Artonårsfirande och en utomstående betraktare

Igår blev en lång dag. Började med jobb från halv åtta till fem. Därefter begav jag mig hemåt för att göra mig i ordning för kvällen och försöka intala mig själv att jag inte var trött. Vidare till O'learys sedan för att fira en nybliven artonåring tillsammans med makens släkt. Åt världens godaste oumphburgare där och fortsatte försöka intala mig själv att jag var pigg. Men nej. Likt en åttioåring kom jag på mig själv med att sitta och fundera över om de inte skulle kunna tänkas ha ett vilorum någonstans. Världens ofestligaste människa. 
 
Många pratar om att man inte är äldre än man känner sig. Jag tänker nog tvärtom ... Detta kommer bli ett lååångt liv! Jag önskar att jag oftare kunde känna att jag var en del av det, istället för att känna mig som en utomstående betraktare. Det har väl mer eller mindre alltid varit så. Kanske har det att göra med att jag inte har en aning om vilken roll jag egentligen är tänkt att spela i livet. Den som skrev mitt manus var inte så duktig på sitt jobb. 
 
Nä, nu blev det ett flummigt inlägg. Egentligen har jag inget vettigt att säga och jag är en tråkig person. Over and out. 

Kommentarer
Postat av: mamma

När man inte är riktigt frisk och faktiskt ganska ständigt trött kan man omöjligt vara en festlig person. Du talar med en som vet! :)
Tracka inte ner dig själv. Acceptera den du är. Trött och ofestlig efter en viss tid på kvällen och aktivitet under dagen.
Inlägget blev bra! Fortsätt skriva på det. En bra början på en bok. Livets betraktelser.

2016-12-01 @ 14:06:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0