åt Yoda, så de har väl inte riktigt blivit vänner än. Yoda pratar som vanligt en massa och låter mest ynklig. Men det känns som att det kommer lösa sig med tiden. Allt är ju bara så nytt just nu.

 

För övrigt är jag ledig hela helgen, så vi ska passa på att göra bort julhandlingen och förbereda lite inför julafton. Känns som att det kommer bli en riktigt mysig helg.

Året började med att jag fick veta att jag inte var garanterad att få några fler jobbpass. Jag blev med andra ord "arbetslös". Skrev in mig på arbetsförmedlingen för första gången i mitt liv. Det skulle dock visa sig att jag inte behövde dem särskilt mycket. Provjobbade hos ett städföretag, men det var inget för mig. Pendlade mellan mina två senaste jobb och fick även ett tredje extrajobb och fick stå själv och sköta en bokhandel under en veckas tid. Detta med rätt knapphändig upplärning då jag aldrig hade tid för något mer. Men jag gjorde det bra ändå. Tog ut två arbetslöshetsdagar från a-kassan på typ fem månader och hade nog mer jobb än någonsin.

 

Innan bröllopet i maj förberedde vi oss med en natt på havsbadet. Gick på spabehandlingar och skämde bort oss själva. Minns att jag hade huvudvärk under större delen av dagen dock, men den försvann efter en halvtimme i ett spabad.

 

Därefter var bröllopet nästa stora händelse. Ingen förklaring behövs. Vaknade upp till strålande sol och med ett leende på läpparna. Blev klippt och sminkad på Hårstudion och kände mig väldigt vacker. Bröllopsfoton togs utanför Sjöbodan och sedan var det dags för bröllopet. Det var ett riktigt drömbröllop med trubadur, tårar och två ja-sägare. Sedan blev det middag och efterfest på Sjöbodan med trubadur, fina tal, bröllopsdans och skönsång från min nyblivna make.

 

I och med sommarens intåg fick jag åter igen ett fast schema på matbutiken och det lugnade ner sig med andra jobb. Det kändes riktigt bra.

 

För att ändå känna att vi gjort något under sommaren åkte vi till Umeå över en weekend med ett stopp i Skellefteå för att träffa mor och bonusfar. Bodde på Stora Hotellet och jag minns att jag var otroligt trött och sov alldeles för stor del av vistelsen. Men den vakna tiden hade vi trevligt med god mat, uppträdanden på torget och lite bilprovningar och shopping.

 

Under sommaren hann vi även med en till tur till havsbadet där vi såg Boppers, för det ville maken göra. Vi åt buffé som för hans del innebar potatis och en tallrik med vegetariskt, det var allt de kunde erbjuda honom.

 

Sedan kom hösten och jag började inse att jag kunde vinka hejdå till arbetsförmedlingen. Fruktansvärt skön upptäckt. Det flöt på med jobbet och gör det än.

 

I september ställdes det till med födelsedagsfirande i Ersnäs, vi bakade ihop det och firade alla som fyllt år eller skulle fylla år inom en snar framtid. Jag bidrog med förrätten, det blev gott och all annan mat också. Det var vi, pappa med sambo och hennes mamma, brorsan och farmor och farfar. Mycket trevlig dag. 

 

I oktober blev det dags för den efterlängtade bröllopsresan till Japan. Eftersom att jag skrivit så mycket om den i bloggen fattar jag mig kort här. Men vi bodde hela vistelsen i ett minimalt rum i Tokyo och det var en underbar resa. Jag mådde bra.

 

Tillbaka till verkligheten sedan. En tid av tomhet följde. Efter att ha förverkligat två stora drömmar under ett år kom frågan, vad göra nu? Vi åkte till Skellefteå över en weekend och tog in på hotell. Fick ett rum som var säkert dubbelt så stort som det i Tokyo, minst. Hade Idolmys framför tv:n, shoppade, besökte mor och bonusfar och gick på bio och såg två filmer på samma kväll. Gick på julmarknad också, hittade inget där men blev frusna.

