Nu har jag varit i Ösmo i snart två veckors tid, och jag måste faktiskt säga att jag börjar trivas ganska bra här! På söndag ska jag dock hemåt igen, till norrland. Förmodligen tar jag planet till Luleå, förutsatt att min mamma och bonuspappa som befinner sig någonstans i trakterna häromkring (typ) inte vill ha en liftare i bilen när de ska hemåt ... ;-) Men förmodligen hamnar jag direkt i Luleå för att påbörja arbetet jag tagit mig på att utföra ...

Egentligen går livet lite för fort nu! Jag insåg det när jag vaknade idag efter att ha drömt om Turkiet. Det slog mig då att jag inte en enda gång blickat tillbaka på vistelsen där och det tycker jag är ett tecken på att det gått lite väl fort i svängarna! Egentligen borde jag väl inte klaga, eftersom att jag alltid önskat mig ett liv där händelserna avlöser varandra och jag får åka omkring till olika platser. Jo, det ÄR ju faktiskt inte dumt heller, men hur ska jag hinna med att till fullo uppskatta varje enskild händelse om jag aldrig får tid att smälta upplevelserna? Nu går det ju visserligen att komma med argumentet att eftersom att jag inte gör så mycket här i Ösmo borde jag väl ha gott om tid att tänka på Turkiet? Det kan ju så tyckas, men här är ju allting NYTT, vilket innebär att det är annat som upptar mina tankar.

Nåväl, hellre att det går lite för fort än att det står still. Jag har trots allt lite lätt för att bli rastlös om jag står och stampar för länge på samma ställe. Så jaa ... NU KÖR VI!!! Det finns jobb som ska göras, drömmar som ska förverkligas ... Och livet väntar ju faktiskt inte!

Jag har ett problem, ett ganska stort problem faktiskt. Grejen är nämligen den att jag har ett helt liv framför mig, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra av det.

Jag är reserv på en utbildning jag redan har sökt och därför kanske skulle kunna gå redan i år. Journalistik i nya medier, men då är den stora frågan om det är vad jag vill göra. Okej att jag tycker om att skriva och allt det där, men kanske inte just på DET sättet?

Men jag tycker ju sagt om att skriva, och min största dröm har ju trots allt alltid varit att författa böcker. Den stora haken i denna dröm är ju dock, som jag sagt så många gånger förr, att det är hyfsat svårt att leva på. Möjligtvis skulle jag kunna starta upp ett eget bokförlag om alla andra refuserar mina manus, men allvarligt talat, inte ens det är så lätt som det låter och det är verkligen ingen garanti för att lyckas det heller!

Jag har även egen firma (vad sjukt det låter!) som jag faktiskt skulle kunna satsa helhjärtat på om jag ville. Som jag skulle kunna göra ett försök att leva på. Men det vete sjutton om det låter helt realistiskt och återigen kommer vi till frågan, är det verkligen det jag vill göra i resten av mitt liv?

Livet är som en alldeles för stor meny med på tok för många av de rätter jag tycker om. Ja, det är helt enkelt nästan omöjligt att bara välja en, samtidigt som jag vet att jag knappast orkar äta upp två rätter på samma gång. Jag har så många drömmar och visioner att det helt enkelt blir omöjligt att välja bara en! Samtidigt är jag hämnad av rädslan att satsa på fel kort, vilket gör att jag inte riktigt kommer någonvart över huvud taget. Men det är dags att kasta tärningen nu och se vart den rullar, för gör jag inte det kommer jag stå och stampa på samma ställe resten av livet. Ingen vidare tanke!

Jag skulle gärna skriva något spännande, men det är som att det inte går att skriva något när någon sitter och ser på vad man skriver. Okej, nu tittar han visserligen bort men det spelar liksom ingen roll, det är ändå som att inspirationen är som bortblåst! Har i alla fall åkt runt lite idag och kollat på intressanta (och mindre intressanta saker), käkat rökta räkor och enorma cocosbollar vid vattnet och mått allmänt bra. Precis som det borde vara jämt, helt enkelt :-)

Livet flyter på här i Ösmo. Inte mycket har hänt sedan sist jag bloggade, men ibland är det rätt okej att bara läsa och slötitta på tv också. Har varit här i över en vecka nu och innan jag beger mig hemåt har förmodligen en till vecka gått ...

Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Kanske skulle jag vilja skriva om funderingarna, känslorna och tankarna kring allt som är nu, men jag ska nog avstå. Det är nog bara att inse att detta blogginlägg inte blir mer spännande än såhär. Tjohooo ...

Vad ska man säga om gårdagskvällen? Dans på Skansen ... Ibland blir jag bara så arg på mig själv! Tror jag skulle behövt ibland att någon smällde till mig och sa till mig att "nu får du väl fan skärpa dig!" Förut klarade jag det rätt bra själv, men just nu i alla fall har jag lite svårare för det.

