Bea

Ibland kan det vara intressant att se tillbaka på hur man förändrats genom åren. Därför tänkte jag att jag kan göra en lista om hur jag var förr jämfört med nu, bara det jag kommer på nu spontant. Här kommer den.

 

Då: Hade grov telefonfobi och var jag mot förmodan tvungen att ringa var jag tvungen att skriva ner vad jag skulle säga. Sedan satt jag och glodde på telefonen i evigheter, slog in numret några gånger för att sedan trycka bort det igen och till slut kanske jag lyckades ringa och stamma fram något. Men jag var jätterädd att folk tyckte jag lät fånig. Helst mejlade jag såklart.

 

Nu: Hatar att skicka mail för att det tar så lång tid att få svar. Ringer utan att tveka, undantag om det gäller till exempel försäkringstyper för jag anser mig inte vara kunnig nog att prata med dom. Men rent allmänt tänker jag att det inte gör något om jag mot all förmodan skulle göra bort mig, vad gör det om hundra år? 

 

Då: Kände att alla nog tyckte jag var jättetråkig att umgås med och drog mig gärna undan. Var jätterädd för pinsamma tystnader och att jag inte skulle lyckas hålla igång en konversation. Blev typ överlycklig om jag till exempel satt hos en frisör och lyckades våga säga något. Jag ville ju såklart säga något men var orolig för att säga fel saker och bli utskrattad eller något.

 

Nu: Tycker inte om att vara ensam längre perioder och uppskattar att träffa folk betydligt mer än innan. Har insett att man alltid är två om pinsamma tystnader. Har även insett att det inte direkt finns något som är "fel" att säga, ingen sitter inne med något facit och de flesta hakar på oavsett vad man pratar om. Samt att de flesta är nöjda bara de får prata själva och man lyssnar (lite konstigt, men kan vara skönt också). Kan numer prata om det mesta eller omfamna tystnader som uppstår. 

 

Det blev en kort lista, lite med hänsyn till den sena timmen. Men jag inser verkligen hur dåligt självförtroende jag hade förut. Jag är glad att det ändrats!