Bea

Den här veckan har mest varit en nyttovecka och nöjena har lyst med sin frånvaro. Men jag har varit till tandläkaren för första gången på typ sex år, hade fina tänder och inga hål. Tack mamma och pappa för bra gener! Har dragit mig länge för att gå till tandläkaren för att jag var rädd att det skulle bli jättedyrt, men med fina tänder och tandvårdsbidrag från två år kostade det tvåhundra spänn. Verkligen en sten som lyftes från mina axlar. Någon dag senare var jag till vårdcentralen för eksemen jag haft i handflatan i ungefär ett halvår och fick kortisonkräm utskrivet för det. Ännu en sten som lyftes från mina axlar. 

 

Utöver det har jag jobbat ungefär varannan dag och även faktiskt lyckats få till tre pass på gymmet. Är dock besviken på att jag fortfarande känner mig så svag i till exempel benböj. Måste nog prova byta till stabilare skor för att se om det kan hjälpa mig att prestera bättre, balansen är lite halvdålig i nuläget. 

 

Har även haft utvecklingssamtal på jobbet. Visste inte alls vad jag skulle förvänta mig, mitt självförtroende har väl aldrig varit på topp och jag är ganska självkritisk, så jag var beredd på det värsta. Men jag hade inte behövt oroa mig, det kändes som att det mest var positiva saker som kom fram. Varje gång någon säger något positivt önskar jag att jag spelat in det för att kunna se på det när jag tvivlar på mig själv. Fast det skulle kännas konstigt att komma in med en videokamera, haha. 

 

En sak till har ju hänt förresten! För ett tag sedan fick jag hem ett beslut från mitt försäkringsbolag. De bedömde att jag är tre procent invalid. Inget som syns eller märks för utomstående betraktare, som tur är. Men det gav en extra slant på kontot. En bråkdel av vad jag tycker det var värt men ibland får man acceptera att det är som det är helt enkelt.

 

Helgen fortsätter med jobb från eftermiddagen. Innan det får vi väl se om vi hittar på något carpe diemigt.