Bea

Tja, eftersom att jag i princip har en ny låt på hjärnan varje dag kan det lika gärna få bli en egen bloggkategori. Denna tycker jag är så himla fin.

Klantigt nog lyckades jag stöta till min bärbara dator så den åkte i backen. När jag tog upp den upptäckte jag att en massa pixlar dött, så det är numer ett svart streck diagonalt över skärmen och ett annat skumt streck som inte är svart ... Man kan nog lugnt säga att datorn inte är i så gott skick, är nog bara att önska sig en ny i julklapp av tomten. Bah.

Ändå tror jag nog datorn är i bättre skick än mig, den funkar ju i alla fall fortfarande. Min hårddisk har typ kraschat. Omformatering nästa?


Hittade en bild från studenten. Baraföratt.

Blev precis klar med tvätten, har tvättat sedan halv två. Lika mycket för att sysselsätta huvudet som att för att få bort fem maskiner med smutstvätt. Så länge jag håller mig sysselsatt med något går det rätt bra, har jag inget att göra blir jag smått tossig.

Nu börjar jag bli hungrig, så jag slängde ihop en enkel liten budgetpaj som ni ser på bilden nedan ... Nope, där ljög jag. Den är från i sommras och det var inte ens jag som gjorde den. Men gott hade det varit nu!

Jag måste bara få säga att jag tror att denna snygga väggklocka från Joyofgiving.se skulle vara sååå fin i mitt kök ...

Käkade rester från gårdagen till lunch idag. Det var ALLDELES för gott, ibland överträffar jag verkligen mig själv ;-)

Morgon, igen. Svammlade på osunt länge igår vilket innebär att jag är omänskligt trött idag. Kan dock inte påstå att det inte var värt det, svammel är sann terapi för själen. Har nog något att göra med att det inte har en uns med verkligheten att göra egentligen, och är den man pratar med också med på det är det guld värt.

Nu ska jag snart på rättegång, det är alltså till en skoluppgift ... ;-)

Hur många gånger har du varit kär? På riktigt, en gång.

Favoritgodis: Är egentligen inte så mycket för godis, men det ska vara typ PEZ då ...

Coolaste stad du har besökt: Vet inte om jag besökt några coola städer direkt.

Action eller Skräck? Helst inget av det :-P

Vill bli när du var liten: Veterinär typ.

När fick du din första kyss: Tror det var i åttan när jag stod och väntade på bussen ...

Hur var du i mellanstadiet/högstadiet? Rätt blek och osäker typ.

Vad är du beroende av? Närhet. Facebook.

Hur ska din drömkille vara? Jävlig, haha! Och med glimten i ögat! ;-)

Dagens roligaste händelse: Jennies förklaring om hur hennes hår blåste över åt ena hållet ...

Dagens tråkigaste händelse: Upptäckte att clementinen jag började äta på var torr och äcklig ...

Dagens humör: Övertrött ... Är det ett humör?

Vilka tv-program följer du? Inget alls, ser Idol ibland dock.

Vad gillar du mest med dig själv? Att jag oftast har en övervägande positiv syn på mycket.

Vad gillar du minst? Tjejer som flirtar med andras pojkvänner, INTE okej.

Vad är det roligaste du vet? Dansa, svammla med folk som kan ta det jag säger för vad det är, resa ...

Har du något motto? "Great minds don't think at all" :-P

Hemlig hobby? Det finns en anledning till att det kallas HEMLIG hobby! ;-)

Något vi inte vet om dig? Med tanke på att några av de som läser min blogg känner mig väldigt väl är det svårt att komma på något eftersom att jag är rätt öppen med alla pinsamma detaljer. Men jag kan väl nämna att jag är en riktig sucker för lyckliga, verkliga kärlekshistorier.

Vad ångrar du? Vill inte direkt säga att jag ÅNGRAR något för allt jag gjort har format mig till den jag är idag. Men om jag kunnat göra om något hade jag nog sett till att behålla en del av mitt hjärta för mig själv.

Vad önskar du? Att min framtid ska skilja sig kraftigt från nuet. Say no more.

Vad klarar du inte dig utan? Folk som ger mig positiv energi! Och en vattenflaska.

Vad gör du helst en vardag? Käkar chokladbollar och mår väl.

Vad gör du helst en lördagskväll? Är på dans såklart och svammlar på. Alternativt har en mysig hemmakväll med en viss person.

Vad har du mest av i din garderob? Kläder ;-)

Drömjobb? Författare, eller så att jobba på ett bokförlag. Eller något som på något sätt har med dans att göra skulle vara skoj, men jag vet inte riktigt hur.  

Jag har tänkt försöka skaffa ett liv. Vet inte riktigt vad det innebär, mer än att jag ska försöka fylla mina dagar med ... Något. Det fungerar inte riktigt i längden att bara leva upp på helgerna för att under veckorna gå som en zombie och önska att det ska bli helg. När man gör det blir det så viktigt att helgernas glädjeämnen blir just det. Som till exempel dansen, är jag inte i form då just under den där danskvällen står och faller förmodligen hela den kommande veckans humör med det. Såklart är det inget vidare, för emellanåt kommer det faktiskt sådana nederlag.

Dags alltså att lista ut vad studenter gör när de inte pluggar.

Telefonen ligger säkert hela en meter ifrån mig, orörd. Jag tänker inte ta upp den heller för att skicka några sms, även om det är NOG så frestande. Det är bara att konstatera att jag borde skaffa ett liv så jag inte behöver terra folk så mycket. Men hur fan gör man?

