Bea

Mitt kontos saldo är en tragisk syn. I vissa perioder känns det som att jag inte gör annat än jobbar. Trots detta känns det som att tillgångarna inte ökar. Jag har köpt ETT klädesplagg på hela det här året, har alltså lagt typ en hundring på kläder. Smink? Noll. Skor? Noll. Hårfärg? Noll. Vi bor inte särskilt mycket dyrare än förut heller. Men vad GÖR jag undrar ni säkert då. Det undrar jag med.

Jag ser förjävlig ut men offrandet av mitt utseende verkar ha gett noll?! Eller så kanske jag bara inte ser de små framstegen ... Att det ökar, lite i taget. Det är ju mer än det var när vi började. Faktiskt.

Har legat ute i solen och läst i princip hela dagen. Korkat, jag vet. Märker redan att jag bränt knäna ... Och säkert fler ställen. Men det var ju så himla skönt! Och fascinerande att se att man faktiskt kan få färg också. Men korkat, så himla korkat. Jag har verkligen inget solvett det här året.

Boken tog i alla fall slut som tur var, annars hade jag väl legat kvar där ute än. Känner mig dock rätt slö idag och har inte börjat med någon middag. Vet inte ens om jag är hungrig, eller sugen på något. Är nog ganska nöjd för tillfället. Men äta måste man väl ... Så småningom.

Vädret fortsätter vara fint men jag har bränt mig så jag kan inte vara ute! Det känns väl sådär, men trots det klagar jag faktiskt inte. Snart kommer ju min älskling hem och vad kan vara bättre än det? :-D

Har väl inte så mycket att skriva om egentligen. Annat än att jag tycker om mitt liv!

Det är så fint väder ute att jag aldrig ville gå in. Men nu ligger jag i alla fall i soffan och skyddar mig från solen. Var ute hela dagen igår och var på gränsen till att bli lite lätt bränd så dumt att utmana ödet. Men jag kan i alla fall glatt konstatera att jag nog fått lite färg ändå. Yaay, trodde aldrig det skulle hända!

Ska det fortsätta vara så här fint väder behöver jag inte ens deppa över att vi inte kan åka utomlands i år. Det känns som att det här vädret duger gott för mig. Hoppas det håller i sig till semestern!

Kände mig förvånansvärt avslappnad när jag vaknade idag. Åt frukost ute på bron och gick på en promenad. Dock gick det lite tungt att gå, trötta muskler kanske, så särskilt långt gick jag väl inte direkt. Alltid något dock.

Gud så ointressant! Vem vill ens läsa sånt?! Snacka om att jag har ett innehållslöst liv ...

Hehe ... Ingen har väl undgått att jag tjatat om att jag vill jobba mer. Kollade i alla fall på schemat för juni nu och tja ... Nog får jag jobba alltid. Tio dagar i rad med slutdag på midsommarafton. Hoppas bara jag håller ihop!

Idag ligger jag med en jobbig spänning i nacken och mår lite lätt illa sedan gårdagens stängningspass. Känner väldigt starkt att för att över huvud taget få tillbaka någon form av skärpa så hade jag behövt vila egentligen. Jag är verkligen inte på topp i dessa dagar, igår delade jag ut en kycklingsallad UTAN kyckling ...! Ja ni hör ju, jag är helt väck.

Men det är bara att bita ihop idag, imorgon och på fredag. Sedan är jag ledig i tre dagar och jag kan lova att det KOMMER jag vara också. Störande att man ska vara så vek att man behöver vila ibland. Det är väl onödigt?!

Förra veckan jobbade jag en massa. Solen sken. Jag var sliten och omotiverad. Börjar denna vecka med en ledig dag. Men var är solen? Hade hoppats på att kunna sitta ute och steka, men givetvis blir det dåligt väder bara för att jag äntligen är ledig. Hmpf!

Så här ligger jag i soffan, fortfarande i morgonrock och känner inte för att göra ett dugg. Har ett gymkort jag skulle kunna nyttja, men spänningarna i nacken ligger och lurar och jag vill inte göra det värre. Vila är väl enda alternativet antar jag.

Jag drömmer om härliga resor till exotiska länder. Får nog fortsätta drömma. Det ligger långt in i framtiden.

