19, en värdelös siffra?
Fick just en påminnelse via facebookchatten om att min ålder ökar en siffra imorgon. Det känns jätteskumt att tänka att jag egentligen faktiskt bara ÄR 18 än så länge, för jag har gått och sagt att jag är 19 hur länge som helst nu typ. Skönt att kunna säga det i fortsättningen utan att ljuga i alla fall! :-P
Annars vet jag inte, hade nästan lyckats förtränga den här födelsedagsgrejen. Tycker verkligen inte att det är något speciellt med det. Särskilt inte som det är trist att bli påmind om att man är 19, en siffra jag ser på med dödsförakt. Ett år kvar tills jag kan gå på systembolaget helt själv, den sista spärren är därmed borta. Minst 10 år till jag kan anse mig ha ordentligt med livserfarenhet, uppnått självförverkligande och allt det där. Är jag den enda som inte riktigt förstår tjusningen med att vara ung? Det enda positiva är väl att man slipper rynkor och andra åldersskavanker, men det är väl en petitess ... Jag vill växa upp!