 

Och nu börjar året närma sig sitt slut. På lördag får vi tillskott i familjen bestående av en liten kattkille, vi kallar honom Lilla Blå. Fyra dagar efter det firar vi jul hemma hos oss med makens familj.

 

Det känns som att det blir svårt att toppa det här året. Men vi får väl se. Vi får väl se. 

Inte länge kvar till jul nu. Igår bakade jag min första mjukpepparkaka, det var en kund som pratade om att han skulle baka en, vilket inspirerade mig. Den blev god, men det lossnade lite bitar när jag skulle få ut den från formen. Synd! Kul dock att det gick att få den att smaka normalt fast den var glutenfri, en del jag smakat har kunnat ha en lite konstig konsistens. Jag bakar typ två gånger per år kanske, så det var verkligen en chansning från min sida. Men det blev lyckat tycker jag. 

 

För övrigt känns det som att tiden springer iväg och jag inte alls hinner/orkar göra allt jag skulle vilja inför julen. Visst, jag känner inte den där julstressen över att jag måste baka tio sorters kakor och julgodis på det, men det skulle ändå vara kul att få pyssla lite i köket i alla fall. Ska försöka hitta lite tid till det. 

 

Annars har jag som inget speciellt att berätta. Nya kissen kommer på lördag, wihoo!

Mitt första julminne: Svårt att säga vilket som var det första egentligen. Minns en gång när vi firade jul hemma och mina kusiner som var där fick ett skrin med en dansande ballerina i julklapp. Jag minns att jag också ville ha ett men minns inte om jag fick något? Haha! Men jag tror det för jag vet att jag haft ett.

 

En annorlunda jul: Alla mina jular har nog varit rätt normala egentligen. Skulle vilja prova fira utomlands någon gång.

 

Det bästa med julen: Att aldrig behöva gå hungrig och att få träffa nära och kära.

 

Vad önskar du dig i julklapp: Allt som kan hålla mig varm under vintern. Kanske lite träningskläder. Biobiljetter går alltid åt här också. Och ett guldarmband men det känns lite dyrt.

 

Bästa julminnet: Har haft många bra jular, så det är svårt att välja ett särskilt julminne. Men en julaftonsmorgon för ett antal år sedan anordnade ridskolan en julaftonsritt som jag och pappa deltog i. Det måste väl ändå ses som ett bra julminne, lite annorlunda.

 

Värsta julminnet: Inget specifikt. Men när mina föräldrar separerat minns jag att jag tyckte det var jobbigt att inte få fira med båda föräldrarna samtidigt.

 

En present du blev extra glad för: Supersvår fråga ju! Bortskämd som jag är har jag fått supermånga fina presenter genom åren. Men när jag var liten önskade jag mig en vit barbiehäst med glittrig man och svans, när jag fick den var nog lyckan total. Hehe.

 

Mina favoriter på julbordet: Julmust är ju ett måste. För övrigt gillar jag att ta lite av varje.

 

Kollar du på Kalle Anka: För det mesta, men det har väl hänt att man missat det nån gång.

 

En viktig jultradition: Är inte så traditionsbunden. Men firar man hos farmor och farfar SKA man dricka champis till ris a la maltan, det är supergott!

För några dagar sedan bestämde vi oss lite spontant för att åka till Skellefteå och bo på hotell i helgen. Kan säga att det varit välbehövligt! Vi har ägnat helgen åt att shoppa lite, besöka mor och bonusfar och bror där vi blev bjudna på en fenomenal älgmiddag, samt gått på bio med dem. Såg "en underbar jävla jul" och det var verkligen jätterolig. Sedan fortsatte vi på egen hand med att se andra hungergamesfilmen, den var också bra. När vi kom tillbaka till hotellet satt Christer Sjögren och några andra i receptionen, så vi konstaterade att vi måste ha valt rätt hotell, haha. 

