Aldrig mer moppe!!!
Sitter här vid datorn, dösvettig och andfådd! Varför, undrar ni då givetvis ... ;-) Jo, av någon anledning fick jag för mig att det skulle vara kul att damma av moppen och ta en tur. Sagt och gjort, jag fick visserligen inte igång den och frustrationen växte, men tillslut kom pappa med sina magiska pappafingrar och hjälpte. For alltså iväg för en liten, fridfull tur runt byn ... Trodde jag alltså! Efter att ha kommit halvvägs stannade fanskapet tvärt mitt i en uppförsbacke! Fick snällt rulla upp den för backen och försöka springa igång den. Efter några försök lyckades det, men jag kom inte långt förrän den stannade igen. Och så fortsatte det, flera gånger. Förmodligen skulle jag väl kollat bensinmängden innan jag for iväg, men dum som jag var tog jag ju förgivet att det nog skulle gå bra den korta sträckan i alla fall.
Nåja, tillslut kom jag ju hem i alla fall men kände mig lite nedstämd över att turen inte blev så lyckad som jag tänkt mig. Det dåliga humöret varade dock inte länge, för när jag loggade in på bloggen upptäckte jag att jag fått världens finaste kommentar av världens finaste person! Halelujah, jag dog nog lite där, vem hade trott att han kunde vara SÅ gullig?! ;-)
Welliwell, nu ska jag försöka ta igen mig lite!
