Bea

Jag känner mig lycklig, och det har jag delvis facebook att tacka för! Det bästa jag gjort är att lägga till en del personer där som jag tvekat över att lägga till. Har upptäckt nu ikväll att det kan få mig på RIKTIGT gott humör. Visst kan det hända också att jag är inne i ett flow där minsta lilla gör mig lycklig, men whatever! DET ÄR KUL NÄR FOLK SKRIVER TILL EN! :-D 

Sen att jag äntligen fått tillbaka möjligheten att utöva mitt andra intresse, en stor del av mitt liv. Det bidrar också mycket till lyckan, att mitt hjärta äntligen är helt! Älskar att jag får utöva mina intressen, att prata om dem, tänka på dem ... Det är det som får mig att gå upp på morgonen. Har ridningen och dansen att tacka för så himla mycket.

Börjar misstänka att jag är hyfsat grym på matlagning. Idag tillagade jag kycklingklubbor med pommes frites och bea-sås. Åt det sedan med god aptit och än så länge har jag inte blivit förgiftad i alla fall. Kycklingen blev dessutom inte torr, såsen brände inte fast i pannan och pommesen blev inte för salta. Jo ... Jag ÄR grym minsann.

Amen kom igen nu, NÅGOT måste jag ju få känna att jag gjort bra i alla fall. Okej att Jantelagen inte tillåter att man skryter om sina "färdigheter", men matlagningen bryr jag mig ju inte ens om egentligen. Det hade inte varit lika okej för mig att skryta om tex. mina dansskills, eftersom att jag faktiskt BRYR mig ifall jag är bra på det eller inte och inte vill att någon ska protestera OM jag skulle skriva att jag var grym på det (vilket jag inte är). Men matlagning, äsh. Säger någon emot bryr jag mig föga.

Dansen igår var för min del en personlig katastrof. Både kropp och knopp var helt ur form och jag kunde helt enkelt inte få till det! Trots att jag började med att pro-dancer nr 1 under fyra låtar, fortsatte dansa två låtar med stabil-dancer nr 1 och sedan avverkade dans under tre låtar med pro-dancer nr 2 så fick jag ingen bra start på kvällen och bättre blev det inte! Mitt fel, helt och hållet mitt fel. Förtvivlad blev jag! För att jag saknade känsla, ork och följsamhet. Känner så tydligt när det inte blir bra och vill inte att folk ska tänka att "det där kylskåpet ska jag aldrig mer dansa med!"

Mot slutet lyckades jag dock komma igång lite och fick till några acceptabla danser, men då hade jag väl redan avskräckt alla?! Mest förvånad blev jag över att jag nästan inte satt alls trots att jag bara bjöd upp två gånger, och till och med när jag gick och gömde mig utanför och skämdes kom en och bjöd upp mig. Hmm, skumt.

Dags att förflytta sig till dagens händelser, som innebar provridning av två hästar, medryttarhästämnen. Väl värda att vänta fyra månader på, för det är nämligen så långt uppehåll jag haft! Visst var jag lite orolig innan jag satt upp i sadeln för att jag skulle tappat allt, men det kändes knappt som att det gått en dag sedan jag red sist. Det sitter i ryggraden uppenbarligen!

Båda hästarna var superfina, olika som natt och dag (ett sto och en valack ...) men jag gillade båda. De står i samma stall, där det för övrigt verkar vara bra stämning. Kändes himla opretentiöst vilket jag gillar, men samtidigt lyste kunskapen hos hästägarna och de verkar dela mycket av min uppfattning om hästhantering. Tror jag kommer trivas där verkligen och komma bra överens med folket. Ska bli skönt att känna sig lite behövd igen i alla fall! :-D

Om några timmar är det dans. Medan jag väntar passar jag på att vara osocial ... Öh, det där lät BARA konstigt. Men men, ungefär så är läget i alla fall.

Jag längtar! Och hoppas, att det blir många fina danser och att de jag vill dansa med vill dansa med mig också. Tvivlens tid är dock förbi, KLART de vill!!! ;-) Det ska bli kuuuul!

JAG HAR EN BIL. Det känns sjukt skönt att kunna säga faktiskt och vilken frihet det innebär. Jag kan nu dra iväg vart jag vill, utan att vara beroende av bussar och utan att behöva förlita mig på att andra ska kunna skjutsa.

Det är en röd bil i alla fall. En superfräsch Toyota som jag fick i födelsedagspresent av min underbara bonuspappa och mamma! DE ÄR BÄST ♥ När jag såg bilen konstaterade jag att "den där kommer jag ju inte ens behöva skämmas över!". Vilken lycka alltså, jag har en fungerande bil som dessutom är fin! :-D

Äsh, varken orkar eller hinner ta tusen egobilder för att få till en bra. Men i alla fall, jag är redo för att ta emot mina gäster! ♥

Lugnet sprider sig i kroppen. Jag hann! Såklart. Nu kan jag bara ta det lugnt och vänta på att de ska komma, världens bästa mamma och världens bästa bonuspappa. Blender spelar i min CD-spelare, gör mig väldigt sugen på att upprepa några av gårdagens danser idag. Men jag får snällt vänta till imorgon och kanske är det lika bra, tre dagars dans på raken kan det hända att jag inte är redo för riktigt än. Kanske, fast det blev ju inte många timmar igår och jag känner inte av det alls annat än att fötterna ömmar jättelite när jag går. Men men, det lär väl inte skada att ladda batterierna ordentligt idag för att sedan ge 110 procent imorgon. Dock är riktigt bra danser VERKLIGEN som en drog, man vill bara ha mer, på en gång!!!  