 

Den här morgonen har vi bara hunnit med att äta frukost än så länge. På frukosten såg vi Sven Wollter. Vad gör alla i Skellefteå egentligen? Mannen funderade på att fråga om han fick ta kort med honom för att skicka till sin mor, men jag övertalade honom att låta bli. Vem sjutton vill bli fotad under frukosten liksom, inte jag i alla fall!

 

Frukosten var god i alla fall och med ett bra och lite julinspirerat utbud. Hotellrummet var också rymligt och med en stor balkong, synd att det är vinter. Vissa inslag är kanske lite slitna, men jag känner att jag överlever det. Värst var det att parkera i parkeringshuset, det var så trångt att jag knappt vågade titta när maken skulle parkera. Nåja, en trevlig helg har det varit i alla fall. Idag ska vi gå på marknad innan hemfärd.

Jag jobbar mycket nu med att hitta en balans i livet. Har haft en förmåga att snöa in väldigt mycket på enskilda delar, men när man har flera komponenter som ska fungera tillsammans fungerar inte detta så bra. Men visst kan jag vara bäst på jobbet, om jag dumpar min man och slutar träna. Eller ja, jag kan väl vara bäst i några år innan i alla fall innan jag går in i väggen. Och visst kan jag bli biffigast på gymmet om jag säger upp mig från jobbet och fokuserar fullt ut på det. Det är väl inte så svårt att bli bäst på något om man ger sig fan på det. Men det är omöjligt, för mig, att vara bäst på allt. Eller att ens vara bäst på något om jag vill kunna göra fler än en sak i livet. Det tog mig bara 24 år att acceptera. Men nu är jag där och jag är övertygad om att det gör mig till en mer harmonisk människa. 

 

En stor förändring jag gjort är att jag blivit medveten om hur negativt stress påverkar mig och därför gör allt jag kan för att stressa mindre. En annan del är att jag tillåter mig själv att äta lite mer vad jag vill. Visst, med min mage kan man inte göra alltför stora utsvävningar, men vill jag äta en chokladbit så gör jag det. Alternativet skulle vara att fortsätta vara fanatisk med kosten, vilket inte är kompatibelt med mitt nya, mer avslappnade liv. Att begränsa sig är ju faktiskt ett måste i sig. Ett måste att följa de regler man satt upp för sig själv. Vilket leder till stress. Och vad var stress? Just det, dåligt för mig. 

 

Hittills tycker jag att jag lyckas ganska bra. I och med att jag stressar mindre har jag faktiskt kunnat träna mer. Förmodligen för att jag orkar mer när jag tillåter mig att slappna av emellanåt. Jag har även kunnat nalla några bitar ur chokladasken utan att det resulterat i en katastrof. Tidigare har alla avsteg från min begränsade kost resulterat i en ledsen och värkande kropp. Jag har faktiskt också blivit bättre på att plocka undan här hemma och det har inte ens känts så jobbigt som det brukar. Allt detta berättar ju för mig hur stor bov stressen varit i hur jag mått de senaste åren. Vilken underbar insikt.

Nu när vi går in i december passar det väl bra att uppdatera lite här. Har väl säkert inte hänt jättemycket sedan sist, men förra helgen var vi på personalfest på havsbadet med mitt jobb. Såg en show med Robert Wells och åt buffé. Synd bara att jag jobbade från morgonen dagen efter, var väl minst sagt trött när väckarklockan ringde. Men det fick det vara värt!

 

För övrigt känner jag att jag nått något slags antiklimax. I år har jag gift mig och varit på bröllopsresa till Japan som jag velat åka till i flera år. Och nu står jag här och känner mig smått tom och tänker "jaha, och hur ska jag toppa det här?" Kan väl erkänna att det varit lite tufft att tackla den känslan, men det är bara att försöka ta nya tag och fundera över vilka andra drömmar och mål man har.