Tänkte jag skulle vara lite typiskt tjejig idag när jag handlade. Jag impulsköpte alltså ett paket hårfärg och sitter nu med hårfärgningsmedlet i håret och hoppas att "förvandlingen" ska göra mig lycklig. Min första tanke när jag stod där vid färghyllan var att "nu jävlar tar jag och gör nåt galet och blonderar mig!" Sedan insåg jag att det inte skulle göra mig slitna hår mindre slitet, så jag ballade ur och valde fucking koppar istället. KOPPAR liksom, hur spännande låter det? Färgen såg rätt ljus ut på förpackningen dock och jag kände för något lite ljusare. Sen var den även lite rödlätt, vilket jag också kände för. Så jag gjorde något ganska typiskt mig och valde något som var mellan två saker jag ville ha. Det brukar sällan leda till något bra, men vi får väl se om det blir lyckat för en gångs skull ... Det lär väl snart märkas! ;-)

Jag är hemma hos mina älskade clementiner, disken är diskad och allt hade varit perfekt om jag inte varit så trött. Det är bara att konstatera att det inte är någon vidare bra idé att äta mitt i natten om man vill orka upp morgonen därpå.

Men men, det är inte så jag klagar. Föreläsning på skolan idag och sedan måste jag antagligen försöka mig på lite plugg på det ... Eller vänta nu, jo, jag klagar visst! Lite i alla fall.

Det borde inte vara så mycket mer än en timme kvar nu. Hjärtat längtar så det håller på att spricka, kroppen skriker efter en efterlängtad kram av min älskling. Jag har saknat och saknat, men snart behöver jag inte det mer. JIIIIIIIPPPIIIIIEEE!!!

Och imorgon blir det dans. Hur mycket jag längtat efter det kan jag inte ens beskriva.

Ibland känner jag mig rätt osmart. Satt ett tag och funderade om jag skulle starta en konversation på facebookchatten. Började skriva, ångrade mig. Bestämde mig på en sekund, slängde snabbt iväg ... Ett "happ" följt av en fråga?! Inte ett hej, hallå, eller tja ... Nej, ett jävla happ. Cool man är.          

Genomblöt och dan efter lite vattenkrig, med ett glas blomte i handen. Typ 40 grader varmt, hos en fattig turkisk familj mitt ute i ingenstans. För typ ett och ett halvt år sedan. Alltså det skulle inte varit heeelt fel nu heller!

Idag fick jag svar på mejlet jag skrev till Skånemejerier. De svarade att de vill skicka mig en värdecheck på ny ost ... Ny möglig ost, yay, precis vad jag ville ha ;-) En vän på facebook skrev dock att jag skulle vara tacksam för det, för då kan jag odla pencillin. Men jag vet inte, jag hade nog ändå hellre fått en värdecheck på något som inte möglar så fort. Men vi får väl se, den nya osten kanske är friskare?

Stel tjej ... :-P

Vissa inslag i vardagen tänker man inte så mycket på. Men när de är borta inser man att man trots allt saknar dem. En tanke bara.

Jag känner mig för övrigt halvt borta och har inte så stor koll på vad jag bloggat om tidigare idag. Det går runt i huvudet av huvudvärk och som vanligt skulle jag kunna ge mycket för en kram. Något som liksom fångar in alla tankar som svävar omkring och samlar dem igen.


Mina nya brillor förresten ;-)

Finns det någon anledning till varför låtar man inte hört på evigheter plötsligt dyker upp i ens huvud?

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Sitter och äter korv med bröd. Med Euroshoppers ketchup, kände för att prova något annat då den dessutom var billigare. Nu kan jag konstatera att plastgrejen som är under locket, är ett helvete att få bort. Ketchupen känns kanske en aning rinnigare än "vanlig" fast jag är inte säker, men den smakar mycket tomat. Dessutom såg jag nu att den är producerad i Turkiet ... Inte konstigt att den var god! ;-)

Jag bara undrar, finns det något jobb där man får sitta och pilla i andras texter, ge konstruktiv kritik och sådant? Det måste fasen vara bland det roligaste och intressantaste jag vet. En kusin skickade början av ett typ bokmanus till mig för ett tag sedan, och jag fick verkligen blodad tand för sånt. Det är något jag verkligen skulle vilja jobba med.

Alltså fy fan vilken linslus jag är! :-P Men det var inte det jag ville säga egentligen (även om det är sant, tragiskt nog). Det jag egentligen skulle säga är att jag inte har en jäkla aning om vilken färg som ska täcka min utväxt nästa gång det blir dags för färgning. En gång i tiden (förra sommaren kanske?) var mitt hår så mörkt som på bilden ovan. Ibland känns det som en utmärkt idé att bli så mörk igen, ibland vill jag fortsätta vara rödtott och så finns det dagar som dessa. Det vill säga, dagar då jag önskar att det fanns någon ny hårfärg som inte liknar något jag sett förut. Tips ...?

I mina svaga stunder undrar jag över om jag kanske borde börja anstränga mig lite för att se typ bra ut. Om jag borde börja oroa mig för att jag kanske ser ut som en oformlig klump om ett år om jag fortsätter äta godsaker.

Så kommer jag fram till en sak, jag vill inte ändra ett dugg! Vill inte bli en sån där person som folk inte ens får peta i, för tänk om makeupen eller frisyren blir förstörd liksom. Vill inte bli tvungen att avstå från att spontangöra grejer, med risk för att mina dyyyyra kläder blir förstörda (av samma anledning skulle jag aldrig köpa dyr inredning till mitt hem, såvida jag inte var miljonär). Vill inte sitta och se på när andra äter bullar och själv nöja mig med ett glas vatten. Vill inte svettas på gymmet när jag inte ens tycker det är kul.

Kort sagt vill jag inte göra något bara för att bli omtyckt och passa in. Utan för att det kommer från hjärtat och känns helt rätt, för mig.

Tydligen ska kramar hjälpa kroppens immunförsvar, bota depressioner, minska stress, befrämja sömnen, vara stärkande och föryngrande ... Inte konstigt att det alltid känns som att jag är behov av en kram nuförtiden! Inte minst för den där jäkla stressens skull, och för att det känns som att jag har snudd på vinterdepression. Gammal känner jag mig också. Skulle behöva många kramar ... HÖR DU DET???!!! ;-) ♥

Today's a new day.