Varför lyckas jag alltid komma på en massa bra saker just i sista minuten? Idag kommer min älskade mamma och bonuspappa på besök och jag har ägnat morgonen åt att panikstäda. Först när höll på med det dök det upp i huvudet, att jag har nästan inget att bjuda på! Nu är i alla fall gigantiska chokladbollar tillverkade och jag ska bege mig iväg till Statoil för att kolla in deras utbud. Tur jag bakat bullar tidigare också!

Wellwell, got to go. Och jag brukar alltid lyckas hinna allt jag ska ändå, även om det kan bli stressigt ibland.

Igår var det dags för kvällen för stort D ... Ehh, K. Kvällen då oskulden skulle tas, min premiärdans på foxkväll. Åkte dit med min käre far som ätit middag hos mig innan och åkte på att ta första dansen med honom. Jag kan lova att det kändes skumt, det spelar ingen roll att det BARA är dans, att dansa som jag gör med PAPPA kändes bara fel. Så småningom blev jag i alla fall överlämnad till nästa person som blev ledig ...

Ibland har man  tur! Systemet var sådant att när man dansat klart fick man som tjej ställa sig på rad och vänta på att en kille skulle bli ledig. Tur hade jag i alla fall för att en av mina dansfavoriter råkades bli ledig just då, yay! En rolig och varierad dans bredde ut ett stort leende på mina läppar och alldeles för fort tog det slut. Behövde dock inte sörja alltför länge innan en annan som jag dansat en del med, blev ledig. Än en gång hade jag hyfsat tur, eftersom att han är lätt att följa och vi verkar känna musiken ganska lika.

Sedan pendlade det dock upp och ner. Min fokus på dansen var bitvis verkligen i botten och att somliga danser inte aktiverade mig särskilt mycket heller var då ingen fördel. I slutet dock, då hade jag tur igen, med stort T! Det får erkännas att jag i början undrade vad det var för en tok vars armar jag hamnat i, för stilen var lite udda mot vad jag varit med om tidigare och till en början svår att hänga med i. Efter ett litet tag hade jag dock fattat galoppen, och hej vad det gick! Ville verkligen inte att det skulle ta slut så fort, för den där snabba dansen var precis vad jag behövde för att vakna till. Och det verkade som att vi var överens också om att det var KUUUUL!

Tror förresten jag fått ett kvitto på att jag ÄNTLIGEN börjar komma in på riktigt i dansvärlden. Förut sprang jag runt som en yr höna och hade ingen aning om vilka jag dansat med förut, men nu börjar jag känna igen folk och återgår till att dansa med sådana jag provat tidigare. Framför allt så har jag börjat få dansfavoriter, på gott och ont kanske. Tror det finns typ fyra stycken jag skulle kunna växla mellan en hel kväll och ha kalaskul. Men icke att förglömma, variation förnöjer också och jag tänker aldrig begränsa mig till att dansa med bara vissa!

Någon gång i tiden känns det som att min blogg faktiskt måste varit lite läsvärd. Det jag däremot inte vet, är hur jag ska hitta tillbaka till känslan inläggen hade då. Känns som att de var skrivna i en helt annan anda och att jag skriver annorlunda idag. På ett dåligt sätt.

Vore kul att höra synpunkter från någon som läst mitt blogg ett tag, har inläggen ändrats eller inbillar jag mig bara? 

Har jag någonsin nämnt att jag har dansen att tacka för typ ... Allt? Sure I have, men det tål att upprepas. Önskar så att jag kunde få ALLA att inse dansens alla positiva effekter! Tror faktiskt jag måste räkna upp dem här:

- Har blivit betydligt smidigare. Från stel som en pinne, till hyfsat rörlig. Tror faktiskt mina hälsenor blivit stärkta också, förut vågade jag aldrig stå på tå för att jag var rädd att något skulle gå sönder, så är det inte nu.

- Har blivit betydligt bättre på att ta kontakt med folk och våga riskera att få ett nej. Givetvis har jag otaliga uppbjudningar att tacka för detta och anledningen till att jag vågade börja bjuda upp, var ju att jag ville dansa!

- Har lärt känna en massa nya, otroligt goa människor genom att jag kommit utanför dörren.   

- Har fått ett liv och något att längta till.

