Bea

Det går snabbt i svängarna. Igår började vi fundera på att det kanske skulle finnas fördelar med att gifta sig redan nästa år. Så som det ser ut nu gör vi helt enkelt det. Inte i Turkiet som vi tänkt från början och inte 2018, utan i Norrland 2015. Man ska väl göra vad som känns rätt och jag vill ju att så många som möjligt ska kunna komma! Så planerna för nästa år är giftermål och senare Japan som bröllopsresa. Sparasparasparasparaspara ... Vi får kanske ta det lite lugnt fram tills dess i alla fall.

 

Min livsfilosofi är att man ska drömma stort och fullfölja sina drömmar. Man kan inte skjuta upp sådant man vill göra hur länge som helst, för man vet faktiskt aldrig hur mycket tid man har kvar. Och det känns inte som att jag har oändligt med tid. Kan inte beskriva varför, men det är en känsla jag har. En känsla av att om det varit tänkt att jag ska leva tills jag blir 100 år så hade jag inte känt stressen att hinna med allt jag vill. Och om jag haft den tiden hade jag inte haft sånt flyt som jag har nu. Klart man aldrig kan veta, men jag ifrågasätter ofta varför jag inte utsatts för några större motgångar under de senaste åren. Kanske är det för att det riktigt stort bakslag väntar någonstans i framtiden.

 

Nej, jag vet inte. Man kan inte veta och nu låter det som att jag är väldigt pessimistisk. Det är väl inte direkt så att det är förutbestämt hur ens liv ska bli. Eller så är det kanske det. Vem vet egentligen? Hur som helst tror jag inte det är negativt att förverkliga sina drömmar så fort man har möjlighet. Oavsett om det visar sig att jag visst kommer fylla 100 år en dag. Jag kan säkert hitta fler drömmar om jag lyckats förverkliga dem jag har nu. Det brukar aldrig vara särskilt svårt.

 

Men jag förstår verkligen inte. Jag förstår inte hur jag kan vara så priviligierad att jag får göra sånt jag vill göra. I hela livet har man hört människor prata om sina drömmar som att de vore en omöjlighet att genomföra. Drömmar var just drömmar. "Kanske någon gång ..." sa folk drömmande. Och här sitter jag och kan inte komma på en enda dröm jag inte skulle kunna förverkliga inom en överskådlig framtid. Inte alla på en gång såklart, men en i taget. Och då har jag inte ens ett jobb med någon särskild lön. Så varför kan jag? Det enda svaret jag kan komma på är för att jag aldrig tänkt tanken att det inte skulle gå.

 

Jag borde verkligen ha samma syn när det gäller vissa andra saker. En sak som jag inte ser så positivt ut är chansen att få ett jobb där jag inte behöver jobba natt. Jag har jättedåligt självförtroende. Har svårt att tro att andra skulle kunna tycka om mig. Så trots att jag mår dåligt av att jobba på nätter förmår jag mig inte att ändra min situation. ALLT annat kan jag styra dit jag vill men just den delen tycks omöjlig. Kanske för att den delen är beroende av vad andra människor tycker för att funka. Det är inte bara upp till mig. Jag hatar att mitt liv ska hänga på andra. Att vara  så beroende av andra.

 

Men jag antar att alla måste ha någon del i livet som inte är perfekt. För det finns inget sådant som perfektion. Min största akilleshäl är mitt självförtroende. Men jag försöker jobba på det. För innerst inne bor det en liten, liten perfektionist i mig.