(Men bilden är gammal)

Ibland undrar jag varför jag ens försöker.

Jag är ändå bara så jobbig, värdelös, tråkig, misslyckad ...

Och allt jag gör blir fel. Vad jag än säger retar det alltid någon.

Ja alltså, det känns som att det är lite väl mycket just nu bara. Kunde jag försvinna så skulle jag.

Påbörjade en bloggheader till någon ny blogg jag startat ... Detta var alltså ganska länge sedan och jag har insett att det där kan jag lägga ner. Däremot tycker jag headern var lite snygg ändå, med kloka visdomsord :-)

Ibland undrar jag faktiskt vad det är för fel på folk. "Jag borde inte äta den där chokladen" säger någon. NÄHÄ?! Och varför inte det då? DET ÄR JU GOTT, SÅ ÄT FÖR SJUTTON! Vill jag svara. "Jag ska gå ner i vikt" säger någon annan. Ehh, du väger typ som mig ... Tycker du att jag OCKSÅ borde gå ner i vikt?! Viktprat och framför allt prat om vad man "får" stoppa i sig kan driva mig till vansinne. Kanske beror det på att jag ofrivilligt tvingades vara mycket noga med vad jag stoppade i mig förut. Förmodligen var jag ju mjölkallergiker sa de, så glass, choklad och allt annat gott var bara att glömma. Och jag fick inte ens välja det själv.

Nej, så nu uppskattar jag "frossandet". Äter vad jag känner för, så länge jag kan! Finns väl för sjutton liiite viktigare saker att oroa sig för här i livet än en hjärattack eller fetma?!

Sen är det lite lustigt att jag som har den filosofin och inte ens försöker sluta med godis, oftare blir sugen på frukt! :-P

I ett försök att få lite ro i hjärtat tittar jag på gamla bilder ...





Givetvis hjälper det typ inte alls. JAG VILL HA VÄRME!

Har suttit och jobbat flitigt i en och en halv timme nu, vilket innebär att ett måste är ur världen i alla fall. Känns som att det är väldigt mycket som ligger och skaver just nu och under dagens föreläsning kröp det verkligen i kroppen. Ville bara hem, för jag visste ju hur mycket jag har att göra ...

Visst vill man bara bort ibland förresten?



 

Hur jag lyckades skriva en dikt i mitt tillstånd den här tiden på morgonen är ett stort mysterium. Men ja, det gjorde jag i alla fall. Förut såg jag nästan på dikter med dödsförakt, de var alldeles poetiska för att min skönlitterära hjärna skulle ha någon chans att få ihop några. Men nu är det tydligen så att kärlek, rädsla och saknad kan föda de mest djupa dikterna till och med från min hjärna. Där ser man.

Jag fattar inte riktigt att mitt hjärta står ut med detta varenda vecka. Hatar verkligen tanken på att det nu dröjer drygt fyra hela dagar tills jag får träffa min älskade igen. FYRA DAGAR. Och jag undrar om det kommer fortsätta kännas såhär varje gång. Tycker bara det blir värre.

Man kan alltid försöka fylla ut tomrummet och saknaden, men i slutänden blir det så uppenbart att det är just det. Utfyllnad. Fast kanske är det precis vad livet handlar om, strävan efter att fylla upp ett hål med något annat. Kanske är det så vi överlever. Men jag bara undrar, kommer det alltid vara så?

Fundering som kvällens foxande medförde: Ska man se det som ett kvitto på att man börjar bli en hyfsad dansade när den man dansar med börjar dunka en i väggen för att han BLUNDAR? Hmm ...

And as I stood in the shower I suddenly realized, I've finally become the person I allways wanted to be.

Bea, 19 år.

En klar favorit just nu.

It's a quarter after one, I'm all alone and I need you now
Said I wouldn't call but I lost all control and I need you now
And I don't know how I can do without
I just need you now

Huvudet värker. Skulle inte förvåna mig om det beror på att jag tänkt för mycket, så min hjärna blivit överhettad. Fast visst, det kan även bero på sömnbrist. I vilket fall som helst tycker jag inte alls om det, för när jag får såhär ont blir jag nästan handlingsförlamad och vill bara försvinna. Eller det har inte riktigt gått så långt än idag, men det kan nog vara nära. Har tryckt i mig en huvudvärkstablett i alla fall och påbörjat en kaffekopp, hoppas det hjälper!

Dödstrött, har börjat ifrågasätta om det var värt att sitta uppe till halv tolv på natten och svammla på facebook. Visst, jag skrattade så jag höll på att stryka med ... Men ändå, orkar ju knappt hålla ögonen öppna nu.

Idag är schemat i alla fall fullspäckat, tyckte jag hade rätt bra med att göra redan innan med ridning och en radio-uppgift att göra ... Så fick jag ett sms igår att min grupp ska träffas för att jobba med en annan uppgift. Wiee, jag kan inte påstå att jag jublar. Nåja, man gör det man måste antar jag.

 

Typ HUR fin som helst, så det så!!! ♥

Fast jag tycker nog min bild var aningen häftigare än den i PT! ;-)

En dag vaknar man upp och inser att verkligheten kom i vägen för den man ville vara. Att man undermedvetet anpassat sig för att inte gå under. Lagt sig på samma nivå som andra. Förändrats.

På ett sätt är det bra. Man förstår inte andra fullt ut förrän man själv är där.

Ibland får man den där oroskänslan över att man måste gjort något fel, bara för att det gick så löjligt fort och lätt. Igår var jag ju på kommunfullmäktigemöte för att kunna skriva ett referat på det, men blev tvungen att åka hem tidigare då jag fick migrän. Hade nog därför inte trott att det skulle gå särskilt lätt att få ihop till 1500 tecken som referatet skulle vara, men när jag väl börjat skriva flög tecknen iväg. Helt plötsligt var jag ... Klar?! Ändå känns det inte alls bra, snarare som att jag måste missat något. Gjort något allvarligt fel, missat poängen. Inte ska det väl gå på tio minuter heller?

