Bea

Så var man hemma igen, tror jag. Närmare bestämt så befinner jag mig hos pappa i den där lilla byn i norrbotten där jag bott ett antal år. Fast jag vet inte, vad är hemma egentligen och vad är borta? Jag kände mig i alla fall nästan lika hemma i Ösmo som jag gör här, och Turkiet kändes också som hemma. Är nog inte den som har svårt att anpassa mig direkt och jag vänjer mig fort vid omställningar!

Sexton dagar av mitt liv tillbringade jag alltså här ...

Har i alla fall tillbringat natten på tåget från Stockholm. Efter två timmars halvslumrande vaknade jag upp och trodde jag höll på att bli antastad! Det visade sig dock att det bara var den oviga lärarinnan som satt på sätet innanför mig, som behövde en kisspaus. Oturligt nog vaknade jag upp just i samma veva som hon slängde sitt ben över mig. Haha, hon blev nog rätt tacksam över att jag såg till att flytta på mig nästa gång hon skulle ut!

Tillslut var den jobbiga tågfärden äntligen slut, varefter jag tillbringade några timmar med pappa på hans jobb. Inget mer om det, så spännande var det inte. Men jag har sagt att jag gillar kaffeautomater va?

Nu ska jag surfa runt ett tag och försöka att inte sakna ni-vet-vem så vansinnigt mycket! Kommer jag lyckas? Men näe, såklart inte! Efter sexton dagar tillsammans är det svårt att låta bli, tycker då JAG i alla fall. Och för att få klaga lite mer så vet jag inte vad jag gör här, för jag "känner" ingen här längre och det finns inte mycket att göra heller. Menmen ... Nu har jag en dejt med Wallander.