En tillbakablick
Igår under en stund då jag hade lite att göra läste jag lite ur bloggarkivet. Året var 2010 och jag gick på universitet och bodde själv i min lilla lägenhet. Gjorde tydligen galna saker som att äta prinsesstårta till middag och levde mer eller mindre på pepparkakor med ädelost där ett tag. Satt uppe till sent på kvällarna och chattade med folk eftersom att jag inte kunde sova. Och trots att jag hatade att bo själv och misstrivdes i skolan ligger det ändå något smått nostalgiskt över den tiden. Jag älskade verkligen att äta och åt allt som föll mig in. Hade just flyttat hemifrån och det gav ju en viss frihetskänsla också. Jag kunde göra vad jag ville utan att ta hänsyn till någon annan.
Det var en intressant tid ur mitt liv trots allt och jag är glad över att jag provade på att bo själv även om jag inte var glad över det just då. Det var nog nyttigt för mig att få prova på hur det kändes även om jag inte kan påstå att jag längtar tillbaka dit. Jo, en sak saknar jag ... Att kunna unna mig att äta vad jag vill. Men min kropp mådde inte bra det året, så det är i inte värt det. Annars saknar jag nog inget från den tiden.
Det känns som evigheter sedan dess. Jag tycker min blogg var roligare att läsa på den tiden. Och jag kunde fortfarande finna glädje i små saker på ett sätt som lite gått förlorat med åren. Jag har så stora mål nu som jag inte hade förut. På gott och ont antar jag. Kanske hittar jag tillbaka lite någon gång till personen jag var då. Kanske är hon förlorad för alltid.
Det var en intressant tid ur mitt liv trots allt och jag är glad över att jag provade på att bo själv även om jag inte var glad över det just då. Det var nog nyttigt för mig att få prova på hur det kändes även om jag inte kan påstå att jag längtar tillbaka dit. Jo, en sak saknar jag ... Att kunna unna mig att äta vad jag vill. Men min kropp mådde inte bra det året, så det är i inte värt det. Annars saknar jag nog inget från den tiden.
Det känns som evigheter sedan dess. Jag tycker min blogg var roligare att läsa på den tiden. Och jag kunde fortfarande finna glädje i små saker på ett sätt som lite gått förlorat med åren. Jag har så stora mål nu som jag inte hade förut. På gott och ont antar jag. Kanske hittar jag tillbaka lite någon gång till personen jag var då. Kanske är hon förlorad för alltid.
Kommentarer
Trackback