Man kan ifrågasätta hur jag kan vara så snabb på att lägga till personer jag typ bara träffat en gång, på facebook. Jag vet faktiskt inte, men jag tror inte det slagit fel en enda gång ... Det brukar alltid leda till nåt kul! :-D Man känner ju av ganska fort om det är någon man kan svammla med och för mig som är rätt svammlig, är det GULD värt! Nu senast hittade jag en som jag fick veta nyss, LEVER för att vara taskig och skadeglad ... Jag menar, kan det BLI bättre?! :-D Är så skönt att kunna säga vilka ironiska brutaliteter som helst utan att det missuppfattas som något elakt. Sådana vänner kan man aldrig få för många av! :-D

På lördagens dans utspelade sig förresten ett samtal på dansgolvet som jag i efterhand insåg skulle kunnat ge upphov till missförstånd.

Jag dansar alltså runt med någon medan någon annan råkar stöta till mig.
Den jag dansar med: "Du gjorde väl inte illa dig?"
Jag: "Nejdå, jag är VAN!"

Nu lät det typ som att jag brukar bli misshandlad eller något, men jag menade ju bara att det inte är helt ovanligt att folk stöter till en på dansgolvet. JU!

Det stod mellan pepparkakor+ädelost och hårfärg, två "stora måsten". Jag har ju sunda värderingar, så självklart valde jag pepparkakorna. Av någon anledning känns det nu som att jag måste leva på nudlar resten av månaden, som ett straff för mina synder. Eller kanske snarare som ett benådande för min pressade studentekonomi. Men whatever, who needs food anyway?

Igår på foxkvällen fick vi förresten höra att om man ser varandra i ögonen under en gnuss, så raggar man. Jag råkade titta under en halv låt ... ALLTSÅ FÖRLÅT, JAG MENADE INGET!

Gårkvällens konstigaste försök till samtal igår på dansgolvet förresten:
"Vad heter du?"
"Bea"
"Jaha. Svårt namn"
"Mhm ..."
"Bor du ensam eller med din familj?"
"Jag bor själv"
"Jag med"
"Öhh, jaha?"
OCH DÄR var dansen slut. Tack och hej!

Kroppen börjar säga ifrån. Idag när jag kom till stallet och såg allt som skulle göras tänkte jag bara, "nä jag orkar inte!" Hade ju dock inget val, men nog var det med värk i varenda jäkla kroppsdel. Sneglade mot småponnyerna och önskade jag hade en tioårings längd och vikt, det var ungefär så mycket kraft jag hade egentligen, så att det varit lagom att rida en liten pluttponny. Bättre blev det inte när jag väl kom mig ut för att rida heller, när jag fick anledning att fundera över om det fanns någon anledning till att skagen-sandwichen jag köpte och åt innan var på halva priset. Say no more, men det var lite småjobbigt.

Nu sitter jag och diskuterar med min kropp om vi orkar med dans imorgon. Kroppen tycker vi ska vila, huvudet håller med kroppen och hjärtat är splittrat. Kroppen tror inte den kommer orka med, huvudet säger att det kan bli småjobbigt på alla plan och hjärtat vill både träffa allt härligt dansfolk samtidigt som det vill bespara sig en del andra saker som känns känslomässigt småjobbiga. Två och en halv röst mot en halv ... Men ni vet, det är ju ändå hjärtat som har sista ordet i slutänden i min värld!

För ett tag sedan hällde jag ut lättmjölk som kom ut i klumpar. Något säger mig att jag kanske borde rensa kylskåpet lite oftare. Grönsaksfacket vågar jag inte ens kolla, jag vet att det ska finnas två rätt gamla tomater där ... När jag skrivit det blev jag givetvis tvungen att kolla, bara för att konstatera att tomaterna av någon oförklarlig anledning faktiskt fortfarande såg röda och fina ut ... TUR! :-D

Nej, nu borde jag kanske börja fundera på att göra nåt!

Jag tror jag myntat ett nytt begrepp: Dansbaksmälla! Det händer nämligen alltför ofta att jag dagen efter en dans vaknar upp med ett huvud som känns totalt uttorkat och gör ALLDELES för ont. Vad dansbaksmälla alltså innebär att man dansar för mycket i förhållande till hur lite vatten man tar in och därför vaknar upp morgonen efter och mår dåligt. Typ som om man skulle varit bakis antar jag, fast jag har faktiskt aldrig varit bakis på riktigt så jag vet förstås inte hur det känns.

Blir alltid lika glad när någon jag funderat över att lägga till på facebook, lägger till mig först. Då slipper jag känna mig som någon slags stalker, haha. Jag menar, man lägger till någon och börjar kommentera en massa (typiskt mig), fast de kanske bara tycker det är jobbigt? Om det är de som lagt till mig däremot får de ju skylla sig själva, de borde ju insett redan att jag kan vara nog så spårad? :-)

Känns till och med jobbigt att andas nu. Längtar efter en stor kram. Bara saknar, saknar, saknar. JOBBIGT!

Just nu är min dröm att sitta på en balkong i ett varmt land, lyssna på musik och ... Plugga! Mest för att jag vet att jag måste plugga och detta skulle vara det ultimata sättet att göra det på. Så himla glammigt känns det ju inte att sitta hemma i en ostädad lägenhet, snegla ut på en grå himmel och läsa om Sveriges statsskick.

Det var rätt jävligt förresten, jag drömde att jag skulle åka till Thailand ... Vad skulle jag vakna för?!


Turktjej 2009.

Har typ inga svarta kläder. Ändå har de just fyllt upp två hela tvättmaskiner, jag vet verkligen inte hur jag ska förklara det. Tycker helt klart det är roligare när det är färgglatt, för tillfället är jag till exempel klädd i klargröna byxor och en knallgul tröja. Är sugen på att inhandla nya kläder, igår var jag sekunder från att trycka hem ett danslinne, blev dock "ekonomisk" och ångrade mig.