Och så vidare ... Seriöst, det FINNS inget negativt med dans! Folk kan tjata hur mycket det vill om att det är så dåligt för självförtroendet att bli nobbad, men jag håller inte med. Tvärtom blir man stärkt av att lära sig ta ett nej, anser jag. Okej, jag har bara fått nej en gång så jag vet inte om jag egentligen får uttala mig, men jag tror i alla fall det är så. Hur som helst ... Dans är LIVET!

Uppenbarligen ska man inte skriva för personliga saker i Facebookchatten. Pratade nämligen med en i morse, när det helt plötsligt, mitt bland all annan text, smög sig in en totalt obefogad fråga. Jag undrade givetvis vad han menade, och det visade sig att den frågan hade han ställt till EN ANNAN dagen innan. Känns ju inte helt tryggt att chatten verkar importera delar av samtal man har med andra och skickar dem till den man chattar med senare. Himla skumt alltså och pinsamt skulle det kunna bli om det vill sig illa ...

Men nog pratat om det. Har nyligen ätit frukost, rostade mackor med ost och te till det. Mjölken jag drack i teet hade passerat bäst före datum, men den både luktade och smakade okej. Något som jag lärt mig sedan jag flyttat hemifrån är att man bara förlorar på att stirra sig blind på utgångsdatumet. Många produkter är helt okej att äta några dagar senare också. Denna upptäckt gjorde jag för övrigt efter att ha insett hur onödigt det är att springa på affären stup i ett bara för att köpa mjölk som jag sedan måste släpa hem.

Funderar lite över vad jag ska laga till middag idag. Pappa kommer förmodligen förbi och äter med mig, så det är ju bra om jag hittar på något. I frysen finns potatisburgare, pytt i panna, köttfärs, kycklingklubbor, en liten bit falukorv, ett halvt paket torskfilé och en julkorv. I kylskåpet och på köksbänken finns ingen ätbar potatis, men jag har i alla fall ris och spaghetti. Vad jag däremot inte har är en stor panna fri från brännskador. Detta faktum gör att det blir lite krångligare att laga mat för fler än en person nuförtiden. Men man kan förstås använda stekpanna och ugn. Eller flera små pannor, har två som än så länge är fria från brännskador. Jag kommer nog på något i alla fall! :-D 


Och så en bild! Tyckte den var befogad eftersom att den går att koppla till mat. Fast mest la jag in den bara för att jag gillar Turkiet-bilder ;-)

När jag tog en matlåda ...

" ... Dessutom sitter jag och har dåligt samvete för att jag tog en matlåda från frysen och värmde till lunch idag. För det första, matlådorna är reserverade till de vuxna, arbetande här i familjen. För det andra, jag råkade ta den godaste matlådan i hela frysen, älgkött med bacon och potatisgratäng som blivit kvar från en födelsedagsmiddag i början av månaden. Kändes lite taskigt att sitta och äta upp den själv, men gott var det i alla fall, så vafan! :-D"

Och tydligen var detta en helt vanlig dag hemma hos oss 2008:

"Jag har ingen längtan efter att få barn eller att gifta mig, som de flesta vanliga tjejer har. Jag känner inget jättestort sug efter att resa utomlands, som de flesta har. Jag skiter fullständigt i att jag aldrig blir någon känd sångerska. Men snälla, låt mig i alla fall en gång i mitt vuxna liv få känna på vad riktig lycka innebär."

Ja, visst förändras man ... Framför allt så har jag fått känna den nu, den riktiga lyckan! Och jag har blivit mer som typ alla andra.


Och typ såhär såg jag ut då.


Just det förresten, har jag berättat om min tvillingsyster?!

Sitter och läser inläggen i mina gamla bloggar och hittade ett klokt citat som jag skrivit ner i en av dem:

"Håll fast vid drömmarna,
för om drömmarna dör är livet som en skadad,
vingskjuten fågel som inte kan flyga."

Jag hittade även en kul typ serie:



Jag hade även skrivit ett inlägg där jag konstaterade att man inte behöver dricka för att ha rolig. Ett utdrag ur bloggen och två helt nyktra konversationer: 

"Vissa behöver inte alkohol för att vara knasiga. Det räcker egentligen med att bara koppla bort hjärnan och bara köra på! Sedan när vi gick och tog en milkshake på frasses fick vi det konstaterat ännu mer.

Jag- Du är inte klipsk du ...
Maria- Tänkte du högt nu?
Jag- Hörde du det där?!

Jag (vi sitter på frasses)- Tur att vi inte drack med sugrör hela tiden, då hade vi suttit kvar här än!
Maria- Men Bea ... Vi sitter kvar här!" (2008-09-26)

Och innan det hade jag skrivit ett inlägg om mitt dilemma när det gällde icke-drickandet:

"Jag vill inte dricka själv, jag SKA inte dricka. Men klarar jag att stå emot trycket? Jag vet inte, så följdaktligen ser jag det som ett enklare alternativ att stanna hemma. Jag är förmodligen världens tråkigaste person. Jag är som jag är, och det är inte alltid det roligaste. Till och med min mamma tjatar på att jag borde fara.
- Du behöver ju bara ta lite i ett glas så det ser ut som du också dricker.
Hon litar på mig, men jag, världens tråkigaste person, litar defenitivt inte på mig själv. Tragiskt?" (2008-09-26)


På den tiden såg jag ut såhär tydligen.