Så hur var det på dansen? Jo, jag min jäkla idiot kom på NÄR DANSEN VAR SLUT att jag skulle dansat mer istället för att bara sitta, promenera runt och allt annat vad jag nu gjorde. Så NU har jag världens dansabstinens! Duktigt där Bea.

För övrigt har jag ägnat hela morgonen åt att skriva anteckningar i mobilen. Jag behövde verkligen skriva av mig, och gud så skönt det var! Rekommenderar alla att prova om ni har någon anledning :-P

Så har man jobbat på apotek också. Fem timmar på Kronans Droghandel i Nynäshamn idag, har stått i kassan och blippat. Trodde jag minsann inte när jag vaknade i morse, men inte långt efter att jag stigit upp kom min älskade och undrade om jag hade kassavana och ville jobba. "Kassavana, nej inte direkt" svarade jag. "Nähä, men du vill jobba?" "Jo, men är det inte bra om man typ öhh, kan det man ska göra?" "Hon skulle lära dig ..." "Jaha, okej." "Så du är intresserad?" "JAA!"

Det var riktigt kul också och efter ett tag blev jag riktigt haj på hur det fungerade. Mest roligt var det kanske att folk faktiskt kom fram till MIG och förväntade sig att JAG skulle kunna något om medeciner av alla dess slag! Men det var inte alls farligt faktiskt, desto mer spännande blev istället det när jag skulle hem och väntade på bussen. Batterierna på mobilen var nästan slut och inte kom det någon buss mot Ösmo på utsatt tid ... Trodde jag alltså. Senare visade det sig att Södertäljebussen som jag ratat tydligen visst gick via Ösmo, ajdå. Men tillslut kom det i alla fall en buss mot Grodby som jag hoppade på efter att ha försäkrat mig om att den skulle ta mig hem. Det gjorde den också, men när jag klivit av insåg jag att jag inte hade en aning om vilket håll jag skulle gå för att hitta till rätt hus. Efter lite fundering provade jag en väg som såg vettig ut och till min stora lycka hittade jag rätt på första försöket. Ja, det hörs att jag är lite stolt över det va?

Ikväll blir det för övrigt dans! Det var så länge sedan att jag knappt minns hur man gör längre, men det kanske ger sig när jag väl sätter igång. Men jag vet ju vem som kommer bli tvungen att släpa runt på mig fram tills dess, haha, jag lider med stackaren ... ;-)

Sitter någonstans utanför Stockholm, det känns ungefär lika ocentralt som hemma på det sätt att det egentligen inte är långt till något, men man tar sig ändå ingenstans. Okej, om jag verkligen ansträngde mig skulle jag säkert upptäcka att det visst går att ta sig någonstans, men vart jag skulle hamna i slutänden vet nog ingen och allraminst jag själv.

Har jag roligt här då? Nja, jag är uttråkad och en aning understimulerad. Men nu har jag ju i alla fall äntligen fått tillstånd att använda datorn, yay! Annars hittils har jag hunnit med att vara in en sväng till Stockholms stad, bada och använda en "livsfarlig" kap till att kapa en massa brädor. Det sistnämnda trodde jag skulle slita av alla mina fingrar och lämna mig i en blodig hög på marken, men icke, det var nästan mesigt! ;-)

För övrigt sover jag så länge som möjligt på mornarna så jag inte behöver fördriva lika mycket tid när jag är vaken. Alla dessa omsomningar som det inneburit har resulterat i en hel rad av suspekta drömmar som jag klarat mig bra utan. The question is alltså, är det värt att sova länge och drömma dessa drömmar eller är det bättre att kliva upp och ha typ tråkigt? Stora problem jag har som ni hör, jag drömmer konstiga drömmar och har tråkigt! Kul är det ju faktiskt inte ... Men vad gör man inte för kärleken! ;-)

Hittade två olika listor som jag tyckte var lite småkul. Sen hur mycket från den första listan som jag kan hålla med om, det är en annan femma! :-P