Halvt om halvt har jag bestämt mig för att inte köpa några fler kläder eftersom att de jag har redan nu knappt ryms i garderoben. Det är dock inte lätt, då allt inom mig skriker efter förnyelse. Om det inte börjat närma sig juletider hade jag nog inte kunnat hålla mig, men jag vill spara pengar så jag kan köpa fina julklappar till mina nära och kära istället :-) I år tänker jag börja i god tid med julklappsinköpen, så jag inte får panik i sista sekunden. Fast panik kommer jag ändå få, över att inte kunna köpa nog fina och dyra julklappar. Prestationsångest, det känns som att ribban ligger högt. Jag kommer känna mig sämst hur jag än gör och det är inte sådant som julen ska vara förknippad med, men så har det blivit för mg.  

Men jag är förbannat kass på julklappar, är man själv inget stort fan av materialiteter är det svårt att föreställa sig vad andra kan tänkas vilja ha. Om jag haft någon form av inkomst hade jag sparat varendra slant och bjudit alla mina närmaste på en resa istället, struntat i alla prylar. I WILL keep dreaming.

Jag var helt övertygad om att denna kväll skulle kännas tung. Men så fanns de där, underbara facebookvänner! Jag har skrattat så mycket att jag trodde jag skulle kollapsa, riktiga asgarv. Speciellt ett riktigt ologiskt, IQ-befriat uttalande var så galet roligt: "Hellre ett gott hjärta och ingen hjärna och ett fult inre". Med det tävlar pepparkaksätande mot påhittade attitydsproblem och pyamasparty utan pyamas. Jag vet inte om jag är ovanligt övertrött, eller om folk faktiskt var lite extra knäppa ikväll. I vilket fall som helst får det gärna hålla i sig! :-D

Har hunnit bli förtvivlad över en tenta som ligger under "inte godkänt" kategorin. Hunnit lista ut att det verkar som att jag trots det fått maxpoäng på tentan. Pratat med mina klasskamrater, som också verkar ha spikat men inte fått godkänt. Och jag har undrat, hur sjutton man ska tolka allt detta?! Undrar gör jag förresten än.

Sker det något negativt kan man vara nog så säker på att då kommer alla besvikelser och motgångar på en och samma gång. Jag börjar med att snubbla in i stallet och slå både armbåge och knä i det hårda betonggolvet och kedjan av dåliga saker har tagit sin början. Just när man tror att livet faktiskt är bra och att man är lycklig, slår det till. Hur mycket orkar man med på en och samma gång?

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om mitt liv just nu. På vissa plan har jag funnit en stor ro vilket känns toppen, men nu är det andra delar som känns smått kaotiska istället. Har kommit igång med intressen och allt jag älskar känns så sjukt bra. Sedan har vi skolan, den stora boven i dramat, där det känns som att jag inte har någon ordning alls längre. Kanske beror det på att fler aktiviteter innebär mindre tid att plugga och organisera sig. Gud, jag vill verkligen tro att det är värt det, men jag måste verkligen återta ordningen! Sedan blir det inte bättre av att min lägenhet börjar kvala in till "Rent hus", men när ska jag ha tid att plocka bort alla grejer som ligger och skräpar? När det dessutom är betydligt roligare att hålla kontakten med alla fantastiska och skojiga vänner, bekanta och släktingar på facebook, om man mot all förmodan skulle ha lite tid över?

Men imorgon har jag inget inplanerat förrän mot kvällen. Ingen ridning, ingen skola. Då ska jag se till att bara plugga, tvätta och städa om jag inte hinner med något av det idag. Ska bli skönt att få det gjort vill jag lova! Sedan håller jag tummarna för att jag hinner med en hårfärgning också, nu börjar jag tröttna på denna färg. Frågan är bara vilken färg jag ska ha nu ... Knallrött? Svart? Blont? Beror heeelt på vilket humör jag är på när jag väl står där och ska välja, haha!

Någon sitter inne i mitt huvud och hamrar. Visst, säkerligen finns det en och annan skruv att dra åt där inne, men jag tycker ändå inte det känns helt okej. Jag menar, det gör ju ONT liksom! Så nu sitter jag och hinkar i min kaffe med hopp om att förövaren ska bränna sig och utrymma ;-)

Idag väntar en lektion i radio och sedan ridning av stjärnhästen. Då måste jag ju vara fit for fight liksom!

För det allra mesta går tiden faktiskt förvånansvärt sakta. När jag satt på skolan idag hade jag inga större förväntningar om att hinna något annat än att plugga ... Men nu har jag gjort det, jobbat lite, förmodligen lyckats ge någon dålig självkänsla (försök inte vara oseriös på nätet ...) och dessutom startat med att läsa en bra bok och nu börjat fundera på att fortsätta skriva på det jag började med igår. Men vad bloggar jag för då? Det tar ju bara värdefull tid!

Jag kan nästan sträcka mig till att kalla det vardagslyx. Bakad potatis, mums alltså! Det är grymt underskattat och borde ätas betydligt oftare. Nästa gång tror jag dock det får bli med ett annat tillbehör än Euroshoppers räksallad, den passar nog bättre på en tunnbrödrulle ... Hade rört ihop en egen röra med Creme Fraiche, räkor och lite rom om det inte varit lite väl dyrt som studentmat. Lite pressad citron på det, och ett knippe dill ... Det hade varit kanon.

Men jag förstår mig verkligen inte på dem som typ lever på ren färdigmat. Slänger in en Gorbys pirog i mikron eller en färdigpaketerad paj. Näe alltså, det är ju KUL att laga mat från grunden! Sen visste jag visserligen redan när jag bodde hemma att när jag flyttade hemifrån skulle jag aldrig bli en falukorvstjej :-P

Ibland kommer man till en punkt då man inser att nej, såhär kan jag inte ha det. Den senaste tidens zombietillstånd fick mig att idag tänka till lite när jag handlade. En påse morötter och en påse clementiner fick följa med hem och likaså två bakpotatisar och räksallad, även saftsoppa hamnade i handlingskorgen. Näringsbrist kan garanterat visa sig genom trötthet så jag tänkte att det kunde vara bra att köpa saker som ger lite välbehövda vitaminer, men även sådant man kan äta mellan måltiderna eftersom att jag blir låg om jag äter för sällan.