Hann inte sörja jobbet jag inte kunde söka länge, innan jag hittade något som på allvar kändes seriöst och fruktansvärt mycket intressantare. Något som jag sneglat på tidigare, varit sugen på. Har ingen aning om jag är kvalificerad, men vad förlorar jag på att söka? Jag vill ju, jättemycket. Det är ett sådant jobb som jag skulle kunna offra skolan för om jag fick det. Satsa på det. DET ÄR VÄRT.

Sitter och kollar lite på intressanta jobb, det skadar ju aldrig. Så såg jag världens intressantaste rubrik: "Filminspelning söker kvinnlig statist i filmen Någon Annanstans i Sverige".
Perfekt tänker jag, skitkul! Så jag klickar på annonsen och det första jag läser är: "Är du rejält överviktig och stolt över dig själv - då är du den vi söker". Snacka om att jag svor, för hur kul skulle det inte varit? Jag vet ju att jag säger att allt går, men jag tvivlar faktiskt på att jag lyckas bli rejält överviktig inom en snar framtid. Tusan!

Hittade ett blogginlägg från 2007 om min första dansupplevelse. Måste bara publicera det här!

Foxtrot

Jag tar telefonen. Ringer om viktiga ärenden. Har inte ens funderat ut i förväg vad jag ska säga. FÖRSTÅR NI HUR FANTASTISKT DET ÄR?!

Nej, det tvivlar jag på. Men att gå från att sitta i åtminstone en kvart och skriva ner hur jag ska formulera mig för att sedan darrigt lyfta telefonen och slå numret, trycka bort det några gånger för att tillslut ringa och stamma fram mitt ärende. Att gå från det, till att vara där jag är idag, tycker i alla fall jag är fantastiskt. Har blivit vän med telefonen nu till 100 procent, tycker till och med det kan vara kul att ringa.

Det är som att en helt ny värld öppnat sig. Jag behöver inte vänta flera dagar på att få svar längre, bara för att jag väljer att mejla istället. Det går att få tag i folk, direkt! Och de flesta är trevliga, roliga att prata med. Varför har jag inte upptäckt det innan?!

Hade en så underbar dröm inatt. Jag satt på ett flygplan på väg mot ett varmt land, en okänd kvinna som satt bredvid mig BJÖD mig på en Fanta vilda bär. Ni förstår vilken lycka va?

Dricker det nu förresten och förstår inte hur jag kunnat klara mig utan Fanta vilda bär i flera år! Den är helt outstanding i jämförelse med andra läskedrycker. Nu låter jag typ sponsrad, haha.

Nix, jag hade inget vettigt att säga.

Frysfacket är proppfullt. Glömde glassen på bänken när jag skulle sortera om. Tänker, att jag borde kanske inte slängt med de där potatisburgarna när jag handlade idag. Två nya matlådor har just skapats, jag undrar verkligen hur de ska få plats. Julkorv med mos är gott, fast jag saknade senap.

Saknar annat också. Undrar till exempel vart alla sedvanliga tankar och känslor tagit vägen. Känns bara, tomt. För tillfället. Inte helt, men tillräckligt avdomnat för att jag ska känna mig just det. Tom. Kanske är det såhär vanligt folk känner jämt, de som använder hjärnan också. Svårt att veta vad jag ska tycka om det. Känner faktiskt inte för att tycka något alls. Lite skumt, känns fel på något sätt.

Nåja, det brukar gå över.

Dagens humör: Likgiltig. Är det ett humör?
Dagens mående: Varken eller.
Dagens borde: Äta en ordentlig middag.
Dagens frisyr: Utsläppt, plattat och sprayat för ovanlighetens skull. 
Dagens smink: Mascara och lite ögonskugga, för den extrema ovanlighetens skull.
Dagens klädsel: Svarta jeans (de var supertajta när jag köpte dem, men nåt hände ...), kofta osv.
Dagens planer: Göra middag, sova.
Dagens materiella vill ha: Inget. Jag är faktiskt inte mycket för materiella ting. Fast det förstås, kurslitteratur KUNDE vara bra!
Dagens fundering: Hur ska jag känna att det händer något? När kommer min b ... Nej just det, det vet jag inte om ju ...
Dagens beroende: Fanta vilda bär.
Dagens längtan: Det finns bara en ... Jämt! ♥
Dagens superlängtan: Ett liv?
Dagens tidning: Ingen aning. Har inte hunnit (harkel) läsa någon.

Luften gick ur mig totalt. Orkar kort och gott inte ens tänka, men inser att något måste jag ju göra resten av kvällen. Har redan läst en massa bloggar och fått reda på en massa intressanta saker, Blondinbella och hennes pojkvän går skilda vägar till exempel, jag är chockad. Eller nåt. Förstår inte att jag orkar engagera mig i att läsa om andras spännande liv (och då var mitt exempel fruktansvärt opassande, för det är inte alls spännande, bara sorgligt). Eller jo, det gör jag ju. Jag läser ju just för att de har just spännande liv.