 

Har fått en allt större längtan efter att göra något tillsammans med mina föräldrar. Men tja, ni vet ju hur det är när man flyttar hemifrån, föräldrarna växer upp och skaffar egna liv. Båda har gått och blivit egenföretagare på varsitt håll och jag är stolt över dom! Det är så kul att de vågar göra sådana saker, själv känner jag att det är ganska bekvämt att vara anställd ändå. Gott om tid har man då ... Till träning och hushållssysslor typ. Sen då? Jag borde verkligen skaffa några hobbys.

 

Men det var en liten lägesrapport i alla fall. Skriver igen när andan faller på.

I år ska vi ha julen hos oss. Det hade vi faktiskt även förra året, men då kändes det inte som att det behövde vara så märkvärdigt då det "bara" var vi och föräldrar. Nu blir det typ hela makens familj som kommer. Det här året känner jag mig faktiskt riktigt sugen på ordentligt julmys och planerar att gå "all in". Det är minst sagt en del som ska ordnas, så jag har faktiskt redan börjat göra en lista över maten. Det gäller väl att vara ute i god tid? Hehe. 

 

Ser dock att klockan börjar bli mycket, så det är dags att gå och lägga sig. Får planera vidare en annan dag.

Om nu nån funderar på vad jag önskar mig i julklapp så har jag för en gångs skull en liten lista:

 

*Tjocksockor.

*En gosig morgonrock.

*Grönt te.

*Och allt annat varmt man kan behöva för att klara vinterhelvetet!

 

/Hatar att frysa.

Inlägget från den sista tiden i Japan har dröjt då det kommit mycket annat i vägen. Men nu kommer det.

 

Den sista middagen i Tokyo ville vi såklart skulle bli speciell. Vi gick ut i Shinjuku där vi sprang på en restaurang som kändes lite finare, inte minst om man kollade på priserna. Vi bestämde oss i alla fall för att äta där och upptäckte att de hade sukiyaki, en rätt maken tjatat om rätt länge. Så vi bestämde oss för att beställa den. Jag tog även en förrätt bestående av sashimi och då kom servitrisen och sa ett ord jag inte uppfattade. Vi tyckte det lät som wok, skulle jag wooka den råa fisken? Efter att hon upprepat sig några gånger kom hon med en gaffel. Ahaa, fork! Jag får ju faktiskt upp maten med pinnarna även om min teknik säkert är skrattretande för japanerna. Men jag försökte faktiskt äta med pinnarna med rätt teknik, men då kändes det som att nån nerv i handleden kom i kläm så jag slopade det. 

 

Huvudrätten då. Sukiyaki innebär alltså att man får in en gryta där man kokar olika saker i en gryta. Eller ja, servitrisen gjorde det och vi såg på. Det var kött, svamp, tofu, oku (?) påminde om tofu fast med mer smak, nudlar och annat smått och gott. Jag trodde dock nudlarna var nån form av grönsak och åt med god aptit tills maken sa nåt om nudlar och jag insåg mitt misstag. Undrade varför han inte varnat mig men han trodde jag förstått vad det var men åt ändå. Dock klarade jag mig oskadd från nudelincidenten. Till efterrätt fick jag en kula med glass och grönt te, en bra avslutning på en hyfsat god måltid. Sedan knallade vi tillbaka mot hotellet efter att ha betalt den kanske dyraste notan på hela resan. 

 

Dagen för hemresa vaknade jag före väckarklockan, alltså kring halv sex kanske? Jag fungerar oftast så att om jag är orolig för att inte hinna vaknar jag tidigare än alarmet, lite störande. Men jag hann se soluppgången innan jag började göra mig i ordning för hemresan. Maken vaknade panikslaget och undrade om han missade att alarmet ringt, men det hade han ju inte. Vi packade det sista, checkade ut och haffade en taxi till Shinjuku station. Därifrån åkte vi med Narita express till flygplatsen. Åt sushi på flygplatsen, var ju tvungna att passa på att äta det en sista gång. 