Jag hämtade även ut ett paket med kurslitteratur, så nu kanske jag äntligen får en chans att komma ikapp med läsningen! Förhoppningsvis kan jag upphöra med att känna mig så förvirrad då.

Känner mig som en jäkla kärring. De senaste dagarna har jag vankat runt med stela, värkande höfter och känt mig allmänt förvirrad och en gnutta senil. Trötthet verkar vara ett konstant tillstånd och alltså ärligt talat, jag vill helst bara gå och gräva ner mig någonstans. Känner mig som en zombie på skolan, sitter och lyssnar på föreläsningar men ändå är det som att jag inte alls är närvarande.

All tid utöver skoltiden däremot känner jag mig fullt levande. Det verkar dock lite som att den tiden är lite för bra, eftersom att det känns så tomt all annan tid. Nä, nu vill jag börja jobba ... Vill att det ska vara PÅ RIKTIGT. Nu!

Har jag sagt att jag älskar mat? Äsh, även om jag inte har det har det knappast undgått någon att jag tycker om att äta. Förut däremot hade jag verkligen ett förskräckligt förhållande till mat, åt bara för att jag var tvungen, men så ville ju alltid min mage döda mig efter varje måltid också så det var kanske inte så underligt egentligen.

Men nu älskar jag att komma hem, för där finns allt jag kan tänkas bli sugen på! Eftersom att jag har mina perioder då jag i princip bara blir sugen på en eller två saker, är det egentligen ganska lätt att ha allting hemma också. Sen får jag säkert näringsbrist och en massa skumma grejer, kanske är det därför det vid något enstaka tillfälle blir svårt att fokusera? :-P

Men det är så värt det i alla fall, huvudsaken är ju att jag får äta det jag tycker om och tycker om det! Tycker jag i alla fall, somliga håller garanterat inte med (mamma ...). Men jag varvar faktiskt periodandet med att äta annat också, när jag känner för det. Men då man levt med inställningen att "jag äter bara för att jag måste" och "jag tycker inte om att äta", tycker jag man får äta vad man vill åtminstone i ett år framöver för att riktigt befästa ett ordentligt kärleksförhållande till maten igen. Än så länge är vi fortfarande inne i smekmånadsfasen ;-)

Min mamma är bäst. Emellanåt är hon ganska rolig också, men vid enstaka tillfällen undrar jag bara vad hon egentligen tror om mig. Alltså mamma, seriöst? Nä jag tänker inte ens berätta ... Pinsamt.

Bara mamma kan väl vara knäpp nog att tro det förresten? Tänk om ... Nää. Nä, alltså nej.

Ibland undrar man. Och någon gång undrar man bara hur det blivit, om ... Ja, om man gjort annorlunda val i livet. Här sitter jag och lyssnar på folk som föreläser om kommunjournalistik och gud vet vad, medan jag klottrar cupcakes i mitt block. Tänker tillbaka på gymnasievalet, hur jag valt livsmedelsprogrammet om det funnits i Skellefteå. Istället blev det media ... När valet till vidarestudier kom, blev det journalistik. Det är inte utan att jag undrar, om jag istället idag stått och bakat bullar på ett mysigt litet café om jag gjort ett annat val inför gymnasiet.

Inte utan att jag undrar, om en sådan livsstil gett mig tid över till att skriva sådant jag verkligen brinner för, fiction. Om det kunnat ge mig möjlighet att skriva den där bestsellern jag alltid drömt om och så småningom ha det som enda inkomst.

Och klart jag undrar vem jag skulle varit idag om jag inte följt med pappa på den där första dansen i februari. Vilka val det föranlett om det inte varit så mycket som spelade in när jag funderade över min framtid och vidarestudier. Om jag haft lättare att åka någonstans långt, långt bort, om det inte funnits så mycket som höll mig kvar. Om jag satsat högre då.

Det är väl omöjligt att veta och visst får jag väl säga att jag i det stora hela är hyfsat nöjd ändå. Fast nog är det plågsamt kallt och gud alltså, jag hatar verkligen långa föreläsningar.

Hemma efter en slö helg och har konstaterat att här är det stökigt. Tvättkorgen är överfull och toan är typ halvtom på kläder ... Ja, halvtom, jag försöker tänka positivt ... Men jag antar att man lika gärna kan säga att den är halvfull, med kläder över halva golvet. Däribland ligger typ alla mina danskläder, alla ridkläder ... Jag måste verkligen tvätta om jag inte ska dansa i hemska jeans på torsdag! Först skola dock ...

Har inte bloggat på hela helgen, har faktiskt varit helt fri från Internet och mått utmärkt av det. Nu har jag dock blivit pojkväns-fri så då har jag inget bättre för mig än att nörda framför datorn. Fast jag har inget att blogga om, så det struntar jag i.

Det här med facebook kanske inte är så bra ändå ... Känns som att halva världen börjar känna till vilka dåliga matvanor jag har vid det här laget. Haha, nejdå, jag kan inte påstå att jag bryr mig för då skulle jag ju inte skrivit det! Undrar dock vad folk tänker när jag säger att jag ätit prinsesstårta till middag till exempel, "jäkla nöt ..."? Men äsh, så länge jag själv inte far illa av att äta som jag gör får väl andra tänka vad de vill.

