Bea

Less. Saker flyter inte som de ska. Jag får inga svar på mina frågor och svävar alltså i ovisshet. Jävligt jobbigt. Skulle byta jobbpass med en, jag har fått hans pass men han har inte fått mitt? Vill fan inte ha en EXTRA lördagnatt. Och jag vet fortfarande inte säkert om jag får ledigt för resan i maj. Det känns bara som att jag vill ta mitt pick och pack och sticka iväg någonstans för att aldrig återvända. En enkelbiljett till något varmt land. Om man ändå haft ekonomin.

Men för att se det från den ljusa sidan så ... Nä, jag ser inget positivt i någonting just nu.

GAH! Jag tyck it riktigt om mitt liv just nu. Det känns som att det är antingen pest eller kolera som gäller. Nästa vecka åker älsklingen bort på nån JÄVLIGT ONÖDIG kurs (tycker jag såklart) och jag hatar att vara själv. Kan inte ens sova så det suger ju. Dessutom bytte jag just till mig att jobba natt på lördag istället för om två helger, så vi hinner inte ens träffas särskilt mycket innan dess. Jag gråter blod och längtar förgäves efter en snabbspolningsknapp. Vet att jag kommer ha några dagar av ångest framför mig. Jag vill inte vara med.

Måååååååste jag?

Det är som det är i dagarna. Känner mig alldeles för lättirriterad och skulle nog egentligen behöva ett break. Jag fattar liksom inte vad det är för fel på mig. Såhär brukar jag faktiskt inte vara. Men vad tusan, att bli satt att göra samma sak dag ut och dag in kan väl få vem som helst att känna en viss frustration?

Kan inte säga annat än att turkietresan kommer bli välbehövd. Nu ska jag bara få min ledighetsansökan godkänd.

GAH! Är grymt tatueringssugen. Det stör mig att min tatuering inte sitter på min kropp än. Är som att något saknas liksom. Men jag kommer mig ju aldrig för att boka. Lovar dock att om någon kom och sa till mig att NU har jag bokat en tatueringstid till dig, då hade jag sagt: JIPPPPPIIIIIIIIIE!

För en stund sedan fick jag ett spännande samtal. Nästa fredag provar jag på något nytt. Det ska bli asroligt! Skrev värsta långa inlägget om vad det var. Sedan kom jag på att näää, jag vill hålla det för mig själv. Synd för er va?! Mohahaha.

Känner mig typ rik. Sjuuuukt! Måste jag betala räkningar? Tänk alltså, om man inte hade några räkningar att betala. Ingen lägenhetshyra, ingen medlemsavgift för fack eller A-kassa, inget gymkort, inga studielån ... Alltså fatta bara de som bor hemma hos sina föräldrar och jobbar! Seriöst, de ÄR ju rika. Nåja, det är faktiskt ganska skönt med en egen lägenhet. Kan vara värt det. Men ATT jag ångrar att jag pluggade ett år. Totalt bortkastat och nu sitter jag här med ett års studielån. Lätt ovärt.

Visst, klart jag klarar mig. Men det känns inte direkt som roliga utgifter. Om de försvann skulle jag faktiskt kunna leva lite också. Men men, en dag ...

Jobbandet den senaste tiden får ändå ses som intensivt. Fredag, lördag, söndag, måndag, onsdag, torsdag, fredag, söndag och nu måndag, tisdag, onsdag. Varför vara ledig mer än en dag åt gången? Fast äsh, klart det sliter det ska jag inte förneka. Bara sena pass. Men jag överlever nog och moneysarna rullar in. FLER PASS TACK ;-D

Jag har sovit tre timmar inatt. Kom i säng kring femtiden på morgonen efter en natts jobb. Fyra timmar senare var jag tillbaka där. För en stund i alla fall. Nu är jag hemma igen. Sambon har stuckit iväg till sina päron. Tydligen har vi ingen mat hemma så han måste äta där? Jag är jävligt grinig. Kanske får jag skylla på sömnbristen. Kanske är det lika bra att jag går och dör bort.

Slogs just av en sjuk tanke. Jag har ju världens finaste sambo! Hur fan gick det till?!

Workworkwork. Det har varit en hel del av den varan de senaste dagarna ändå. Skönt, då vet man att pengarna rullar in som de ska. Igår kändes det dock som att jag gick i sirap! Eller som en mardröm då man vet att man borde springa, men benen inte lyder en. Där stod jag i driven på jobbet, tiden tickade iväg och jag kände mig helt maktlös. Så brukar det verkligen inte vara! Får hoppas att det går bättre idag då jag ska jobba långpass 17.30-04. Mitt favoritpass! Not ...

Wellwell, finns inte mycket mer att skriva. Jag ska fortsätta äta min sena frukost.

Det verkar inte bli några problem att få ledigt två veckor i maj så jag säger bara TURKIET HERE WE COME!!!!!!!!!!

I feel like crap. Det gjorde jag igår också. Huvudet strular. Men det går väl över så småningom. Just nu känns det dock tungt. Orkar inte bry mig så hårt om just något. Är allmänt less också. På det mesta. Nåt måste nästan hända.