 

Därefter följde nästan ett dygns resande. Ett sömnlöst sådant. Vi kom hem kring nio på kvällen då jag äntligen fick möta min älskade katt och säng! Det var bara att trycka i sig lite mat och sedan sova, för redan halv åtta dagen därpå skulle jag upp och jobba.

 

 

Våran sista dag i Japan. Känns såklart lite vemodigt. Vi har tagit det rätt lugnt. Åkte till Bubba Gump och åt lunch och jag blev alldeles för mätt! Tog först en förrätt med nachos och någon röra med ost och grönsaker. Jättegott men jättemycket mat för en förrätt. Drack en jättegod körsbärslemonad till. Sedan kom varmrätten, friterade kokosräkor och pommes. Är man redan relativt mätt sedan innan blir en sån rätt fort alldeles för mastig. Tryckte i mig mat tills jag inte kunde få in en enda tugga till, hatar verkligen att lämna mat. Men det var omöjligt att få ner allt.

 

På LaQua området stod det även en massa folk och lyssnade på en artist som sjöng. Vi hade ingen aning om vem det var men tydligen är han väl rätt stor i Japan. Sjöng bra gjorde han i alla fall, så vi stannade och lyssnade. Därefter har vi bara tagit det lugnt och fixat med packningen. Snart ska vi bestämma oss för vilken som ska bli våran sista middag här. Sushi känns väl inte helt långsökt, hehe. 

 

Imorgon åker vi tidigt på morgonen så då hinner vi inte göra så mycket. 

 

Denna bild är uppladdad från min systemkamera via ett minneskort med wifi. Hur avancerad teknik är inte det?! Jag tycker i alla fall det är häftigt att kameran och telefonen kan kommunicera med varandra. Det innebär ju även att jag kan blogga från utlandet med bilder i inläggen. Något att praktisera på nästa resa, när nu denna blir. 

Idag har varit en ganska avslappnad dag. Vi börjar känna att vi hunnit med det mesta av det vi velat. Blev inte något besök till Fuji, men det var en så lång resa dit och vi kände att vi kunde leva med att bara ha skymtat det i horisonten. Åkte till Shibuya idag och gick omkring där en stund för att kolla upp nån butik vi missat. Köpte även mitt livs första foundation. Jag har fortfarande inte fått så bra koll på vad yenen ligger i för kurs, så jag tog den glatt till kassan och betalade. NÄSTAN FEMHUNDRA SPÄNN! Fick jag översatt av maken sen. Jag ifrågasatte hur han kunde låta mig köpa så dyrt smink men han svarade bara lugnt att en bra foundation kostar så mycket. Hur han kan veta det? Ja, det är en fråga jag ofta ställer mig också.

 

Blev därefter vrålhungrig och hamnade på nåt väl inrökt ställe där jag åt curryräkor med ris. Mättade i alla fall. För att sedan spä på ångesten över att ha köpt det dyraste sminket i världshistorien, var jag givetvis tvungen att gå in i en smyckesaffär. Vi har alltså varit in i ett otal sådana butiker tidigare, men just idag hittade jag givetvis ringen med stort R. Har letat den perfekta ringen hur länge som helst och där var den. I vitt guld med lagom mycket bling, lagom storlek och dessutom bekväm! Den satt helt perfekt på mitt finger. För att göra saken ännu bättre/värre var den givetvis på halva priset dessutom. Den var faktiskt billig efter rabatten, bara drygt en foundation gånger två. Men ändå, man får ju ångest av alla dyra inköp! Dock har jag sagt hela tiden att hittar jag den perfekta ringen för den summan så slår jag till. Antar att det var ödet då, trodde verkligen inte det fanns en sån ring i den prisklassen.