Och kanske för att jag också vill ha ett spännande liv. Ni vet, flytta till Thailand ... Plugga i Schweiz ... Skriva krönikor i Metro ... Driva några framgångsrika företag ... Sånt som folk gör helt enkelt. Eller bloggare i alla fall.

Man kan ju fråga vad som stoppar mig egentligen. Only sky is the limit, liksom.  


Och bara för att jag gillar bilder bjuder jag på en från Side. Ser ni mig? :-D

1/3 av mig sitter nu i lägenheten och smörar mackor med en gaffel. Hjärtat (dvs. 2/3 av mig) lämnade jag kvar någon annanstans. Tur att det bara är hjärnan jag behöver för att skriva tenta i alla fall!

Fast vid närmare eftertanke är nog huvudet rätt tomt det också. Har bara en liten sak i tankarna ...

Agh! Bra att min brödrost skjuter ner mackorna på golvet!!?

Tog en sex minuter lång dusch. Jo, duschen har en tidtagningsfunktion, snacka om stressande! Det är inte så man vill stå onödigt länge direkt, bara se tiden ticka iväg. I alla fall inte när man vet att man har plugg som väntar.

Fast nu kom jag fram till att det nog inte är någon större idé att plugga mer. Blir helt enkelt inte mer förberedd än såhär, men det kommer garanterat gå bra ändå. Hoppas jag.

Har jag sagt att jag ligger väldigt skönt här förresten? Soffan är en tiopoängare och med en filt över mig, lyssnande till ljudet av luftvärmepumpen, skulle jag lätt kunna somna! Men alltså, GÖR jag inte annat än sover nuförtiden? Man kan ju undra. För inte särskilt länge sedan skulle jag aldrig någonsin lyckats somna mitt på dagen, eller ens tänkt tanken att möjligheten fanns. Ehhh, skärpning?

Sitting in the middle of nowhere ... Ja, och jag måste erkänna att jag trivs bättre och bättre med det! Inga störande grannar som spelar gitarr, ingen röklukt som tränger sig in på min toa och det är inte klaustrofobiskt litet. Ett stort lugn har spridit sig i kroppen och jag känner mig äntligen sugen på att plugga inför morgondagens tenta. Vaknade nästan nyss förresten, nio brukar vara max annars ... Så nu äter jag finfrukost med bulla, muffins och kaka i min rosa morgonrock med vita prickar. Utanför faller några snöflingor och lägger sig tillrätta i vinterlandskapet. Det är bara vackert, och livet kan väl knappast bli mycket bättre?!

Fick just en påminnelse via facebookchatten om att min ålder ökar en siffra imorgon. Det känns jätteskumt att tänka att jag egentligen faktiskt bara ÄR 18 än så länge, för jag har gått och sagt att jag är 19 hur länge som helst nu typ. Skönt att kunna säga det i fortsättningen utan att ljuga i alla fall! :-P

Annars vet jag inte, hade nästan lyckats förtränga den här födelsedagsgrejen. Tycker verkligen inte att det är något speciellt med det. Särskilt inte som det är trist att bli påmind om att man är 19, en siffra jag ser på med dödsförakt. Ett år kvar tills jag kan gå på systembolaget helt själv, den sista spärren är därmed borta. Minst 10 år till jag kan anse mig ha ordentligt med livserfarenhet, uppnått självförverkligande och allt det där. Är jag den enda som inte riktigt förstår tjusningen med att vara ung? Det enda positiva är väl att man slipper rynkor och andra åldersskavanker, men det är väl en petitess ... Jag vill växa upp!

En ordentlig middag. Glass och ananas. Ost och kex. Man kan nästan tro att jag inte gjort annat än att äta ikväll, men det har jag faktiskt. Har upptäckt nya bloggar, lyssnat på musik ... Alltid något! ;-)

Har just avslutat den godaste måltiden på länge. Det är rätt fantastiskt egentligen att det blev så vansinnigt gott, eftersom att jag stod för matlagningen helt själv! Fisksuffle med potatis och skirat smör blev det och jag kan bara konstatera att jag saknat att äta ordentlig mat. Efter veckor av mestadels hamburgare, korv och varma koppen är det dags att åter ta in riktig mat i vardagen!



Sen fick jag nästan lite dåligt samvete nyss. Två unga tjejer ringde på dörren, stod och kikade på dem genom nyckelhålet men tordes typ inte öppna ... Moget av mig. Undrar vad de ville? Tvinga mig att vara med i Jehovas vittnen? Sälja jultidningar?

46,9 kg. Något säger mig att vårdcentralen borde kolla upp sin våg, den måste ju vara helt bananas!