Men denna migrän alltså. Den är inte att leka med. Till klockan ett måste jag vara fit for fight med ett möte inbokat. Blir intressant att se om jag lyckas få ur mig något vettigt och inte bara typ "snälla, ta mitt liv"

Igår på jobbet ringde nån random aka. älskling till mig och ba "Jag har hittat en resa och den är förmodligen borta imorgon. Två veckor i Turkiet i maj. Det är med avbeställningsskydd. Ska vi slå till?!" Och där står jag helt stressad och ska dela ut mat till en kund och ba "Öhhh?? Jaa??" Så nu är det bokat. Ska bara hålla tummarna för att jag får ledigt också så vi inte behöver boka om. Det vore ju faktiskt rätt surt.

För övrigt har jag jobbat fyra dagar i rad och är påstått svart under ögonen av påstådd sömnbrist. Jag vet inte, kanske stämmer det. Trött har jag varit i alla fall. Men jag hoppades att jag skulle få fortsätta jobba idag och onsdag också. Dock så godkändes inte passen jag sökte. Smått irriterande faktiskt. I WANT THEM.

Wellwell, jag ska försöka få i mig lite frukost och tränga bort en malande huvudvärk. Sedan hoppas jag att jag hittar på något att göra.

Har varit ute och ridit. En halvtimme var allt jag orkade med, sedan var jag pinsamt andfådd! Det är illa när ryttaren är mer andfådd än hästen, för det är ju trots allt den som springer även om man kunde tro att det var tvärtom i mitt fall.
Nu har jag i alla fall tänkt ta en välbehövd dusch, äta lite lunch, planera middagen och sedan bege mig iväg mot träningsrådgivning. Det ser jag fram emot!

Jag har konstaterat en sak. Jag är smart ... När jag tänker. I helgen när jag försökte få igång en tv på Elgiganten genom att trycka PÅ tv-skärmen kände jag mig mindre smart. Det var ingen touch-tv tydligen. Märkligt.

Men let's face it. För det första, NÄR i det liv jag lever nu BEHÖVER jag över huvud taget använda hjärnan? I jobbet: Hamburgare, pommes, plusmeny, bea-dip, chilicheese, cola ... Men svåååårt att memorera det när man gör det för tusende gången. Nooot. Knappast att hjärnan är särskilt involverad där. Och hemma vet jag inte vad jag skulle få för hjärngympa. Alltså har jag en utmärkt hjärna med av-knappen intryckt eftersom att den inte behövs. Sorgligt.

Inatt hade jag en riktigt weird dröm där jag typ var nån form av superhjälte och en massa superskurkar sprang typ efter mig och ville döda mig. Jag hoppade ut genom ett fönster, sprang i snö och spetsade en skurk. Ja, ni hör ju att jag vaknade utvilad?!

Igår blev det nåra timmars extra jobb. Förut blev jag inringd nästan jämt men nu händer det i princip aldrig. Jag kan ju inte påstå att jag jublar direkt. Har jag verkligen gjort bort mig så totalt? Men alltså näe, det känns inte så. Jag tycker faktiskt att jag är quite awesome på det jag gör. SÅ DET SÅ. Antagligen beror det väl alltså på att jag gör mitt jobb istället för att stå och socialisera med mina arbetskamrater. Jag är väl inte nog rolig helt enkelt. Eller vad sjutton det nu kan bero på. Jag kommer antagligen fundera mig blå tills någon talar om för mig vad det är för fel på mig.

Men men. Idag börjar jag dagen med att åka till stallet. Sedan i eftermiddag ska jag få en rundtur på gymmet så jag får se hur alla träningsredskap fungerar. Förkyld är jag också. Det blir en ansträngande men rolig dag.

Har skickat iväg ett CV. Jag har en förmåga att söka jobb jag egentligen ses underkvalificerad för. Kanske för att jag VET att de jobben blir en utmaning. Men sen så får jag ju dem inte heller. Men ändå, försöka går ju och förr eller senare kanske man får napp. Vem vet.

Jag känner som så, att only sky is the limit. Kan andra (idioter) så kan väl jag (inte idiot) också. Det värsta som kan hända är att ...? Jag vet inte. Inget typ. I'll keep trying.

Jag kan. Jag kan. Jag kan.

Idag. En dag som många andra. En ledig dag. Igår på kvällen såg jag på House. Läkare, kanske är det ett yrke att satsa på. Tänk vad mycket utantillkunskap man måste lagra i huvudet. Det tilltalar mig. Men vägen dit är nog så lång och krånglig. Det är synd. Jag hade nog trivts med att hjälpa människor att bli friska, eller ställa diagnoser så de vet vad de lider av.

Annars skulle jag kunna bli kostrådgivare. Lätt! Anser nog att jag börjar få rätt bra koll på alla livsmedel vid det här laget. Framför allt så intresserar det mig. Olika matallergier, koster osv. Jag är övertygad om att jag skulle göra det bättre än dietisten som gav mig rådet att äta bullar till mellanmål. Yeah right, det funkade ju bra. Inte. Kanske borde jag på den yrkesvägen vandra en dag.