 

Därefter kände jag att det var säkrast att åka till hotellet för att inte råka shoppa något mer. Där spelade jag mobilspel tills telefonen dog och då började det bli middagstid. Så vi åkte in till Shinjuku och fixade först biljetter till Narita express så vi tar oss till flygplatsen på söndag. Sedan knallade vi till ett favoritsushiställe och käkade. Den här gången hade de dock inte snålat med wasabin så det skedde små explosioner i våra munnar emellanåt. Åt även en tomatsallad som var riktigt god och maken åt en seafood sallad. Har jättesvårt att komma på vad vissa ord heter på svenska just nu, förvirrande med alla språkväxlingar ju.

 

Avslutade kvällen med att promenera runt i stan och insupa miljön. Hittade ett jättelugnt tempelområde och även ett område nedanför ett lyxigare höghus som var hur mysigt som helst! Gick genom en gång av upplysta träd och in i nästan en minipark med en liten anlagd damm i olika våningar där vatten rann omkring. Maken sa att om vi inte redan varit gifta hade han nog friat där, så stämningsfullt var det. En riktig liten oas bland stadsvimlet. Ville aldrig att kvällen skulle ta slut. Men det gjorde den. Imorgon är sista dagen innan hemresa. Saknar en del där hemma såklart, men är samtidigt aningen kluven. Det är mysigt här också!

Idag hoppade vi på tåget till Kamakura, som ligger en dryg timme från Tokyo. Väl framme kryllade det av skolbarn med gula hattar, så vi valde nog fel dag att åka dit. Köade länge på Donken för lite mat. Sedan var det dags att utforska Kamakura lite närmare. 

 

Detta ställe kändes mysigt och fridfullt på något vis. Vi promenerade genom ett grönskande bostadsområde, till skillnad från i stan fanns här inga höghus utan vanliga hus. Nästan så jag skulle kunnat flytta in där! Det skulle tydligen finnas en hel del tempel i området men vi hittade bara ett. Dock med en tillhörande jättestor Buddhastaty som vi tog en massa kort på. 

 

Därefter promenerade vi runt en stund och stannade på ett ställe och åt italiensk kulglass, yummie! Det var en chansning för magen, hemma hade jag nog inte kunnat äta så stor mängd med mjölkprodukter, men här är det tydligen rätt lugnt. Vi tog därefter ett tåg tillbaka till mer centrala delar av staden där vi vandrade efter en shoppinggata och köpte varsitt par omsorgsfullt utvalda ätpinnar. Jag tyckte jag var hyfsat pigg och hade gärna fortsatt utforska Kamakuras alla tempel och vrår. Men maken var inte lika fräsch så vi bestämde oss för att åka hemåt. Kanske var det lika bra, blev dödstrött så fort jag klev på tåget. Nu, vila.

En typisk sån där "fram och tillbaka dag" då man inte riktigt vet exakt vad man gjort sådär på rak arm. 

 

Men vi började i alla fall med att åka till Tokyo Dome för lite julklappshandling och shopping. Åt frukost på Donken och fick konstaterat att de inte har glutenfritt bröd på Donken i Japan, dåligt! Sedan gick vi till Bubba Gump Shrimp Co och shoppade loss. Älskar den restaurangen/affären. Sedan tyckte hon som skulle ta betalt för kläderna vi shoppat att hon var för långsam och ville bjuda oss på varsin drink som kompensation medan hon fixade klart det sista. Hur gulligt? Jag drack en lemonad och maken en cola. 

 

Efter all shopping fick vi åka till hotellet och lämna av lite påsar. Sedan åkte vi till Asakusa då maken ville ha en till kökskniv, rätt ironiskt med tanke på att det mest är jag som står i köket, men han vill väl att jag ska ha det bästa ;-) Vi hittade vad vi sökte och promenerade sedan runt och såg om det fanns något mer intressant. Jag hittade Chupa Chups med chokladsmak och lyckan var gjord, min sedan länge saknade favorit! Efter det fyndet hade jag inget emot att åka tillbaka till hotellet igen för en stunds vila.

