Bea

GAH! Jag tyck it riktigt om mitt liv just nu. Det känns som att det är antingen pest eller kolera som gäller. Nästa vecka åker älsklingen bort på nån JÄVLIGT ONÖDIG kurs (tycker jag såklart) och jag hatar att vara själv. Kan inte ens sova så det suger ju. Dessutom bytte jag just till mig att jobba natt på lördag istället för om två helger, så vi hinner inte ens träffas särskilt mycket innan dess. Jag gråter blod och längtar förgäves efter en snabbspolningsknapp. Vet att jag kommer ha några dagar av ångest framför mig. Jag vill inte vara med.

Måååååååste jag?