En dag. Dock inte idag eller imorgon. Först har jag lite annat jag vill hinna med. Det är ingen brådska faktiskt. Jag fyller 21 i år. Om jag så inte börjar plugga förrän om fyra år så är jag fortfarande inte ens 30 innan jag är färdig. Det är luuuuuuuugnt. Just nu har jag bara inte ron till att plugga så varför ens försöka.

Idag. Idag tror jag att jag ska ta mig till gymmet. Sedan ska jag handla. Eller så struntar jag i gymmet och bara handlar. Är trots allt förkyld och imorgon blir en tuff dag med både ridning och inbokad tid för rundvisning på gymmet. Jo, det får väl bli en lugn dag idag då.

Äter frukost och dricker kaffe ur en av mina nya, jättesmå kaffemuggar. Jag tycker faktiskt de är riktigt fina för att ha kostat mig 30 spänn för sex muggar. Dollarstore levererar!

Idag har jag besökt en frisör för första gången sedan studenten. Hon fick kapa rätt mycket hår. Jag är nöjd över att ha blivit av med fanskapet. Har även umgåtts med min mor hela dagen och tränat, samt ätit sushi för första gången i mitt liv. Vad jag tyckte? Det kan nog lätt bli fler gånger.

Helgen har varit suverän. En lagom mix av umgänge, jobb, flängande och mys. Igår var vi in till Luleå och såg Mission Impossible 4 på bio. Den var klart över förväntan tycker jag, spännande och häftig. En bra helg ur min synpunkt alltså. Dock har det blivit mycket snabbmat och sådant jag bestämt mig för att inte äta. Idag tar jag nya tag och får i princip börja om från ruta ett. Det lilla jag hunnit bygga upp under de dagarna jag ätit bra har rasat. Men jag ser det i alla fall som ett kvitto på att det lönar sig att utesluta vissa saker ur kosten.

Idag kommer min kära mor på besök. Jag lääääängtar! Dessutom ska jag klippa mig. Tror allt hårtrassel ryker. Jag har inte varit till en frisör sedan studenten ... Känner på mig att detta kommer bli en bra dag.

Sitter och äter frunch bestående av köttsoppa och Brämhults hallondryck. Är inne på min tredje helt mjölk- och glutenfria dag och inbillar mig att magen mår lite bättre. Trots att jag drack två små koppar kaffe igår, så kanske är det inte i kaffet det största problemet ligger trots allt. Eller så är det bara önsketänkande. Det lär väl märkas. Men varje litet framsteg är ett steg i rätt riktning i alla fall! Dock måste det sägas, att prova leva ett liv utan både mjölkprodukter, gluten och helst socker är ingen lek. Många produkter innehåller i alla fall en av dessa tre komponenter så hjärnan får arbeta på högvarv för att komma på bra mat. Kanske är det bra, jag har nog aldrig känt mig så inspirerad till matlagning som nu. Utmaningar är ju lite av min grej.

Jag har börjat inse nu att det spelar ingen roll vad eller hur mycket jag äter om jag inte får behålla maten och näringen i kroppen. Let's face it, jag har proppat i mig fika utan att gå upp ett gram. Därför känns det grymt värt att satsa på att äta sådant som kroppen faktiskt kanske kan ta upp. I'll give it a try.

Men nu ska jag bege mig mot stallet för en ridtur i det soliga vädret. Nice!

Min kropp är en svikare. En dålig, outbytbar vän. Huvudet och magen för ett inbördeskrig mot varandra och igår hade jag en blixtrande migrän när jag försökte hoppa över kaffet för magens skull. Huvudet liksom ba "amen jaaarå, är inte jaag viktigt?!" och magen ba "amen fine, drick ditt jävla kaffe då så jag slipper höra på ditt gnäll" Och så gick det som det gick med den stackars magen.

Idag blir det jobb igen. Jag har en känsla av att det kommer bli kul faktiskt. Igår VAR kul fram tills det att det började kännas som att jag skulle spy ner någon. Det gick liksom ... Bra. Alltid trevligt.

Nu ska jag äta lite frukost.

Dagens frukost består av soyayoghurt med banan, ägg och Brämhults hallondryck. Helt gluten, laktos och ... Nästan sockerfritt. Jäkla yoghurt! Och notera, inget kaffe! Får hoppas jag inte blir grinig. Men nu jävlar ska jag väl må bra.

Min förkylning verkar aldrig vilja ge sig. Något konstigt har hänt med min högra vad. Det är svinkallt ute. Har inte gått ut på två dagar. Jag vill till gymmet och använda mitt gymkort. Men näe, det är väl bara att glömma.

Idag har jag bakat kolakakor. Det var otroligt enkelt och gott blev det faktiskt också. Problemet är bara att jag har tänkt dra ner på allt sött. Fika, glass och godis endast fredag och lördag. Ja, jag ska ju faktiskt leva med min mage i ett antal år till. Vore dumt att döda den redan nu. Fast sötsaker är ju svåra att motstå ...

Men men, har inte så mycket att skriva.

Jag har gått och blivit med touchtelefon. En Xperia Ray, min rosa drömtelefon. Men alltså, går det inte att blogga med telefonen? Men ååååh!