Ett erkännande ...

Jag måste erkänna en sak. I helgen ... Jag fuskade, på fredagen. Först drack jag ett glas Trocadero till middagen och sedan drack jag en Sprite på jobbet. Men det var lite så att jag ville komma bort från allt eller inget-tänket. Dock vet jag inte om det var värt det, jag fick ont i magen efteråt. Jag har inte druckit någon mer läsk sedan dess. Hade med mig en chokladkaka också, men den låg kvar orörd i väskan. Godis har jag alltså fortfarande inte ätit sedan nyårs. Så jag känner mig ändå inte misslyckad.
 
Idag jobbar jag hela dagen. Av någon anledning känner jag mig bara trött. Kanske blev det lite för lite vila efter jobbhelgen. Men det är bara idag, imorgon och fredag kvar ... Sedan får jag vara ledig hela helgen! Längtar nästan löjligt mycket. Hoppas bara att jag inte blir mer förkyld. Är rinnig i näsan och lite slemmig i halsen, men än så länge är det inte mer än så. Hoppas jag klarar mig från något värre. Har inte varit ordentligt förkyld på länge nu och vill inte minnas hur det känns.
 
Jag tänker ganska mycket på utseende nu. Antar att det är lätt hänt när man börjar tänka på nuet istället för att leva i framtiden. Att man fokuserar på vad man skulle kunna göra nu. För första gången på länge ser jag mig på riktigt i spegeln och tänker på vad jag skulle kunna ändra för att mötas av något annat. Någon annan. Det är kul med förändring. Kul att känna sig fin. Men som med allt annat har jag inga små mål med mitt utseende heller. Mer muskler, fler tatueringar ... Små projekt är inte riktigt min grej. Tja, färga håret skulle man väl kunna göra förstås. Men det skulle inte direkt göra mig jättenöjd ändå.
 
Hopplöst, hopplöst läge. Allt jag vill göra är s-v-i-n-d-y-r-t. Gaaah.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0