Bea

Jag jobbar hela dagarna. Kommer hem och äter middag. Somnar. Typ. Längtar lite smått efter att göra något roligt. Rida. Har hittat en som söker halvfodervärd åt sin häst. Men det kostar nästan en tusenlapp i månaden. Inte sådär jätteidealiskt när man håller på att byta jobb och inte vet hur det kommer se ut med ekonomin här framöver kanske. Men allt lät så perfekt i övrigt. Antar dock att man måste vara realistisk också och inse att det nog inte är möjligt just nu.

 

Den här veckan och förra veckan har rent jobbmässigt varit helt sjuka. Har velat försöka plugga in en del som kan vara till nytta i mitt nya jobb. Har haft lite smått panik över att tiden inte funnits. Men häromdagen började jag lite smått i alla fall. Tror jag har fått koll på en del. Dock är det frustrerande att känna att tiden och orken till att försöka bli bra på något samtidigt som man redan ska prestera och vara bäst på något annat, inte riktigt räcker till. Men det är en övergångsperiod. Snart kan jag fokusera helt och fullt på att bli riktigt bra på mitt nya jobb.

 

Känner dock ett visst vemod över att sluta på ett jobb jag haft i lite över tre år. Det är en lång tid och klart att man hinner bli lite som en familj. Och jag KAN ju det där jobbet. Jag vet att jag kan det och att jag är bra på det. Men kanske är det just det som blivit problemet, det är ingen utmaning längre. Så jag måste prova något nytt helt enkelt, utmana mig själv. Det kommer bli nyttigt för mig. Förhoppningsvis roligt också.

 

 Jag vet inte riktigt när den tiden ska komma där jag känner att jag kan göra roliga saker i vardagen. Sådant som jag tycker om att göra. Fast jag tycker ju det är roligt att jobba också. Så jag antar att uppoffringen inte är alltför stor. Men visst har jag tappat bort personen jag var förut. Hon som tyckte att ridning och skrivande var det bästa som fanns. Det var en bra person, en som inte tänkte så långsiktigt utan mer bara var i nuet. Kommer hon tillbaka någon gång? Jag vet inte.