Katten från helvetet

Jag har en katt som biter mig och låter konstigt när jag inte ser honom. Kan inte påstå att jag förstår varför för jag tycker inte jag har skämt bort honom eller varit för snäll i min hantering. Jag är verkligen inte snäll när han hoppar på mig. Men trots det fortsätter han, det är verkligen frustrerande. Antar att jag underskattade honom när han var en liten kattunge. Om han varit en häst eller typ en rottweiler hade man ju betett sig på ett annat sätt mot honom när han var liten. Men jag fattar såhär i efterhand att jag nog inte borde ha behandlat honom som en skör, gullig liten kattunge. Man lär sig av sina misstag.

 

Kan tänka mig att det är något som många gör fel. Man underskattar kattungarna. Det bor ett litet monster under den där fluffiga pälsen, var så säkra. Det gäller att markera tidigt vem som bestämmer.

 


Kommentarer
Postat av: mamma

japp! Varje litet fluffigt djurbarn kan bli ett rytande och människoätande monster om man klemar bort dem som små. Flockdjur och rovdjur har alltid rangordning och är man inte försiktig kan man hamna lägre i rang än djuret. Dom är inte så gulliga längre när de bits eller sparkar, morrar och river.
Kram.

2013-09-25 @ 14:21:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0