Bea

I knappt en och en halv timme gick jag runt på stan. I den näst sista affären jag var in på hittade jag äntligen något av intresse. Så med mina sista födelsedagspengar köpte jag typ en blus, ett halsband och ett par ballerinaskor ... Skorna började jag ångra när jag kom hem, det visade sig att de glappade lite mer än jag märkte först. Men på något sätt ska man väl lyckas råda bot på det? Nu hoppas jag i alla fall att jag kommer känna mig fin för en gångs skull, det gör jag nästan aldrig i vanliga fall.

Det är för övrigt lite knepigt att köpa kläder till en firmafest där rätt många kommer vara äldre än en själv. Jag menar, man vill ju inte direkt se ut som fjorton bast då. Tänk om jag kommit i världens kortaste klänning och tjugocentimetersklackar ... Undra hur många som glott liksom? Nu är jag väl inte direkt sådan, men man vill ju ändå smälta in lite. Fast som det blev nu kommer jag nog vara rätt nedklädd och förmodligen kommer alla andra vara mer uppklädda. Men hellre det än tvärtom antar jag.

 

Jag undrar om jag någonsin kommer känna mig sådär topnotch, strålande vacker och kvinnlig. Jag tvivlar faktiskt. Även om jag vill känna mig så blir det aldrig så. Hur jag än gör slutar det alltid med att jag känner mig antingen ful, löjlig eller i bästa fall okej. Men aldrig mer än så. Kanske krävs det exklusiva märkeskläder och dyra smycken av guld och diamanter för att jag ska vara ens i närheten. Kanske krävs det bara ett par ordentliga bröst. Men jag lär ju inte få något av det sådär i en handvändning.