Men det var egentligen ett sidospår. Vad jag egentligen tänkt blogga om var dagens ridtur. Hur himla fin Picasso var och hur kul det är att märka att det på otroligt kort tid skett stora utvecklingar i vårt samspel. Första ridturen blev jag så överväldigad av galoppen att jag inte kunde sitta ner i sadeln ens en gång, men nu kan jag samla honom så mycket att det är noll problem och han är såååå fin så! :-D Nu jobbar jag mest med att korta ner ledningarna en aning då det tar lite tid från att jag bett honom om något, till att jag får en reaktion. Det går dock framåt!

Igår var det alltså dans i Sikfors och dansmässigt hade jag en av mina bättre kvällar och fick uppleva fina danser! Däremot kunde jag konstatera att jag är en snigel på att bjuda upp och den här gången tydligen inte tillräckligt snabb. Mer än en jättefin låt passerade medan jag desperat letade efter någon att dansa med, men precis ALLA var tagna! Sådant kan vara deprimerande.

Men annars hade jag ett stort leende på läpparna större delen av kvällen, vilket en skojig och fin första dans bäddade för! Första dansen brukar för mig innebära stelhet och en hel del missar så när jag blev uppbjuden av ett av "proffsen" kändes det inte helt fel att springa iväg i panik. Det gjorde jag ju dock inte, vilket jag inte ångrar, och jag gick ur dansen med leendet som hållt i sig från första danssteget.

Sedan var det även en till gång jag övervägde att springa iväg när jag blev uppbjuden, också den här gången av ett såkallat "proffs". Har dansat med honom EN gång förut och fick känslan av att han inte njöt av det. Den här gången tror jag dock det gick bättre och känslan efter den dansen var positiv vilket var en fin överraskning, kan mycket väl tänka mig att göra om det!

Sedan höll vi inte på att hitta hem efter dansen! Maria skulle vara min vägvisare medan jag körde, var det tänkt, men trots det hamnade vi på en extremt lång väg mitt i skogen som vi absolut INTE kommit från. Visade sig dock att den vägen också ledde hem ... Tur!

Men nu kan jag inte blogga mer, måste upp om jag ska hinna rida idag också!

Min blogg har verkligen ingen speciell inriktning förresten! De stackars läsarna kastas från dans till ridning, till mat ... Vet väl knappast vad de ska förvänta sig. Har funderat ett flertal gånger på att ha en blogg enbart om ett intresse och satsa lite mer på den, men det tar ju sån tid om jag ska börja designa den och allt. Nåja, får väl se om jag orkar någon gång, för lite kul skulle det allt vara.

Funderar på att unna mig ett till par dansskor. Okej, jag har redan två men det ena paret börjar se lite nött ut och de andra skorna tycker jag mer ser ut som buggskor ... Fast egentligen finns inga ursäkter, jag vill mest bara ha ett par för att ha. Sedan att jag kanske egentligen hellre skulle behöva nya vinterskor att ha för att jag behöver det, tänker jag bortse från. Köper verkligen ingenting längre om det inte går att dansa i, när jag provar kläder tänker jag alltid på att de måste vara dansvänliga, haha. På skolan däremot går jag omkring och ser ut lite hur som helst, skorna är så nötta att det börjat lossna bitar från det yttre lagret. Men skit samma, det är ju på dansen jag lever upp! Och jag lägger hellre pengar på mina intressen än på ... Vardagen. Vinterjacka? Näää, dansklänning! :-D Är ändå som en zombie när jag inte får utöva mina intressen så!

Har som länge varit sugen på ett par vita sneakers att dansa i ... Vet att jag bloggade om det när jag nyss startat den här bloggen också! Eller kanske fungerar ett par glittriga, lila skor? Har visserligen inte sett någon som haft sådana på dans, men varför skulle det inte gå egentligen? Känns ju lite festligt och kul i alla fall! Fast rosa kanske är mer jag förresten ... Då är bara frågan, är de sköna eller kommer mina fötter värka efter nån timme? Risken finns ju, men de är ju så fiiiina!


  


Fast allra roligast vore det förresten att få designa egna. Såå himla roliga är inte de skor som finns och de som är lite festligare är knappast jättesköna. Jag skulle vilja tillverka sköna och roliga dansskor ... Vilken dröm! Får kolla upp om det går att fixa ;-)

Sitter och äter ägg och dricker kaffe. Jag inbillar mig att när jag blir sugen på något, då är det för att kroppen vet att den behöver det och då borde jag lyssna på den. Det är ju annars ingen vidare imponerande middag, men whatever ... Ser till att gå och lägga mig tidigt så hinner jag inte bli hungrig igen! ;-)

Nyponsoppa är bra. Det är bara att hälla upp ett glas och sedan är det redo att drickas. Det innebär att man kan vänta ännu ett tag med att äta middag, som ett sent mellanmål typ. Dessutom kan man ha det länge utan att det blir dåligt, vilket är perfekt då jag har mina perioder då jag är mer sugen på något för att sedan helt plötsligt sedan gå över till något annat. Detta innebär att mycket hinner bli dåligt innan jag får tillbaka suget efter det, men inte nyponsoppan. Blåbärssoppa borde också gå bra förresten, och fruktsoppa. Fungerar fint som mellamål, jag ska nog bunkra upp med ett lager!

Det bästa är att när jag druckit någon sliskigt söt soppa, brukar jag dessutom bli sugen på mat även om jag inte varit ett dugg sugen innan. Precis som nu! Får se om jag kommer på något att laga, i värsta fall finns det fortfarande kvar några bacon i kylskåpet och ägg är ju bara att knäcka. Gott och fort gjort! Fast variation sägs visst vara bra också ... Har förresten varit väldigt sugen på ägg de senaste dagarna, kan det vara för att jag börjat aktivera mig och därför håller på att bygga muskler? Nehepp, det var kanske önsketänkande ...