28 SAKER VI KVINNOR TYCKER ATT NI MÄN BORDE VETA:

1. Ljug inte för oss, vi får ändå reda på sanningen.
2. Vi ogillar ”talking dirty” precis lika mycket som du gillar att lyssna på det.
3. Säg inte att du förstår, när du inte förstår ett dugg.
4. Vi tjejer är småaktiga, det får du leva med.
5. Du har inte PMS, sluta låtsas som om du vet vad det innebär.
6. Att säga något rart kanske räddar ditt skinn. Att GÖRA något rart räddar dittt skinn – varje gång.
7. Om du talar om hur det är att vara välutrustad, vet vi att du inte är det.
8. Storleken har VISST betydelse.
9. Vi gillar inte när du spelar Mr Big, däremot gillar vi när du ÄR Mr Big.
10. Ett ljudsystem i din bil imponerar bara på grabbarna – inte oss.
11. Det spelar ingen roll vad du säger, din förra flickvän är en slyna.
12. Det är bra att vara känslig – ibland.
13. Om du har gjort fel, eller om du inte har gjort fel – be om ursäkt.
14. Var lite påhittig, bio och/eller en middag ger dig inte alltid det du vill ha!
15. Vi har dåligt självförtroende av naturen, vi kan inte hjälpa det.
16. Modepolisen finns VISST! Och han ser oss…
17. Be ossi nte om en avsugning, om du är snäll kanske du får en ändå.
18. Vi är inte det minsta intresserade av monstertruckar, hifi-system, paintball eller något annat som du och dina kompisar snackar om.
19. Vi måste få kramar och pussar varje gång vi ber om det – och även när vi inte ber om det.
20. Vi rakar inte benen varje dag, det är nåt du får vänja dig vid.
21. Slå inte vad om oss, vi får alltid reda på det.
22. Raka dig! Oavsett hur fräckt du själv tycker att det är med tredagars – vi hatar det.
23. Även om du tycker det är coolt att rapa, fisa och låta kroppen utbrista i olika ljud, så ÄR det inte det.
24. Jämför inte våra bröst med Pamela Andersons, hennes är ju FEJK!
25. vi är vackra i grunden, men lite smink hjälper till ytterligare.
26. Vi kommer alltid att tycka att vi är överviktiga, så spela med och säg att vi inte är det.
27. Du kan träffa korgen i basket, göra mål i fotboll, putta en golfboll från åtta meter och smasha en pingisboll – varför i hela friden kan du inte kissa i toaletten?
28. Viktigast avallt: vi har alltid rätt. Glöm aldrig det.

Nu är flygbiljetten till Stockholm bokad och klar, så imorgon bär det iväg! Det blir första gången jag flyger själv, så jag är lite orolig för det där med att hitta överallt. Förmodligen kommer jag väl gå vilse, sätta mig på ett rullband för att tänka och försvinna in i något mörkt väskrum. Men men, det löser sig säkert!

Och som jag längtar! Efter över två veckor av saknad får jag äntligen träffa my dearest igen. Får väl erkänna att det varit två rätt tuffa veckor, soliga och rätt fina bitvis, men jobbiga för hjärtat. Visst har jag blivit en riktig mes på sistone, jag som aldrig varit särskilt sentimental av mig tidigare! Nåja, det bjuder jag på.

Dags att tvätta upp lite kläder inför imorgon. Insåg nämligen att större delen av min garderob låg nertryckt i resväskan fortfarande, och kläderna luktar förmodligen skunk. Ingen hit, så ja ... Jag kör en handtvätt på dem, som på den gamla goda tiden!

Tjingeling.

Tänker jag alldeles för mycket? Eller borde jag rentav tänka mer? Det är inte lätt att veta vad man ska tänka och känna, hur man ska reagera och agera. Nix, det är inte lätt när det är svårt helt enkelt. Men det är väl som det ska vara antar jag. Som det är, om inte annat. 
 
It's not meant to be easy, I suppose.

Detta låg och väntade på mig i ett brev på köksbordet i morse ... Wiie!

Det händer verkligen lite grejer i mitt liv just nu och det är så himla roligt! Upptäckte till exempel igår att jag fått ett mail från sajten nordjobb som jag registrerade mig i för typ jättelänge sedan, med en förfrågan om jag var intresserad av att jobba som au pair i Finland augusti-januari. Nu tror jag visserligen att jag måste maila och säga att jag inte är intresserad, men visst är det i alla fall liiite spännande att över huvud taget veta att chansen fanns!

Men möjligtvis har jag blivit lite bortskämd med att det händer saker ständigt och jämt, för nu har jag inte ens varit hemma en dag och börjar redan bli rastlös! Tur då att jag flyger iväg till huvudstaden imorgon om allt går som planerat. Det vill säga, om min kära mamma kan hjälpa mig att boka en flygbiljett eftersom att SAS dissar mitt betalkort. Shysst.

Wellwell, kanske sätter mig ner och redigerar några fler Turkietbilder nu och gör ett försök att varva ner. He he he ...

Det jag tyckte var värst med att åka till Turkiet då vi åkte, var ju det faktum att jag skulle missa den svenska midsommaraftonen. Eller ja, det var vad jag trodde i alla fall. Det visade sig dock att på ett ställe som hette Palm Beach, hade man sett till att ordna ett riktigt stort svenskt midsommarfirande. Det var första året de gjorde det, men eftersom att det kom omkring trehundra personer skulle de göra om det nästa år också. Midsommarfirandet bjöd i alla fall på silltallrik och nubbe, jordgubbar med grädde, snapsvisetävling, Anna Book på scenen och dans runt midsommarstången på stranden. Kul var det! Bilderna får illustrera hur mysigt vi hade det.

För att citera pappa: Jag har nog aldrig firat såhär mycket midsommar i Sverige! Och hur är det man säger? You should have been there!