Nu håller jag i alla fall på att laga fisksuffle till mig själv. Börjar med att äta gott (förhoppningsvis) och sedan ikväll ska jag mysa ner mig i soffan med ost och kex, samt lite fruktcoctail som pappa kom förbi med för en stund sedan. Det är nog lätt hänt att det blir en kopp varm choklad eller te också, för här ska mysas verkligen! Måste ju lära mig utnytja denna egentid och göra riktigt tjejiga saker. Måla naglarna, ta ett fotbad, lägga på en ansiktsmask ... Lät ju inte så troligt! Jag och min nya vän Metallica ska sällskapa med Mp3:n istället ... Kalas! :-D

Förstår inte hur jag klarat mig utan att ha musiken i öronen 24/7 innan!

Glöm det jag skrev igår. När jag fick veta idag att det verkar som att vi kommer läsa både kommunikationsvetenskap A, B och C fick jag andnöd (kom igen nu, INGEN gillar dåligt skriven, tung kurslitteratur?!). Det har jag förresten nu också, det kom igen när jag kollat upp priserna för kuslitteraturen vi ska använda i nästa kurs. Skulle jag få ett jobb nu hade valet mellan studier och jobb varit enkelt, men med växande panik inser jag att nej, det FINNS ju inga jobb heller.

Less, less, less.

Kunde verkligen behövt en kram nu om jag säger så. Eller DANS!!! Alternativt lite vanligt hederligt stöd och någon som har tid att lyssna. That's why I love facebook sometimes (when I don't hate it). Man är liksom aldrig helt ensam!

Jag tror man förr eller senare kommer till en punkt då man inser att det inte går att oroa sig hela tiden och grubbla över om man valt rätt. Då först kan man nå ett lugn, och jag tror faktiskt jag börjat komma dit.

Så om jag inte plötsligt kommer på en lysande idé så, journalism it is from now on. Visst kan jag tvivla på att jag klarar det, visserligen är jag en fena på att snabbt spotta ut texter men just den där delen med att ständigt leta nyheter kan kännas lite skräckinjagande. Jag tänker dock acceptera det nu, att det är en del av yrket. Kan andra så kan väl jag med! Man kommer nog in i tänket så småningom.

På alla plan är jag helt enkelt, helt plötsligt ... Lugn. Gissa om det känns skönt?!

Keep telling myself, I'm the bravest individual I have ever met.

Kanske har jag upplevt min bästa danskväll hittils idag. Inte på en fullsatt sextimmarsmara, utan på ett glest "befolkat" dansgolv i lilla Piteå under fyra timmar. Men det spelar verkligen ingen roll hur många som är där, utan snarare VILKA som är det och vilka man får turen att dansa med, prata med. Jag hade maximal tur ikväll om jag får säga det själv, för jag hade turen att träffa på människor som gav mig så sinnessjukt mycket positiv energi! Positiva överraskningar och nya dansfavoriter sammanfattar kanske bäst kvällen helt enkelt.

Och tack till Highlights som spelade! Utan de hade kvällen onekligen blivit lite ... Lam! :-P

Dagens lärdom: Utgå inte från att alla vet vart Statoil-macken i Piteå ligger. Den är tydligen inte världens mittpunkt (och jag som trodde det!). Nåja, tillslut kom vi ju oss till dansen i alla fall! :-D

Korv med bröd och burkananas, det är tydligen vad jag tänkt leva på. Cyklade in till stan idag och avslutade stadsrundan med att handla lite mat. När man ska ta den på cykeln sen kan man ju inte ha för mycket, så jag var tvungen att välja det viktigaste. Lunch måste jag ju ha, tänkte jag och därav fick ett jättepack med korv och bröd följa med hem. Sedan behövde jag ju givetvis någon gott också ... Aha, burkananas! Sen att mjölk och ägg och allt annat man måste ha för att kunna baka är slut, DET tänkte jag INTE ALLS på. Så nu kan jag inte baka ... Men jag kan äta ananas!

Förresten är jag otroligt less på godis! Ska försöka bli bättre på att äta bra nu, fick verkligen ett uppvaknande när jag tog en egobild igår och såg en close up på min hy ... Har aldrig känt att jag behövt retuschera förut, men då kändes det nästan nödvändigt! Måste bero på allt dåligt jag stoppar i mig, i alla fall delvis. Dessutom äter jag det typ inte ens för att jag är sugen, utan mer som en principsak: "Jag är nog lite nere ... Jag köper choklad, det ska ju framkalla endorfiner", "Nu har halva förmiddagens föreläsning gått. Jag borde nog köpa en chokladboll så jag inte riskerar att bli låg på energi och få ont i huvudet". Alltså seriöst ... Frukt is the new thing from now, dessutom är det mycket godare!


Så jävla kul är inte retuschering att det är värt att äta choklad ... :-P Och IRL kan man inte retuschera! Jo, jag är nog lite smygutseendefixerad ... Och jag behöver klippa mig!

Som skrivande ser jag livet som ett tomt papper att sätta ord och tankar på. Som författande vill jag skapa karaktärer, intressanta personligheter. Problemet är bara att jag även själv vill vara alla de där intressanta karaktärerna, journalisten som gräver fram sensationella nyheter, tjejen som åker till ett främmande land för att besöka spännande platser och personen som lyckats slå igenom med något stort. Det blir så svårt att välja, för ärligt talat vill jag göra allt!

