Bea

Jag tror man förr eller senare kommer till en punkt då man inser att det inte går att oroa sig hela tiden och grubbla över om man valt rätt. Då först kan man nå ett lugn, och jag tror faktiskt jag börjat komma dit.

Så om jag inte plötsligt kommer på en lysande idé så, journalism it is from now on. Visst kan jag tvivla på att jag klarar det, visserligen är jag en fena på att snabbt spotta ut texter men just den där delen med att ständigt leta nyheter kan kännas lite skräckinjagande. Jag tänker dock acceptera det nu, att det är en del av yrket. Kan andra så kan väl jag med! Man kommer nog in i tänket så småningom.

På alla plan är jag helt enkelt, helt plötsligt ... Lugn. Gissa om det känns skönt?!