Imorgon blir en tuff dag. Först skola från nio till fyra, sedan dans från sju till elva ... Men det är ju småpotatis. Det tuffa blir att hitta dit, till dansen i Sikfors! Har redan konstaterat ett antal gånger tidigare att det där med att hitta inte är min grej och vägbeskrivningar förstår jag ungefär inte alls. Blir inte förvånad om jag hamnar i Arvidsjaur och sedan villar bort mig ännu mer i paniken och slutar i Norge. Det skulle i och för sig också vara rätt häftigt, men då missar jag ju dansen! Får se till att åka i god tid i alla fall så kanske, kaaaaanske jag lyckas hitta dit i tid. Kanske.

En massa ogreppbara tankar snurrar runt i mitt huvud, längtan efter att blogga är stor men jag vet inte riktigt hur jag ska fånga en tanke att skriva om.

Så istället för att skriva om livets stora frågor skriver jag väl om kost. Har suttit och läst på olika internetforum och konstaterat att jag kanske borde börja äta enligt LCHF-dieten. Det vill säga lite kalorier och mycket fett. Det verkar nämligen som att många med samma problem som mig (en inflammation som drabbar magen), mår bättre av att äta enligt den dieten, tvärtemot läkarnas rekommendationer om ett lågt fettintag. Kan tycka att det är lite intressant att 20 000 svenskar inte lyckats upplysa läkarna om att de verkar ha fel. Men men ... Har i alla fall mått så kanonbra av att leva på bacon, ägg och pizza de senaste dagarna att jag tänker ge det ett försök!

Käkar samma frukost som igår och har konstaterat att det skulle jag kunna fortsätta med. Bacon and egg ♥ Gottigott! Har jag tur får denna goda men onyttiga kost min vikt att stiga också, det känns ju inte helt omöjligt. Nope, jag har ingen lust att väga 46,9 med kläder faktiskt. Inte för att jag lider av det, men det känns osunt på något sätt och jag vill ju ha något att sätta emot med när jag rider! ;-)

Dags att ta itu med att städa upp här nu då. På bordet står ett tomt smörpaket, en tom flaska med orientdressing, en kanna med lite juice kvar på botten, ett fikafat, en tårtspade, en bunke med rester av pizzadeg och en kastrull som innehållit bea-sås. Tänker inte fortsätta med att beskriva resten av mitt hem, för det är riktigt illa. Blir lätt så när ingen annan än jag ska se ... Vad gäller ordning i hemmet är jag en riktig ögontjänare!

I did it igen! Lagade god mat alltså. Denna gång blev det pizza, gjord på bakpulver faktiskt! Det smakar gott, men lite annorlunda. Det är förresten inte mycket svårare att tex. baka pizza än att göra köttfärssås eller falukorv som jag är sjukt less på. Mycket roligare att prova nya saker :-D

Är sådär härligt slut i kroppen som man bara kan bli av ett ordentligt ridpass ute i friska luften. Det känns verkligen att jag lever och jag är bara så himla lugn och tillfredsställd!

När jag satte mig ner i sadeln innan ridpasset var känslan dock en annan. Rumpmusklerna klagade och sa ifrån, ville absolut inte sitta ner och hade nog inte återhämtat sig från söndagens ridning än. Satt alltså som på nålar typ första tio minuterna innan jag kunde slappna av ordentligt. Då däremot, jäklar alltså! När jag hittade knapparna ... Vilken häst! Dressyren finns i blodet, det blev jag allt övertygad om!

Sen att jag red vilse är en annan historia, fanns så många småvägar att välja bland i den där skogen! Tillslut gav jag pollen fria tyglar och jodå ... Hästar hittar tydligen alltid hem själv! Kloka djur.



Stjärnan :-*

Blev ju så inspirerad av england igår, så nu har jag lagat till lite english breakfast. Bacon och ägg är riktigt gott faktiskt! Kanske borde anamma lite av den engelska livsstilen med pannkakor, scones och allt vad de nu äter till frukost. Det är ju inte fel egentligen ju!

Något som inte heller är fel är att rida. Idag är det äntligen dags igen! På allra finaste Picasso, måste säga att jag är sjukt stolt över att släppas iväg med en sådan prins. Nog har jag haft en himla tur ändå, men man ska kanske ha det ibland också. Ibland känns det som att vissa händelser sker vid exakt rätt tidpunkt i ens liv. Som att vissa personer kommer in i ens liv precis när man behöver det som mest. Jag vet inte, men det låter lite för bra för att bara vara, en slump?

Sitter och dricker sliskigt söt nyponsoppa. Det var extrapris på ICA Kvantum om man köpte tre stycken, så jag tänkte "varför inte?" Nu vet jag varför ... Handlade förutom det även fem paket bacon och några satsumas, jag älskar verkligen när stora röda siffror lyser mot en i butiken, för det brukar betyda extrapris och bra erbjudanden :-P

Idag har jag varit på skolan, i alla fall min kropp. Tankarna däremot har varit på helt andra håll. Har drömt mig bort till en vit springare vid namn Picasso, till kommande danser med fullfjädrade danskungar ... Mitt liv hade varit som en saga helt enkelt, om jag bara haft drömprinsen här det vill säga. Istället sitter jag här i min patetiska ensamhet och hoppas på ett levnadstecken. PATETISKT.

Äsh, inte är jag bitter! Möjligtvis lite understimulerad bara. Och kanske en gnutta patetisk ... Fast NÄ förresten. Jag pluggar på universitet, har numer en pärla till medryttarhäst och dansar trots allt hyfsat (ingen har klagat iaf) OCH SÅ VIDARE. It's so not pathetic.

Träningsvärk, hemsk träningsvärk. Muskler i skuldror och rumpa tog tydligen stryk av gårdagens ridtur. Imorgon ska jag rida Picasso igen, hoppas det gått över tills dess. Och hoppas framför allt att det gått över till torsdag då det är dans i Sikfors! Vore lite småjobbigt att dansa med den här träningsvärken känner jag.

Däremot är det skönt att inte bara ha en, utan TVÅ må bra aktiviteter inplanerade i veckan. Äntligen kan jag komma igång på allvar, med livet och allt! :-)

Nu, skola.