Missar jag något?
När jag läser om folk som pluggar i USA, backpackar i Asien, tågluffar i Europa, jobbar i Australien, bor i Spanien osv. funderar jag över vad jag missar genom att så tidigt i livet ha valt "tryggheten" framför äventyren. Kommer jag ångra mig senare i livet? Visst kan jag redan idag känna lite panik över att jag inte provar på saker.
Men jag vet samtidigt inte om det där äventyrliga skulle vara min grej. Att leva för dagen och inte veta hur morgondagen kommer se ut, vart man ska bo eller om man har pengar till mat. Att kanske inte ha möjlighet att duscha varje gång man känner för det. Nä, jag är nog ganska bekväm av mig. Gillar att duscha, bo fräscht och kunna unna mig att äta gott ibland.
Men någon gång skulle jag vilja resa runt i till exempel Asien eller USA och bara åka dit man känner för. Inte planera så mycket utan bara vara spontan. Man måste ju ändå ha provat. Och förhoppningsvis kommer jag kanske fram till att det inte var något för mig. Men då vet jag ju. Jag måste ändå ta reda på hur det är. Så känns det.
Fast det är inte så bråttom. Det får bli när det passar helt enkelt. Innan finns det mycket annat som ska hinnas med. Sådant som inte är så dumt det heller.
