Bea

Enligt schemat hade jag två jobbadagar den här veckan, åtta timmar totalt ...! Som tur är utökades detta just med några timmar idag på extrajobbet. Ja alltså, åtta timmar ... Det hade ju varit svårt att överleva på. Hade jag inte haft två jobb skulle jag ha haft panik vid det här laget.

I början av oktober har jag en långhelg som jag är ledig, fredag till måndag och dessutom jobbar jag bara förmiddag på torsdagen. Tänk så mycket man kunnat hitta på då. Åka iväg till ett annat land, bo på hotell och allt det där. Nackdelen är ju att det ser så osäkert ut på jobbfronten att det vore bra att spara slantarna istället. Det är tråkigt att behöva förbereda sig på det värsta, men vad ska man göra?

Livet är på paus. Min absolut högsta och enda önskan är att vi snart ska kunna leva igen. Att inte behöva vänta mer. Det är så frustrerande att inte veta och jag känner att det påverkar mitt humör. Vill bara ha ett tryggt liv och en uthärdlig tillvaro och inte behöva undra över framtiden. Att det ska vara så svårt.

Snart kanske det blir bättre. Snart. Jag måste ju tro det.