Visst, till viss del har man säkert någon slags personlighet men lika mycket går rimligtvis att styra av de val man gör i livet. Har jag aldrig lyssnat på Rock 'n' roll blir jag givetvis aldrig en rockbrud, men skulle jag slå på musiken i öronen kanske livet tar en oväntad vändning. Som ett tomt blad som med ens fylls med några ord, som eftersom fylls på med några fler samtidigt som gamla suddas ut.

Det jag försöker säga är att ingenting är särskilt självklart. Du kan alltid välja vem du vill vara, men varför sätta sig själv i ett fack som bara tillåter dig att göra vissa saker, för att det passar in i just den livsstilen. Kanske blir jag ett buggande emo som lyssnar på låtar från Afrika. You never know.

Så tomt det blev utan musiken i öronen ... Efter att ha gått med mp3:n på hela dagen känns det konstigt att lägga den ifrån sig. Att inte ha Volbeat och John Mayer som spelar uppiggande musik för mig. Nu är det ... Tyst! Det är typ tråkigt.

Förstår inte vad det är med mig! De senaste dagarna jag skrivit har meningarna blivit helt knasiga, jag har missat ord som är helt självklara och inte ens upptäckt det förrän efteråt. I vanliga fall brukar skrivandet vara så självklart, det finns liksom inte i min värld att skriva fel ... Vad har hänt egentligen?! En tillfällig släng av dyslexi (var tvungen att kolla stavningen, kan inte ens STAVA till dyslexi!) eller vad ÄR detta?!

Gjorde ett tappert försök idag att försöka ta en ny profilbild till facebook, ibland måste man ju förnya sig. Problemet är bara det att bilden jag har nu är så fin att det inte går att ta en lika bra! Det är rentav omöjligt att hitta en som passar in perfekt.

Ja, enligt min uppfattning finns det några kriterier för hur en facebookprofil ska se ut. Bilden främst då, ansiktet måste passa in även i litet format (som när man kommenterar någons status) och i stort format ska bilden ta lite plats. Och så ska man tydligt se hur personen ser ut, om man vill lägga till som vän. Nedanför bilden sen, i den lilla rutan där man kan skriva in vad man vill, får det gärna finnas länk till personens blogg samt kanske något trevligt ordspråk. Informationsrutan där nedanför, där vill jag hitta åtminstone födelsedag, relationsstatus (om inte annat för sin egen skull, för att undvika att få skumma förslag om man inte är singel och framför allt tydligt markera att man är upptagen) och bostadsort. Ålder kan vara ett plus, men det har inte jag så jag ska inte kasta sten i glashus :-P

Alla får ju givetvis göra som DE vill, men är det inte så de flesta har det ändå?

Dagens "facebookgillanden" skulle nästan kunna bli en egen kategori i min blogg. Finns många bra saker att använda gilla-knappen till. Väldigt många handlar om kärlek, det är inte så att jag bara väljer de som gör det :-P Dagens bästa:

"There are only two times I want to be with you ... Now and forever"

"People should be nicer to nerds, in a few years we will be working for them"

"Guys aren't perfect, they're people. Seriously, grow up"

"When there's nothing else 2 eat, pizza always comes in and saves the day"

"Don't let the sadness of your past and the fear of the future ruin the happiness of the present"

"A person who only speaks the truth has nothing to fear"

"Life's like a rollarcoaster, it has to go down to be able to go back up again"

"A real man doesn't love a million girls. He loves one girl in a million ways"

"You're exactly what I was looking for, when I wasn't even looking ..."

"Teacher: Please don't interupt my teaching! Student: Well don't interupt my conversation!"

Gillar verkligen det här med "facebookgrupper" eller vad man ska kalla dem. Alltså, sånna där smarta små meningar som man kan gilla. Mina favoriter för kvällen blev:

"Don't hold on to your past. There's a reason it's not coming back"

"I never get jealous when I see my ex with someone else, because my parents always taught me to give my used toys to the less fortunate"

Särskilt den andra var skön, HAHA ;-)

Vill så himla mycket just nu att det känns som att jag har fullt upp. Det har jag kanske i och för sig också, fullt upp med att ordna alla drömmar och planer. Sortera dem i olika fack, vad som är möjligt idag och vad som är möjligt först om några år. Sortera bort vissa visioner, behålla andra. För att jag inte riktigt vet exakt vad jag vill, när det finns så mycket att välja mellan.

Jag vill skaffa en mysig lite vovve, kanske en toy-pudel. Jag vill skaffa en tatuering, men motivet för den har jag ännu inte riktigt klart för mig. Jag vill jobba och tjäna pengar, nu! Jag kanske vill studera utomlands ett tag, det är tydligen möjligt att göra det fick jag ett mejl om idag. Jag vill skriva många olika böcker, fiktiva såväl som informativa. Jag vill ta upp ridningen igen, blir så tokig av längtan varje gång jag ser en häst nuförtiden. Så vill jag faktiskt läsa naturkunskap och historia på distans, så jag har det i bagaget om jag någon gång skulle vilja studera något annat.

