Bea

Inlägget från den sista tiden i Japan har dröjt då det kommit mycket annat i vägen. Men nu kommer det.

 

Den sista middagen i Tokyo ville vi såklart skulle bli speciell. Vi gick ut i Shinjuku där vi sprang på en restaurang som kändes lite finare, inte minst om man kollade på priserna. Vi bestämde oss i alla fall för att äta där och upptäckte att de hade sukiyaki, en rätt maken tjatat om rätt länge. Så vi bestämde oss för att beställa den. Jag tog även en förrätt bestående av sashimi och då kom servitrisen och sa ett ord jag inte uppfattade. Vi tyckte det lät som wok, skulle jag wooka den råa fisken? Efter att hon upprepat sig några gånger kom hon med en gaffel. Ahaa, fork! Jag får ju faktiskt upp maten med pinnarna även om min teknik säkert är skrattretande för japanerna. Men jag försökte faktiskt äta med pinnarna med rätt teknik, men då kändes det som att nån nerv i handleden kom i kläm så jag slopade det. 

 

Huvudrätten då. Sukiyaki innebär alltså att man får in en gryta där man kokar olika saker i en gryta. Eller ja, servitrisen gjorde det och vi såg på. Det var kött, svamp, tofu, oku (?) påminde om tofu fast med mer smak, nudlar och annat smått och gott. Jag trodde dock nudlarna var nån form av grönsak och åt med god aptit tills maken sa nåt om nudlar och jag insåg mitt misstag. Undrade varför han inte varnat mig men han trodde jag förstått vad det var men åt ändå. Dock klarade jag mig oskadd från nudelincidenten. Till efterrätt fick jag en kula med glass och grönt te, en bra avslutning på en hyfsat god måltid. Sedan knallade vi tillbaka mot hotellet efter att ha betalt den kanske dyraste notan på hela resan. 

 

Dagen för hemresa vaknade jag före väckarklockan, alltså kring halv sex kanske? Jag fungerar oftast så att om jag är orolig för att inte hinna vaknar jag tidigare än alarmet, lite störande. Men jag hann se soluppgången innan jag började göra mig i ordning för hemresan. Maken vaknade panikslaget och undrade om han missade att alarmet ringt, men det hade han ju inte. Vi packade det sista, checkade ut och haffade en taxi till Shinjuku station. Därifrån åkte vi med Narita express till flygplatsen. Åt sushi på flygplatsen, var ju tvungna att passa på att äta det en sista gång. 

 

Därefter följde nästan ett dygns resande. Ett sömnlöst sådant. Vi kom hem kring nio på kvällen då jag äntligen fick möta min älskade katt och säng! Det var bara att trycka i sig lite mat och sedan sova, för redan halv åtta dagen därpå skulle jag upp och jobba.