Gräsänka
Nu är jag gräsänka i tre dagar då sambon åkt på kurs. Konstigt nog känns det inte så farligt ändå. Jag åt sushi till lunch idag och har bunkrat upp här hemma med färdigmat och avokados med majonäs och räkor. Kan ju knappast bli bättre!
Inbrottstjuvar är jag inte rädd för heller, ska sova med en stekpanna vid sängen bara ... Förmodligen lyckades vi avvärja ett inbrottsförsök i lördags, inte på vårat hus dock. Men det skulle ju kunnat göra att man blev lite nojig. Dock så känner jag mig trygg, har ju mitt odjur som vaktar mig ;-)
För övrigt händer det inte mycket spännande för tillfället. Jag har haft en liten svacka då jag ätit en massa dumt. Eftersom att varken läkaren eller försäkringsbolaget verkade tycka att kosten spelar nån roll för min sjukdom gjorde jag uppror mot min kropp. Detta uppror kan liknas med misshandel. Tårta ... Mjölkprodukter ... Alkohol ... Kroppen har inte reagerat så positivt på denna misshandel. Efter att ha druckit EN cider igår höll jag på att bryta ihop och undrade hur jag kunde vara så elak mot mig själv. Då fick det vara nog. Så nu slår jag in på det hälsosamma spåret igen.
Men det är inte lätt att vara ensam med en skitdiagnos. Det finns ett fåtal bloggar jag läser ibland, vars personer är inne på samma spår som mig. Men det är inte samma sak som att ha en läkare eller dietist som stöttar mig och ger förslag som faktiskt fungerar. Det är inte samma sak som att ha nån att bolla idéer med och som faktiskt vet vad det handlar om. Att alltid själv vara den som ska hitta lösningar och att alltid själv vara den som kämpar, det börjar bli nog så frustrerande. Jag har tänkt överlämna mig till medicinernas våld nu för i det här läget orkar jag inte streta emot mer.
Kul inlägg detta blev. Eller inte. Känner mig inte så positiv om jag ska vara ärlig. Men det löser sig nog så småningom.
Inbrottstjuvar är jag inte rädd för heller, ska sova med en stekpanna vid sängen bara ... Förmodligen lyckades vi avvärja ett inbrottsförsök i lördags, inte på vårat hus dock. Men det skulle ju kunnat göra att man blev lite nojig. Dock så känner jag mig trygg, har ju mitt odjur som vaktar mig ;-)
För övrigt händer det inte mycket spännande för tillfället. Jag har haft en liten svacka då jag ätit en massa dumt. Eftersom att varken läkaren eller försäkringsbolaget verkade tycka att kosten spelar nån roll för min sjukdom gjorde jag uppror mot min kropp. Detta uppror kan liknas med misshandel. Tårta ... Mjölkprodukter ... Alkohol ... Kroppen har inte reagerat så positivt på denna misshandel. Efter att ha druckit EN cider igår höll jag på att bryta ihop och undrade hur jag kunde vara så elak mot mig själv. Då fick det vara nog. Så nu slår jag in på det hälsosamma spåret igen.
Men det är inte lätt att vara ensam med en skitdiagnos. Det finns ett fåtal bloggar jag läser ibland, vars personer är inne på samma spår som mig. Men det är inte samma sak som att ha en läkare eller dietist som stöttar mig och ger förslag som faktiskt fungerar. Det är inte samma sak som att ha nån att bolla idéer med och som faktiskt vet vad det handlar om. Att alltid själv vara den som ska hitta lösningar och att alltid själv vara den som kämpar, det börjar bli nog så frustrerande. Jag har tänkt överlämna mig till medicinernas våld nu för i det här läget orkar jag inte streta emot mer.
Kul inlägg detta blev. Eller inte. Känner mig inte så positiv om jag ska vara ärlig. Men det löser sig nog så småningom.
Kommentarer
Trackback