Sedan vill jag en mängd andra saker, men en del behåller jag nog för mig själv då somliga grejer nästan är fåniga! Men det är nästan bara att föreställa sig alla drömmar en person kan ha, det skulle inte förvåna mig om jag någon gång tänkt att jo, det skulle kanske inte vara så dumt :-P

Snart måste jag börja leta fram undangömda garantier. Ljudet i datorn sprakar, mobilen tar sönder sms och raderar kontakter och som grädden på moset trillade min klocka isär igår. Utan min klocka känner jag mig naken, rädd, exposed ... Toppen! Känns som att allt som rimligtvis KAN gå sönder också gör det, till och med mina favoritmjukisbyxor har fått ett hål i sig ...

Återstår bara att min älskade mackgrill ska börja krångla ... DET vore en sann tragedi eftersom att jag använder den så gott som dagligen (tack mamma, den var en mycket god investering!). Får hålla tummarna för att den överlever länge till!

Snacka om att min Mp3:s spellista berättar en tragisk historia! "Nobody without you", sjunger Sanna Nielsen. Jonas Gardell fortsätter med "Aldrig ska jag sluta älska dig".  "Visst finns mirakel" tycker Sussie Tapper. Lasse Winnerbäck och Miss Li sjunger om vad som skulle ske "Om du lämnade mig nu". Jill Jonsson ber lite halvt patetiskt "Baby don't go". "Synd att du är så söt" tycker någon DJ Toad. Alice Svensson undrar "Isn't it ironic?".

Är det detta jag väljer att lyssna på?! Fast är det inte så att alla låtar handlar om kärlek, rädslor och tragik egentligen? Låter ju som ... En del av livet! :-P Fast jag ska nog ändå försöka hitta några mer positiva låtar som speglar andra delar av det.

Fast jag har faktiskt en härligt positiv låt också, "Absolutely me" heter den. Låten är skriven av Berit, hon är en karaktär i en kriminalroman ... Åh tusan också, jag visste att det var för bra för att vara sant! Riktiga människor skriver inte positiva låtar?!

Världens bästa. Alltid.

Jag är så trött att jag skulle kunna gå och lägga mig nu, men ingen risk att det kommer hända! Ska ignorera tröttheten och åka på dans istället. Dansa hela natten lång, eller så länge jag nu orkar innan jag kollapsar. Önskar bara att jag orkat vara lite mer peppad, men det kommer kanske när det närmar sig. Eller vadå kanske förresten, jag SKA bli pepp!

Jag vill ha en balkong! Så får det gärna vara varmt också, så jag kan sitta på den. Typ 40 grader och sol, inte skulle jag klaga ;-)

Får nästan lite dåligt samvete för att jag är så dålig på att uppdatera bloggen. Inte! Jag har ju faktiskt en bra ursäkt, det har helt enkelt inte hänt något.

Visst hade jag kunnat blogga om hur jag slängde en massa sopor på soptippen, hämtade bildäck i Boden eller något annat fullkomligt ointressant. Men hur många skulle vilja läsa om det? Nope, jag trodde väl inte det. Inte för att jag inte säkert skulle kunna få det att låta väldigt spännande om jag ville ... Men jag orkar inte försöka! :-P All kreativitet har gått åt till att skriva en artikel till en skoluppgift ... Äsh, trodde ens någon på det där? Ibland tror jag inte det FINNS någon gräns för hur mycket jag kan skriva. Artikeln skrevs nog på mindre än en halvtimme och sedan fanns det en massa ord kvar att skrivas. Nu skrivs de inte annat än som kommentarer på facebook, men de finns där ändå redo att plockas fram när tillfället är rätt (läs: när jag inte är så förtvivlad över att halsontet återvänt).

Men jag älskar att skriva! Älskar att formulera meningar i huvudet när jag cyklar hem från skolan eller går på stan, för att sedan äntligen få sätta samman dem till en enda underbar text som bara flyter på när jag väl börjar skriva den. Jag vill leva på det! Eller det gör jag nog förresten redan, på ett sätt. Skrivandet är som luft, det går inte att leva utan så kanske lever jag redan på det? Men på riktigt! Att få skriva saker som andra människor läser och har en åsikt om, kanske skriva sådant som någon känner igen sig i eller som hjälper någon på ett eller annat sätt. Det skulle vara fantastiskt!

Måste ju blogga, någon gång ibland i alla fall. Typ. Men jag har ju bara varit hemma i helgen, slöat. Haft det allmänt bra. Jaja ... Det där var ju också ett inlägg?! :-P

En förmiddag av fotojobb. Eftermiddag bestående av studiebesök. Kväll ... Ska man passa på att få lite ensamtid när man kan, slappna av och bara vaaaara? Men alltså jag blir ju bara less på mig själv, det känns så tråkigt. Tippar på att jag går över till "grannen" snart och ser på film istället, då får jag stå ut med andra än mig själv ... Myyycket enklare! :-D