Jag kämpar själv
Så mycket som jag frös på jobbet igår och så trött som jag var förväntade jag mig verkligen att vakna dyngförkyld idag. Men icke. Snuvig är jag fortfarande men det har jag som sagt varit i evigheter. Värre har det inte blivit. Jag förstår ingenting! Brukar alltid vara den första att åka på förkylningar, men de senaste månaderna har jag bara varit just snuvig men inte mer. Kanske beror det på alla vitaminer jag stoppar i mig i form av juicer och smoothies. Det är ju jättebra i så fall.
Vaknade tidigt idag och kunde såklart inte somna om. Men sex timmars sömn klarar man sig på. Jag får proppa i mig massor med mat och fika för att få upp energin bara. Men det hade jag ändå tänkt göra.
Äntligen känns det förresten som att magen börjat återhämta sig efter min långa syndarperiod. Jag tror faktiskt det beror på att jag började äta en massa mat med kokosmjölk under några dagar, för det var efter det som det började kännas bra. Eftersom att kokosmjölk tydligen ska ha antiinflammatoriska egenskaper tror jag det kan stämma. Jag gillar att prova mig fram med maten och hitta alternativa lösningar till tabletter. De tabletterna jag skulle fått om jag gick till läkare har en rad otrevliga biverkningar, som att de pajar immunförsvaret till exempel. Varför skulle jag vilja ta sådana?!
Jag är verkligen av den uppfattningen att jag själv känner min kropp bäst. Och ska jag vara ärlig har jag lite tappat tron på läkare. De är trots allt inga superhjältar som vet allt, de är bara vanliga människor de också. Vanliga människor som gillar att skriva ut recept, för att det är vad de fått lära sig. Kanske hjälper det ibland. Kanske skadar det mer än det gynnar ibland. Men jag är en sådan som ifrågasätter vad andra människor verkar se som en självklarhet. Jag försöker hitta egna lösningar på problem.
Jag försöker alltid hitta lösningar på problem. Det ser jag nog som min starkaste egenskap.