 

Kvällen började vi med att gå tillbaka till rullbandssushirestaurangen från igår. Beställde in ungefär arton bitar och en misosoppa idag och maken tog över tjugo bitar. För det och två cola betalade vi strax under trehundra spänn, vansinnigt prisvärt. Åkte efter det till Shibuya då jag ville ta bilder på Shibuya crossing med min nya kamera. Det är alltså flera jättelånga övergångsställen som går åt alla håll över en rätt trafikerad väg, det blir grönt ungefär varannan minut och i snitt passerar hundratusen personer i timmen över där. Shibuya är en populär stadsdel där det finns mycket att göra, men det är ändå svårt att ta in hur mycket människor som passerar över Shibuya crossing, hela tiden. 

 

För att få ännu bättre utsikt köpte jag en kaffefrappuccino på Starbucks som på andra våningen har perfekt utsikt över området. Där satt vi och tittade ut medan jag fick en smärre brainfreeze och började frysa, när ska jag lära mig att kalla drycker inte är för mig? Men gott var det ju. När vi kollat klart gick vi till ett område som kallas love hotel hill på grund av det stora antalet love hotels som finns där. Ett love hotel är alltså ett hotell där man kan ta in för en timme om man vill. Rummen kan ha olika teman, typ flygplanstoalett eller ehm, typ vad som helst antar jag. Vi avstod att hyra ett rum så vi vet inte så noga vad de har att erbjuda. Satte oss i kanten av en gata när vi kände att vi gått nog och tittade på folk som gick förbi. Tycker det är synd att så många känner att de måste gå i högklackat trots att det syns att de har ont eller att de är hjulbenta eller har svaga vrister eller av andra anledningar helt enkelt borde ha så stabila skor som möjligt. Men det är ju deras problem.

 

Nu är vi tillbaka på hotellet. Jag fyllde ju år idag förresten. Som det kanske märks har jag inte firat mer än någon annan dag på semestern, men det känns som att vi firar och unnar oss hela tiden ändå. Så jag är fullkomligt nöjd!

En rolig sak med den här resan är att ibland checkar vi av saker från listan över vad vi skulle vilja prova, helt utan att vi planerat det. Ikväll var rullbands sushi en sådan grej. Vi gick utanför hotellet utan att ha en aning om vart vi skulle äta. Stod ute på trottoaren ett tag och kände oss helt tomma i huvudet. Sedan kom jag på att vi sett något spännande från hotellfönstret. Svårt att förklara utan att det låter skumt, men typ ett köpcentrum nedanför marknivå vilket man kan se genom ett relativt stort "hål" i marken från vårt hotellrum. Så vi bestämde oss för att gå dit och se vad det egentligen var.

 

Och där hittade vi alltså en restaurang med rullbandssushi! Så vi gick in. I mitten av rummet fanns några våningar av rullband med stolar och bord längsefter. Några enstaka sushibitar åkte runt på bandet, de fortsatte åka runt under hela vår vistelse. Vi fattade liksom aldrig om det bara var att haffa dom och äta eller om de mest var för syns skull. Men de åkte ju runt rätt länge så frågan är väl hur fräscha de var? 

 

Beställde maten genom att trycka in på en surfplatta vilka bitar vi ville ha, det fanns bilder på allt och var enkelt att förstå hur man skulle göra. Max fyra beställningar åt gången, ca åtta bitar alltså, kunde man göra. När man valt klart dröjde det inte länge innan sushibitarna kom åkande på rullbandet, festligt! Det var jätteroligt tyckte jag och hade kunnat beställa nästan hur mycket som helst bara för att. Men tretton bitar slutade jag nog på och godast var förvånansvärt nog en vegetarisk variant, en rulle med sjögräs och något som liknade coleslaw men säkert var något annat. 

 

Kul upplevelse som sagt och gärna något jag gör om! Nu ska vi sova så vi orkar med morgondagen. Och mamma, läser du inte? Du har ju inte kommenterat på flera inlägg! Kram.