Livet flyter på. Jag överlevde en natt själv i huset, lyckades till och med somna utan problem. Knogar med att lägga in lite extra jobb utöver mitt rullande schema. Tänker på hur det varit om jag haft heltid. Den ekonomin! Hur bra jag än trivs med mitt nuvarande jobb ska jag nog överväga att söka annat också. Money talks ...

Inte för att jag tror jag kommer få nåt annat i första taget. Jag har ju inte direkt kompetensen som alla slåss om. Jag är bara allmänt bäst, men det räknas liksom inte riktigt. Men jag tror jag överlever ändå. Inte har jag det dåligt. Tvärtom. Det kan bara alltid vara bättre.

Men men ... Nu ska jag åka och jobba ett antal timmar.

Och igår fick jag än en gång lära mig vad som händer om man inte lyssnar på sin kropp. Låg med världens värsta spänning i nacken och mådde illa exakt hela dagen. Sov nästan hela dagen i stort sätt. Jag vet mycket väl varför. Åtta arbetsdagar i rad och en del rätt långa. Det funkar tydligen inte, uppenbarligen behöver jag vila ibland. Det är inget nytt egentligen men jag hinner glömma av mig mellan gångerna. Vill ju jättegärna jobba mycket men min kropp vill inte samma sak. Irriterande.

Idag mår jag i alla fall bättre. Kanske inte så konstigt. Jag sov ju nästan hela dagen igår och sen sov jag hela natten också. Så vila har jag nog fått så det räcker och blir över. Känner mig mycket mer avslappnad nu.

Idag blir det att gå en sväng på stan och bara ta det allmänt lugnt. Med tanke på hur lite näring jag fick i mig igår kan det nog vara klokt. Äta och vila.

GAH! Jag vill ju så mycket, varför ska det inte gå att göra allt?!

Sitter och funderar på om jag ska orka göra något idag innan jobbet. Kanske gå på en promenad eller åka och handla. Antar att jag skulle hinna med både och. Dock så känner jag mig ganska seg. Men jag vet att om jag väl kommer igång kan jag få gjort hur mycket som helst. Det gäller bara att ta första steget.

Jo, det låter som en bra idé att göra det.

En sak slog mig för ett tag sedan. Jag har förändrats ganska mycket. För några år sedan var jag den som knappt sa ett ord. Jag kunde sitta tyst och lyssna och fundera på om jag skulle säga något. Oftast kom jag fram till att ingen förmodligen ändå ville höra vad jag hade att säga. Så jag höll tyst. Däremot mindes jag allting och formulerade meningar i huvudet som jag sedan kunde skriva om. Texterna blev bra.

Idag är jag nästan aldrig tyst. Jag kan till och med bli less på att höra min egen röst. Det betyder nog inte på att jag blivit säkrare på mig själv eller att jag tror att någon faktiskt vill höra vad jag har att säga. Men av någon anledning pratar jag mer nu. Däremot minns jag nästan inget av det jag sagt och om jag försöker skriva något blir texterna platta och innehållslösa.

Jag vet inte vilken version av mig själv jag tycker minst illa om. Den jag var förut ... Sa ingenting men älskade att skriva. Eller den jag är nu ... Pratar fast ingen förmodligen bryr sig ett skit om vad jag säger. Och jag har tappat allt jag faktiskt var bra på.

Man förändras genom livet. Fortfarande vet inte jag vem jag vill vara. Kanske ett mellanting från den jag var förut till den jag är idag. Kanske någon helt annan. Jag är inte riktigt nöjd nu. Kanske blir jag det aldrig.

Kommer nog inte ha så mycket att skriva om här framöver. Planerar att försöka få några extra jobbpass för att få mer pengar på kontot och dessutom ha något att sysselsätta mig med. Börjar vara less på att snåla och spara, jag vill i alla fall kunna unna mig något litet! Har dessutom alltid känt att om jag jobbar mycket så mår jag bättre. Visst, jag kanske blir trött. Men dels är det kul att jobba och träffa alla roliga arbetskamrater och dels får man ju en större ekonomisk trygghet ju mer man jobbar.

Me like. Men helst jobbar jag ju dagtid under vardagarna för att kunna träffa min älskling någon gång. Det innebär att det är svårare att få in extrapass. Det gäller att hitta någon slags balans där ...