Min lilla hjälte

 
Med den här ponnyn dog mina drömmar inom ridsporten. Först flera år senare slår det mig. Visst har jag gjort halvhjärtade försök efter det men jag har hela tiden jagat något som inte längre finns. Den tilliten jag kände för den här ponnyn går inte att beskriva. Den vänskapen. Jag har upplevt det med två hästar i mitt liv och det är jag väldigt glad för. Men jag har väldigt svårt att se att det är något man upplever om och om igen.
 
Jag tror att mina dagar på hästryggen är över. Hur mycket jag än kan sakna det blir det bara i slutändan så att jag jagar något som inte finns. Det blir aldrig som det en gång var.

Kommentarer
Postat av: mamma

Kanske dags att sälja av lite ridgrejer och få in casch. :)

2013-09-20 @ 06:08:47
Postat av: Dad

Det kan nog vara roligt ibland, kommer säkert nåt tillfälle. Kanske vi ska fara nånstans och rida?

2013-09-25 @ 21:20:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0